• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Idag är ingen vanlig dag

    För idag fyller finbilen 27 är! :D Helt sjukt hur gammal han är. Tänk liksom, 27 vintrar har han överlevt, 27 somrar och allt där emellan. Men han bara går, och går, och går. Grattis till bilen. :)
     

    Sommarnatt

    Frisk doft av sensommarkväll, på väg mot natt. Mmm! Kunde inte låta bli att gå lite långsammare igår kväll, den sista vändan med tvätten för att njuta av vädret och luften. Alltså, VÄDRET! Ingen har väl kunnat missa detta fantastiska väder! Åh, tidigare på kvällen, typ 18-tiden, så var det över tjugo grader varmt och solen riktigt brände. Fy fan vad jag älskar det! Låt det nu hålla i sig ett bra tag innan hösten släpar in sina tunga moln och grå dagar.
     
    Vill även dela med mig av min senaste knaklåt som går på repeat överallt där jag är. Så skön! #parteeey (Nej, jag gillar inte party i form av supa, trängas och svettas på ett dansgolv, men jag gillar att åka bil - och det är värsta billåten! :D Därav att ljudet MÅSTE in i bilen nu, nu, NU!)
     

    Kalmar- och Jennie-häng (Y)

    Jag tänkte skriva lite om våra asroliga dagar i Kalmar/Nybro! En av mina allra bästa vänner Jennie har börjat studera i Kalmar och jag hjälpte till med flytten. Första dagen åkte vi ner och packade upp. Försökte leta säng, men det gick mindre bra, HAHA. Så det fick bli lite som det blev med rallybesök på Ikea för att ragga upp en resesäng. Inte riktigt som tänkt, men absolut sovbart i alla fall.
     
    Min syster och hennes kille (som pluggade i kalmar, hon flyttade in hos honom efter studenten) bodde i Kalmar men flyttade relativt nyligen, efter hans examen och min syster studerar numera i Göteborg. Ett par gånger har vi varit nere hos dem, men aldrig under sådana omständigheter att jag har "behövt" lära mig hur saker och ting ligger. Men jag kom ihåg att de någon gång nämnt något om att man måste köra mot Öland först (haha, stämmer säkert inte ens) för att komma på rätt väg osv när man ska därifrån sen. Min mobil är sämsta skiten som producerats så vi chansade och åkte runt lite för att försöka hitta rätt och komma hemåt till lägenheten igen. Vi skulle äta också, men hade inte planerat något direkt. Rätt som det var så var vi på Ölandsbron (haha, så trög, vi var nog redan för "djupt" in i Kalmar för att köra mot öland, höhö), men vi körde åt Färjestaden (skulle ju ändå äta) och när vi åkt en sväng och ska vända så ser vi en stod skult/flagga där det står "Öppet" så vi kan inte låta bli att svänga ner. Det blev en sådan jävla 10-poängare! Vi hamnade på hundcampingen (som Jennie velat besöka, och så hamnade vi där av en slump!), det var lite med folk men restaurangen var öppen och maten var jättegod och dessutom var utsikten men bron och solnedgången helt fantastiskt vacker! Perfekt avslut på den dagen.
     
    Dag två fick jag spendera på egen hand de första timmarna då Jennie började med sitt. Så då tog jag god tid på mg och började med att gå rund och syna allt inne på Hööks i en och en halv timma(!). Haha, är annars bara Ullared jag brukar hänga i så länge (fast ännu längre), men i alla fall så fick jag med mig en del ut därifrån och det mesta var sådant jag behöver så det var väl rätt bra ändå. Sedan var det ett köpcenter bredvid så resten av tiden gick jag där inne och försökte titta på så mycket som möjligt för att tiden skulle gå. Perfekt blev det, för när jag tänkte "jahapp, vad ska jag hitta på nu då?" så var Jennie klar och vi kunde börja med det vi hade planerat för dagen. Ikea först ut och matintag. Vidare till Jysk för sängköp. Ingen säng hemma, haha. Men vi kunde reservera en i en annan av deras butiker. Tillbaka in i Ikea för flera timmars shoping (gissa hur trött man var då...), men det viktigaste kom med och sen var klockan så mycket att det var dags att åka och köpa den där sängen.
     
