• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat Eksjö dag 1 med Aleccis

    Jag lastade in min älskade häst och så åkte vi till ett mulet Eksjö. En medtävlande hade lite flyt för vi hamnade bakom dem i kön till sekretariatet och jag såg att han viftade med en sko. När en person kom fram till dem och pekade att mannen där borta är hovslagare (ej "i tjänst") så la jag mig i och frågade om de behövde söm och verktyg. Den tacksamheten, hehe. Kul att kunna hjälpa till! A går nämligen på sluttampen av sina skor och jag bytte ett par söm senast i tisdags, så därav att jag hade med mig grejer (för en gångs skull). Vi hann sedan kolla på en avd b-klass och lastade därefter ur och veterinärbesiktigade. En sadel och ett par benskydd senare så skrittade Ebba fram Aleccis vid hand medan jag gick banan.
     
    Red fram och hoppade sedan fram en övertaggad häst! Hon var rejält laddad och låg på som tusan, men kändes bra på hindren. Lite snabba språng, men inte i en bom. Skrittade och väntade på vår tur.
     
    110 cm A:0/A:0
    Jag är nöjd med större delen av rundan. Hon var piggelin men jag höll ihop det. Ju längre vi kom ju starkare blev hon och vissa språng blev inte riktigt "ren" utan hon kastade sig över på diverse olika sätt. Blir lätt så när kommunikation inte fungerar tillsammans med ett självförtroende-skadat öga. Inga problem ändå och alla bommar låg kvar så långt... Svängde den enda svängen innanför som fanns och red upp mot sista i omhoppningen. Ser att vi kommer stort men hon har inga problem att gå stort så jag räknar med att hon klipper. Det gör hon inte utan lägger in ett omtramp som jag inte är med på, så jag flyger fram och ligger på hennes huvud/hals så hon kommer inte upp utan snubblar mer eller mindre över hindret och alla bommar och jag är övertygad om att hon kommer gå omkull. Jag tar mark men det känns inte så farligt. Behövde bara andas lite, men var på fötterna sedan igen. När adrenalin-nivån håller på att falla tillsammans med den chock som brukar göra sig påmind vid överraskande fall så blev jag lite skakig, men annars kändes det bra. Blev pratad med och det var knappt jag blev "släppt" hehe, men jag ville ju upp igen och ta några språng för att kolla av Aleccis. Först och främst kolla så att hon klarat sig och var ren, men sedan även undersöka om hon blev rädd för hindren.
     
    Aleccis var sig själv och vi tog tre språng i en alternativ framhoppning som var helt ledig. A gick som en klocka. Bästa, bästa hästen. Jag kände mig okej jag också, fast ja, jag hade ont. Eller har. Har fortfarande. Höften på höger sida fick helt klart den största smällen så där är jag rejält öm och svullen, men även huvudet fick sig en törn och någon timme senare kom en bultande huvudvärk som envist hänger kvar.
     
    Jag var i vilket fall nöjd med att jag flög av efter mållinjen (0+4 fel och en skaplig tid som resultat) - tills Ebba upptäcker att jag fått det snopna resultatet "0+ute". Wtf? Gick till domaren med filmbevis och alla i båset utom den med sista ordet höll med i att jag flög av efter mållinjen. Men nej, 0+ute. blev vårt resultat med motivering att jag inte hade hästen med mig över mållinjen. (Okej, då har jag två invändingar; 1. om vi ska "vara såna" så var det faktiskt hästen som inte hade med sig mig över mållinjen, inte ordentligt i alla fall. Och 2. Jag låg på henne när vi passerade mållinjen. Just sayin' Och ja, det var viktigt för mig att få ett 0+4-felsresultat istället för 0+ute. Men aja, så löd domen.) Jag har från publikplats bevittnat liknande fall med andra domare där ryttaren gjort samma som mig, men då fick, vad jag anser, rätt resultat. Vi hade blivit oplacerade i vilket fall så det har inte med det att göra. Det är bara det att vi uppenbarligen tolkar både regler och händelsen olika.
    0+ute.
     
     
    Vad som också är intressant är hur man uppfattar saker jämfört mot vad som egentligen hände. Jag upplevde situationen som så att jag inte hade Aleccis på bakbenen och då fick vi inte till det tryck med höjd och längd över hindret som hon/vi annars hade fått. Vi kom stort, men inte sååå stort. Det var min uppfattning, som sagt. Det som egentligen hände var ju att hon försökte lägga in ett omtramp och fick gå av skitnära istället och sen blev det som det blev. (Bättre ridning i svängen hade med andra ord underlättat, alternativt att jag inte hållit exakt det spåret utan antingen gått lite längre ifrån eller lite närmare / mvh Einstein.)
     
    Jag tänkte som så att jag tar det som det kommer men räknar med att starta 120:n också. Red fram igen och hoppade fram Aleccis. Hon kändes kanonfin. Gick som fan på hindren och typ halvstack för mig. Men det kändes ändå bra. Jag höll ihop henne och vi fick bra språng.
     
    120 cm A:0/A:0
    Jag var sååå rädd för att lägga henne stort igen! Stödet fanns förvisso hela tiden; jag höll om och i henne hela tiden och hela vägen fram till hindren. Men. Så var jag rädd för att lägga henne stort som sagt så höll in och höll in och kom närmare och närmare. Vi kom över ettan. Tvåan stod längs långsidan där det var färgglatt hindermaterial och funktionärer som hon kollade på och gick på tvären mot vänstra hinderstödet men jag höll om och siktade och så hoppade hon vilket jag ändå blev glatt överrakad över. Hon är ju som hon är på hinder.. Däremot trean kanade vi in i. Jag blev helt enkelt inte klar och skulle ha ridit henne fram till mina hjälper istället för att försöka få "tillbaka henne" till mig. Kom över på andra och fortsatte. Kände att hon sprang ifrån mig lite innan fyran men var nog hos mig problemet satt. Typ som att jag tjafsade med henne i onödan. Hon hoppade fyran utan problem men jag la henne något nära... Samma visa på femman. Blev inte riktigt klar, lägger henne nära, men hon hoppade ändå. Sedan hade jag faktiskt redan reagerat på kombinationen 6a-b när jag gick banan. Den kom fort, och a-hindret var ganska glest med stora glesa grindar så det var lite svårt att uppfatta hindret ohc stod ju dessutom vid publiken vilket också blir en form av ett störningsmoment. Jag var noga med att rida ut vägen, hålla tryck i henne, få henne rak - men sedan bara gick luften ur och så var vi uteslutna. Jag tror hon upplevde det likadant som mig och då fegade hon ur. Säkert som en konsekvens av att jag konstant ridit in henne för nära på varje hinder tills dess.
    Ute.
     
    Det var förjävla surt faktiskt, för det kändes faktiskt förvånansvärt bra. Jag fegred och la henne därav nära vilket såklart grämer mig men på hinder kändes det bättre än väntat. Men mellan detta så kändes det bra för jag RED varje steg och stöttade hela vägen, hela tiden. Och precis som vanligt måste man leta efter bra saker trots att det känns dåligt. Upp med hoppet och humöret. Imorgon får vi en ny chans. Och jag får verkligen inte rida in henne såpass i hindren som jag gjort idag. Skärpning!
     

    Resultat från Gislaved-Anderstorps RK med Aleccis (29/7)

    Jag och Ebba har nu gjort en ny tävlingsvlogg och jao, den blev dryg som fan i början, haha. Bjuder på det. Och grejen är ju att jag säger rätt mycket om dagen och känslan i filmen, men jag tar väl och skriver en förkortad version också.
     
    100 cm A:0/A:0
    Jättepiggelin och taggad häst! Det blev springigt och i övertempo. Vi tog oss ändå till omhoppning, men där föll det två bommar. Hon hinner ju inte med att fullfölja sprången när hon ligger på så, och jag kastar hejvilt med mitt överliv vilket inte heller underlättar för henne direkt. Hon var väldigt stark och ja, svår att kontrollera faktiskt när hon ville framåt så mycket. Men jag är jätteGLAD ändå. För vi hade roligt och ja, framför allt hade hon riktigt roligt. 0+8 fel.
     
    110 cm A:0/A:0
    Jag försökte verkligen rida noggrannare och jao, helt enkelt försöka hålla mer i henne i denna klass. Det gick riktigt bra och jag är riktigt nöjd med rundan faktiskt sett till omständigheterna. Hon kommer bli lugnare på hinder när hon fått komma ut och tävla mer, så det är bara att göra det bästa av situationen. Kolla föresten vad väl hon hoppar hindren! Mer luft än vanligt mellan bommarna och hovarna. Dessutom får hon ju en helt annan chans att fullfölja sprången när jag lyckas hålla igen henne lite. Elvan var väl det som jag tyckte var svårast, för det stod så att man nästan blev inbjuden att hoppa det lite snett när man kom från kombinationen i omhoppningen plus att det upplevdes lite glest med en grind och två bommar. Där var jag noga med att ta tid på mig just mellan 10b och 11 för att få ut henne ordentligt och få henne rak för att klara hindret. Det fixade vi! Sen tabbade jag mig på sista hindret i stället när jag råkade släppa stödet i en halv sekund och då sa hon att nejtack, så jobbar vi inte här. Volt och över på andra försöket. 0+4 fel.
     
