• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från årets första P&J med samtliga hästar

    Planen var utarbetad och klar, så det var bara att börja beta av punkt efter punkt och hoppas på att få så bra framridning som möjligt med varje häst, trots knapert med tid.
     
    Först och främst åkte jag ut och gjorde i ordning mina hästar. Körde in Latoya först. Parkerade henne där inne och svängde hem en andra gång för att hämta Aleccis. Gick banan, och var uppe och betalade. Tog sedan ut Aleccis och red igång henne i trettiofem-fyrtio minuter så att hon inte skulle bli utplockad "kall" från en box och sedan pang bom in och hoppa. Så därför rullade jag igång så pass att hon fått svettas lite och känt av hennes dagsform. Pigg och glad, såklart. Är ju A vi pratar om. Världens bästa. Alltid.
     
    Ställde sedan in henne i en box, bredvid Latoya. Sen var det igång. Latoya visste ju att Aleccis var bredvid, men kunde nätt och jämt se henne. Hon höll igång jävlar där inne i boxen, och nog för att jag är rätt "bekväm" med mina djur, men idag har jag faktiskt varit lite orolig att hon skulle göra något dum och skada sig. Hon var nere och rullade i den halvsketna boxen precis lagom innan det var dags att ta ut henne. Vilket det var strax efter att jag var tillbaka med Aleccis.
     
    Latoya var HEMSK att göra i ordning. Jag försökte hålla och fick hjälp av min högstadie-mentor att borsta hästjäkeln. Hon sprang över oss båda två (hästen alltså, haha), och var riktigt, riktigt skitjobbig att försöka hålla. Fick på alla grejer och kom upp så småningom och väl uppe är det ju alltid lättare att hantera dem när de är "sådana". Latoya sprang runt och gapade, var lite bångstyrig och visade lite lätt missnöje men var ändå så pass schysst att hon gick dit jag ville och gjorde vad jag bad. När vi kom in på framhoppningen så släppte mycket. Inte allt, men mycket. Hon började lägga fokus på rätt saker, tack och lov.
     
    Hon var lätt i röven och hela bakdelen levde sitt egna liv med byten, sparkar, en kick i en vägg, bakutspark med skruv och allt det där "vanliga". Gick ju knappt att hålla hela hästens kropp i en och samma galopp. Men! Mot hindren så var hon klockren! Bjöd och hoppade fint. Jag vet ju att hon är som hon är ibland med sin bananighet och jag vet att det blir bättre så småningom, så jag bryr mig inte om att hon strular runt utan fokuserar på att hon är fin på hinder och i ett betydligt bättre "mentalt skick" än hon var en stund tidigare.
     
    Latoya 80 cm
    Hon ökar mot hindren och ger en kanonkänsla på hinder; självförtroende, glädje, otittig, kräver inget från mig som ryttare utan skuttar smidigt över, och bjuder på fina språng. Men, helt framför skänkel eller ens mellan hjälperna är hon inte. Utan det blir lite lätt jagande med rätt mycket smackningar. Är ändå nöjd med henne. Hon skuttade enkelt in en felfri liten runda, trots lite stora avsprångspunkter ibland. (Klart allt detta ska vara en piece of cake på 80 för en storhäst, but still.)
     
    Skrittpaus, känna på något litet språng för att "hålla ångan uppe", och så in igen.
     
