• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Hoppträning i tisdags med Latoya

    För att göra det lite jämnt mellan hästarna så får jag väl dra en kortis om Latoyas hoppträning också. Kortis, ja. För det finns inte så mycket att säga. Vi var förresten lite sena, men tog i fatt det så småningom. Sen rullade vi igång och hon skuttar glatt över det som är i hennes väg. Okomplicerat.
     
    Det var som Lasse sa att jag numera faktiskt kan rida henne på hindren. Hon har blivit starkade och det märks. Jag ska nu bli konsekvent med att tänka lite extra på att sträcka upp yttertygeln i anridningarna (vilket är för att jag ska kunna göra en förhållning om det behövs och även kunna samla upp henne på bakbenen mer allt eftersom hindren blir större och när jag behöver anpassa galoppen = spänna bågen). Jag är rejält invand i att rida med stöd (tack A)så det sitter i ryggmärgen, men nu ska jag bli en bättre ryttare rent tekniskt och "inte bara panikhålla ett stöd" eller hur jag ska säga. Det gör jag definitivt inte för den delen, för det behövs inte. Men att just ha ett stöd där har jag ju sedan innan. Men japp, bli bättre ridtekniskt som sagt. Det känns bra. Latoya har ett betydligt bättre hopphuvud än Aleccis (ingen nyhet direkt), och hoppar trevligt. Som Lasse sa så är ju det här den hästen jag ska ha att hoppa större hinder med, och det är helt sant. Och ja, det är ju för fasen planen, hehe. Så det väntar annan ridning framöver och ingen längtar mer än jag! Det svåra blir att "lära om", men det är ju å andra sidan därför jag tränar.
     
    Latoya går idag fredag (när jag publicerar detta) i Eksjö och går samma klasser som i Aneby; 100+110. Jag tror en metern lär gå lätt som en plätt (med det sagt ingen garanti för felfritt, men det lär inte bli några som helst problem. En meter känns väldigt lätt för oss numera. Men i 110 kan det gå som det går. Jag tror inte det kommer gå skitdåligt, men att förvänta sig en nollrunda gör jag inte. Nedslag och andra problem kan uppkomma längs vägen, men vi tar oss garanterat runt - något annat finns inte på världskartan. Hon känns super just nu och vi blir tightare och tightare för varje dag. Dessutom gick hon kanon på ängen dagen innan. Så vi har alla chanser för att fortsätta tanka trevliga upplevelser och rutin - och det är trots allt det som räknas.
     
    Förresten, HAHA! Dagen efter Aneby var jag som nyförälskad i min lilla fantastiska häst som levererat sådana snudd på perfekta rundor att hon vadderat mitt hjärta med en ny fluffig kudde (och massa tejp) efter fredagens kras. Så jag var extra glad i henne och tyckte om henne extra mycket. Vet ni vad hon gör då? Det aset välter en vattenhink IGEN och så är ordningen återställd... igen. Jävlahäst, haaah. Jag fattar inte, vill hon inte bli omtyckt eller? (obs, skämt. Jag tycker om henne ändå. Men jag tycker inte altid om hennes idéer!)
     
     

    Resultat från Aneby med Latoya och Sacke

    Gårdagen var ett jävla fiasko - jag och A kom inte i mål i någon av klasserna och "historien upprepar sig" är den korta versionen. Hejhej skitdåligt självförtroende på utebanor. Fortsättning kanske följer, eller inte, jag vet inte. Meeen, idag har det varit nya tag och "nya" hästar.
     
    Latoya och Sacke åkte till Aneby för en dag två där de båda gick 100 och 110 cm. Sacke först ut i 100 cm. Han var superglad, taggad och flög över hindret på framhoppningen! Det tog en halv långsida, hela kortsidan och till hörnet innan jag fick kontroll på honom igen - efter varje språng. Haha, inte optimalt men ytan är stor och det gick bra. Han var däremot lite spooky och kändes tittig. Tyvärr går ju det lite hand i hand, men det är bara att "träna på att tävla" så släpper det med tiden. In på banan och jag visade de hinder som jag tyckte kändes primära att visa. Kombionationen av den anledning att den ändå en gång i tiden har varit ett litet problem och vattenmattan. Det fanns lite plank och andra "pynt" också men precis alla hinder skulle jag inte hinna visa utan att det i så fall hade upplevts stressigt och då hade han ändå inte kunnat kolla/nosa i lugn och ro.
     
    Vi satte fart och flög över första hindret. Sen flög vi över allt i vår väg - och det kändes oförskämt bra - tills vi kom till sexan; blåvit oxer med en planka i mitten. Där tog det stopp, kikade på den, nytt försök och seglade vidare och även över sista hindret. I mål med 4+3 tidsfel = 7 fel totalt men ändå en riktigt bra känsla och jag är väldigt nöjd med honom.
     
     
     
    Därefter ut med Latoya och rida fram henne inför sin start i 100 cm avd b. Hon upplevdes glad och rätt pigg hon med. Men hon är ju rätt annorlunda när hon är pigg jämfört med Sacke. Latoya blir lite luftigare bara och inte jättemycket mer framåt egentlingen. Jag gjorde halter och varierade rätt mycket mellan gångarterna och varje gång vi gjort halt eller skritt - vilket blev halt... Hon är lite konstig. Trav eller halt var det som gällde. Miniminitrav, eller halt. Man ba; kan du skritta? Nej, haha. Men så stannar hon och så driver jag, då känner jag hur hon blir som en ballong och börjar ladda upp och sen "hoppar" hon iväg i önskad gångar haha. (Utom skritt då.) Mot hindren så bjöd hon friskt (till och med accelererade lite) och kändes jättefin. Efter de första sprången så till och med bockade hon litegrann, och efter varje språng så skakade hon på huvudet och kände sig jätteglad och nöjd. <3
     
    In på banan och hon skuttar runt som att hon inte gjort annat. Jag är inte helt nöjd då vi kom nära på framför allt två hinder där jag kände mig dum mot henne men satt upp och höll om, la på ett smack på det vi kom allra meset nära på men vad gör min lilla kära häst?! Alltså hon bara skuttar över. Blir lipfärdig över hur snäll hon är och hur okomplicerat hon löser uppgifterna hon ställs inför. Sååånt bra huvud på den hästen. Big love. Vi tog oss igenom hela banan felfritt (inkl. kombinationen - trodde inte den skulle vara något problem men jag har ändå med mig att hon kanske missbedömmer och tror det är "trångt på två" som hon faktiskt har fått för sig fler än en gång. Men det gick så fint så).
     
     
    Hästbyte igen. Dags för Sacke att hoppa 110 cm. Banan kändes okej, men svängen ett till två var redan den ett test till att lyckas hålla galoppen då det var en U-sväng, dessutom lite åt utgången tyyp. Annars var det väl inte direkt något jag reagerade på utan bruten linje, linje, båge och så. Räcke in, oxer ut i kombinationen.
     
    Sacke hade taggat ner litegrann denna gång, men inte så att han kändes trött eller så, utan han var fortfarande pigg och glad. Kändes superfin på hindren på framhoppningen och nu kunde jag hålla om honom lite stadigare med mina skänklar med. In på banan och igång. Hoppar ettan, men i landningen så håller han höger (utgången) fast vi ska åt vänster och så tappra jag jättemycket galopp. Åt vänster finns även en oxer (hinder nummer sex) men dit ska vi alltså inte. Jag leder mycket för att få med honom och driver och driver. Känslan jag får är att han liksom inte förstår vad jag vill och det känns som att han "men den kan vi ju inte hoppa" och håller blicken mot oxern, så jag "kommer inte fram" till honom riktigt. Vi tappar ännu mer galopp och går ner i trav när han till slut förstår vad jag vill (missuppfattning deluxe) och så travar vi ett par steg fram till tvåan och stannar där. Ett väldigt onödigt stopp men det är sånt som händer. Volt och nytt försök. Jag drev på och smackade rejält och nu förstod han vart vi skulle i alla fall, hehe. Efter tvåan sedan så kom vi igång bättre och han klipper i bra över trean. Jag underhåller galoppen på kortsidan och styr vidare mot fyran. Han känns super (trots lite grind och plank på den linjen, men denna gång visade jag de hindren innna start) men det blev lite mycket framåt på de sex galoppsprången så vi plockade med oss frambommen på femman. Runt och mot sexan och går ner på bakbommen där. Sedan red vi in på ett mellanläge på kombinationen. Inget katastrofmellanläge men jag kan ju liksom inte plocka ihop honom då han inte är tillräckligt stark i sin kropp för det ännu. Och att gasa in var inte ett alternativ, så jag satt upp så gott jag kunde och höll i honom, samtidig som jag höll om med stadiga skänklar. Men där tog det faktiskt också stopp och vi blev uteslutna pga mer än 16 hinderfel. Vände runt och hoppade fyran igen innan jag red ut. Denna runda kändes faktiskt inte alls så dålig som det kanske lät. Han kämpar på och vi behöver rutin så vi måste ut och jaga denna rutin. Det kändes inte ens som en uteslutningsrunda utan snarare som en runda med rätt mycket fel "bara". Inga stora grejer egentligen utan lite oflyt och, jao, orutin. Jag är jättenöjd med honom. Känslan är viktigast och den har ohotat varit på pluskontot hela dagen!
     