    Jag är mer nöjd med andra rundan än med första, och även om det inte är några superduperresultat så är jag glad. Vi har haft roligt och 100% bara inkasserat positivitet och självförtroende. Jag har lyckats servera hindren på acceptabla distanser hela dagen faktiskt, och kombinationerna flöt på bra (förutom att en bom föll då, men det påverkar ju inte känslan mot kombinationen).
     

    Resultat P&J med Sacke i Bashults Gård

    Sacke fick lite spontant åka på pay & jump idag. Till Bashult igen, och denna gång var det mycket bättre! Max fem ekipage på framhoppningen samtidigt, bättre bana och jao, allt var bättre. Många hästar påverkades faktiskt av den otroliga värmen (men fick snällt utstå pisk och sporrsparkar för att springa fortare och hoppa högre...) men inte Sacke! Klart det var varmt och väldigt, väldigt svettigt, men han var taggad och jättesugen på att hoppa! Detär verkligen helt fantastiskt roligt hur han utvecklats på denna månad(!).
     
    90 cm
    Vi började hoppa 90 cm och han var piggelin på framhoppningen. Banan gick bra, och flöt på rätt bra. Jag är i det stora hela nöjd, men fick inte någon superbra distans på 5-6. Redan på femman (från kortsida mot oxern) så blev det lite kort (skulle inte hållit ut längs staketet riktigt) och sedan vinglade vi och fick in sex galoppsprång där det var fem egentligen och så fick han kliva över lite nära, men det gjorde han utan större problem. Resten flöt på bra och med bra lägen, galopp, vägar och jao, det kändes kanonbra. Felfritt!
     
    100 cm
    Vi slog till med en debut i metern, och vi startade efter oss själva med en skrittpaus mellan starterna. Jag satte upp galoppen och han hoppade bra på ettan, även bra på tvåan men sen kom vi stort över trean, över fyran skulle man höger men han drog vänster så jag hängde lite löst, haha. Svängde runt en u-sväng men hann inte riktigt få rätt galopp och balans till femman så det blev inte så bra den här gången heller men nu kom vi stort som fasen. Han klippte av men fick med en bom. Försökte få in fem galoppsprång och fick preciiis in det till sexan men kom då så nära att vi rev även den. Inte blev det bättre till sjuan. Han blev lång och jag fick inte alls ihop honom och på bakbenen efter trean så sjuan fick han tyvärr också ett jätteläge på men han hoppade glatt. Bom ner där också. Men så avslutade vi med ett trevligt språng. Så hela 12 fel red vi ihop men det är svårt att i nuläget påverka, reglera och placera honom önskvärt. Så jag är ändå nöjd till största delen. Han är modig och hoppar stort utan problem, men då tappar vi höjd och bommarna faller. Jag är nöjd med att jag stöttar även när jag lägger honom stort för då får jag ju helt enkelt stå mitt kasst och kan inte "överge" honom. Så det är ändå en glad häst med positiva upplevelser trots tre nedslag som gick ut från banan. Och hellre lägga honom stort och riva lite än att "slita" i honom med risk att lägga honom i krasch-läge som skulle ge 2x-ont (mun+bommar). Det finns i nuläget inte ens chans att korta honom för att få in ett extra på de 3-4 galoppsprång jag har på mig när jag ser att vi kommer stort. Då är det bara att stötta, rida och kanske på sin höjd smacka lite ;)
     
    Jag kan ju även säga som så att vi har börjat lukta på en lokal debut till och med. Så nu går det verkligen framåt med stormsteg :D
     
     
     

    Sacke var felfri i 90 cm idag. Han utvecklas som tusan! Debut i 100 cm med några nedslag pga kom stort, kom nära och kom stort igen. Han orkar inte korta sig än och är därför inte så reglerbar och då får han ta det han får, typ 😄 Han är positiv och jätteduktig! 😍😃 #showjumping #bashult #payandjump #knabstrupper @haukkaanne 👌

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Jul 24, 2016 kl. 5:30 PDT

    Resultat P&J i Sävsjö med Aleccis (och Sacke)

    Jag har filmat rätt mycket idag som jag tänkte bjuda på, haha. Så jävla awkward och obekvämt, men det borde väl släppa med tiden antar jag.
     
    Var i vilket fall ute i väldigt god tid och lastade och åkte en halvtimme(!) tidigare(!!!) än planerat. Åkte till Sacke och fördrev tid, lastade honom sedan och så åkte vi i varsitt ekipage till Sävsjö. Gick banan, betalade och plockade ut hästarna. Blev lite störd av tanken på att låta min nysmorda sadel fånga massa regn, men kom sedan på att jag hade en biltemafleecefilt i bagagen, så slängde på den över hästisbästis som kunde hålla både sig själv och sadeln i halvvettigt skick i alla fall, trots regn. Ibland har man flyt!
     
    Skrittade igån Sacke och rullade runt i trav på framridningen. Men sen blev det mer skritt. Mycket skritt. Och lite mer trav. Det tog sin lilla (rätt stora) tid. När det väl var dags att gå in på framhoppningen så var han lite trött/slö i huvudet och var inte ritkigt sitt vanliga jag. Sacke har stor galopp och är grön för sin ålder, och har inte styrka nog att kunna reglera sin kropp riktigt, så det var mest att försöka få honom att ta för sig framåt och hålla galoppen runt på en oval inne i ridhuset innan vi kunde börja hoppa. Så stannade han en del och tittade på hindren. Okej om det är en gång, men inte varje gång?! Han var inte riktigt sig själv (men obs, han har bara varit på en p&j tidigare och det var för 1,5 år sedan och har bara hoppats ytterst sporadiskt. Han är köpt som dressyrhäst nämligen). Det blev bättre med ännu mer galopp och efter att han fått undersöka hindren lite.
     
    Vi hoppade först 70 cm och han var inte riktigt sådär asgo att rida som han brukar. Han gick inte fram ordentligt, tittade och jag hann inte korta tyglarna mellan allt vingel utan blandade styrningen med att hålla i mig. Ett stopp på femman, oxer med grind, resten över förväntan ändå. Han hoppade allt annat på första försöket (vilket är ett rejält uppsving efter framhoppningens titteri och stannande). In på framhoppningen igen och skrittade. Tog ett språng över oxern och skrittade sedan vidare. Hoppade 80 cm i andra starten ocden här gången. h nu var han betydligt mer "sig själv" igen! Jag fick rida på en hel del framåt, men nu var inte hindren läskiga längre utan han hoppade väl och kändes bra. Nöjd med honom denna runda! Tyvärr petade vi hinder nummer sju vilket inte var någon direkt tabbe. Vi red på fram galoppsprång och han räckte utan problem. Men visst kan en och annan bom ändå fall av orutin. Duktig kille!
     
    Hästbyte fort som tusan och ojojoj. Aleccis kändes som ett russ, haha! Liten, korta, sprättande steg och "tyngre" än Sacke. Det var svårt att hitta rätt rytm och ridning på henne, och tog förvånansvärt lång tid. Skumt, med tanke på att jag ridit henne så gott som dagligen i fyra år snart. Det blev bättre när vi började hoppa sedan när det var dags för den biten. Hon var taggad som fan på hindren. Pigg, och superglad. Var inga konstigheter alls. Underlaget i ridhuset uppfattades lite halt, så jag hoppade inte särskilt många språng.
     
    110 cm
    Hon var fortsatt piggelin och språnget över första hindret blev lite "hetsigt". På grund av det så fick jag inte till vägen (slarvade väl, känns närmare sanningen) och red inte ut vägen ordentligt så fick inte in sex galoppsprång där utan vi hamnade mitt i hindret i en form av sliding stop med strike. Hoppsan, ungefär. Där var jag faktiskt rädd att hon skulle bli rädd. Men med hindret uppbyggt igen och ny anridning så var Aleccis som att det aldrig hade hänt (<3). Resten gjorde hon bra och det kändes himla bra. 4 fel.
     
     
    Skrittpaus och på'at igen.
     
    120 cm
    Jag var noggrannare med att rida en bra väg från början och satte distansen den här gången (tack och lov, dödsstraff annars). Sen flöt det på bra. Hon låg på och kändes skitbra. Det råkade dock bli lite väl bra på linjen 6-7 där vi gick på fyra galoppsprång på de knappt 22 meterna. Ärligt talat var det länge sedan sist, men aja, lätt hänt, haha. (Och så trodde jag inte att hon skulle nå på fem galoppspråg på 23 meter i Lenhovda?! Minns ni? Busted liksom. Tvivla aldrig mer på att hästisbästis inte når!) Sedan väntade kombinationen och jag red som jag gjort mot de tidigare enkelhindren vi precis hoppat. Men så bröt hon ut. Otippat faktiskt. Kom igen och då sa hon nej tidigare. Jahapp, där var det mönstret planterat... Bytte varv och kom från "fel" håll, och då hoppade hon. Trots två stopp så är jag jättenöjd! Hon har verkligen varit kanonfin idag. Vad gäller kombinationen så har det nog satt lite griller i huvudet på henne då vi börjat få lite problem med dem (flera av våra senaste stopp har varit på just kombinationer, enda sedan i Eksjö faktiskt). Så när det är dags för träning igen, efter lite vila, så ska jag fokusera på just kombinationer och hoppa dem lågt och ofta, för att så småningom smyghöja lite i taget för att komma ur en eventuellt planterad negativ spiral. Det är faktiskt inget jag är särksilt orolig för. 12 fel drog vi alltså på oss.
     