    En halvtimma innan stängning ungefär var vi där och kunde hämta sängen. In i bilen och stänga så gott det gick. Nästan, nästan så bakluckan gick igen. Man kör ju skååp<3 Jag var ful nog att fråga om vi kunde få låna med säckakärran, HAHA, och det gick vi! Så vi åkte och lämnade sängen. Jävlar vad tung och otyplig den var! Trots att vi hade säckakärra. Det var dörrhålen som var för låga, helt klart. Tillbaka till affären för att lämna säckakärran och hämta ett bord. Sedan delade vi upp sysslorna rättvis; jag monterade sängbenen och Jennie stack in gardinstången i gardingerna och hängde upp den. Det tog inte lång tid innan vi sov efter den dagen.
     
    Sista dagen bestod av café-häng och kolla i affärer/gallerior innan jag åkte hem igen. På sätt och vis var det ändå rätt skönt att få leka stadsbo ett kort tag. Och vilken fin stad Kalmar är! Helmysig ju!
     

    Fortfarande rätt dålig

    Alltså, hur lång tid ska det behöva ta att bli frisk egentligen? Men, det går faktiskt åt rätt håll i alla fall. Jag var hos läkaren igår och han sa att jag skulle hålla tyst - det var bästa medicinen. Men jag fick även en hostmedicin som kunde hjälpa svullnaden i halsen och stämbanden. Men hallå, jag, inte prata? Den är inte lätt den!
     

    Hemmafruar och skogsbrand

    Skulle aldrig passa som hemmafru. Först omgången tvätt är klar och soporna tömda (var en hel del!). Sen har vi haft ett litet laboratorium i kylen med operation "hur lång tid tar det för maten innan den kan gå ut därifrån av sig själv?" - kylskåpsrensning behövdes! Det viskade lite lätt att sommarens prioriteringar har legat någon helt annan stans. Typ på jobb och hästar för min del, och garagetid för gubbens del. Sköta hushållet? VA?! PÅ SOMMAREN?! Men nu ska vi hitta tillbaka till en fungerande vardag - och jag har höga krav på mig! Från och med nu ska det fasen lagas mat. Kilona kommer rusande, och som ett brev på posten kommer då även sämre psykisk hälsa osv.
     
    Idag har jag faktiskt till och med lagat mat. Fast... "lagat" i det här fallet innebar ägg, mjöl, mjölk lite salt och margarin. Addera detta, vispa en sväng och stek till skiten i ett par stekpannor. Simpelt (men det tar lång tid för relativt lite mat). Jag tror fan det är min favoritmat för tillfället. Pannkakor<3 Blev ju nyförälskad när jag köpte rabarbersylt av Annika. Hade kunnat leva på det, mmm! (Hur många andra tjugotreåringar har pannkakor som favomat? HAHA!)
     
    MEN, det kanske ser ut som att det blev något gjort idag men det är inte riktigt rätt. Disken skvallrar om att mobilen blev högre prioriterad, och duschen väntar också. Sen hade jag tänkt ta tag i massa grejer i datorn med, typ bunkra upp med lite stålar på TDB inför augustis starter, anmäla två hästar till diverse äventyr osv. Men jag orkar faktiskt inte det just nu.
     
    Känner att det blir bra med en dusch och sedan blir det ny dag imorgon. Och ett nytt försök, med andra ord.
     
    Men vad jag skulle komma fram till var (så typiskt mig att bara babbla och aldrig komma fram till poängen). Jag fastande i mobilens värld. Eller nej, i dagens, moderna Sverige. I värmeböljan, sommaren och torrheten. Och i denna fruktansvärda skogsbrand. Jag mår så dåligt när jag tänker på det. Fruktansvärt dåligt. Alla vilda djur som stryker med, alla djur och människor som måste evakueras och alla hus och gårdar som brinner ner, alla skördar och annat som också kommer gå upp i rök. Det är så tragiskt. Det kommer bli så stora problem för många och ja, det är jobbigt för "svensson" - men för alla bönder då?! Alla som har ansvaret för mängder med djur, antingen kor, hästar, grisar, får - alla.
     