     
    Hästbyte igen och denna gång dags för Latoyas 110 cm avd b. Mina förväntningar var att gå in och försöka göra en bra, trevlig runda. Att jaga höjdarresultat är helt orimligt så det är bara känslan som vi kan försöka göra bra egentlingen, men visst vill jag rida både bra och hålla bommarna i sina hållare. Men det kan alltid sluta hur som helst. Ramla bommar, missuppfattningar, problem i kombinationen (som vi hade sist när vi hoppade 110) osv. Men göra ett så bra jobb som möjligt. Planen var att sätta en bra galopp i henne från början och rida henne fram till alla hinder. Tilläggas bör även det faktum att detta är första utetävlingen för säsongen, det är vår andra 110 och det är dessutom en regional 110 ("reg debut" om man så vill). Så japp, göra vårt bästa och även här jaga rutin.
     
    Latoyahästen var fortsatt piggelin, taggad och superglad och fin på hindren. Hon kändes inte ett dugg trött, utan det hade lika gärna kunnat vara första klassen. Hon kändes superfräsch. Om än lite mer sådär "står still och går inte framåt" och så driver och driver jag och hon blir som en uppblåst ballong när hon taggar upp och så hoppar vi iväg, haha. Alltså det är så typiskt Latoya. Det är inte ett dugg tjurighet på något vis, utan det är helt enkelt sådan hon blir när hon är glad. Återigen skitfin på hindren! Finns absolut inget att klaga på. Hon verkar ha längtat till utomhussäsongen känns det som ;)
     
    Går in på banan och strosar runt lite, snirklar runt a- och b-hindret i kombinationen igen för att "visa att hon får plats" typ. Hon är ju inte ett dugg tittig på hinder den här lilla hästapållen så det är ju otroligt skönt. Då kan man fokusera på annat när man väl styr på hindren sen. Startsignalen ljöd och vi galopperar igång mot första hindret. Skuttar över det men snuddar, kommer något lite nära tvåan men inga problem. Tänker framåt och ser ett bra framåtläge på trean. Flyger över och rider vidare mot linjen fyra-fem, hoppar trevligt över dem och rider fram på sex språng lätt som en plätt. Hon får väl backa lite, litegrann i uppsprånget men inget som förstår språnget. Tänker framåt och ser ett framåtläge även på oxern nummer sex. Hade önskat samma framåtläge in i kombinationen men får inte riktigt till det önskvärt så driver ut för att stötta henne och hon hoppar smidigt igenom den (duktig!), och över åttan hur lätt som helst. HUR HUR HUR DUKTIG LITEN HÄST?!!! Jag är sååå glad och stolt över henne. Åh, så fantastiskt duktig och alldeles fantastisk liten häst. *hjärtanögon* Felfri i vår andra 110!! Åh, så överraskad och uppslukad av hennes sätt att bara huuur okomplicerat som helst skutta över det som dyker upp i hennes väg. Fantastiska hästen. Detta ska jag leva på länge. (Typ en hel vecka, hehe, för då är det dags för nästa tävling.)
     
     
    Jag är själv mest nöjd med 110:n då vi hade ett bättre flyt och en bättre galopp i den rundan. Och bara för att jag är så stolt över min lilla päronskrutt så spammar jag med massa likadana bilder. Så stolt över henne :')
     
     
     
     
     
     
     

    Ett år med Latoya!

    Det är inte klokt vad tiden rusar! Idag (rättare sagt runt 18-19-tiden på kvällen) så anlände Latoya för ett år sedan. Usch, det var så jobbigt att vänta det dryga dygnet som hennes resa skulle ta. Eller det tog nog längre tid än så. Men ett dygn var tanken, och så skull hon vila i ett stall i Stockholm efter resan från Estland och över havet. Därefter åkte hon från Stockholm och ner till mig. Uppfödaren meddelade när hon stod på bilen, men när hon aldrig anlände (vi tyckte det tog lång tid. Visste ju inte hur länge hon skulle stå i Stockholm) så tog vi mer kontakt, men sedan dök hon äntligen upp! När hon hade anlänt så släppte jag ut henne direkt i hagen. Det finns hundra olika variater att välja och lika många fördelar och nackdelar; men med två väldigt stabila och långt ifrån aggresiva hästar så vågade jag ändå prova - och det gick jättebra. Lite pip och nyfikenhet såklart, men det gick väldigt lugnt och städat till. Inte ens så mycket spring som man annars kan tänka sig att det skulle vara.
     
    Nu har det som sagt gått ett helt år och vi är i full gång med att rida, träna och tävla kan man väl säga. Debut i 110 var senaste tävlingen, och nu har hon "bara" tränat och inte tävlat på ett litet tag, och nästa tävling är faktiskt planerad att ge sig på 110 igen, men bara om det känns bra såklart. Hon går en 100 först och det är först efter den som jag bestämmer mig helt och hållet. Men visst känns det bra annars. Vi jobbar på med kondition, lydnad och intresse.
     
    Idag gick hon ett pass på en äng igen. Det var ett tag sedan på grund av väder och underlag, och nu även gödselspridning. Men jag red ut och kände på det och det gick bra. Så vi tränade dressyr(-ish) i gödseldoften och kände oss duktiga. Skrittade fram, värmde upp på volt och ville mjukt forma henne, rullade i gång i galopp med. Gjorde sedan skänkelvikningar på "långsidorna" av en stor rektangel och övergick snart till galopp på kortsidorna. Denna "övning" har jag gjort några gånger nu och den gillar jag! Vi får in flyttning av hästen, galoppfattningar, avbrott och nya flyttningar och det blir hela tiden på ett uppskattande vis känner jag. Jag får alltid en positiv häst när jag rullar på denna rektangel och den ger oss både nytta och nöje. Gjorde det en stund, i båda varv, med varvbyte på olika vis och jättefina galoppombyte vänster-höger. Alltså verkligen superfina! Kraftfulla, runda, luftiga, raka och såklart rena. Men bara för det så var hon nästan lite svår att byta höger-vänster, hehe. Skrittpaus och låg sedan på stora serpentiner där jag ville ha ut henne mot yttertygeln på bågarna och ha henne rak där det var rakt. Bågarna var mest i galopp men även i trav och på det raka gjorde vi allt från halt eller skritt til trav eller galoppombyte. Här märktes det väl hur mycket starkare hon är i vänster bak jämfört med höger, för vi rör oss åt höger mest hela tiden nästan oavsett vad vi gör; i t ex galoppfattningarna (ffa högerfattningar) och halterna (står snett med huvudet åt höger) så märktes det tydligast. Skrittpaus. Sedan avslutde vi med att rulla på volt i galopp med tryck bakifrån och fram i hästen på först en mindre volt och sedan en stor i en större galopp. Och nu när jag mer och mer känt skillnaden på bak så märker jag ju det såklart tydligare än innan. Så tanken är att "utmana" högerbenet lite mer, successivt, så hoppas vi på betydligt mer liksidig häst med tiden. Men även om hon råkar vara lite ojämn bak så är det ju inget som påverkar känslan mellan häst och ryttare, utan hon var kanontrevlig att rida! Jag är faktiskt väldigt nöjd med henne. Men vi har absolut rätt mycket att jobba på. Däremot så är det som sagt med stor positivtitet som vi sysslar med våra "övningar" - hon är ambitiös och kämpar på bra.
     
    En bra ettårsdag skulle jag vilja sumera det. :) Nu (snart); jobb!
     
     
    Över är från idag, och under är för ett år sedan. Hon har fyllt ut en hel del under året, men nu tror jag inte det kommer bli särskilt stora förändringar framöver. Kroppen ser vuxen och i mina ögon ganska klar ut. Blir väldigt intressant att se vad hon kommer att stanna på för höjd dock, för hon har garanterat blivit högre sedan hon kom (vilket ju inte är särskilt konstigt, hehe).
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst
     
    Lite andra bilder från året. Översta är första gången jag var riktigt nära på att ramla av men tack vare ett hemskt dragande i munnen (... stackars häst osvosvosv) så höll jag mig kvar. Sedan tog det nästan ett helt år innan jag slutligen tog mark för första gången i ett ridsammanhang.
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst
     
    Debut på en meter på P&J. 4 fel var resultatet.
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst
     
    En av de första duscharna (avspolningarna). Lite obehagligt sa hon, men skötte sig såklart.
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst
     
    Och som vi har kämpat på med grundjobbet på ängarna! Oftast känns det som att vi inte har kommit någonstans alls, men som idag så känner jag ändå att jodå - minst ett steg har vi iaf tagit i rätt riktning ;)
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst
     
    Vi har haft både bra och, eh, mindre bra, hoppträningar. Fast egentligen har vi bara haft en enda träning där hon tjurade/testade och var lite småtråkig. Annars har hon genomgående varit bussig och försökte göra rätt och ställer upp mest hela tiden. Bilden nedan är dock från vår betydligt sämre träning, haha.
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst
     
    Jag avslutar med en bild på ett lite mer spektakulärt hinder för att trycka på den egenskap som absolut underlättar hoppningen med henne. Latoya är helt otittig på hinder - det tackar jag för :)
     
    Bildresultat för vinna.blogg.se latoya min nya häst

    Hoppträning med Latoya

    Tidigare i veckan var jag och Latoyaskrutten på hoppträning. Vi lyckades få en reservplats för Lasse, men på ett annat ställe. Latoya var på bra humör och ganska pigg, men förhållningar framför hinder finns inte, haha. Hon lyssnar inte ett skit utan skakar på huvudet, gapar och springer vidare i ofärändrat "tillstånd".
     