     
     
    Filmen är på tio minuter med allt tjöt, så den är inte uppladdad klart än. Därför kommer den ut imorgon istället. Nu är det hög tid att sova!

    Resultat från dagens spontana P&J med Latoya

    Jag satte mig på läktaren på midsommartävlingarna strax innan klockan 09 i morse för att kolla på klasserna, men hann bara se 120:n innan det plötsligt hände grejer. Tanken slog mig att jag har tre hästar och sex starter att genomföra på nästa p&j. Något stressigt... Så jag tänkte att det vore bättre att sprida ut hästarna och kom ihåg att Forserum arrangerade p&j just idag. Starta klockan 12. Övervägde i max en halv minut och ringde sedan Ebba för att höra vad hon hade för planer idag. Inga - jackpot! Klockan var nu 09.45 och en timme senare var transporten kopplad, bilen packad, hästen lastad, efteranmälan gjord och så var vi på väg till Forserum med Latoyahästen! Efter ytterligare en timme så anlände vi. Jag gillar spontanitet!
     
    Latoyis var vråltaggad och kunde inte annat än att trava genom skogen på stigen man följer bort till "framridningen" (lite gräs att skritta runt på). Sen var hon ärligt talat rätt tråkig när hon gjorde precis som hon ville i den gångart hon ville och åt det håll hon ville konstant. Men efter en väldigt dryg väntan med mycket skritt där jag ändå plockade med henne och försökte roa oss bäst jag kunde, så blev det ändå bättre. Hundra års väntan alltså, men sedan fick vi gå in på framhoppningen.
     
    Vattenpölar bekommer inte den hästen, inte heller andra hästar eller hinder. Hon bara går. Men såklart hon känns ung och vinglig - vilket hon ju är. Trevlig på hindren och inget direkt att kommentera.
     
    80 cm
    Hon var faktiskt tittig på omgivningarna idag, och ganska skeptisk mot reklamen på staketet. Det blev därför svajig bjudning, förutom mot själva hindren. Och när det väl var dags att hoppa så gjorde hon det precis lika bra som vanligt. Jag är inte helt nöjd med min ridning men så har jag, precis som vanligt, svårt att reglera henne. Hon bjöd på "fel" hinder tre, haha. Den ena heter 3 och den andra heter 6 och hon tyckte att de hade fel namn, haha ;) Nummer sju var valbart; vattenmatta under ett räcke eller en oxer. Jag vet att hon hoppar mattor och allt möjligt utan att bry sig, så valde därför att hoppa oxern för att det är roligare (hon får ju bättre språng över dem). Felfritt (men var i sista bommen lite för mycket).
     
     
    Framhoppning igen. Men jag lät henne skritta en bra stund och hoppade sedan oxern. Kom stort båda gångerna, men varför sitta där och träna? Hon hoppade glatt så skit samma. Styrde på räcket och såg att vi skulle komma nära så försökte hålla igen för att ge henne plats. Gick sådär och hon fick hoppa av alldeles för nära, rev grovt och höll på att snubbla på bommen. Men braaaaa... -.-' Skulle börja göra mig beredd för start, men styrde på en gång till. Kände att det blev ett litet "test" för att se hur hon skulle reagera. Snabb som attan i fram och tog glatt i lite till och hoppade finfint. Bra huvud på den hästen, men jag vill inte erbjuda henne sådana lägen och liksom "utmana" det där bra huvudet hon har. In på banan!
     
    90 cm
    Debut på höjden. Lite samma som innan, men jag behövde inte styra runt för att visa, utan red mot ettan direkt. Det var även samma här med blandad kompott på avsprångspunkter och återigen var hon övertygad om att hon skulle hoppa nummer sex som nummer tre, så den anridningen var inte direkt enligt skolboken. Hon gjorde bra ifrån sig och jag är jättenöjd med henne! Mig själv och min ridning får jag jobba vidare med. Felfritt igen (men var i sista bommen lite för mycket här också. Det känns som att vi kommer ha problem med sista-hindret-bommen framöver. Idag tyder i alla fall allt på det, haha).
     

    Resultat dag 2 VRF midsommartävlingarna

    Otippat men; <3<3<3<3<3
     
    Jag red fram väldigt målmedvetet och flyttade för och formade mycket runt innerskänkeln, och la in tempoväxlingar och övergångar i en högre utsträckning en igår. Galopperade sedan på en 20m-volt. Red med mycket "mage", stadiga skänklar och mjuk hand och hon var så jävla fin! Hon ansträngde sig verkligen och var riktigt ridbar(!) och mjuk samt "power-full".
     
    Skrittade på framhoppningen tills det var rimligt att börja hoppa fram. Alltså hon var helt fantastisk där inne! Jag hade kunnat åka hem eftet att vi hoppat fram och levt på det i någon månad. Helt jävla bäst - och vilken känsla! Jag red med samma galopp, och red henne med ett sjujävla tryck mot hindren, hon var taggad till tändena och seglade över med fantastiska språng. När det låg på 120 så klippte hon i och hoppade så in i helvete! Alltså, seriöst! Senast jag kände dessa språng var när jag (med oflit, såg inte att bakbommen låg på 130-sträcket) styrde på och hoppade 130-oxer på framhopp i JFK när det nu var. Då hoppade hon också till månen, men det eftersom hindret var stort. Nu blev det liksom konsekvensen av trycket tillsammans med balans, stöttning och ja, allt stämde. Jag trodde hon skulle "bli rädd för sin egen styrka" och vara skeptisk i språnget efter, men icke! Till och med på räcket så klippte hon i rejält och hoppade verkligen upp under mig. Hon var bäst, bäst, bäst. Som en dröm att sitta på. Och så himla härligt att känna dels att ridningen sitter och dels att hon liksom gillar den. Tillsammans var vi en kentaur.
     
    En stunds vilopaus och därefter dags för dagens 120-start, denna gång med bedömning A:0 (min favorit som delas med A1:a). Just det. Planen då! Jag hade med mig spö idag, och höll det i vänster hand. Har i helgen valt att börja alla rundor, denna start med en oxer, i vänster galopp (för att hon inte bryter ut åt höger och därför blir det lite "jobbigare" att bryta ut om hon skulle få för sig det). Vänstersväng, jobba runt innerskänkeln, två till tre och även fyra var det linje (2-3) och båge (3-4) på sex galoppsprång. Så efter tvåan skulle jag känna efter och eventuellt dutta med spöt om hon skulle glida iväg åt vänster, som hon gjorde igår. Samma taktik efter trean. Högersväng, oxer till räcke, fem galoppsprång (har jag för mig, blev osäker nu) och jag hade med mig samma "plan" - att snabbt ta beslut och faktiskt våga dutta med spöt OM hon inte skulle lyssna på skänkeln, och sedan sju eller åtta till sjuans oxer. Vänstersväng och sedan kombination 8a-b, båge höger och sju eller åtta till den oxern, högersväng till räcke nummer tio och sedan högerbåge på sex galoppsprång till 11a-b som var sista hindret. Ääääsch, nu minns jag inte alls vad några av distanserna var på, haha, så får väl skicka med en reservation för eventuellt fel i minnet. En liten, liten extra plan b var att smacka vid behov. Aleccis är ingen häst man smackar fram - iaf inte på hinder. Hon blir jättestressad av smackningar i det läget så det väljer jag gärna bort, och har valt bort så länge att jag "glömt bort" att man faktiskt ens kan smacka. Grejen är att många gånger så hjälper det att smacka - hon tar tag i hindret. Men inte på ett önskvärt vis och absolut inte på ett långsiktigt vis. Plus att det inte är en garanti, men det finns i alla fall där som alternativ.
     