    Jag kan inte föreställa mig hur stort det är. Eller att vara i den situationen att man skulle tvingas till något sådant. Men det är många som tvingats göra det. Men anledningen till att jag fastnade denna gång med mobilen i näven är följande:
     

    Innan vi deppar ihop helt så finns det godhjärtade människor där ute. På facebook försöker hästfolk hjälpa varandra; alla som har minsta lilla utrymme eller hagar att låna ut ställer upp och gör vad de kan. I den stora lastbilsgruppen skriker folk att de vill hjälpa till. De letar tankbilar/trailrar och allt som går att frakta vatten i. De vill köra dygnet runt på det som skulle ha varit deras semesterar. De ringer runt, drar i alla trådar de hittar och gräver i kontaktnäten på andra vis. Folk vill verkligen hjälpa till, och givetvis jag också. Gav förslaget att mejerier har reservbilar som står; några hade de säkert kunnat låna ut. Hoppas så många som möjligt lyckas få loss bilar, chaufförer, platser för djur, foder framöver osv, osv. Nu är det kris. Detta är största skogsbranden i Sverige så det är verkligen akut.
     
    Hoppas nu verkligen vädret kan vända och dränka markerna i det vatten vi människor inte kan frakta dit. Det är så otroligt mycket som brinner. På grund av hettan tar det sig direkt och det brinner i ALLT.

    Vad gör alla som inte har hästar?

    Det är en fråga jag tänker på regelbundet. Som nu när det varit midsommar, till exempel. Men jag behöver inte fundera särskilt länge; det är bara att klicka sig in på fb eller instagram och så "förstörs" hela mitt häst-och-volvo-flöde av... folk. Blonda, bruna, långa, korta, finklädda, glada och ganska ointressanta måste jag ändå erkänna. Är det verkligen vad andra sysslar med? Umgås med... människor? Tröttnar de aldrig? Vad gör man mer än att bara vara i varandras närhet?
     
    Jag är inte så mycket för det där med att dra ihop massa folk och bara... vara. Typ dricka sprit, sitta i en ring och babbla om för det mesta oerhört ointressant skit, och sen är det dags för de obligatoriska bilderna. Jag har underbara vänner - men att sitta och dricka och prata skit i en ring dag ut och dag in; tack, men nej tack. Däremot kan man göra exakt samma sak (syftar på skitsnacket) på en promenad, eller en ridtur, eller en roadtrip - vad som helst, men inte på en stol i en trädgård.
     
    Problemet är definitvit inte den sociala biten, men jag har så svårt att koncentrera mig och jag har även jättejättesvårt att låtsas vara intresserad i ett samtal där intresset är lika med noll. Blandar man däremot hjärnhalvornas best-of; en tankegrej i form av snack och en fysisk grej i form av rörelse av något slag; nemas problemas!
     
    Jag förstår inte vad det är för del inom mig som jag inte har, där man borde tycka om att träffa folk, prata om allt och inget, och "bara vara". Men som sagt, jag har inte den egenskapen. Dra ihop kalas när man fyller; SKITJOBBIGT. Det innebär ju planering, städa/göra sig ordning, bjuda på kakor som ändå ingen vågar börja ta av så man nästan blir förbannad för de drar ut på det, sen kan man inte skicka hem dem när man tröttnat utan någon måste börja "tänka på refrängen" och sen måste man ta hand om skiten efteråt; diska bland annat. NEJ TACK. Undra vad släkten skulle säga om kalaset var en promenad på en timme eller något, och sen done? Haha, då skulle de tro man fått en smäll i huvudet, alternativt en baktanke av högsta graden av bantning.
     
    Vad jag låter otrevlig! (I och för sig är jag ju det också, höhöh.)
     