    Jag är nöjd med henne, hon hoppade bra och med glädje, mod och självförtroende. Med mer lydnad så kan det bara bli bättre! Just nu så är hon svår att rida på önskad avsårongspunkt men det hänger inte bara på henne utan det beror även på att jag nu ska lämna min ovana där jag jagat fram henne för att desperat jaga bjudning. Så vi har minsann lite att jobba med. Just nu känner jag dock att jag vill börja hoppa henne utomhus illa kvickt för att förbereda oss för utomhussäsongen som börjar om två och en halv vecka för alla tre.
     

    Woopwoop hoppträning!

    Hoppträningen igår gick bra och jag hade turen att få ta med mig båda hästarna. Dessutom så hade jag Ebbas hjälp (och filmning) PLUS att jag nu gav mig på att göra en så kallad "voiceover". Jag provade med en singstart-mikrofon, och det blev inte bra men det gick. Ljudet är väldigt lågt - det är jag alltså medveten om, vet inte hur/om man kan höja det. Aja, jag tänker inte skriva så mycket då det bara blir dubbelt då jag ändå babblar på filmen. Vi hoppade en bana med långa anridningar och eftersom jag är rätt nöjd så har jag inte alltid jättemycket att säga och har därför fyllt ut med lite "allmän-info" och inputs om hästarna i stället. Ni kommer märka! Ge mig gärna kritik så jag vet vad jag behöver förbättra (utöver ljudvolymen då, hehe).
     

    Nice guys

    Djuren har varit finfina den senaste tiden. Aleccis fick några dagars sammansatt vila. Det skulle ha varit fyra, men blev fem. Jag hade ändå lite flyt mitt i den oplanerat tuffa jobbveckan förra veckan. I vanliga fall blir det lite av ett problem att köra GBG-turen (då jag är sover borta), vilket innebär att hästarna kommer i kläm och jag måste få hjälp med mat/vatten, och att rida går givetvis inte. Men då hade jag ändå tänkt att både skulle ta det lite lugnare. L skulle stå en av dagarna, men fick nu två lediga dagar efter tävlingen och A skulle få fyra dagar varav två av dem var under tiden jag körde t-o-r till GBG. Så det var inte alls hela världen faktiskt.
     
    När jag väl red Aleccis igen efter att hon hade haft sin lilla vila så var hon först lite hängig i handen och något stel i sidorna, men efter att ha ställt in, ut, format och ridit lite förvänd galopp så var hon superfin! Mjuk, trevlig och som den dröm hon är. Lycka! Nästa dag gick hon "ute". Pigg som fan! Dessutom har jag ridit i bara skor de senaste dagarna men nu brände det som fan på vaderna så det var svårt för mig att hålla om henne ordentligt. Är ändå nöjd med henne och att jag kunde hålla ihop henne rätt bra ändå med tanke på förutsättningarna.
     
    Idag och imorgon kör jag först den längre dagen och därpå den extra tidiga dagen vilket brukar innebära att jag inte hinner rida pga måste sova så tidigt som möjligt. Men planen är att jag ska försöka rida Aleccis ändå. Hon behöver gå känner jag. I morgon blir det nog årets första träning - ÄNTLIGEN!
     
    Latoya har gått dels på ängen och dels en sväng i byn i veckan, men i förrgår gick över och bredvid stora vägen - dvs en ny runda. Det kändes som hon behövde se något nytt. Det gick bra och hon är den första unga hästen jag haft som inte funderat på vad tusen de vita strecken i asfalten är för något, haha. Standard är ju annars att de reagerar litegrann på dem, men inte Latoya. Hon blev dock lite uppslukad av den energin som kommer av fordonen i de hastigheterna (100-väg). Dagen efter gick hon på ängen igen. Jag vill just nu rida ihop henne lite extra och jobbar på med skänkelvikningar för tillfället.
     
     

    Resultat från Vetlanda med Sacke, Aleccis och Latoya (12/3)

    Nattjobb, fyra timmars sömn och därefter pang på med hela styrkan på tävling på hemmaplan. Jag klagar inte! Tvärtom. Jag är väldigt nöjd med att ha möjlighet att starta alla hästarna och extra kul (och smidigt, hehe) när det är på hemmaplan. Dock hade det inte gjort ont att ha fått sova lite mer bara. ;)
     
    Sacke var först ut och skulle hoppa 90 cm. Han vad himla laddad! Taktade fram och var sådär "härligt" brutalt stark som bara han kan vara, haha. I det läget har jag inte en chans att rida ihop honom, men skam den som ger sig. Hoppa gjorde han glatt i vanlig ordning.
     
    90 cm bed. A:0/A:0
    Det var en solkatt på första hindret som ställde till det för flera stycken. Sacke tittade till på den, tvekade men hoppade stillastående. Då räckte han inte över utan vi landade på bakbommen. Sedan flöt två, tre, fyra, fem och sex på riktigt trevligt men så var tydligen sjuan otäck med sitt läskiga plank så där fick vi ett stopp. På andra försöket skuttade han över men då fick vi med oss en bom också. Det kändes mer som "äsch, skit" än egentligen stora problem. Felen strömmade över oss, trots att rundan eller känslan inte var så dålig egentligen. Vi hade vara lite oflyt med första och sista hindret, hehe. 14 fel red vi ihop totalt.
     
    In i lådan med honom och ut med Aleccis. Hon var också sjukt taggad och nog för att hon brukar ligga på, men hon brukar inte bli stark i den bemärkelsen att hon kräver styrka mer än det tydliga stöd som är "standard". Men nu var hon extrem! Och när hon är skitpigg så brukar vi som bekant inte vara som vassast... Så förväntningarna var sisådär... Banan var det inget fel på förutom på en grej, haha. Det var svårt att komma emellan och korta vägarna i omhoppningen. Den kortaste vägen blev lite väl snäv i landningen ur kombinationen men det fanns gott om plats i nästa anridning. Alternativ två hade flera tidtagargrejer "i vägen" som gjorde att vinkeln blev sämre och det skulle kosta tid att "runda" tidtagningsgrejerna innan man kan slinka mellan själva hindren, och tredje vägen var den långa (förutom att följa väggarna då förstås), så den är ju inte ens ett alternativ, hehe. Här ska fan inte ges bort någonting! Däremot var ju tredje alternativet perfekt att rulla på med Sacke. Så på så vis kändes det ändå bra.
     
    Aleccis 100 cm bed. A:0/A:0
    Jag glömde säga till min kära hästskötare att jag inte tål filmer filmade från lilla läktaren för man ser ju fan ingenting, haha. Men det går jag ta på mig! Visste inte att de ställde sig där :) Det syns inte riktigt på filmen att hon var sådär pigg och framför allt stark utan det ser väl lika skruttigt ut som vanligt ungefär. Rundan i sig var väl en medelrunda, stabila distanser och oftast bra lägen men ett sämre på fyran. Ge hand så lyfter hästis på benen ändå, inga problem. Det som grämer mig rejält, och gjorde hela dagen, var att jag blev så jävla slarvig ju längre jag kom på banan. Det gällde med alla hästar i alla starter! Så jävla riktigt uruselt dåligt ridet! Så det är vad som händer efter åttan. Vi drar vänster och jag är sen med att titta på kombinationen så jag upptäcker att vi är på tok för mycket "rakt/längs bredvid" den än vad jag hade önskat och det är därför jag svär. Men då fick jag istället låta henne glida ut lite längre och sedan vända runt och försöka bibehålla så mycket tryck som möjligt. Aleccis är ju omhoppningsmästar så hon fixar <3 Och sedan den där skitdåliga svängen som jag ändå var tvungen att försöka ta. Gick sådär. Vi höll på att krocka med ett hinder, och tappade väldigt mycket tid, men sedan flöt resten på igen och hon är så fin min älskade häst. 0+0 fel och det räckte faktiskt till vinst trots allt. Kul för oss! Jag var därmot inte alls nöjd med vår insats när jag red ut. Jag kunde ha gjort det så mycket bättre. Men att vinna är ju viktigare än att det är snyggt, det vet ju allaaaa ;)
     
     
    Hästbyte, och denna gång dags för Sacke igen. Jag hann knappt upp på honom förrän han travar iväg med mig, haha. Han är så charmig! Framhoppningen är långt ifrån det bästa vi gjort. Jag får jobba rejält för att få med mig honom (och det blir rätt mycket fördröjning ibland, haha) och samtidgt ska man ha uppsikt på andra, hinder och hur många det är kvar till min start. Det är ju inte värre än att det går, men lite kämpigt är det minsann. Sacke däremot var fortsatt pigg och på alldeles strålande humör. (Man tackarrr!)
     
    Sacke 100 cm bed. A:0/A:0
    Jag rider in och visar grinden på femman som han faktiskt backar av lite mot men lydigt nosar på. Vi kollar ävnen lite på fyran och dennes utfyllnad. Resten känns oproblematiskt. Vi sätter igång och ja, vad ska man säga. Han gjorde en fantastisk insats! Ett, två och tre. Mot fyran flöt vi ut lite, stöttar allt jag kan mot femmen men vi går lite, lite nära där så jag är mån om att ge honom mycket hand så fort han inte verkar "behöva" mer stöd pga ev otäckt hinder. Bra distans till sexan, men i svängen till sjuan känner jag hur jag defintivt inte har honom på bakbenen utan där är det 100% framtungt och jag gör vad jag kan men "räknar" med ett nedslg då det inte känns som vi kommer komma upp med fram tillräckligt. Han klonkar i, men den ligger faktiskt kvar. I landningen efter åttan så drar han inåt rejält och tränger för skänkeln så jag har inte en chans att få ut honom. Som väldigt orutinerad i dessa sammanhang så ville jag definitivt inte kapa några vägar, men där blev det ju kapat ändå. Försökte idiottänka framåt i vändningen upp mot kombinationen och kände hur vi tappade galoppen lite där men med smackningar så tog han oss igenom kombinationen utan att känna på bommarna. Vidare över de två sista hindren och han gör det som att han aldrig har gjort annat. Så himla duktig! In i mål med hans livs första 0+0:a och inte nog med det - han knep till och med en placering! Woho! Så jävla nöjd och stolt över honom! 9:a kom vi.
     