    Latoya 90 cm
    Andra rundan är jag mer nöjd med än första. Här hade hon bättre bjudning inte bara mot hindren utan mellan dem också. Kändes riktigt trevligt. Något stort språng fick vi, men ändå i helhel bättre. Hon var jätteduktig, och felfri igen. (När jag såg filmerna så ser jag att jag har haft väldigt ledande tyglar över språng flera gånger med alla hästar. Detta då jag uppenbarligen vill rida bättre vägar och försöka göra det bra, men skänklarna suger visst, så då har jag tagit till ledande tygeltag. Hästarna får fortfarande eftergift men att de ändå fått en vägvisning över hindret liksom. Men det som stör mig är att det därför ser ut som att jag vevar med spöt på Latoya flera gånger, men jag har inte använt det alls när vi hoppat. Strax efter galoppfattningen till andra rundan så snuddade jag hennes bakdel för att förstärka gasen, och en gång på framhoppningen så la jag på spöt på baken när hon svarade dåligt framåt. Då visade hon missnöje och drog av en bock och surade med en spark. Men det var också allt. Ska jag ha spö så vill jag ju ha ett långt för att kunna dutta till på röven om det behövs. Är lite allergisk mot att lägga på spöt på bogen. Hm, det bästa hade ju varit att inte behöva rida med spö alls - och att hon därmed borde lyssna bättre på ryttaren.)
     
     
     
     
     
    Snabbt hästbyte och in på framhoppningen med Sacke. Det var givetvis allmänt kaos precis i vanlig ordning när det är P&J's, haha. Ponnyer, unghästar, allmänt gröna hästar och en och annan ovan ryttare (eller flera...) i en salig röra, och så några som ändå tävlat förr som försöker hålla sig till regler så gott det år. Jag är absolut inte ett "ankare", utan smälter in bland de andra ändå. Det blir lätt så, att alla till slut knappt vet vad de sysslar med för att det alltid är någon i vägen, någon häst som får ett utbrott, någon som är mötesskygg, stannar på ett hinder osv, osv. Jag vet ju att det fungerar så, så jag försöker att inte bli påverkad. Men det var lite svårt att "få plats" och kunna rulla igång, men det gick så småningom. Sacke kändes på hugget, och sög in lite av de andra hästarnas energi när de härjade runt, hehe. Men han har utvecklats och jag kände att han ändå, även om det är några månder sedan och är lite rostigt, ändå visste vad det handlade om. Han hoppade glatt alla hinder, och kändes bra inför den kommande uppgiften.
     
    Jag tog av mig klockan och la den i byxfickan (pga ramlade av i Växjö när den "öppnade" sig och störde mig, så försöker komma ihåg att alltid ta av mig den före första start, men hade inte kommit på det förrän nu). Det var bara det att fickan visst var trasig, så klockjäveln åkte ner i byxan, och runt bak mot röven - där jag dels ska sitta mot sadeln, men även ha sadeln mot röven. Både aj i mig och aj i sadeln alltså att ha den där. Så jag var tvungen att försöka leda runt den så den hamnade på utsidan i knähöjd, för att inte ställa till det. Såg väldigt dumt ut och folk undrade vad jag höll på med, hahaha.
     
    Sacke 90 cm
    Efter första hindret så rider jag inte en skitbra väg, trots att tvåan kommer fort efter väggen. Dessutom vet jag att Sacke ofta hoppar stort och det kändes som han var på väg att göra det OM han skulle hoppa. Så jag hade redan tagit ett mantag, och hann inte leda med högerhanden och jao, det blev ett stopp med volt och ny anridning. Då gjorde jag det bättre och Sacke hoppade utan konstigheter. Resten av banan gick bra och kändes bra. Jag är nöjd med rundan överlag, men hade absolut kunnat rida betydligt bättre till tvåan så där är jag såklart inte helt nöjd med min insats. Sacke skötte sig super! Tittade inte ens på vattenmattan, och inget annat hinder heller, för del delen! Så det kändes som en vinst i sig, haha. 4 fel. Sacke var dessutom lite mer försiktig än vad han annars har varit när vi hopptränat. Nu menar jag försiktig på ett bra sätt. Studerat hindret och hoppat över det lite lugnare, och inte glatt slängt sig över i en jävla hastighet utan kontroll som det mest blivit när vi tränat, hehe.
     
    Skrittpaus och bort till framhoppningen för nästa runda. Gjorde samma som med Latoya; mest skritt, men kände ändå på hindren för att hålla ångan uppe.
     