     

    23 år

     
    Bilden är dock brutalt missvisande. Jag hatar nämligen att fylla år. Värsta dagen på hela året, och det värsta av allt är att den är återkommande. Wo-jävla-ho! Positivt är dock att jag tagit mig ledigt från extrahästar, negativt är att jag måste förbereda inför morgondagens start i form av att brodda. Brodda är en av de allra tråkigaste sysslorna jag vet. Vilken trevlig ton det var här då... Ja, men lite så är det. Postivt, leta positivt. Tårta till frukost! Den sitter fint den.
     
    Varför jag hatar att fylla år? 1. Jag blir äldre. 2. En massa krav på att bjuda hem folk och som om inte det räcker så väntar därefter disk och sånt. Och så städ innan, och planering och... missad stalltid. Varför måste man fylla år för? Min storasyster föddes när min mor var tjugotre. Bara det säger ju en hel del. I'm old!
     
    #letsputonthehappyface

    FML

    Det var meningen att det skulle ha blivit en väldigt rolig dag igår. Eller det hade kunnat bli en rolig, bra dag. Men så blev det inte. Ni som följer mitt instagramkonto har väl förstått att det har hänt en grej. Jag har redan lyckats bryta ihop av all press, allt extraarbete, vaktande hit och dit, påfrestning av djurens psyke och så mitt psyke. Jag är helt slut (redan!) och vill bara gräva ner mig och slänga över allt ansvar och alla kommande räkningar på någon annan. Hurra, hurra, hurra.
     
    Men det värsta av allt - alla frågor.
     
    Skit händer.
    Tack och hej.

    Krysta, krysta, krystaaaa!

    Och så fick jag en liten. Välkomnar honom till La Familia! En Xperia E1 som får bli min nya följeslagare. Kändes bara lite sjukt att gå från affären, med en ny mobil, utan att betala... Typ. Men nöden har ju ingen lag, som det brukar heta. Kändes nämligen som en bättre idé att betala när pengarna trillar in, än att gå och vara näst intill onåbar de kommande veckorna. Så ja, jag får vara väldigt rädd om honom de kommande båda veckorna när han fortfarande är bankens telefon, höhö.
     
    Det var så att jag hade min kära HTC i jackfickan på min regnjacka när jag red båda mina hästar i spöregnet igår och det mådde den dessvärre inte bra av. Den blev rejält fuktskadad (fast inte lika fuktskadad som min systers mobil som tog årets första sommardopp, endast två månader gammal, i toaletten, haha! Fy fan!).
     
    Apsynd bara att den inte fanns hemma i lila, hade varit lite fränare än i svart.
    Men svart är ju helt klart mer praktiskt.

    Lite flytande drömmar och sådär

    Torsdag imorgon och alla andras hästar står på schemat - och mina också. Men vad motivationen blir körd i botten när det regnar! Regnet är väldigt välbehövligt och inget jag önskar bort men att det ska komma i sådana mängder är inte roligt! Värka ner under en veckas tid, det är väl vad vi har att vänta oss har jag för mig?
     
    Förutom det så måste jag kärleka min nya bil lite. Jag har ju använt honom rätt hårt sedan jag köpte honom och nu gnäller han på sina tänddelar. Hade tänkt att göra det idag, men det var så svinigt skitkallt att jag inte ville ut igen när jag väl kom innanför dörren i värmen.
     
    Den 945an är numera avställd (och kass, haha, skitbil!) men tanken är att ha honom som ett mer långsiktigt projekt istället och även göra mer på utsidan, men jag har inte så bråttom med det utan det tar vi när andan faller på. (Har jag nämnt att jag är förbannat lat?) Det var ju inte helt oprovocerat som bakaxel och växellådan gick åt fanders, så jag får leva med att ha honom ståendes i väntan på att jag orkar ta tag i det. Tanken var ju att plocka det från denna 740 jag köpte, men i och med att han fick så enkla tvåor så tar jag och kör med honom permanent istället. Så får vi se om skiten fortfarande är hel när jag är färdig, höhö. Man ska ju använda grejerna!
     