     
    Hästbyte igen och denna gång var det Latoyas tur. Hon fick gå in på prisutdelningen och ta emot Aleccis pris. Så det var ett långsamt, vingligt ärovarv med en väldigt frågande häst som undrade vad tusan vi höll på med, haha. Söt. Red sedan igång henne och hoppade fram.
     
     
    Latoya 100 cm avd B
    Hon hade inte en överdrivet pigg dag, men inte heller en av hennes slöaste så mina fötter bankar mot henne sidor i vanlig ordning. (Jag är SÅ trött på att inte få fram henne!!) Men hon skuttar snällt över vad som serveras framför henne och hon sätter en ändå rätt okomplicerad nollrunda. I vanlig ordning rider jag som en påse skit i slutet och vägarna är under all kritik. Kolla bara på sista hindret till exempel. Morr... Ryser av agg mot mitt bekväma jag som är så slarvig! Blir ju inte schysst mot hästen... Men som sagt, noll fel och duktig toytoyponnyskrutt!
     
     
    In med Latoyahästen i lådan och hästbyte igen. Denna gång dags för dagens sista klass. Aleccis var piggelin i vanlig ordning, men jag klagar definitivt inte. Visst, hon var lite väääl på, men hellre det än att man ska behöva driva till förbannelse, haha *pik L* Banan gillade jag! Den kändes skitbra, mycket distanser och en trevlig omhoppning som såg ut att inbjuda till bättre flyt än den förra.
     
    110 cm bed. A:0/A:0
    Herreguuuud. Det blev inte bra det här... Hon är sjukt jävla taggad och ligger på från början. Första distansen gick i alla fall att rida på fem, men nästa skulle ha varit sex galoppsprång. Det blev fem där med. Sedan kombinationen, runt och över sjätte hindret som är VADFANHÄNDEDÄR?! Jag blir liksom övertalad av henne och låter henne gå fast det ser ut som att jag skickar henne som fan. Hon hinner inte ens hoppa ett ordentligt språng utan slänger upp benen i luften och liksom "skjuter" oss över. Herregud, herregud, herregud. Dåligt ridet! Anser där och då att jag ändå försöker plocka ner henne lite efteråt och fick ändå ner min energi lite, men ser hellre att jag gjort en tydligare förhållning där, för hon springer faktiskt bara vidare. Sen syns det JÄTTEtydligt vad jag gör för fel mot sjuan. Jag är alldeles för sen i stödet och där flytar hon iväg åt sidan för mig. Mina händer åker upp lite och när jag leder tillbaka med högertygeln blir hon rädd och stressad av mig. Som att jag ska slå henne?! Alltså jag slår inte på henne när hon stannar :/ Det gjorde lite ont i mig. Tog lite tid på oss och hoppades att hon skulle lugna ner sig lite. Tänker att vi ska avsluta trevligt på den linjen med fem språng ner på vattemattan men hon är knäpp och sticker där emellan! WTF?! Jag riktigt känner hur hon sular oss framåt med rejält tryck bakifrån som att hon typ gräver ner hovarna och skjuter på. Blir lite trångt men inte värrre än att hon hinner upp ändå. Well, det gick ju definitit inte enligt plan. 5 fel red vi ihop.
     
     
    Sista vändan ut med Latoya för hennes debut. Det kändes bra och rimligt, MEN såklart lite oroande med tanke på att det upplevs högt när hon inte svarar framåt. Hon hoppade bra på framhoppningen men lite mer bjudning hade inte skadat.
     
    Latoya debut 110 cm avd B
    Jag försöker sätta en bra galopp i henne och rider mot första hindret. Redan på distansen ner till andra så stoppar vi in ett extra. Försöker få igång mer galopp i henne i landningen igen och rider mot nästa hinder. Kommer lite nära men räcker ändå fram på sex galoppsprång där. Tänker framåt igen men känner att hon står emot lite, litegrann. Inte mot första, men hon siktar bredvid b. Så jag smackar och leder in henne men det finns inte ens chans i världen för henne att räcka fram. Stopp på b och bara att göra om! Tänker framåt och tycker ändå att hon känns bättre denna gång. Hon lyssnar på framåt och backar inte av mot a, men det är som att hon nu tror att det ska bli trångt som fan och står emot men ändå vill, ungefär. Men stopp igen, plus att vi rev a-hindret in. När de byggde upp så funderade jag på om jag skulle utgå, men samtidigt så hade det känts riktigt tråkigt att inte få igenom henne. Jag vill inte ha med den känslan ut, så jag beslutade mig ändå för att ge det ett förösk till - men att nu ta till alla medel. Så jag drev, smackade och la på spöt. Ååh, hon försökte verkligen och vek sig dubbel och hoppad på sniskan för att ta sig igenom. Bästa lilla Latoyahästen <3 Så snäll! Nu hade vi ju ändå bara snälla hinder kvar så jag red vidare. Försökte få igån snurret i galoppen igen men det gick lite småtrögt. Dessutom så drog hon sig intill hindren efter detta, men klippte i rejält uppåt för hon ville inte riva. (Kolla bara bakbenen över sexan!) Sjuan-åttan skulle vara på fem språng men jag fick verkligen inte in det, dels då hon drog sig in mot sjuan och sedan måttade hon även in sig nära på åttan. Avslutsningsvis kunde vi ändå skutta över nian på en helt okej avsprångspunkt och utan att lufta onödigt i språnget. Jag är glad att jag slutförde rundan och resten var faktiskt - eh, inte perfekt, men resten gjorde hon bra. Det var bara kombinationen som ställde till det. Bara och bara... Det är ett nog så stort problem, men ni fattar. Efter att ha funderat en stund så har jag nog kommit på vad problemet kommer ifrån. Kombinationen står ganska långt ner på diagonalen och nära in mot hörnet så att säga. Det känns som att hon upplevde det lite trångt eller så, precis som att de ofta slarvar när de hoppar mot väggar/staket. Frågan är om vi hade kommit igenom på andra förösket om jag hade ridit runt och visat henne att det fanns plats..? Hm, det kan jag bara spekulera i. Huvudsaken är ändå att vi tog oss igenom svårigheten för den gången. Men nu sänker vi hindren igen. Jag är nöjd med hennes insats och att hon faktiskt, efter lite övertalning, vågade försöka. Däremot MÅSTE jag få fram och ihop henne. Det här går inte annars. (Jag vill ha henne som hon var när vi träningshoppade 110 i landsbro. Då var hon helt perfekt!) Vi slutade förresten på 18 fel. Obs, det kändes mycket värre än vad det ser ut.
     
     
    Sammanfattningsvis så har alla hästarna gjort en felfri runda var och alla har fått en rosett var. Hehe, viktigt att det blir rättvist ;) Jag är allra mest stolt över Sackes placering, och är mest missnöjd över min fruktansvärt slarviga ridning. Alla hästarna har gjort sitt bästa och det har varit roligt att ta med dem allihop, även om det har krävts en hel del jobb för att få det att gå ihop.

    Nytt och bytt

     
    Nu var det sådär längesedan igen! Det har hänt en del "stora" saker sedan sist, men annars har det flutit på som vanligt. Några av de lite "större" sakerna är att jag t ex har ramlat av Latoya för första gången - say whaat, haha. Tog bara elva månader ;) Sacke har gjort sin första 0+0 och fått sin första placering! Hur stort var inte det då?! Så himla stolt över honom *hjärtanögon* :D Nästa "stora" sak är att jag numera bara äger två bilar. En är nämligen såld. Och så har Latoyahästen tagit sitt fösta 120-språng.
     
    Det var i förra veckan som Latoya var lite pigg (utropstecken, utropstecken, utropstecken), det var andra dagen med snö och vi skrittade neråt från gården. Hon skrittade som en vuxen häst i normalt tempo och relativt rakt (dvs inte i sick-sack dit nosen pekar). Duktigt! Hon har varit lite skeptisk bort mot skogen på ena sidan vägen, "bakom" en hage, och var så denna dag med. Detta i kombination med att vi ALLTID börjar våra trimpass på ängen med bus och några varv i galopp innan vi börjar jobba - så ängen är förknippad med positivt arbete, bus och glädje redan som det är. Hon reagerade på något i skogen och vände lite hastigt ut på ängen. (Jag rider alltid ner och tar en annan väg in på ängen för att det ska bli en ordentlig framskrittning, men man kan ta två kliv från vägen så är man ute på ängen som går längs med vägen.) Det gick varken undan jättemycket eller var jätteexplosivt men jag tappade ändå min högra stigbygel och när vi sedan var ute på ängen så drog hon ner huvudet och drog iväg i bocksprång. Jag bråkar låta tyglarna glida mellan fingrarna och låta henne busa lite, men nu följde jag med fram och satt delvis framför sadeln med högersidan. "Tack vare" (eller på grund av är väl närmare sanningen...) Aleccis så "vågar" jag inte klämma åt hur som helst för det blir inte bra när man gör det på henne, hahah, så jag höll ju liksom knappt om med skänklarna rent instinktivt fast att jag absolut hade kunnat göra det. Därför var det inte jättekonstigt att jag efter en stund tappade balansen och åkte ner i snön. Latoya sprang vidare några varv innan hon sprang hem. Jag gick efter och när jag kom upp stod hon på rännebryggan och såg skitglad ut. Jag gick med näsan i mobilen och när jag tittade upp igen så kom hon travandes till mig (<3) lika glad, och så satt jag upp igen, och så red vi ner för andra gången och kunde sedan påbörja vårt lilla pass.
     