    Sacke 100 cm
    Den här rundan är faktiskt bra. Denna gång red jag bättre väg mot tvåan, men hann inte riktigt få honom helt rak så vi petade ner den bommen. Resten kändes riktigt bra och han hoppade med självförtroende och glädje, precis som det ska vara. Men fortfarande med den där positiva försiktigheten. Dessutom skuttade han igenom kombinatinen riktigt bra. Väldigt, väldigt väl. Det kändes som att han koncentrerade sig jättemycket för att lösa den uppgiften. Så kul! För vi har ju haft lite problem med kombinationer då han inte riktigt förstått dem, men vi har också tränat på dem och denna träning har gett resultat! Han drar på en del efter femman, men jag hinner ändå få rätt bra koll innan vi ska upp mot sexan. Men exakt så (fast ännu snabbare) är han expert på att göra. Hinder på diagonalen betyder tydligen fullt rally efteråt, hahaha! Och gissa om han inte seglar över vattenmattan ytterligare en gång helt utan att blinka. Wow, så bra det kändes! :D 4 fel igen, men det kändes som en felfri runda ;) JÄTTEnöjd med honom och helt-okej-nöjd med min insats. Men det kan ju alltid bli bättre på den punkten.
     
     
     
    Av Sacke och ut med den tredje och sista hästen för dagen: Aleccis, igen, på sätt och vis. Jag ville såklart inte slöa och sega, men inte heller stressa så coolade ner och "tog min tid" utan att för den skull vara dryg, som sagt. Rullade igång henne igen och hoppade så sakteligen fram. Jag hamnade till slut sist på dagen, även efter 120-starterna (det var tre starter efter mig, totalt på hela dagen), men det var på sätt och vis bara skönt så vi hann få vår tid. Lite komprimerad uppvärmning och framhoppning, men ändå så rättvis den kunde bli. Jag är själv nöjd med hur jag löste detta och kände mig inte alls påverkad av den stress som hade kunnat skölja över mig där (mvh stress-majan själv).
     
    Det är ändå såå fantastiskt att rida in på banan med en "gammal" häst. Nog för att både Latoya och Sacke har varit ute så pass att de förstår upplägget. De kommer in och kollar läget, har koll men ändå inte kanske helt 100% av vad som förväntas av dem, utan kanske 70-80%. Och så kommer man in med Aleccis, och känner i hela kroppen hur hon går in i "fight-mode" och hela hästen utstrålar "jag vet PRECIS vad jag ska göra". Fantastiskt.
     
    Aleccis 110 cm
    Rider igång och det går ju som tåget redan från början, haha. Var inte det snyggaste vi gjort, och Aleccis måste ha "läst fel" på bedömningen för i hennes värld var det en "bed. A:0" och inte en "bed. A". Sötnöt. Bråttom hade hon, och skitkul hade hon med. Jag har som sagt lättare för att svänga än att bromsa så varför försöka "bråka" och trycka ut henne mot väggen, när det istället är lättare (obs; lättare, inte bättre) att sitta upp, rida ut svängen, stötta och sikta på nästa, med lite onödigt kort väg med tanke på att det bara är en P&J. I mål med en rätt snabb (det gick snabbare än det ser ut), lite hafsig runda men ändå med uuunderbar känsla. Hon suger på hindren och och hoppar bra, känns skitbra på hindren och ja, jag älskar henne. Felfri runda. På pappret i alla fall, ehm.
     
     
    Jag själv kände mig lite "kvar" i Sackes språng och hamnade lite väl på mage i landningarna ett par gånger. Han hoppar lite mer uppåt, medan Aleccis hoppar mer framåt, och långt. Dessutom var ju klockan nu eftermiddag, och jag hade givetvis inte ätit något (vem hinner ens äta?), så även om jag inte var "trött-trött" så började bränslet och näringen ta slut, och då blir man ju lite seg och fördröjd i det man gör. Precis så kände jag mig. Fördröjning.
     