    Om jag inte vore så lat, och inte heller så fattig vad gäller både ekonomiskt (dessa "drömmar" är inte ens uppnåeliga med heltidsjobbslön, knappt ens med dubbel sådan) men framför allt TIDEN (24h/dygn är riktigt snålt!). Men åter till det jag skulle skriva. Om det nu inte vore som det är, så hade jag velat ha
    1. En Pärlabäbis
    Japp, jag vill ha en ung fjording i tävlingsmodell, med hoppgener och ett sto givetvis. Tänk att göra allt själv med en minipärla och alltså fortfarande ha med en fot i fjordvärlden (den snälla delen av den där rätt vidriga världen). Och ja, den här fjorden skulle ha isf grinbågen på halsen för säkerhets skull.
    2. En till storhäst a la läromästare
    observera att dessa skulle vara "också" och inte "istället", plus den tidigare nämnda tillökningen.
    En storhäst som kunde lära mig ett och annat, och detta "ett och annat" kunde jag sedan ta med till min egen snälla, känsliga glada häst som inte alltid håller med mig i vad jag tror att jag ber henne om.
    3. En dragbil av något mer seriösa modell
    Den bil jag har nu går snarare under rubriken "busbil" eller "bruksbil", även om det givetvis är en dragbil också. Så en form av någon v70 eller liknande hade blivit perfa. Och så hade den typ mer eller mindre stått emellan tävlingarna (asbilligt att ha det så, jajamän - inte.)
    4. En driftningbil! JA! Hur kul hade det inte varit att prova sina skills i en riktig driftingbil på en bana (regelbundet så man kunde bli bäst)?! Det hade varit roligt men min gubbe vågar (nog) inte låta mig prova i hans, ähähä... Jag börjar få lite självförtroende på bredden nämligen så det hade varit himla roligt att prova med en bil som inte enhjular och bara krämar ur maximalt 115 hk om man har tur.
     

    TA INGEN SKIT!

    Vi är nog ett par stycken i alla fall som minns Grynet. Den fantastiska Grynet som visade att man minsann kunde bestämma över sig själv trots att man råkade födas som tjej. Man behöver inte alls vara fastkedjad i köket, utan man kunde göra det man vill, när man vill, som man vill, hur fan man vill. Grynet var himla bra faktiskt.
     
    Men då förstod jag inte hur viktigt det var. Hur viktig HON var. Vi, Sverige 2014, behöver Grynet! Det är först nu jag förstår vad hon försökte med, hur hon kämpade och att hon stod för det jag och många med mig står för - TA INGEN SKIT!
     
    Man ska välja sina strider, brukar det heta. Jag är fruktansvärt dålig på det. Jag tar alla strider, och jag går in i dem med stridsyxan i högsta hugg. Det är fan inte alltid bra att göra så, och mycket beror på min oerhört sviniga attityd. Men jag är så trött på att vara den där soffan som framför allt medelålders män (men faktiskt, tro det eller ej, även en del kvinnor!) gärna sätter sin välbakade röv på. Jag är så trött på att vara dörrmattan innanför dörren där skorna skrapas av och sedan blir ståendes på. Jag är så trött på att vara TJEJ i ett samhälle där bara männen räknas. Är man som tjej fnittrig, och slänger med håret och hummar med i sexskämten, drömmer om att laga mat och städa hela dagarna och älskar sitt feminina arbete bland små barn/äldre/vad-som-helst-som-anses-"kvinnogöra", målar naglarna, springer runt i klänning och klackar, och gör det man bör göra, enligt de hemska kvinnostandarden vi har - så märker man inte hur äckligt utsatta vi, feminina SLIDDJUR och FITTSKRÄP (det är ord som används flitigt på internet om kvinnor i allmänhet och kvinnor som försöker säga "nej" och gå sin egen väg i synnerhet) faktiskt är.
     