    120 cm A:0
    Satte tryck och hon gick bra mot första, jag "tog tid på mig" i svängen och kände att jag faktiskt fick ut det jag ville i svängen vad gäller innerskänkeln - hon kändes bra och gick utan konstigheter på tvåan. Döm om min förvåning när hon går rakt(!) i landningen och fortsätter framåt så det är bara att rida som vanligt, samma gäller även efter trean mot fyran. Det kändes riktigt bra så långt faktiskt. Sedan börjar hon bråka mot utgången som vi ska rida förbi i högersvängen. Alltså hon bråkar ALDRIG vid utgångar. Men nu bromsade hon upp och slängde framdelen i sidled och kastade sig åt vänster så vi gick snett ett tag. Det var också en del i planen - inte att bråka vid utgången såklart, men att låta det få bli lite travsteg om det behövs och inte bli stressad av det. Jag la på spöt på vänsterbogen och höll koll på var hindret var så vi fortfarande skulle kunna rida mot det utan att lägga en volt. Styrde mot det, tog något eller ett par travsteg, rak häst, galopp och så hoppade hon! Blev så glad att jag skrek ut min glädje i ett beröm (som om hon fattar det liksom, hahaha) och försökte rida vidare mot räcket som kom efter men råkade visst lägga in ett extra (vi kom ur rytm och fokus). Gjorde samma mot hindret därefter, åttan, och råkade lägga henne för nära. (Blir ju lätt nära när man ska trycka in massa extrasprång, morr) så rev den. Blev lite "sen i skallen" och hade dåligt med tryck samt att jag lät det lilla tryck vi hade förfalla medan jag väntade in något avstånd till kombinationen, och föll fram, så det blev ju såklart inte alls bra. Men helt och hållet mitt fel och ett sådant misstag som man precis i stunden vet vad man gjorde fel. Nytt försök, denna gång med tryck (och smack) och så hoppade hon. Även nian hoppade hon och det var ett språng som satt lite extra bra i magen av någon anledning. Högersväng och jag vet i fan vad jag gjorde där men jag kan inte nog tala om hur mycket jag innerligt hatar när jag gör så mot henne. Troligtvis är det väl när jag inte är helt hundra på avsprångspunkten och då både faller fram lite och börjar tappa tryck så kom skitnära och hon har inte ens chans i världen att hinna upp. River GROVT (och borde fan slå sig när det blir så... #ångest). När vi kommit över på andra sidan så är det ju ännu mindre tryck och typ ingen galopp alls kvar och där har jag två alternativ men båda betyder samma sak. Framför oss har vi sex galoppsprång på oss fram till en kombination. Det ena alternativet är det jag ville ha gjort; lagt en volt för att återfå galopp, tryck, balans och stöttning. Men det hade inneburit uteslutning utan att vi ens försökt rida mot hindret. Det andra alternativet är vad jag valde att göra; försöka återfå det vi saknade på den korta bit och styra mot hindret ändå, fast att jag vet att vi inte skulle uppnå något med det och inte ta oss över. Så ja, det blev lite halvhjärtat försök, som inte höll, och så var vi uteslutna igen. Men känslan idag var helt annorlunda mot igår. Hundra gånger bättre!
     
    Jag ville ta ett hinder på vägen ut och ville komma i vänster galopp, samt ville välja en oxer så den som kom mest läglig var trean. Styrde på den - och som hon hoppade! Hon skickade upp framvalvet i/strax nedanför bröstkorgen på mig. Jävlar som hon hoppade. Lika fint som på framhoppningen. (<3)
     
    Det är inte så att hon hoppar jätteskitdåligt men det är rätt stor skillnad på sprången på banan (mer "upp-ner" och inte så runda fina språng) och överlag så har det ramlat mycket bommar i helgen och som ni vet är hon ingen häst som egentligen brukar riva. Det ger mig en känsla av försiktighet mot underlaget. Jag tänkte ju att det var till vår fördel att jag rider mycket på gräs (ängen) när jag trimmar hemma, men så slog mig tanken att jag nog har helt fel. För när jag rider på gräset så broddar jag inte, och ingen av hästarna har visat något men det blir väl som när man går på en polerad snöfläck och inte riktigt vet om det greppar eller om man ska kana. Man blir ju undermedvetet försiktig och "avvaktande". Hon kändes inte uppenbart försiktig, men jag är övertygad om att jag har planterat försiktighets-kortet i henne. Så nu när det blir gräs, trots broddar, så bär hon med sig att vara försiktig och ja, det är ju rätt stor skillnad på att rida "på marken" på gräs jämfört med att trycka ifrån och lämna backen i ett språng. Det är väldigt, väldigt, väldigt sällan de halkar när jag rider på gräset hemma, men det spelar mindre roll.
     
    Jag tror helt enkelt inte att hon fungerar på gräsunderlag. När hon dessutom vill dansa ut från banan - vilket hon återigen inte alls brukar ha minsta tendens till att göra annars. Och ska vi då lägga till den sjuka (i positiv bemärkelse) känslan på framhoppningen, som ju var på grus - så pekar allt i en riktning. Gräs, nej tack? I terrängen går hon ju som en klocka på gräs, men å andra sidan brukar naturhinder inbringa självförtroende, plus att det är i ett annat "tillstånd" (mycket mer ös, både fysiskt som mentalt) så det är väl därför det har fungerat.
     
    Jo, jag tänker fortfarande göra en vet-check, men jag tror inte att jag åker till klinik utan börjar med att höra med "min" veterinär och ser vad hon säger. Sedan om det blir check på gårdsplanen, borta på anläggningen (där det finns asfalt t ex) eller om det blir klinik får vi ta då.
     
    Givetvis är hon struken till morgondagens klass. Förresten, om det hade varit en A:0/A:0 med 7-8 hinder i grundomgången så hade vi faktiskt gått i mål med en siffra eller två, istället för tre tråkiga bokstäver. ;) Så lite surt ändå att det var min favobedömning just idag, haha. Inte för att det spelar någon roll, men det är jävligt fula och tråkiga bokstäver de där tre, det kan nog ingen säga emot, haha.
     
    Ridningen idag är jag riktigt nöjd med. Eller okej, fel. Grundridningen är jag nöjd med. Hon har varit såå fin att rida och betydligt mer ridbar och snäppet bärig emellanåt (och inte bara springig) på banan. Jag behöver mer rutin på höjden så jag aldrig, aldrig tappar tryck ur sväng och blir passiv så det antingen blir stopp eller grova rivningar och så behöver jag lydnadsrida henne ännu mer så att jag visst hinner sätta galopp och tryck på sex galoppsprång (eller ja fyra-fem var det väl som "fanns kvar" att försöka använda). Men i helhet. Det känns att den senaste tidens mer målinriktade trimpass faktiskt gjort nytta bland hinder i kombination med att jag hittat hur jag ska rida på hindren. Ja, jag är så glad för den här "magridningen" som ger Aleccis större förtroende för mig. Sen ska den ju "bara" sitta permanent a-l-l-t-i-d.
     
    Tyvärr får jag väl nu sänka förväntningarna genom att det likt förbannat bara ser ut som vanligt, trots att det kändes bättre än så. Vad tror ni - gräset som ställer till det eller skada?
     

    Resultat dag 1 VRF midsommartävlingarna

    Jag börjar bli rätt så jävla less på det här nu... Hon går som en jävla klocka och sen kastar hon sig. Det GÅR INTE att få över henne. Hon bestämmer sig och drar vänster, alltid vänster. Jag kan inte mota, jag kan inte styra, jag kan inte driva, jag kan inte bromsa, jag kan inte smacka - jag kan inte göra ett jävla piss.
     
    Idag har hon ändå varit fin på hinder vilket låter konstigt med tanke på resultaten. Men hon har haft intresse och självförtroende och känts skitfin... men bara på enkelhinder! Eller ja, ett hörn hade vi problem med så ett stopp när det inte gick att rida henne, hon sprang men var var oridbar. Annars har det sett ut som så att så fort det är en linje så drar hon vänster redan i landningen och det går inte att göra ett jävla skit, som sagt. Jag både motar med vänsterben och drar SOM FAN (vad ska man göra liksom) i högertygeln och möjligtvis kommer vi mot hinderstödet, i bästa fall... Hon har hängt rejält på vänsterskänkeln, framför allt i andra klassen.
     
    När jag tänker efter så var har hon faktiskt "ramlat" över åt vänster häromdagen när vi skrittade också. Höll jag högerkanten på vägen så var vi rätt som det var i mitten. Ledde tillbaka och vips, gick det vänster igen. Typ som om jag antingen är sned och hon får jobba emot det och då går hon inte rakt till slut, eller ockås "driver hon ojämnt" (ont/ojämn bak?). Men hon känns annars pigg och glad, samt hoppar fina språng. Fan, vad tråkigt det är.
     
    Inför imorgon (ja, jag är dum nog att vägra ut oss imorgon också) så ska jag faktiskt rida med spö i vänsterhanden och dutta mot bogen i landningen på kommande linjer, efter första hindret, bara för att se vad som händer. Jag vill verkligen inte göra henne illa, men jag vill försöka "komma åt" den där jävla västersidan och då ska jag prova spödutt. Hon är ju brutalt känslig för annat, så om det är jag som suger så behöver jag veta det också, och därför är jag dum nog att prova.
     
    Vi kom alltså inte runt någon av starterna vilket är piss men samtidigt upplevdes hon fin och gav väldigt trevlig känsla förutom precis just då när hon bestämde sig för att dra vänster. Det är så svajigt, för annars när hon stannar så är det liksom ett lotteri mot varje hinder - här var hon faktiskt fin. Ologiskt. Men hästar är fan inte logiska.
     
    I övrigt så har jag kontaktat klinik och väntar nu på svar för nu får jag ändå ta och ge mig. Nu har vi problem som med stor sannolikhet även är fysiska (och inte bara mentala). Fortsättning följer...
     