    Jag är JÄTTENÖJD med alla hästarna, och i helhet nöjd med alla rundor. Det finns att jobba på, men alla hästar känns kanon inför året. Latoya fick gå 80+90 för att dels boosta självförtroendet. Hon hade lika gärna kunnat gå 90+90, eller 90+100, men Sacke "ska" gå 90+100 inför nästa helgs tävling, och Aleccis ska få en runda för att helst inte vara döpigg nästa helg. (En döpigg Aleccis är inte en vinnande Aleccis, that's why.) Så det var för att ändå försöka få ut så mycket tid mellan hästarna som det bara var möjligt och därför försökte jag sprida ut dem så gott det gick i klasserna. Är nöjd med mitt upplägg; alla har bara boostats med bra rundor, språng och självförtroende - jag med.
     
    Den som läst hela vägen hit ner är värd en medalj. Puss.
    PS. Latoya är, tacktacktack och lov, fortfarande hel efter denna dag med de idiotiska (och onödiga!) utbrott hon haft i boxen. *puh*

    "Hatar" är ett starkt ord, men...

    Jag skriver ofta om hur Latoya älskar saker och ting, och allt som oftast är väldigt glad och lite "lätt och luftig" i kroppen. Hon är en väldigt sammarbetsvillig häst och trots den självständiga sidan hos henne så är hon lika intresserad av att "vara med" som hon kan vara ointresserad av samma sak. Men nästan alltid så vill hon vara i knät. Nära, nära, nära. Uppmärksamhet är liksom meningen med livet. Trånga utrymmen, skrikande klippmaskiner och nya, orutinerade, ryttare bekommer henne inte. Får hon bara vara med så är hon skitnöjd. Ingen har någonsin gjort henne illa, och japp, jag vet vad ni tänker; alla älskar henne. I alla fall i hennes ögon. Hon litar på alla, och en så länge kan jag nog säga att det är en häst att lita på till mångt och mycket. Hon har levt upp till alla förväntningar. Dålig gaspedal är ju liksom en yttepytteliten detalj sett till helheten av den individ som anlände till gården i april förra året.
     
    Meeeen, here it comes. Det finns en sak som denna Latoyahäst djupt ogillar.
     
    Det är så att hon inte har samma regler som de andra (dvs de andra får inte gå ut även om dörren är öppen, men hon äter "ute", dvs utanför lösdriftsboxen, så hon måste givetvis få gå ut och äta sin mat - därav denna specialbehandling). Men det ena har lett till det andra och numera går Latoyahäst ut och in som hon vill när jag är i stallet. Hoppsan, typ. Orkar inte bry mig, hahaha. Den går ju ändå inte så långt, slash, den kommer tillbaka, osv. Men ibland så behöver man hämta hästen (typ som när den PROMT ska vara i grannarnas trädgård fast att den har en hel jävla gårdsplan plus vår trädgård att vara på... suck.), och det är inte alltid man orkar hämta grimma först. Så därför har jag krävt att hon ska vara ledbar i pannluggen. Och det är här hatet kommer in, haha. Hon hatar det! I början så kastade hon med huvudet och skickade arga ögat på mig. Men ni vet ju hur det är att ha häst; går armen ur led så är det värt det, och hellre att man flyger med än att man, gud förbjude, tappar taget. Så jag har stenhårt hållit i varje gång så att hon förstått att det inte finns några alternativ. Sura kan man göra, men följa med SKA man. Så det så.
     
    Ibland är den inte på så gott humör, haha. (Men jag tycker om den ändå <33)

    Pärlis

    Jag kör dagpass nu onsdag torsdag, och det är den väldigt tidiga dagen i morgon, så tanken är att lägga mig klockan 18. Glömde precis bort mina kakor i ugnen = förstörda (*gråter*), men i övrigt är jag i fas. För en gångs skull kommer jag verkligen lyckas lägga mig tidigt när det vankas uppstigning klockan 03. Känns riktigt bra.
     