    Jag hoppas det är allmänt känt att jag inte ställer mig bakom mina vänner när de blir utsatta - jag ställer mig framför. Denna scen ställde jag till med senast i söndagskväll, inne på Maxi, i Vetlanda. Ett par, tror jag det var, men jag la bara märke till mannen, skulle passera oss bakom ryggen på en av oss. "Oss" i det här fallet var jag, en vän till mig, en gemensam vän till oss och en fjärde tjej som är gemensam vän till de tidigare nämnda. Vi fyra möttes mer eller mindre av en slump och hade en del att prata om då alla inte hade setts på länge. Vad som händer är att mitt under vårt samtal kommer detta par (läs denna jävla medelålders man) och knuffar bestämt min vän i ryggen samtidigt som han muttrar något i stil med "måste de stå i vägen". Min vän tar ett halvmeterlångt kliv rakt fram pga balansen hon tappar under knuffen. Jag ser bakom henne att det fanns gott om utrymme för att passera med kundvagn och mannen i fråga var definitivt inte bredare än den kundvagn han förde framför sig.

    JAG KLARAR SERIÖS INTE AV SÅDAN SKIT. Hade denna man gjort samma sak om det var min far och hans tre bekanta som möttes och pratade en stund? Knappast!

    Min reaktion var varken mogen eller "konstruktiv"; utan jag vrålar sarkastiskt "ursäkta oss då så förbannat jävla mycket!" och går mot honom. Han vänder sig och med sitt försök till "skrämmande" uppsyn och härskarteknik ska behandla mig som den lilla skit han anser mig vara: "VAD SA DU?". Jag repeterar det jag sa och fyller i med lite till av mitt hemska beteende: "HUR JÄVLA FET TROR DU ATT DU ÄR?!" (Inte så jävla smart sagt, men jag är i alla fall ärlig när jag återberättar). Han övervägde ett ögonblick, men valde sedan det jag inte gjorde - att välja bort denna strid, varvid han vände på klacken och gick.
     
    De jag stod och pratade med skämdes ihjäl - men det skiter jag i för jag hatar detta hemska vidriga äckelbeteende som så många framför allt medelålders män sysslar med. Och jag gör det många inte gör; JAG SÄGER IFRÅN. Ja, jag är hemskt otrevlig och brusar upp fort som fan, men att gå och tro sig var någon jävla härskare och knuffa runt på folk hur som helst. Nej, jag accepterar det fan inte.
     
    Jag kan inte säga att jag uppmuntrar folk till att vråla huruvida feta folk är eller inte är, men jag ber er alla där ute - som inte är intresserade av att kallas för sliddjur eller fittskräp - att STÅ PÅ ER. Sätt ner foten, säg ifrån! Det är INTE okej att bli behandlad hur som helst!
     
     
    Jessica Wilhelmsson - hästtjejen som jobbar i hemtjänsten och volvoraggaren som kör lastbil. Fuck you, samhället. Jag gör vad jag vill, när jag vill, hur jag vill och som jag vill. Men jag kan vara snäll också.

    Dog inte ens

    Bra där! Fick mina sprutor i knät idag. Det gick faktiskt bra. På riktigt. Läkaren gav ett lättsamt men kompetent intryck och det kändes så himla bra. Ingen nervositet från min sida mer än panikartat "whatthefuckareyoudoinginmybody"-som jag alltid får när någon ska göra något i min kropp. Typ piercingar och dylikt. Hatar den psykiska delen med allt sådant. Så jag är tacksam att det gick så bra och jag var glad när jag åkte dit, och glad när jag åkte hem. Så jävla skönt! Dessutom får jag röra mig som vanligt och göra allt jag brukar göra; smärtan sätter stopp om det är så att det skulle finnas någon smärta. Så det är bara att köra på!
     
    Jag läste en så himla bra sak alldeles nyss på instagram och tänkte dela med mig av den;

    Spruta

    Vissa saker tål jag, andra inte. Idag kommer jag få en spruta i mitt knä (eller det blir nog två om man räknar lokalbedövningen också). Och hur jag mentalt ska klara det... det har jag ingen aning om. Jag är en riktigt stor mes när det kommer till sprutor och dyl. Men jag försöker intala mig att det kommer vara värt det. Det måste vara värt det. Undrar hur många gånger jag hinner bryta ihop innan det är avklarat..? *panikenstiger*
     
    Ge mig styrka.