     
     
    Sackes insats på tävlingsbana tar jag i ett eget inlägg med resten av resultaten, men däremot filmsnutten på Latoyas 120-språng kan jag bjuda på. Ska klippa ihop allt till en film, men det finns ingen tid över just nu. Det var inte planerat att pressa upp henne ytterligare tio centimeter utan det bara blev så. Vi var fler som hoppade och den som skulle lägga upp hindren på 110-ish (inte hoppryttare) måttade lite, eh, fel, och tog i lite extra. Så det var snarare på 120-ish än 110. Hästis gick dock som tåget så det var ju inte hela världen.
     
     

    Toytoyponnyskrutten är hoppad och redo för tävling i helgen 😃 #5yo #latoyahästen #sporthorse #cow

    Ett inlägg delat av Jessica Wilhelmsson (@jagheterjessica) Mar 8, 2017 kl. 4:40 PST

     
     
    I morgon ska skrutten åka och träningshoppa. Hon gick sin 110-debut (tar det också i tävlingsinlägget), och ska därför hoppa lågt och lätt. Vi ska hoppa kombinationen femhundra gånger och resten på typ 90 eller något. Lågt och lätt bara. Dessutom ska jag hoppa henne med vapen på fötterna. Ska se vad som händer. Vet att hon kommer sparka mot skänkeln lite, men jag måste ju få fram henne... Kliar mig i huvudet då hon är så bekväm av sig, för då blir det högt och mycket att häva sig över plus att hon inte räcker fram på distanserna när hon inte svarar framåt som jag önskar. Kan ju inte hoppa henne med dressyrspö liksom. Eller jo, på träning, men inte på tävling. Annars hade jag hellre haft dressyrspö än sporrar alla dar i veckan. Lätt val.
     
    Jag själv blev inringd på mer jobb då det kristade pga sjukdom på det andra åkeriet, så jag har nu jobbar sex dagar på raken och ska snart påbörja den sjunde. Sjudagars arbetsvecka jao. Ser fram emot en lugn jävla helg sedan! (A har gått som vanligt, men har efter tävlingen haft en sammansatt minivila pga magkänslan sa det.)

    Tandis, Toytoy och Aleccis

    Tandläkartid 07.20, mjorå. Gick smidigt i vanlig ordning för min del. Det är väldigt synd att många (väldigt många! Har sett flera enkät-resultat i frågan och, ja, jag har ärligt talat blivit förvånad över resultatet. Skitvanligt med oroskänslor inför tandisbesök. Visst har det med tidigare individuella erfarenheter att göra, såklart, och i mitt fall har jag - trots stammis - aldrig lämnat mottagningen(?) skrämd eller med smärta (eller fattig...are). Med tandställning i både över- och underkäken av olika modeller har det blivit väldigt många besök under mina uppväxtår. 

    Idag var det alltså dags igen. Bara rutinkoll eller vad det heter. Att ta bilder är fan vidrigt (den är ju för stor för käften!) men att plocka runt i munnen är nästan lite ompysslingskänsla; som hos frisören ungefär. Inga hål den här gången heller. Jag är nu uppe i totalt noll, fortfarande. (Och fick beröm för bra tandborstning! Blev extra glad av det då jag och min lillasyrra, som pluggar till tandläkare, pratade om bl a tandhygien på GHS när vi var där. Då sa jag att jag tror att jag borstar "bättre" än medel-svensson. Bekräftelse smakar ju rätt gott jao.) Det är väl därför jag inte har något emot att gå till tandis. Hade jag kunnat, så hade jag delat med mig av min "trygghets- och ompysslingskänsla" till andra som hade behövt den. 

    Red djuren efteråt men var skittrött. Latoyahästen gick i skogen i alla gångarter. Pigg och glad, men troligtvis hade det varit något "otäckt" vilddjur (vildsvin är min gissning) precis framför oss ganska nyligen för hon blev ovanligt skärrad och hjärtat slog hårt på henne. Hon vände till och med. Men vi tog det försiktigt några steg i taget och resten gick som tåget. Hon "nosade" på vildsvinsbök när vi gick längs en stig och tycktes försöka placera lukten. 

    Aleccis började med sin tur i skogen och vände också, men tidigare på vägen. Hon är ju lite som hon är min lilla explosiva häst. Samma där; resten tuffade på bra. Men jag åkte mest häst tyvärr för jag var så jävla trött. Några varv tog vi på en äng bara för att försöka göra något nyttigt. Hon var fin.

     

    Hopp och skritt

    Aleccis har varit och hoppat idag. Min plan var att träna mig på att rida ur sväng, lång anridning och noggrannhet. Det gick sådär, hahahah. Aleccis är taggad och vill svänga, och då svänger vi. Gång på gång. Försöker vara bättre och då slutar det med ett ledande tygeltag med yttertygeln bara för att få ut hästen mot väggen. "Mot väggen" är i detta fall typ fem meter från kortsidan, typ. Herregud. Det doftar inte OS direkt.
     
    Det mesta flöt på annars. Hon var taggad som vanligt. Jag gjorde väl en miss, men jag ser det inte riktigt som miss. Snarare en "jaha är det så du vill ha det, då gör vi om och gör rätt". Rullade fram på mindre hinder och la sedan upp dem och la då även upp galoppen lite mer. Styrde mot första -oxer ur sväng, och hade bra galopp, stöd och så där men inget överdrivet tryck egentligen. Så då vågade hon inte ta av. Kom bara en gång till och satte tryck som att vi skulle hoppa 160 och då gick hon såklart. Det var faktiskt det enda som var dåligt. Eller ja, dåligt och dåligt. Hon hade alla möjligheter att hoppa det, och hade hon varit en normal häst så hade hon gjort det, men nu är hon ju inte en normal häst. Jag känner att vi måste fortsätta med detta. Det var nyttigt!
     
    Tog därefter ut Latoyaskruttpluttponny på en (skritt)tur. Hm, det var mest skritt i alla fall, hahaha. Hon har ju tydligen blivit van vid att vi bara ska en bit och sedan vända så hon var lite tråkig och föreslog gång på gång att vi skulle hem igen. Därav att jag därför tryckte på henne då och då så det blev lite trav och galopp ett femtiotal meter en fyra, fem gånger. Resten var skritt. Sista biten hemåt kunde hon skritta som en vuxen häst. Man tackar!
     
    ÅÅÅH, jag kan inte bestämma mig om Latoya ska åka till Halmstad v 13 eller om jag ska åka med Aleccis till Värnamo istället. Hjälp mig! För- och nackdelar?
     
     
    Nu ska jag styra bilen ut i de mörka skogarna på renrakad snokarunda. Haha, men det är inte så illa som det låter. Jag ska hitta lite nya gårdar, vilket är helt och hållet jobbrelaterat. Men klämmer nog i mig en semla först. Det gäller ju att prioritera. (Tänkte att jag skulle ha åkt vid ett men nu är klockan snart halv tre och jag har fortfarande inte kommit iväg, haha. Herregud. Bra jobbat osv.)
     
    Simma lugnt!

    Datortid!

    Yeas, Im baack!
     
    Livet har kommit i mellan och här var det väldigt dött. Men det är full rulle med hästar och jobb. I korta drag så har Aleccis fått en "mellanvecka" där hon gått lite lugnare joggturer på raka spår och där jag lagt mycket fokus på min ridning - framför allt kommit ihåg att hålla om henne med skänklarna, vilket nog är en av mina största ovanor. Pigg häst = lätt att glömma benen. Ajabaja. Hon känns kanon och har blivit bättre och bättre för varje dag!
     