     
     
     
     
     

    Resultat Lenhovda med Aleccis

    Idag åkte vi till Lenhovda och hoppade regionalt. Jag fortsätter att kombinera nattjobb med tävling och fick ihop tre timmars sömn före uppstigning. Kände mig bara lite småtrött till och från, men det var absolut ingen fara, som tur var. Skönt när det inte påverkar en (så mycket) när man fuskar. De fel jag gjorde i Norrahammar-Taberg förra helgen har jag idag dessutom rättat till och det gör mig lite extra glad.
     
    Inför första klassen kändes hon fin. Gräset där vi red fram var okej men inte optimalt grepp utan var och varannan häst halkade lite vid någon sväng. Vi klarade oss hyfsat, men halkade någon gång när vägen blev oplanerad. Inne i ridhuset var hon superfin. Helt perfekt tempererad (dvs mycket häst i handen för det blir det när hon är piggelin) och jag red på framåt, precis som tänkt. Bra anridningar, bra avsprångspunkter och riktigt fina språng över hindren.
     
    110 cm A:0/A:0
    Jag hade med mig att jag ska rida henne framåt hela tiden, och rida henne utefter det. Dvs framåt första, balansera och stötta upp sedan - inte försöka göra tvärtom. Det flöt på himla bra! Hinder efter hinder, språng efter språng. Roligt nog så satte vi äntligen nollan i grunden igen och fick påbörja omhoppning! Hon var laddad och jag lät henne ta för sig, men i kombinationen så vek hon ur. Jag vet inte exakt vad jag gjorde som gjorde att hon vek ur, men uppenbarligen red jag för kasst. Jag vet småsaker som jag kunde gjort bättre, men det var inte katastrofdåligt. Hon har aldrig brutit ut så tidigare, så jag var inte med på det och höll på att åka av. Hade hon visat att hon gick vänster hade jag försökt möta med vänsterhjälper och försökt leda in henne åt höger. Men det var bara att ta om den och avsluta med samma goa känsla som vi började. NÖJD ändå, men klart att jag önskar att jag hade ridit ännu bättre mot den på första försöket. 0+7 fel blev resultatet varav 3 för tiden. Bra känsla, som sagt, och en inkassering på pluskontot i vårt självförtroende.
     
     
    Kort frukostpaus, därefter ny bangång. Ettan kändes stor, fyran var enorm och femman var också stor. Sexan var en lite annorlunda väg med hindret på medellinjen, sjuan var lugn och åttan var kombinationen. Linjen två-tre var banans lägsta hinder men jag blev velande gällande dem ändå. Jag fick det nämligen till 23 STEG, haha, vet i fan hur många meter det är, eftersom jag får kritik för mina stora meter? Haha! Men så länge har jag i alla fall tävlat Aleccis nu att jag vet att 22 steg är fem galoppsprång och 26 är sex galoppsprång. Jag stegade igen, men det kändes inte bra. Det var verkligen inte tänkt som 22 och definitivt inte 26.
     
    Då gick mina tankar såhär; det är fem och rida på framåt som gäller. För bromsar jag upp och rider på sex så riskerar jag att komma nära och göra min häst illa. Aleccis är känslig och vill inte slå sig (precis som många andra hästar), och de tidigare erfarenheterna (senast i NTRK) säger mig att inte stoppa in ett extrasprång. Så jag valde att tänka framåt i landningen där och göra mitt bästa för att nå på fem.
     
    Återigen var Aleccis sitt bästa jag och bjöd på kanonkänsla på framhoppningen. Vi kom inte riktigt åt 120-höjd eftersom hindren inte låg där, men jag vet ju att det egentligen kvittar (är ju bara min hjärna och ögon som vill vänja sig mot höjden, som den orutinerade ryttaren jag är på 120, hehe) så vi hoppade glatt 110-hinder och gjorde oss sedan beredda.
     
    120 cm A:0/A:0
    Framåt, och sätt tryck i hästen. Det var det enda som gällde. Jag satte av och kände hur Aleccis gick på. Jag kände också att hon inte lyssnade utan blev springig (inte så lätt att sätta tryck när hästen "springer ifrån" en), men efter någon kortsida så började jag få till kommunikationen oss emellan. Jag är så glad att jag, trots att jag redan tycker att ettan är hög (hög men inte stor, alltid något dock) gav Aleccis bra ridning och stöttning och ett bra första språng. Kanon. Red mot linjen, hoppade tvåan och la på rätt mycket ben och det blev inte så bra ändå. Det blev springigt och Aleccis sa åt mig att såhär kan vi för fan inte hoppa! Nej, jag vet - egentlingen. (Skit, skulle ridit på sex haha). Så volt där, sedan tryck i svängen för att styra mot det stora hindret som skrämt mig; fyran. Som hon hoppar hur bra och okomplicerat som helst! Glad ryttare, haha. Styr mot nästa störa hinder; femman. Kan fortsätta rida bra och erbjuda henne hindren bra och hon suger och hoppar glatt. Blev lite obalanserat i svängen till sexan men kände att vi både hade rätt framåt-feeling så den gick plättlätt. Sjuan gick med bra men till åttan halkar hon till lite, kommer i korsgalopp och blir kvar i korsgaloppen men bytte sedan. Känslan där var att jag tappade önskvärt tryck men vi kunde ändå segla igenom och gå i mål med 4 fel. Så jävla nöjd med denna rundan! Hon var kanon och jag red bra! Missen på linjen var fel redan på planeringsnivå. Min plan var att gasa på för att räcka, men så blev det lite väl bra (orutin) och framtungt/ mer spring än tryck - och jag höll min plan. Att hålla en dålig plan är också lite bra, för jag är tyvärr rätt dålig på det. Så jag gjorde en miss men som inte gjorde ont på hästen (värt ett stopp än en grov rivning, även om ett pet såklart är att föredra) och som jag lärde mig av!
     
     
    Mycket riktigt så såg jag sedan att de med mindre hästar red på sex galoppsprång där, medan de stora gick lite fram och nådde på fem. Det inkasseras också på rutinkontot ;)
     
    Sammanfattningsvis så kan jag bara säga att jag är nöjd, nöjd, nöjd. Inga tiptop resultat som man vinner med, men definitivt en känsla som kommer ta oss tillbaka snart. Åh, så härligt när det fungerar! :D Hon är liten och hon vill hoppa på fart - så då får jag helt enkelt lära mig att ALLTID erbjuda henne det.

    Resultat pay & jump med Latoya i Sävsjö

    Guldstjärna!
     
    Latoyahästen åkte lite snabbt påkommet till Sävsjö för att hoppa pay & jump idag. Det gick bra att lasta hemma, hon åkte bra och det var inget konstigt att lasta ur heller. På plats skötte hon sig mycket bättre än sist! Mindre snurr och sånt. Lite gick hon iväg med mor, men alltså det var som natt och dag om man jämför med hur hon var sist. Det gick bra att rida fram också.
     
    Inne på framhoppningen var det betydligt mer "ös", energi och rörelse än sist och tyvärr skickade hon en spark åt en ponny. Inte bra. Nästa gång blir det röd rosett i svansen! På hinder var hon som vanligt, och hon verkade ha en bra dag över lag. Fin häst.
     
    70 cm
    Vi gjorde en jättebra runda! Supernöjd med den. Hon lyssnade bra och hoppade bra. Det bara flöt på och var relativt jämnt rundan igenom. Någon gång behövde jag få fram henne lite och då svarade hon fram direkt. Felfritt, bra känsla och en trevlig runda - det kan inte bli bättre!
     
    Väntade en stund och skrittade runt i hagen, tog något språng inne på framhoppningen. In för en ny runda!
     
    80 cm
    Här hade hon fått upp ångan och stod på lite mer. Därför kom vi gång på gång för nära, men inte värre än att hon glatt skuttade över ändå. När vi ska styra mot fyran (rosa/lila-oxern) så bjuder hon på sjuan (det gröna räcket på långsidan) så där var vi inte riktigt överens för en stund. Denna rundan blev lite "hafsig" och inte lika jämn och trevlig, men hon var nöjd och glad, och jag med. Hon är jätteduktig och gör jättebra ifrån sig! Alltså hon är ju mycket grönare än vad hon upplevs; både fram marken och ryggen. Det är ett bra huvud på den hästen, och hon gör sitt bästa hela tiden <3 Felfritt igen!
     
    Vi hade verkligen inga problem med varken bjudning eller drivande hjälper, utan hon gjorde verkligen hela dagen så himla bra! Det gick bra att lasta hem, köra hem och även att lasta ur. Jag lastade ur henne själv för första gången. Dessutom var hon inte ens svettig efter sina åkturer idag! Det är jag lite extra glad för. För nu börjar hon verkligen förstå vad det handlar om att ge sig ut och åka i lådan, och börjar uppenbarligen känna sig mer och mer trygg. Hon har alltid skött sig och åkt bra, men har ifrågasatt det lite och varit svettig när vi kommit fram.
     