    Latoya vad på väg till ängen, men idag skulle vi rida i skogen och byn. Hon var tittig, tråkig och slö tyvärr, men det är ju inget nytt. Där föll hoppet om att hon hade blivit bättre på att ta sig framåt av egen vilja. Jaja, i morgon blir det ängen igen och då kommer hon garanterat vara trevligare igen. Så det är bara att kämpa på, och envist driva på henne varje gång vi ska utanför gårdens gränser och röra på oss.
     
    Sen tog jag ut Pärla. När jag stängde dörren och sedan vände mig om så fick jag se en väldigt bekant syn; en guppande, gul fjordrumpa på väg mot egna äventyr. Precis som på den gamla goda tiden, haha! Men denna gång höll hon inte riktigt samma hastighet, eller hade samma uthållighet, utan jag fick tag i henne efter typ bara fem minuter eller så. För tio år sedan så kunde det ta en halvtimme och jag blev rätt förbannad på henne mer än en gång. Sen gick vi i slowmotion ner till ängen. Man får vara lite trött när man är 27. Satt upp och bad henne sen trava. Likt en symaskin trampade hon på med friska steg. Galoppen likaså. Och hon var JÄTTEMJUK i sidorna och riktigt arbetsvillig. Jag blev sjukt förvånad. Det verkar vara den mest genomridna hästen i mitt stall och ändå rids hon knappt något längre. Slöseri. Tänkte också meddela att det var mer ös i denna fluffiga, gamla kropp än vad det är i Latoya, 5 år, hahaha. Det är en mentalitet i kallbloden som inte finns i någon annan hästtyp, och jag älskar den av hela mitt hjärta. Hästen liksom bara SKA göra det man ber om - oavsett om den dör på kuppen, typ. Arbetshäst ❤ Och ja! Hon BOCKADE flera gånger! Alltså, kan man som hästägare bli lyckligare än när man håller liv i sin gamla trotjänare och den är i bättre skick än man trodde. Wow. Hon var ohindrat dagens höjdpunkt. Lycka! Jag satt på henne i max en kvart och gick bredvid henne ner till ängen och hem igen. Det var alldeles lagom motion för den här tanten. Fantastiska Pärla. Måtte hon bli odödlig ❤
     

    Toytoy och Alecciusbästius

    Toytoy fick gå på ängen igen. Mer grundridning, mer lydnad. Vi gjorde lite samma som igår, men la även till lite tempoväxlingar utöver alla halter och övergångar. Nyttigt! Hon var lika glad som vanligt och lika "tråkig" i munnen; accepterar inte bettet utan snirklar sig så mycket hon kan. Men när hon fattar så är hon faktiskt rätt känslig. Det är det där ointresset och den obryddhet som gör att det tar tid, för hon är inte på något vis stark. Jag längtar tills vi har passerat detta kapitel. Men det gör vi inte förrän vi arbetat oss ur det, och det är vad vi gör just nu. Fullt fokus på utveckling!
     
    Aleccis skrittades barbacka i 45 minuter runt byn. Bästa, bästa A. På hennes rygg, som för övrigt är den mest bekväma man kan hitta. Rund och go, men inte överviktig, med en manke som inte alls stör utan är alldeles lagom. Dessutom, alltså jävlar vad jag älskar det. Ni vet när man skrittar uppför rätt branta backar barbacka, på långa tyglar, och känner hur ryggen blir dubbelt så stor. Varenda fiber i varje muskel arbetar och man glider nästan bakåt för att pälsen och skinnet blir så "slimmat". ÄLSKAR det. Och sedan har hon den mest fantastiska inställningen eftersom hon ju är en häst av det lite piggare slaget. Öronen spetsade framåt och trampar på FRAMÅT hela tiden. Steg för steg. Skulle jag vända henne fjorton gånger åt fjorton olika håll så skulle hon trampa på lika raskt oavsett riktning. Japp, finns inget bättre än att sitta på den hästen. Om det så gäller tvådagars hoppkurs, eller som idag, en helt kravlös skrittrunda. Jag njuter av varje steg hon för mig framåt.
     