     
    Fredagen innan tävlingen så sprang Latoya av sig en sko när vi var ute och red. Jag red samma sväng med A och höll ögonen öppna efter den, men fann den tyvärr inte. Aleccis å andra sidan sprang ju av sig en sko i omhoppningen på tävlingen senast och inte fan tänker jag släppa ut henne i den geggia hagen med tre skor och risk för att fläka sönder hoven trots att jag var 1,5 timme sen till 50-årskalaset jag skulle på. Så den slog jag på innan jag släppte ut henne i hagen igen. Latoya gick däremot utan sko i två dygn. Jag hittade en gammal tappsko som någon hängt upp på en staketpinne, så den åkte jag och hämtade och slog på, på söndagen. Det gick bra och jag har slagit på rätt många tappskor i mina dar så jag är inte orolig utan har koll på det jag behöver ha koll på i det läget. Men jag bråkade lite med en söm som envist vägrade följa önskad vinkel, utan fick göra om den. Inget mer med det. Becka red Latoya och jag Aleccis - alla nöjda och glada. På tisdagen hoppade jag:
     
     
    Latoya var lite lätt "långsam" men hon är ju sådan ibland. Fick inte riktigt till det där snärtiga go:et som hon hade när vi hoppade i Landsbro men hon är förjäkla lätt på hinder alltså! Det är för övrigt det jag ropar efter en runda; "ALLTSÅ HON ÄR SÅ". Fortsättningen, som inte kom med på filmen löd: "JÄLVA LÄTT!". Och det är hon verkligen. Rida på fem eller sex - hon bara gör. Öka på och skicka iväg henne - hon bara gör. Komma knasigt, i dåligt tempo, vinglig väg, inte stötta - hon bara gör. Jag försöker givetvis göra mitt bästa men så är jag bara en glad amatör som vinglar fram och inte serverar hindren på bästa sätt alltid. Det är klart att "alla andra" hästar inte per automatik är lätta, men jag börjar verkligen förstå hur jävla svår Aleccis är och hur sjukt mycket (mer) hon kräver. Det är en barnlek att styra mot hinder på Latoya. (OBS, med det inte sagt att allt i vår karriär kommer gå perfekt. Men känslan är 100% lätthet.) Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden, men den dagen hon säljs (om?) så är hon en perfekt övergångshäst. Det är för fan en ponny, hahaha. (Poooooonny<33)
     
    Sedan reds hon några dagar till; endast på raka spår eftersom mina träningsmöjligheter ordagrant töade bort när plusgraderna kom. Förresten så börjar jag göra ett samband: "trimmad" häst på ängen = pigg häst. Skogshäst i skogen = slöare häst. Alltså även när vi ska hoppa. Det känns som att hon är mer "snärt" och har mer "go" när hon trimmas. Så jag hållar tummarna för att det ska torka upp (eller frysa på igen, HAHA *så jävla ond*) så vi kan fortsätta där vi slutade.
     
    Huxflux en dag så var hon inte ren. Jag gjorde i ordning henne som vanligt och skrittade nedför. Skulle börja trava och märkte då att hon var lite ofräsch. Typ snarare öm, än halt. Skrittade genast hem igen. Tog ut henne dagen efter, barbacka och skrittade ner till ängen igen. Oren igen. Lät henne stå. Första dagen skrev jag till hovis. Berättade om tappskon. Nu i helgen har hon vilat och idag kom hovis ut. Som djurägare så rannsakar man ju alltid sig själv först och främst när något inträffar, så jag räknade med att det är jag som gjort bort mig och sömstuckit henne eller dylikt. Hovis kom ut i morse och klämde, kände och tryckte och donade. Noll reaktion. Och hon avfärdade direkt min oro. Alltsååååå, jag hade hellre tagit att jag gjort fel för då hade man vetat vad felet var. Men aja, någon sådan klassisk reaktion bjöd Latoya inte på. Hon har inte varit ett dugg varm, svullen eller haft puls. Därav mitt antagande på skon.
     
    Jag skrittade, travade och vände snävt med Latoya medan hovis kollade och ingen av oss såg någon hälta. Så när hon hade åkt och Aleccis var riden så slängde jag på tränset och åkte barbacka ner till ängen igen. Jag har väldigt, väldigt begränsad möjlighet till longering och eftersom hon inte har varit halt i skritt ändå så har jag tagit till den metoden för att helt enkelt känna efter. Latoya var laddad och snirklig och luftig redan på nervägen. Direkt när vi kom in på ängen så drog hon av några (snälla, tack och lov= bockar. Men hon är hal och jag har ju kapat mycket av manen så jag uppskattade ändå om hon kunde chilla lite, haha. Vände runt i trav i båda varven och hon visade ingen hälta alls. Så skrittade vi hem igen. Och nu tänker jag som så att hon går lite lätt lugnt och fint denna vecka med förhoppning om att vad-det-nu-var är gone with the wind och att vi kan köra på igen. Hon kan absolut ha trampat på något när hon gick utan skon (jag red ju t ex halva passet utan skon, utan att jag märkte det), eller så är det i alla fall sömmen som bråkade som ställt till det.
     
    Jag är i vilket fall bara glad att det verkar ha gått över så pass snabbt ändå. Men jag ropar inte hej än, utan kommer i alla fall de första dagarna bara skritta henne ändå. Sedan känner jag på henne i trav och galopp framåt helgen tänker jag mig. Först då fokuserar vi vidare mot mål och träningsplaner.
     
    "Stanna!" Hästen är där handen är. Tigger absolut ingenting, aldrig. Och det är inte det minsta mitt fel. #godisförattdeärsöta

    Träningshoppning med Latoya

    I lördags var Latoya och jag iväg på träningshoppning. Det gick SKITBRA. Rullade igång och hoppade fram två språng på ett räcke och två språng på en oxer. Rullade sedan hela banan på 100 cm. Det kändes så lätt och smidigt! En riktigt trevlig runda, om jag får säga det själv. Skrittpaus och sedan la vi upp hindren på 110. Så seglar hon över hindren utan att riva ett endaste (11 hinder, 12 språng). Jag tabbar mig dock på ettan som blir omtramp, kommer inte så bra på kombinationen som hon tvingas ta två språng i (tar mantag och smackar järnet för att få henne att fortsätta tänka framåt. Hon löser det sååå bra, trots att hon får häva sig över oxern), och så ett rejält omtramp till åttan. Jag gjorde samma sak som med Sacke i Värnamo sist; första gången vi gick på hindret så fick vi ett finfint framåtläge så jag tror vi har samma spår och rider på framåt igen - vilket var fel andra gången. Jaja, man lär sig väl efter några gånger... Hoppas jag. Resten var faktiskt himla bra. Över all förväntan, verkligen. Skrittade igen, sänkte kombinationen ett hål och kom på bara den och åttan igen för att jag tabbade mig så fasligt på dem. Hon skuttade igenom. Dock lite avbackande i kombinationen. Inte som att hon blev rädd, utan snarare som att hon bara: "ah, här blir det trångt!", så hon fick ändå sträcka något på sig, men det var betydligt bättre än när vi tog hela banan. Åttan gick som en dans. Avslutade sedan. Skitjävlajättenöjd med lilla hästen <3
     
     

    Älskade djur

    I måndags gick båda på ängen. Jag la all fokus på överdrivet försiktig hand för att backa tillbaka och se lite vad hon säger, och hur hon reagerar, vid de olika tygeltagen. Red mycket på en större volt och hade henne ställd en del för att inte bara känna utan även titta på hennes mun. Läpparna, bettets rörelse, hennes reaktion och la även märke till att hon hade lite mer skum runt läpparna. Hmm, mer sits och mindre händer alltså. Ännu mindre händer. Min uppfattning är att jag redan är väldigt mild mot henne, men vi pratar nog supermjuk här. Wake up call! Just nu funderar jag på om hon egentligen är väldigt känslig, och när hon tycker att jag "skriker" så svarar hon med att inte lyssna. "Jag hör vad du säger men tänker inte lyssna när du skriker", tyyyp. Hon lyssnar ju inte på en förhållning när den är snudd på obefintlig heller - i nuläget. Men om min teori stämmer så kommer hon göra det en vacker dag. Svårt det där ändå. När jag ändå tror att man gör på ett visst sätt, men så måste man förfina sig mer. Det är ju redan målet att alltid förfina sina hjälper, men när man lär känna varandra så blir det att man hamar i ett mönster och tror man vet hur hästen vill ha det. Jag ska jobba vidare på detta spår.
     
    Aleccis gick på ett stort fyrkantsspår - bara. Jag red noggranna hörnpasseringar, ställde både inåt och utåt på det långsidan (så hon blev ju på så vis inte "utåtställt" egentligen, men jag ville känna på sidorna och givetvis rida henne rak där mellan också). Övergångar och tempoväxlingar, mer och mindre tryck. Tramp bakifrån och tänka "rulla uppåt". Hon kändes riktigt trevlig för det mesta, och ytterst lite, typ bara en tendens, till att bli lite, lite stark när jag inte fick igenom min hjälp. Tydligare ridning och välplacerad eftergift så svarade hon riktigt bra och jag är mycket nöjd med henne. Hon var finfin!
     
    Igår gjorde vi världens mysigaste grej! Underbart väder och världens bästa hästar. Barbackatur med Aleccis, Latoya som handhäst och Pärla med lös bakom. Skritt, trav och galopp - och bock och bus i sista galoppen för Latoya. De skötte sig såå bra! Jag kan inte säga annat än att det var en dag, och en skogstur, att minnas. Dessutom strålande sol och gnistrande snö. Wow, vad vi njöt.
     
    Idag hoppade jag Aleccis men tar det i ett eget inlägg. Latoya gick på ängen. Min plan var att fortsätta med i måndages spår, men man får ju vara lite flexibel när man rider unghäst, haha. För Latoya var rejält taggad och kunde inte hålla sig på backen, HAHA. Nog för att hon gärna tar några bocksprång ibland men de är milda och snälla. Idag har hon bockat mer på riktigt, och inte lite heller! Vi började med att dörna in på ängen i galopp, efter framskrittning, och hon bockade runt och var skitglad, hahaha. Kan ju inte annat än älska det! Fram och tillbaka, fram och tillbaka red vi längs en kortsida av ängen. Bock, bock, bock. Och tusen sparkar med skruv. Förresten så råkade jag tappa spöt så hoppade av och plockade upp det igen. Men så kom jag fan inte upp på hästen! När hon är pigg så är hon ju lufttig, och inte suga-på-framåt-aktig. Så hon stod där och laddade och kunde definitvt inte stå still så jag kom ju aldrig ens in med foten, hahaha. Herregud. Så jävla laddad häst. Kom upp efter säkert tio minuter, och då hann hon ta två skrittsteg innan det bar iväg igen. Bock, bock, bock. Världens gladaste, busigaste femåring. Men som sagt, hon bockar ju snällt även om hon tog i lite mer idag, och håller sig ju för det mesta på ett och samma spår, dvs har inga planer på att bocka och dra åt andra hållet eller liknande. Inte tappa ryttaren <3 Kollade på klockan och då hade jag ridit henne (nåja, mest åkt med HAHA) i en halvtimme(!!!) och hon var fortfarande inte klar med sina bockar. Som sagt, väldigt taggad häst idag. En stund till tuffade hon runt och luftade, men sedan gjorde vi lite lätt nytta den sista stunden. Galoppfattningar från skritt och ner igen. När hon busade runt så lät jag henne rulla på i galopp och red fram och tillbaka och gjorde en hel del byten. Och så skrittpauser. Hon var liksom inte ens svettig efteråt, så det var ju inget hårt. Bara rulla runt och busa. Så här i efterhand kändes det väldigt bra att låta henne busa istället för att göra nyttiga saker. Det gäller att individanpassa ;)
     
    Önskade att jag hade haft fotograf. Hade varit roligt att ha bilder.

