• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Think about it

     
     

    Hästar är inte dumma



    Vem har väl inte suttit på en häst som har lärt sig allt eftersom? Här ovan är ytterligare ett klockrent exempel. Det ser lite ut som (om man inte begrep bättre, haha) att det bara är hästarna som gör jobbet (inkl. tänket) och vi sitter bara där uppe och tar åt oss äran. Nej nej, inte är det väl svårt att rida inte! (:

    Träningsvärk i baken

    Så var det det där med att "padda". Att sluta svanka, att göra rätt och framför allt börja i rätt ände. Min ände. Jag har kämpat som tusen med rumpan och magen nu det senaste och ärligt talat - det känns! Jag har sådan sjuk träningsvärk i baken! Har aldrig varit med om något liknande under alla dessa år som jag har åkt häst. Seriously!
     
    Tänkte bara säga det, haha. Känns så konstigt på något sätt. Men det är ett bevis på felridning och att jag nu använder även den delen. Mycket att tänka på där uppe, och varförvarförvarförvarför börjar ridskolan i fel ände för när det ska läras ut ridning (=åka häst)?! Det hade varit så mycket lättare om man fick lära sig rätt från början. Men icke, här ska hästarna kröka på nacken och sporrarna ska trumma i magen samtidigt som man ska dra tillbaka axlarna(?!) och träna upp sin svankförmåga - tydligen. Inte konstigt man får ryggvärk alltså. Nepp, nu ska här jobbas med kroppskontroll och medvetenheten.
     
    Vi ska laga våra kroppar av ridningen, inte skada - gäller både häst och ryttare. Det kan bli bra det här!
     
    Trodde jag var ensam i hela Småland (typ...) att följa, läsa och försöka på egen hand snappa upp och härma för att lära mig rida via delvis hjälp och riktlinjer från Lindah (och andra i gruppen) - men så fel jag hade! Vi är i alla fall TVÅ just nu och då krävs det bara intresse från minst två till så kan vi nog se till att få oss en äkta lektion också. Hoppas, hoppas det blir något framöver! Vore SÅ NYTTIGT att få lära sig. :]
     
     

    Got ya!

    Rundbalen var slut i fredags och de skulle få en ny under lördagen, men för att de inte skulle behöva vara utan under natten åkte jag ut efter jobbet för att slänga till dem två påsar hösilage. Dessa hann jag aldrig göra ordning innan jobbet, utan fick springa ner till lagården och göra detta vid 21.30-tiden = mörkt.
     
    Jag lämnar ofta (typ alltid) både boxdörren och stalldörren helt öppen när jag ska göra något, och så även i fredags. Inga konstigheter, och eftersom mina utedjur är just utehästar så går de väldigt sällan ner till stallet. De kommer ner när jag ropar (= mat), men annars bara i stort sett för att dricka. Anyway, så gick jag ner i godan ro och fyllde påsarna.
     
    När jag kom tillbaka tyckte jag det var lite geggigt i "gången" men det var inte såå mycket så tänkte det var jag och det jag dragit dit. Släpade upp påsarna genom den geggiga gången med mina vita gympa-adidas tänkandes "tur jag bara behöver gå här en gång upp och ner...".
     
    Ropade på hästarna. Svart var det. Ropade igen. Inget gensvar i form av silhuetter eller steg. Ropade igen, och igen och igen. Prasslade med påsen. Tänkte ju slippa traska runt mer i den där hagen! Men se nu hände det grejer! Hovdunder i marken och två glada hästar ute på äventyr på fel sida stängslet. CRAP.
     
    Å mina skors vägnar gav jag det ett hopplöst försök till att ropa/locka igen för att möjligtvis få dem att begripa att de skulle vända tillbaka till stallet, upp genom gången och därefter festa loss på maten. Men se sådär fungerar det inte i verkligheten. I alla fall inte hos mig. Nej nej, den nyfunna friheten och trädgårdsgräs lockade betydligt mer.
     
    Så var bara att slaska ner till stallet, hämta havre att locka med (tänkte inte på att ta med varken grimma eller grimskaft - smarthead!). Sprang bort till dem och skramlade och hade mig. Ingen respons. Alltså INGEN alls. Skramlade lite till och började snart fundera på om det ens var mina hästar ute på vift?!
     
    Skämt å sido, snart kom Aleccis och bakom min rygg hörde jag snart hårda, tunga Pärlafötter. Snart kom en gul näsa in i hinken bakifrån på ett nästan brutalt sett. Sen är hon inte dummare än att hon trycker ner för att komma åt maten = svårt att dra undan hinken igen. Aja, sen var vi på språng tillbaka igen. Började springa och de hängde på. Försökte tvinga ut dem i hagen men det var inte så himla enkelt. Se det är ju en hel vetenskap det där med att man faktiskt kan göra något i hagen när de inte är där..! Efter ett par vändor traskade de upp och jag hängde med genom gyttja och hästskit för att tömma även påse två (som var kvar) och ta med påsarna ner igen.
     
     
    Detta var historien om... inte vet jag? Hur mina fd vita skor blev betydligt mer naturfärgade? Hur mina, kan tyckas, tröga hästar faktiskt egentligen lurade mig? Eller bara en helt vanlig hästar-på-rymmen-kväll? MAt fick dem i alla fall och nöjda blev dem.
     

    Hur man skrittar en häst för att lösgöra den

    Konsten att skritta, kan man säga. Bland det sämsta man kan göra (i alla fall i skritt) är att be en häst skritta snabbt på långa tyglar. Ryttaren "juckar" oftast med något fruktansvärt, vilket stör och därför låser hästen bäckenet. HEJ SKADOR! Orkar inte gå in på det (its complicated och jag är nylärd), men det är helt sjukt vad mycket man inte vet och som blir klart som korvspad så fort man får lära sig något! Vad gäller exempel på korrekt ridning och "ful ridning" i skritt är denna film väldigt nyttig. Se och lär!
     
     
     
    Jag rekommenderar alla (som är trevliga och intresserade - observera att trevliga är ett krav för att få vara med i gruppen. Det är kanonstämning där inne!) att bli medlemmar i gruppen "Lindahs Häst och Ridfilosofi". Det är lätt bland det bästa och det som givit mig mest någonsin, vad gäller hästarna. Mer kunskap åt folket!

    RSS 2.0