    Båda P&Jerna har sett lite likadana ut; bättre rundor i första starten och lite vingligare, fortare och ojämnare i andra. Det tycker jag är för att i första är Latoya mer av: "hoppa är kul och jag är öppen för förslag" medan hon i andra klassen är mer: "woho, jag kan själv!". Båda attityderna tycker jag är önskvärda och positiva, så jag försöker bara göra mitt bästa och styra runt henne och sikta på hindren så gott jag kan.
     

    Resultat från Norrahammar-Taberg med Aleccis

    Aleccis var taggad och fin idag på framridningen. Jag hade lite svårt att hålla henne, men inte så att det var några problem. Över oxern första gången vi tog den så låg hon såklart på, och klippte av med massa energi. I landningen gick en häst med rosett i svansen och som verkade vara mer av den nerviga/oroliga typen. Jag tänkte ge dem plats och svängde därför över hindret och tog åt höger för att inte möta eller komma nära dem för att underlätta för dem. Fick ett rytande; "nu får du lugna ner dig!". Ööh, okej..? Bad om ursäkt och sa att det inte var meningen(?) (för jag försökte ju bara värma upp min häst, wtf?). Det är ju verkligen mitt fel att min häst var övertaggad, hmpf. Trevligt, trevligt. Det bekom mig inte. Jag ber gärna om ursäkt både för sånt jag är vållande till och saker jag är oskyldig till bara för att kunna fokusera på mitt och släppa det, och göra mitt bästa för att framhoppnigen ska vara trevlig för alla som vistas där. Så jag red vidare och försökte dock rida på hindren när de inte var borta på landnings-halvan. Tilläggas bör att det var det första och enda som "hände" med detta, eller vafan, något ekipage öht. Inga incidenter eller något, så jag blev minst sagt förvånad, haha. Aleccis kändes i alla fall bra och avstånden satt så det var ett glatt ekipage som traskade in på banan.
     
    110 cm A:0/A:0
    Jag börjar med att inte riktigt se avståndet mot ettan, utan valet är att låta henne gå så det blir en blandning av att skicka iväg henne och att låta henne rusa mot hindret. Efter tappar vi balansen (det kändes mer än det syns) och jag hade massa tid att hinna få tillbaka den och få tillbaka henne, vilket jag dessvärre inte lyckas med och det blir stopp på tvåan. Lite surt, men inget att göra åt det. Det var dålig anridning och bara att ta om. Därefter gjorde vi en kanonrunda 2-9! Allt satt! Avstånd, tempo, distanser, anridningar - hela baletten. Inte i en bom och en underbar känsla! Vi gick ut glada, nöjda men med 5 fel i bagaget.
     
    Skrittade en bra bit och sedan fick hon stå och vänta en liten stund. Var även på denna tävling inte lönt att ställa in henne mellan klasserna. Banan till nästa klass kändes bra. Inte hög eller svår, utan något vi helt klart skulle fixa. Speciellt efter första klassens känsla och inkasserade självförtroende.
     
    Jag värmer upp Aleccis för andra gången och börjar hoppa fram. Räcket ligger på 120 och oxern på minst 125 (alltså varför höja skiten på en lokal jävla 115? Man kan inte ens vinna pengar...). Det var ingen rulljans alls utan alla verkade (märkte jag) visst vänta på något (att någon skulle sänka). För till slut bad jag dem sänka ner hindren lite och då skulle helt plötsligt alla hoppa. Annars höjs och sänks det ju för glatta livet och oavsett vad man kan tycka om det så finns det i alla fall möjlighet att smyga in till och hoppa det som passar. Här blev det lite dött. (Och jag får ju alltid klara mig själv, och har ju ingen som hjälper specifikt mig med hindren.) Räcket hoppade hon super, även oxern. Kom en andra gång och då drog hon något överjävligt och även om hon hade försökt så går det inte att få upp benen när hon blir så framtung som hon blir när hon sticker mot hindren. Så där la hon ju på en nit, såklart. Ja, jag försökte göra vad jag kunde; höll om, höll i, satt upp och försökte "hålla ifrån" henne från hindret. Absolut, visst finns det diverse metoder att använda om hästen inte lyssnar men det sitter så djupt i mig att jag inte kan förmå mig till att t ex dra tag i henne eller liknande, för ja, har du en stopper så vet du... Man rör liksom inte hästen mer än detaljer (försöka iaf...) för annars hoppar den likt förbannat inte. Även om det hade varit klokare att styra bredvid eller något när hon drog på så. Sen hoppade vi ett språng, fick ett till stopp och hoppade ett språng. Alltså kul uppladdning. Hon vill, vill, vill - men springer ju in i botten på hindren och så fegar hon ur sen. Stabilt. Det hade varit lättare om jag hade 100% kontroll på BÅDE henne OCH mig och min ridning. Men så är jag ju ingen elitryttare heller och kan inte garantera att rida korrekt och enligt konstens alla regler i exakt varje anridning. Nu låter det nog sämre än det var, för det kändes inte hopplöst att gå in på banan, men lite surt var det att inte få till kommunikationen mellan oss. Bara jag tänkte extra mycket på balansen så skulle det gå bra.
     
    115 cm A:0/A:0
    Jag skrittade runt, men när startsignalen gick så var jag "för nära" starten så det kändes så fel att ta massa tid på mig och rida bort och verkligen bli klar. Jag försökte lägga en volt och få med henne men vi var väl inte riktigt 100% redo, med facit i hand men balanserade upp och red igenom starten. Ett jävla förbannat stopp på första hindret, som var ett snällt jävla räcka på max 110 cm. Alltså, REALLY?! Kul start... Hon fick en ponnyspark som tack (utan sporrar eftersom jag inte rider med det, men ändå), och jag fick tillsägelse av speakern. Så onödigt... För på filmen i efterhand såg jag att jag red i undertempo = klart som fan det inte kändes som vi var redo när hon inte var helt framme för skänkeln! Åh, dumma mig. Men jag var ju så mån om den där jävla balansen. Morr. Tillbaka till rundan. Det blev pannkaka såklart. Ojämnt, "oroligt", svajigt, nedslag och ett stopp till, och ett nedslag till. För när det inte flöt på så började jag ta i henne. Och så blev det extrasprång så vi kommer för nära och nedslag på det. När vi rev näst sista hindret så gick vi över max-fels-gränsen men de sa inget och jag kunde hoppa även det sista hindret, men vi blev uteslutna totalt sett. (Rrroligt.)
     
    Det kändes inte alls bra att avsluta dagen så, och framför allt inte efter den första rundan vars känsla ändå var riktigt bra. Men på ett sätt kändes det ändå "bättre" att vara lite arg istället för ledsen förkrossad. Det är lättare att återgå till träning istället för att ifrågasätta hela livsstilen och inte se var man ska börja, om man ens ska fortsätta... typ. Och efter att jag har sett filmen så känns det blandat, men det är 100% fel från början; undertempo. Det var regel nummer ett när jag började hoppa Aleccis; FULL FART ELLER INTE ALLS. Klantigt att jag var så noga med att vara i balans i stället. Det går ju att kombinera "framför skänkeln" (och önskat tempo) med balans, men nu var jag dum nog att jag inte riktigt la märke till vad jag gjorde.
     
    Jag la ihop filmerna igen och tog bort första stoppet i andra klassen, som jag brukar om vi stannar på första för det är inte direkt någon självförtroende-boost att se skiten när man kollar igenom sina rundor. Men här är vi. 

    Resultat från Sävsjö; Latoyas första pay & jump!

    Min planering höll skitbra. Det är jag lite extra nöjd med, haha. Sedan tuffade vi iväg och detta var första gången hon åkte transport längre än typ fem minuter, förutom när hon åkte från Estland då, men då åkte hon b-kortslastbil. Hon stod bra och åkte snällt där bakom, var laddad när vi kom fram och lite lätt svettig på halsen men annars verkade hon oberörd, och pigg och glad. Hon fick till och med stå och vänta, vilket hon inte heller behövt göra innan, men just stå still är inte hennes starka sida, så det var kul att hon stod jättesnällt i de ca 20 minuterna som hon fick vänta. Att lasta ut och ta på sakerna gick också bra. Lite snurrar hon ju runt och så, men det ingår ju, haha.
     
    Hon kändes pigg och glad att skritta fram (men var lite rädd för två små, små minishettisar i en hage brevid, haha!) och rida igång inne i hagen. Vi travade lite och galopperade typ två varv i varje galopp sedan väntade vi på att få komma in i ridhuset och hoppa fram. Just när hon skulle gå in där så kom jag på att jag ju inte ens har ridit henne i ridhus innan, haha. Aja, mycket nytt på en gång. Hon har däremot varit i ridhus innan, så själva grejen i sig är ju inte helt ny. Men hon stod och kollade in genom dörröppningen lite innan hon vågade gå in. Där inne gick det bra, fast hon gjorde ett skutt över en gropig del i underlaget som såg annorlunda ut. Typ som Lillis brukade göra. Vi travade mot hindren och tog dem sedan i galopp, bara ett par språng och hon kändes trevlig. Hinder är ju hennes grej, kan man säga. Ska hon strula så sker det snarare mellan hindren, vilket inte är någon som helst nyhet om man säger så ;)
     
    60 cm
    Hon gjorde en så bra runda! Den kändes ganska balanserad och hon svarade framåt varje gång men stack inte en enda gång, så det var en jämn och trevlig runda. Supernöjd med henne! Hon är ju inte särskilt reglerbar, utan hindren kommer lite som de kommer - dvs, ibland nära och ibland lite längre ifrån. Det bekommer henne inte, och hon hann över alla bommar i tid så vi seglade in och satte en felfri runda. Heja hästen!
     