    Resultat från Kalmar med Latoya - årsdebuten

    Latoya har gjort sin årsdebut idag och nu är alla hästar igång igen efter vinterns lilla uppehåll från tävlingar. Min klocka ringde 04.40, och efter att ha hämtat Ebba och tankat upp bilen så var vi snart ute hos djuren och packade, borstade och siktade på att åka 06.15.
     
    Hon är ju snäll att köra, och är det något jag tycker om så är det när det är lite trafik. Och det är rätt lite trafik en rätt tidig söndagsmorgon. Vägen var snöig och det hade fortsatt snöa under natten, men det är som jag glatt sa till Ebba när vi skulle gå för att hämta in dem; "vet du vad?! Jag kommer ha en ren häst!" Helt okej det med, måste jag säga.
     
    Vi anlände runt halv nio och jag gick ändå till sekretariatet med passet. Det känns så fel och som att man gör något dumt om man inte traskar dit. De ville såklart inte se passet, haha ;) Men var inte det allra minsta sura utan tvärt om så beklagade de sig om hur tråkigt det är att inte få träffa alla som ska tävla. Så jag fick flera "lycka till" och massa glada leenden innan vi kunde lämna dem bakom oss och gå banan (alltså vi kom typ inte ens därifrån!). Haha, åh så fina och glada. :D
     
    Banan var snäll och enkel. Många långa väger och bara en distans, och så en bruten linje men på ny anridning. Däremot stegade jag linjen på 27(!) "meter"/steg. Stegade om den igen och igen. Även med stora steg. Kliade mig i huvudet och smygkollade när andra stegade. Någon fick det till 26 iaf, och jag beslöt mig för att ändå tänka framåt där för att räcka fram på sex galoppsprång. Men inte för att vara sådan, men i mångt och mycket har jag tränat in bra steg/"meter" som alltid är exakta på t ex fem galoppsprång när det ska vara det osv. Hade väl min plan klar och så tog vi ut Latoyahästen. Hon sprang över Ebba litegrann och hotade mig genom att skicka en rörelse till ena bakbenet (men lyfte det inte), när jag satte det röda bandet som en rosett i svansen. Hon sparkar ju inte i den mening att hon siktar på folk, men det kan komma en bakuspark med snurr och då kan ett ben flyga, eller så kommer det en bock och även om benen ändå är under henne i de lägena och inte utåt/bakåt, så kändes det ändå som en bra idé att ta det säkra före det osäkra.
     
    Rullade igång på framhoppningen direkt efter framskrittningen och kunde inte göra så mycket lydnadsridning/-check, utan fick mest rulla på där i trav och galopp i höger varv. Hon var lite spooky mot väggarna först, men det gick över efter några varv. Hon kändes inte helt framför skänkeln får jag väl ta och erkänna och det var inget jag prioriterade där heller för när hon blir som bäst är när jag gör övergångar mellan halt och trav, gärna på en typ tjugometersvolt - det piggar upp henne. Och det är långt ifrån rimligt inne på en framhoppning med hinder i mitten och hästar lite överallt. Så vi rullade på så gott vi kunde och så fick det bli så bra det kunde bli, helt enkelt.
     
    Hindren var givetvis inga konstigheter utan hon klev över på sitt vanliga okomplicerade vis. Avsprångspunkterna varierade dock, på grund av att hon inte alls var så ridbar utan snarare var precis "som vanligt"/som förr, och inte alls så fin hon faktiskt har varit de senaste gångerna när vi hoppat. Men jag jagade inte på henne och "överred" som jag annars lätt tar mig till i de lägena, utan lät henna vara till stor del och "tog det som det kom", utan att för den skull vara passiv. Jag är själv nöjd med den ridningen. Av två onda ting är det definitivt bättre att komma lite nära ibland och stort ibland och låta henne gå över på det, än att överrida och jaga på så att vi, fortfarande, knas men med för hög energi så det blir sämre språng.
     
    90 cm bed. Clear Round
    Vi rör oss runt och väntar på vår start, och så råkar vi hamna lite väl nära växten vid ettan när vi håller oss undan medan det andra ekipaget rider sin ritt. Jag tittar på dem (och kollar hur hon väljer att rida linjen), och sedan märker jag hur Latoya tar en tugga och "knycker till" när hon drar av ett knippe smågrenar från det lilla miniträdet. Alltså!!! Jävla häst. Väluppfostrat av henne, hahaha. Herregud. Rider sedan igång och rullar på i lite galopp innan jag siktar mot första hindret. Kommer nära på vartannat hinder och stort på vartannat. Hon springer och gapar mest hela tiden (ser jag - det känns inte), och hon är inte stark, men hon svarar inte för ett ögonblick på vad jag ber henne om. Bara gapar och springer vidare. Jag håller inte det minsta hårt i henne, så blir inte så glad när jag ser att hon gapar och uppenbarligen inte är nöjd med mitt stöd. Men får man ingen reaktion så är det ju svårt att få en trevlig känsla genom tajming och eftergifter. Hmm, måste verkligen lägga mer fokus på min hand för att hitta vad Latoya vill säga mig. Aja, tillbaka till rundan! När vi kom till linjen 4-5, så tänkte jag framåt direkt i landningen, hon svarade skitbra och vi red den himla bra faktiskt. Är väldigt nöjd med det. Resten av rundan flöt på bra och vi avslutade bättre än vi började. Felfritt och rätt "enkelt", även om jag hade önskat henne mer framför skänkeln (det kändes värre än det ser ut på den punkten), och ja, mer ridbar över lag.
     
     
    In i lådan med Latoyahästen, två taost till mig och snart bangång igen. Även nästa bana var snällt byggd och med bara samma linjer annars enstaka hinder, utöver kombinationen. När jag gick banan och stegade så var även kombinationen extra lång. Garanterat sju och en halv (enligt mina steg/min uppfattning) istället för de vanlinga "sju och lite till", så planen var att tuffa på lite extra framåt där med.
     
    Hann se några ekipage innan det var dags att ta ut Latoya igen. Denna gång kunde jag värma upp lite mer som jag önskar och gjorde en del övergångar och sådant för att "väcka henne" lite och få henne framför mig. Hon svarade bra och kändes trevlig. Fortfarande samma icke-befintliga reaktion framtill (utan att vara stark, återigen. Bara obrydd) men ändå så att hon lyssnade framåt. På framhoppningen var det därför lite mer ös i henne än tidigare, men avsprångspunterna varierade lite fortfarande. Maah, irriterande. Hon skiter dock i vilket utan skuttar över bara. Vi fick inte bara dåliga avsprångspunkter, utan ett och annat bra också. Tur är väl det, haha. Men det var snarare som ett lotteri än kommunikation mellan oss. (Jag glömmer väl bort att hon är unghäst och förväntar mig mer än jag... borde(?) ibland. Bara för att det fungerar "hemma"/på träning, så är det definitivt inte samma sak som att det fungerar på tävling med allt runtomkring. #notetoself).
     
    100 cm bed. A
    När vi kom in på banan så var det tomt och vår tur dirket. Jag tog mig tid att ändå rulla igång henne lite för att snurra upp galoppen lite, utan att bli stressad över tiden som räknade ner. Mot ettan sedan - som vi kommer nära på, så hon får ta i lite uppåt och så försvinner all framåt-energi i samma sekund. Gasar därför på i landningen och hittar ändå rätt snabbt tillbaka till det tänkta grundtempot. (Kändes också mer än det syntes.) Blir lite fladdrig i min högerarm (na ovanan <///3) till tvåan och kommer sen lite stort på trean. Hon tänker ändå mer framåt och sedan på linjen bjuder hon på duktigt för egen maskin. Fick ett något kort sistasteg (dvs inga som helst problem att räcka fram) men utan att det direkt påverkar språnget. Siktar på sexan och allt känns bra, tills hon fyra galoppsprång ser spegeln på väggen och skyggar lite för den och vi är på väg typ bredvid hindret. Men jag styr och smackar och blir väldigt glatt överraskad när hon iskallt lyfter tassarna och ändå hoppar sexan. Hur duktig?! Är även glad att vi sparade på mina knän och inte rev hela skiten med just mitt högerknä för det har vi (JAG) ju annars tränat på, HAHA. Sjuan kommer vi perfekt på! Kan därför bibehålla energin igen hoppa över hindren snudd på perfekt (om än lite snett utsprång åt vänster, om man ska vara kritisk). Avslutar okej över sista. Felfritt igen! Hon hoppade därmed sin första felfria lokala en meter! Duktiga häst (eller ja, typ ponny egentligen. Förvuxen ponny, haha).
     