    Ny gammal bil

    Det var inte bara bakaxeln som gick åt helvete när jag skulle göra en grej (haha), utan den i sin tur slog även sönder växellådan. Så, en ny drivlina är vad som behövs. Därför tyckte vi det var bättre att köpa en ny bil och plocka skiten från den. Sagt och gjort, nu står det en till hög på parkeringen.
     
    Jag har faktiskt känt att bakaxeln började bli dålig på 945an då han diffade ibland, och då var han dessutom mer lättsladdad den sista tiden. Alltså, det är positivt med diffad bakaxel, men inte när det beror på att det är för att den börjar bli dålig. Såattäääh... Men sen lät det pang och skrammel höhö. Ettan, tvåan och trean var tomma så för en gångs skull var det bra med en högvarvad bil så vi kunde ta oss hem på fyran, från stillastående, inte illa pinkat ändå!
     
     
    Så vi var alltså och hämtade ett lik i Jönköping i tisdagskväll. En sedan, faktiskt. Det skar i mitt kombihjärta men äsch. Ska ju bara ha delar. Vi bytte dörr, däck och målade till honom lite så nu matchar den mig, nejdå, men det var dubddäck på vänster sida och sommardäck på höger sida, en ruta var krossad osv. Så nu går det i alla fall att använda den. Den är faktiskt rätt pigg och går mycket bättre än vad 945an gjorde som hel. Så tanken har nu blivit att vi plockar även motorn; så motor och drivlina från denna och in med det i 945an så småningom.
     
     
     
    Vad tycks? Haha, vet att alla bara är avis ;)

    Hänt sedan sist

    I torsdags och fredags var det ju åka av igen. Fredag kväll var jag så sjukt trött att jag gick på överspeed och skrattade åt allt. Jag lekte med Annika, och vi red mina hästar; "Det är alltid så himla jobbigt att rida med dig!" Haha, no shit? "Gör si, gör så, gör inte det, spänn där, tänk så" och "det ska kännas som att du kan föda trillingar samtidigt", ungefär. Men inte var vi klara där inte, nej nej varför inte köra bakaxelras på skitbilen när man ändå är ute och försöker ha kul? Det var alltså vad jag gjorde. Det drev inte på ett, två, tre eller backen. Men fyran gick. Har man varvhög bil när det går att starta på fyran eller? Haha, förbannade as. Fick ta lite sats för att klara nittiograderssvängar, och fel sida refugen för att ta den snävaste av svängarna, men hem kom vi ju faktiskt. Måtte han gå att svetsa... Känner verkligen inte för att byta, blääää.... Extra kul med axelras lagom till helgen och alla bestyr (typ tävling). Ragga tag på lånebil osv. Rrrrrrroligt.
     
    Lördagen började med L som nu börjar bli "stor", haha. Ett millångt kliv i rätt riktning var vad hon bjöd på. Duktig häst! Fortsatte sedan med att rida Aleccis (bilderna jag la upp i brist på annat), och sedan var det Jönköping och Elmia för resten av kvällen. Är man trött om man hinner somna två gånger i driven innan man hunnit fram för att beställa? Det lyckades jag med i alla fall.
     
    Söndag, tävling. Kunde låna gubbens bil som för övrigt (faktiskt) var riktigt bra att dra med! Väghållningssatsen gör att bilen ligger jättestadigt och då får man liksom det på köpet när man kopplar på släp. Riktigt fint följde det vägen, är nästan lite småimpad. Dessutom GLT-motorn då som är största sugmotorn (turbo i dragbilen är inte vad vi är ute efter när vi planerar att dra tur och retur till Norge i sommar, därav just GLT-valet). Så japp, trevlig upplevelse.
     
     

    RSS 2.0