    Sedan var det ganska lång vändetid, då jag hoppade över en höjd. Vi skrittade runt i hagen och väntade. Det tyckte hon var lite långtråkigt och drog mycket i tyglarna gång på gång. (Men att sitta av och tro att man ska kunna parkera henne och att hon ska stå still är att hoppas på för mycket. Skritta runt var jättebra.) Sedan fick vi äntligen hoppa fram för andra gången. Hon hade tröttnat lite och var lite sur mot drivande hjälper, men hoppade bra. Jag ville inte hoppa så mycket och när hon först tog ett par språng bra och sedan surade lite så tog jag bara ett språng till och sedan var vi nöjda. Vill ju inte tjafsa med henne eller göra henne mer sur.
     
    80 cm
    Hon fattade först galopp och galopperade på framåt, men sen sa hon tvärnit och gick inte fram så bra. Försökte rida mot hindret men vi kom inte riktigt dit. Vi kom inte igenom starten utan jag gjorde ett nytt försök och försökte få henne att trava och travhoppa första hindret. Det gick, om än lite motvilligt, och sedan började det flyta på. Det kändes bra, men första rundan kändes riktigt bra, så denna var helt klart godkänd men hon var inte lika balanserad och det blev lite ojämnt. Hon är helt otittig på hinder, och i denna start fanns det plank och grind - inget som hon ens la märke till. Fantastisk häst! Bommarna låg kvar även denna gång och vi satte vår andra felfria runda! Så duktig.
     
    Att lasta för hemresa var lite svårare då det är så mycket annat att kolla på, men efter en stund så kunde vi bege oss hemåt. Hon åker bra, vilket såklart är skönt. Just nu åker hon smalt, för man vet ju inte hurdan hon är. (A är bredåkare. Pärla med... Lillis åker smalt.) Men hon stod bra och verkar få tillräckligt med plats så det är jätteskönt. Tanken är ju att alternativen att kunna åka med två hästar ska finnas, och då underlättar det rejält om hästarna kan åka smalt. Hon hade inte ens bajsat på hemvägen (gott tecken!) men var ändå glad att få komma hem och ut i hagen igen. Jag tycker om min unghäst <3 Det blir bra det här!
     
     Filmtajm!

    Dressyrfilmen igen

    Har nu gjort oss döva, stumma och lyckats få den sopiga musiken att hålla käften ;) Skämt å sido, men drog ner ljudet och har laddat upp dressyrfilmen på nytt, så nu kan inte youtube gnälla! Se och lär hur man inte ska göra, hahahah.
     
     

    Filmerna från tävlingen

    Mer detaljerad redogörelse om känslor, tankar och dylikt finns här.
     
    (Det står att filmen är blockerad i vissa länder pga den (SKITDÅLIGA btw) musiken. Säg till om den inte går att se så får jag ta bort musiken. Laddade upp den som den var för att slippa redigera och böka... Nu tyst film!)
     
     
     

    Resultat fälttävlan H90 i Kinda RF med Aleccis

    Dressyrmomentet
    Hon kändes trevlig och fin på framridningen! Galoppinslag här och där och halvdåliga halter men kändes stadig och mjuk i övrigt. Det kändes riktigt bra. Red ner till nästa bana, typ som en större variant av collectingring. Där blev hon spänd och tittig på det runt omkring. Jag i min tur visste inte hur jag skulle reda ut det och blev typ lite sur på henne då och då när hon inte lyssnade, vilket inte blev bättre. Tappade allt hopp typ tills det var dags att gå in på banan. Jag var liksom inte sur på henne, men jag surade till när hon inte lyssnade. Är inte långsint, så tog inte med oss det in på banan.
     
    Med tanke på hur illa det nyss känts så var det väl ändå hyfsat, men med tanke på hur himla fin hon var att rida fram så kändes det... skitilla. Var inte alls nöjd. Bara besviken. Lyckades hålla henne från galoppinslag i traven men gjorde massa andra fel i stället. Uppridningen var väl någorlunda men jag kände att hon inte alls var sådär trevlig som hon varit tidigare. Travökningen blev sen och jag vågade inte riktigt "skjuta på" 100% med risk för galopp, så fegade något. Serpentinerna kändes ojämna sett till storleken men trevliga att rida. Fick 7 där (en av två). Fick bra kritik för avbrottet till skritt samt eftergiften där, trevligt. Lite halvdassig trav på det. Red sedan dålig väg i första galoppvolten (märkte att jag planerade min väg dåligt och efter halva bara "detta kunde jag ha gjort mycket bättre" = ingen kul tanke. Lite sent påtänkt, om inte annat). Formade dåligt också. Längningar har hon gjort som en jävla kung när vi tränat. Alltså SÅÅ bra. Eftergiven men massa tryck, låg kvar hos mig och sen var det bara att samla upp. Ville givetvis inte känna på dem på framridningen eftersom jag inte ville elda upp henne mer. Satte tryck och BAM så visste hon inte vad jag ville och blev skitspänd, hoppig och det blev pannkaka av alla våra fina poäng som vi skulle samla där. Skit. Fegade i traven för det är mellan galopperna som hon brukar vilja stoppa in mer galopp. Gjorde en urkass skitdålig halt. Eller ja, knappt. Knappt en halt. Jag upplevde som vi stod still (men alldeles för kort) för när hon ville rätta, så tänkte jag att det var bättre att rida fram igen. Lite dumt, för vi stod still typ 5,5 sekund kortare än de 6 som var planen. ILLA. Nästa galopp var också dåligt formad (som jag tragglat med att forma henne i galoppen - varför jobbade jag inte bara lite?!), och ett nytt försök som blev en ny pannkaka av en ny längning. Volten vet jag inte riktigt hur jag ska göra, så den var väl varken bra eller dålig. Ett gott försök till uppridning iaf, och bra, jämn halt i slutet. 58,5% och tredje sist i resultatlistan so far; 23 av 25. Wo-jävla-ho. Starkt jobbat osv... 62,3 straff.
     
    Hoppmomentet
    Banan var lätt, både byggd (snett i genom, långsidan, snett i genom, bruten linje, bruten linje) och sett till hindermaterial. Sprang den (ordagrant) och försökte sedan att inte krocka med andra som hoppade fram. Vi var tre på en typ 20 metersvolt(?) med hindren på medellinjen och ja, det var TRÅNGT. Tog lilla två gånger och oxern en. Det var nämligen så att de skulle på och börja sänka hindren sedan. Värma upp genom att hoppa varje jäkla litet hål på hinderstödet. Alltså 90-hinder typ. Det värmer man ju typ upp på. Jag gör iaf det. Inte fan skulle jag få för mig att plocka ner och rulla hundra språng över så små hinder i alla fall. Aleccis kändes taggad och bra, så jag valde att rida in rätt snart istället.
     
    Jag råkade lägga henne väldigt nära några gånger och la in ungefär två hundra extra galoppsprång mellan andra och tredje hindret, men annars kändes det jättebra. Aleccis dagsform var perfekt och hon var så glad och taggad. En rätt okomplicerad noll-runda, även om hon fick häva sig över ibland. (Förlåt hästis.) Felfri både på hinder och tid. Klättrade knappt något, men låg nu på plats 18 av 24 (ett ekipage som fått bryta pga för många fel och därmed inte är berättigat att starta terrängen).
     
    Någon timmes paus (rätt stor skillnad på typ en timme och sju(!) som det var... i Udden? Aja, vet inte. Men här var det bara en hästklass (resten ponnyklasser) så då blev det bättre flyt. Gick terrängbanan, åt därefter en pytteportion (VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ALLA SOM LÄGGER UPP MAT?! Så jävla provocerad av de fruktansvärt små portionerna... ILLA!!) och tog sedan ut Aleccis igen för veterinärbesiktning. Uppsutten bangång därefter och sedan en kort paus innan det var dags att rida fram.
     