     
    Stoppade in hästen i lådan och lämnade därefter tävlingsplatsen tre timmar efter vi anlänt. Jag klagar inte! (Stackars hästen har ju fått åka mer transport än hon varit på tävling, hehe. Fyra timmar typ i lådan och tre timmar på tävling.) Red sedan Aleccis när vi kom hem. Bonnigt i mjukisbrallor och stövlar, och utan någon som helst prestige. Jag orkar inte med prestige. Red lugnt och städat i byn bara.
     

    Andningspaus, tack. (Novell, igen)

    Från i onsdags har det varit full jävla rulle. För lite sömn varje natt, och välfyllda dagar. Först och främst började jag jobba vid 04 på morgonen i onsdags, och då ringer min klocka kl 03. Efter jobbet så väntade hästarna och jag red båda. Det kan ju tyckas vara en självklarhet - och det är det! Men jag lovar, att efter att ha gått upp vid 03, jobbat ett halvt dygn och sedan rida två hästar. Det är fan ingen barnlek. Det krävs lite pannben för att verkligen få det gjort. Detta pannben är det inte alltid jag har, utan ofta planerar jag in vilodagen efter dessa arbetspass men det beror ju på hur resten av veckan ser ut. Så ibland bara MÅSTE man rida, oavsett hur dötrött man än är. Det gick ändå rätt bra, och båda hästarna gick på ängen.
     
    Torsdagen innebar jobb igen, men denna gång är det "bara" uppstigning vid 05. Vi fick en reservplats på träningen för Lasse på kvällen så mina hästar fick sin vilodag här. Om allt flyter på skitbra dvs bra väglag, inga stoppklossar i trafiken, ingen kö, inget extratmejeri att tömma på, inget haveri och allt verkligen flyter på bra HELA dagen - då kan man vara hemma till 16, men jag räknar inte med det. Annars är man hemma mellan 16 och i värsta fall 18, typ. Det kan alltså diffa rätt mycket. Första förslaget var att vara med i första gruppen; 17.15. Man kan säga att det var en himla tur att vi inte var optimistiska och tackade ja till den (för ja, vi funderade lite), för när klockan var 17.15 var satt jag fortfarande i lastbilen, haha. Fick självklart ett litet haveri och var tvungen att sticka bort till en versktad för att byta ut en grej. Sådant som händer, men vips, så var jag 1-1,5 timme sen. Var dock hemma någon kvart senare, men skulle då ut till mina djur för att vattna dem och kolla läget. De var självklart högst upp, och sedan ner igen på andra sidan berget; längst jäkla bort de bara kan komma, haha. Tog McDriven på invägen och anlängde i lägenheten 18.22, vid 18.40 skulle jag bli hämtad. Var bara att slänga i sig skräpmaten och kasta sig ut i bilen. Men sedan var det lite lugnare tempo. Lastade och åkte lite före utsatt tid och var på plats en halvtimme någonting innan träningen skulle börja. Nu var de lite sena med, så vi var i väldigt god tid. Skönt!
     
    Själva hoppträningen (med Sacke) gick väldigt bra. Det var en nyttig träning! Både lite lydnad i form av studs till en oxer, och på andra tre räcken andra långsidan med tre galoppsprång emellan (som vi ju försökt träna på själva på egen hand, vilket kändes bra för då vet jag redan hur trångt och jävligt det blir plus att Sacke redan sett/förstått vad vi ska göra). Utöver dessa hinder stod ett räcke på diagonalen och en oxer på andra diagonalen och samtliga hinder var med i en sammansatt bana så småningom. Linjerna satt för det mesta bra, förutom första gången då han tittade på oxern och jag red allmänt kasst. Sedan gick han som tåget. Jag fick jobba rätt hårt för han är stor, vinglig, lite tittig och väldigt kär i sin gamla kompis som han bott med när han var yngre. Han kände igen henne direkt och ville inte släppa henne med blicken ibland. Lilla vännen <3
     
    Jag måste bli bättre på att få tillbaka honom, samla honom på bakbenen, och få igenom mina förhållningar. Men jag annars är jag JÄTTEnöjd, både med honom och med träningen. Jag vågar ju inte alltid gå all in med vad jag verkligen vill ibland just av den anledningen att jag inte tror att jag ska få igenom det jag vill (dvs förhållningar) och att vi då ska gå på halvsteg eller ännu värre; krascha. För som Lasse sa så försöker han verkligen och han kämpar HÅRT för att göra det han ska. Han är såå positiv, framåt och tycker det är skitkul. Självförtroendet sitter där det ska och ja, han hoppar faktitskt himla bra. Han är rolig för att han just är så positiv och ambitiös. Det är bara det att jag får kämpa rejält för att ge honom så bra förutsättningar som möjligt. Helst ska han få lite plats före hindren (dvs inte gå attack-stort och inte gå lite nära), får då får han störst chans att vinkla ut sina bakben, som han annars har en tendens att unghäst-knipa lite med. Som sagt, både jag och Sackes ägare var jättenöjda. Träningen började inte förrän 20.30-ish så vi var hemma rätt sent.
     
    Fredagen sedan innebar återigen tidig uppstigning, men ändå senare än jobbdagarna: 06. Ut till stallet och rida mina som gick uteritter på raka spår. Sprang på en vän och även granne nere i byn så jag och Latoya stod där i säkert tjugo minuter och pratade, hehe. När jag sedan red Aleccis var de på väg ut och gå med hundarna, så då hängde vi på och pratade vidare. Så jag var lite sen från stallet sedan då tiden runnit iväg något från mig. Hem och snabbt duscha, på med icke-hästiga kläder och in i bilen för att styra kosan med Kalmar. Anlände ändå i tid; strax innan 13 och firade med en subway-macka. Fikade sedan två gånger på raken (haha, var SÅ mätt! och var tyvärr sjukt jävla trött...) och gick på Eko för att köpa hästgodis. Efter en hundpromenad sedan så var vi redo för att kika på Nour El Rafei (igen, haha). Direkt efteråt åkte jag hem och gick sedan och la mig 21.45.
     
    Sov stenhårt tills klockan ringde idag vid 09, för att hålla en lektion. Skulle vilja ha sovit ett halvt dygn, men har man lovat så har man. Kompromissade ändå med en halvtimme, för att få en liiiten stunds sömn till. Mitt ekipage var skitduktiga och överträffade sig själva! Nu börjar det hända grejer! :D Stammis-McDriven igen för min del för lite friterat skräp till frukost, och sedan ridning av mina stjärnor. Latoya skulle gå på ängen inför morgondagens tävling, men det har snöat ganska duktigt så jag visste inte om det skulle vara för halt eller inte. Red neråt och hon var SUPERGLAD och astaggad. Så vi busade runt en stund men tyvärr var det alldeles för skithalt. Hon halkade till lite här och där men jag tänkte ändå har kontroll på läget och tar stora bågar, trycker ifrån med bakbenen så hon får grepp och tänker på underlaget. Men när hon sedan halkade så jävligt att jag trodde hon var blockhalt(!), dvs hon kanade iväg typ en meter med ena bak i varje steg tre steg på raken(!) innan hon fick grepp - då var det fan inte värt det längre. Så vi sket i ängen och tog en sväng i skogen istället. Synd, men det var inte ens något att fundera på. Tack och lov så halkade hon bara med bak, aldrig med fram - och får man välja så är det ju ändå att föredra den varianten. Hon blev besviken när vi lämnade ängen innan vi var klara och släpade benen efter sig när vi gick mot utgången och så drog hon sig i sicksack. Hon drog inte ens hemåt när vi kom ut till vägen igen utan hade, precis som jag, sikte på att ta stigen in i skogen i stället. Kul att hon inte kände sig klar utan ville springa vidare. Lite tråkig uppladdning får jag väl säga, men hon har varit på riktigt bra humör och det hoppas jag att vi tar med oss i morgon.
     
    Aleccis sist ut och hon gick en sväng i skogen, över på andra sidan vägen och lite där och sedan hemåt igen. En knapp timme. Flippanbettet även idag, och det red jag på igår med och ville ha henne samlad men utan att strypa energin vilket gick skitbra och hon kändes SUPER igår! Idag gjorde vi lite samma sak och hon var fortfarande fin. I väldigt bra balans emellanåt och även om jag lät henne få rulla på lite mer i galopp i två backar så accepterade hon att komma tillbaka rätt bra efteråt igen.
     
    Nu har jag precis kommit in och vill inte göra något annat än att bara dega. Inte göra ett enda jäkla knop till. I morgon är det tävling! Uppstigning 04.30-04.45 någonting och sedan tuffa mot Kalmar för andra gången denna helg senast klockan 06, för att tävlingsdebutera för året med Latoya. Ser fram emot det, trots att jag är dötrött i hela kroppen och huvudet just nu. Den sömn jag skrapat ihop har definitivt inte räckt, även om jag inte sovit "såå" himla lite. Hoppas kunna ladda om nu i eftermiddag/kväll och vara en ny människa i morgon. För nästa vecka blir fan inte rolig, haha. Har råkat ta på mig för mycket - igen. Men sparar därför en av Latoyas vilodagar till nästa vecka så får hästarna gå lugnare då jag måste prioritera om lite. Så får det bli.
     
    ÄlsklingsPärl <3 Hon finns inte med något i texten, men får pryda inlägget som uppvägning.

    RSS 2.0