    Terrängmomentet
    Aleccis var helt fantastisk! Taggad redan på framridningen och det var som att hon visste precis vad hon hade framför sig. Fick till en bra start och hon studsade nästan genom startfållan för att få komma iväg (men jag var tvungen att hålla henne så vi inte skulle råka tjuvstarta). Sen iväg! Som en virvelvind över första och andra hindret, ner för en ganska brant stig, längs en skogsväg, upp igen och nästan lika brant det, men hinder tre i slutet av backen. Bort till fyran och över den, fortsatte över femman och runt för att sikta på sexan. Tappar stigbygeln och föredrar helt klart att ha den innan vi hoppar och lyckas efter flera försök faktiskt få in foten strax innan språnget. Mellan sexan och sjuan slutade jag bromsa för att se vad som hände och hon drar på som helvete, haha. Får någorlunda balans och kan erbjuda vettig avsprång över sjuan. Hon flyger även över åttan och nian, och vi får till diket, nummer tio, helt perfekt. Framåtgalopp men inte hetsigt utan att hon måste hinna uppfatta diket (mycket grönt men nivåskillnader = lätt att missuppfatta), ett nära avsprång så hon nådde över det ojämna vid kanten. Lite vingligt vid elvan, vagnen, men hon laddar för fullt och köttar. När vi kommer till vattnet så hoppar(!) hon i, haha. Fortsätter uppför tretton och går lite stort men inte farligt över fjorton, seglar därefter över nummer femton och i mål. Felfri med tiden 03:42, optimaltiden var 04:56 (kan missa på någon siffra, men däromkring). Var orolig att vi sprungit för fort och skulle få mer straff för det, men vi klarade oss. Helt felfri terräng alltså. Några hinder kom vi nära (blir lätt så när hon ger fullt mot dem), men aldrig så att hon slog i, bara så att språnget inte blev så snyggt när hon viker sig över eller liknande. Men känslan här i terrängen var perfekt!
    Vi slutade alltså på 62,3 + 0 + 0 = 62,3 straff.
     
    Klättrade tyvärr inte alls mycket trots det resultatet, utan slutade på plats 15 av 21. Är så jävla skitmissnöjd över vår urusla dressyr. För resten var BRA. Och är missnöjd med vår plats i resultatlistan också, såklart.
     
    Det var "tyvärr" väldigt hög standard i terrängen och nästan ALLA var felfria och snabba. Visst, det är väl kul för de som tar sig runt och så vidare, men ärligt talat. Terrängen ska vara utslagsgivande och nu var den väl helt enkelt "för lätt". (Eller var vi som startade bara väl förberedda? Vem vet.) Det känds ändå fel när ekipage efter ekipage var felfria för just terrängen ska vara något att bita i, och just här, nu, idag, så var den inte det. Bra att börja med dock om man önskar inbjudande och av det lite lättare slaget.
     
    Jag är lat (läs; trött och har fet tidsbrist; Måste. Sova. NU.) så slänger bara upp en oredigerad headcam-film till att börja med. Glömde stänga av den så den sista biten är från när vi travar av bara. Inte ens jag har orkat kolla klart på det, haha. Det är hoppigt och rätt kasst överlag, men denna gång så ser man i alla fall hindren! Kameran är en lågbudget variant, så jag är bara glad att jag lyckades få till lite denna gång. Resterande filmer kommer imorgon!
     

    Resultat i Bratteborg med Aleccis (15/5)

    Väderwidgeten hotade med regn, men vi klarade oss hemma då det bara var mulet och grått, men inte så fuktigt ännu. Vem vill hämta en geggig, genomblöt häst i hagen när man ska åka på tävling liksom? De är nog få, haha. Hon var förvånansvärt ren också, så jag klarade mig riktigt bra, då jag verkligen trodde att hon skulle se ut som sju svåra år. Regnet kom däremot längs vägen, och väl på plats regnade det. Över lag hade vi dock tur med just den våta delen. Det regnade som sagt när vi kom, och när jag tog ut henne och började skritta henne men sedan var det bara mulet och fuktigt, tills det var dags att lasta in och åka hem igen. Kallt som fan var det däremot, men hellre det än både kallt och genomblött. Underlagen var också vettiga, så nepp, finns inget att klaga på.
     
    Aleccis kändes trevlig. Lugn och fin i början när jag lät henne jogga igång i trav och galopp efter skritten, men svarade bra när jag ville ha engagemang. Pigg och sög rejält på hindren på framhoppningen. Det kändes bra. Trots att jag startade tidigt, så blev jag inte stressad eller störd av det. Skönt.
     
    110 cm A:0/A:0
    Ridningen överlag var lugnare, och mer av det defensiva slaget än vad den brukar. Det berodde framför allt på för lite sömn och ingen mat = jag var rätt trött. Inne på banan kändes hon bra. Ridningen var trevlig, jag hann med att andas och det kändes så... bra. Nästan lite proffsigt. Vi var jämna och det rullade på, det var jätteroligt att få starta och hoppa. När jag höll på att lägga henne lite, lite stort så svarade hon direkt framåt, och så kom hon tillbaka direkt efter hindret. Tyvärr snuddade vi näst sista hindret, en oxer. Frambommen med bakhovarna. Och den valde att åka i backen. Så surt. För rundan var värd att vara felfri. Jag är så nöjd med min ridning. Om jag hade för lite tryck (men oxern var dessutom liten) eller om jag blev för kvick med överlivet är frågan. Men å andra sidan var det ett typiskt kvar-i-handen-fel, så om jag ser tillbaka på tidigare rundor så finns risken att jag omedvetet blev sen med eftergiften. Jag kan inte dubbelkolla, då det inte finns någon film. Jag är verkligen jättenöjd med känslan och till stor del (allt utom sjunde hindret) ridningen också. Det satt bra i själen, haha. 4 fel.
     
    Det var så få starter att det inte var lönt att ställa in Aleccis, utan vi skrittade runt vid hand, kollade lite på några unghästar och snart var det dags att så smått börja värma upp igen för andra klassen. Aleccis kändes fortsatt bra när jag satt upp på hennes rygg. Men denna gång ville jag rida lite mer offensivt men inte göra några stora förändringar då det kändes så himla bra i förra rundan. Här fanns värsta läget att bli sönderstressad; för jag överslagsräknade lite och tänkte att jag skulle rida fram till ett visst klockslag och därefter sticka bort en snabbis till framhoppningen. Men precis när jag går ut från ridhuset för att gå bort till framhoppningen så är banan öppen. Hoppsan, och jag startade som nummer två. Men det var bara att gå banan, relativt lugnt, och sedan hann jag hoppa räcket en gång och oxern två gånger på tävlingshöjd och sedan hade vi till och med några minuters skrittpaus före start. Så det klaffade och jag blev, skönt nog, inte alls påverkad utan höll min plan. Jag hoppar ju i regel inte fram länge ändå, och det passade extra bra att det var till andra klassen det råkade bli en miss, för nu var hon ju redan framriden och framhoppad en gång.
     
    115 cm A:0/A:0
    Hon kändes super. Men tyvärr så blir jag lite ivrig och rider iväg henne lite till tvåan - inte hela vägen till hindret utan det blev ett dåligt språng, och vi river. Klantigt. Eftersom det inte var jättehög nivå (upplevde jag det) så tänkt jag att en snabb fyrafelsrunda kan räcka en bit, och då är det ju en fördel att riva tidigt. Så jag gjorde så att jag snävade upp vägarna litegrann och flöt på. Genast rider jag bättre, stöttar bättre, får ett bättre öga och litar på mitt öga(!), tror på oss och ja, jag skulle alltid behöva hoppa på tid (typ A:0:or) för att tända till och ge Aleccis bättre förutsättningar. Ett språng längs banan blev rätt illa, och jag ser inget uppenbart fel, men visst - alla kan missbedöma. Så vi hade kunnat få ett till ner, men A fick upp alla benen i tid och vi kunde avsluta med bra språng. Ärligt talat var känslan lika underbar i denna klass. Synd att jag tabbade mig bara. 4 fel. (Och första utanför placering. Nu var det iofs ett väldigt litet startfält, but still.)
     
    Jag frågade en funktionär om hon kunde filma - så här finns det film. Snällt! :)
     
    Jag kan inte minnas när jag senast startade med vantar. HATAR vantar. Men det var så himla kallt. Tyglarna är därför tre kilometer långa för de glider redan som det är när jag inte har vantar, och när jag har det... Jao, jag håller uppenbarligen inte i tyglarna, haha. (Har svårt att korta dem under tiden, av någon konstig anledning.)
     
    För ärligt talat. Denna ridning borde premierats, jämfört med när det blir hejsan-hoppsan och vi råkar vinna, haha. Men jag är SÅÅ glad, och till stor del nöjd. Jag har verkligen hittat en helt fantastisk känsla och vi hade roligt tillsammans. Det slår ändå alla rosetter (och prispengar...?) i världen. Vad som är lite irriterande ändå är att man nog inte egentligen ser någon större skillnad mot "vanligt", men det kändes stor skillnad. Återigen får man bevis på att man ska lyssna på känslan, och att den inte alls behöver rimma med hur det ser ut. Det ser inte förjävligt ut förvisso, men jao, det ser bara som vanligt ut, haha.
     
    Det är också nyttigt för mig att känna att jag måste ha en viss typ av offensiv ridning på banan, för rider man helt defensivt tappar vi tryck och ja, det krävs så lite för att bommarna ska falla. Lärorikt! Jag vet inte om jag någonsin har ridit såhär jämna rundor och fått en sådan insättning på pluskontot sett till känsla och självförtroende. Aleccis har bara fått ännu fler positiva upplevelser av denna dag, och det har jag också. #mersmak

    RSS 2.0