     

    Latoyas hoppning i fredags

    I fredags stoppade jag in Latoyahästen i lådan och åkte in till klubben för att hoppa henne. Linje räcke-oxer på långsidan, en oxer på mitten på andra långsidan, räcke på diagonalen som även var bruten linje till räcket på långsidan, och två studs på andra diagonalen som även var bruten linje till oxern. Fem galoppsprång på alla distanser, men lite väl långt på långsidan.
     
    Red och hoppade fram lilla hästen och hon kändes jättefin! Det är ju helt klart lydnaden som inte är helt hundra (oookej, ärligt talat ganska långt ifrån hundra... fortfarande), och så vänsterbogen i vänster varv. Annars känns hon riktigt bra! Hoppade fram och hon var glad, och pigg, för att vara Latoya. Ökade mot hindren och tyckte det var alldeles superkul.
     
    Rullade över dem i en bana och la upp dem något sedan (85-95 cm, så tar det mjukt och snällt). Hoppade en vända till och hon är såå lätt på hinder, ökar vidare och klipper som ingenting. En gång kom vi rejält stort på oxern på linjen men hon kliver av och tar i bara. La en bock precis efter landningen, haha. Jag ÄLSKAR verkligen hur hon inte alls börjar måtta och trampar om, utan att hon hellre klipper. Det går ju inte när hindren blir högre givetvis och antagigen är det väl "ungt och oförstört", snarare än något naturligt att hon väljer det alternativet. Men ändå! Pärla trampar ju om till förbannelse om det skulle vara minsta lilla stort, så jag tänker på alla sätt bevara det mod i henne att hon ska fortsätta våga gå stort om det behövs.
     
    Var sååå nöjd med henne efteråt. Hon gav en riktigt bra känsla och jag levde på detta pass ett dygn eller så (tills träningen med A på lördag då jag levde på nästa bra hoppass istället/också, haha). Det kan ju inte bli bättre än glad häst och glad ryttare när man gjort en träning och allt bara har suttit. Dessutom så var det nu andra gången på rätt kort tid som vi åkte själva och även det gör ju att det känns extra bra. Jag SKA (måste) kunna åka med själv med hästarna, så detta är en efterlängtad punkt att bocka av. Vi har ju provat att åka själva tidigare, men nu känner jag att vi hittat en långsiktig lösning och en metod som jag helt och hållet står för. Jag är verkligen såå nöjd på alla plan!
     
    Just det. I Kalmar i höstas så "hände ju något" på framhoppningen med oxrar. Vi tappade energi i anridningen och L stannde. Inget konstigt, men hon petade ner frambommen med nosen när vi stod still. Sen fick jag inte över henne över oxern alls, utan fortsatte hoppa fram på räcket bara. Inne på banan hade hon samma mod som vanligt. Inför andra klassen la vi ner oxern rejält (vi hade mycket mer tid), bara så att hon skulle få ta sig över den. Hoppade den på typ 70-80 någon gång med, men höll oss på räcket sedan för säkerhets skull. Samma sak på banan som till klassen innan; hon hade modet och klippte alla hinder. Men som jag skrev då så tänker jag inte göra en grej av det, men jag kommer komma ihåg det. Förra (och även första) hoppningen för året ville jag därför ha med en oxer men väldigt, väldigt liten som vi först hoppade som ett räcke åt båda håll. Hoppade den på typ 85 sista varvet och det verkade inte finnas i hennes minne vad som hände i Kalmar. Samma sak var det i fredags när vi hoppade. Det var även lite titthinder framplockat, och en rätt stor vattenmatta under oxern på långsidan. Hon är ju inte ett dugg tittig på hinder, inte ens vattenmatta, så jag räknade inte med några problem. Mycket riktigt så gick hon som tåget på allt i hennes väg; räcke, oxer, studs, tittigt eller otittigt. Hoppas innerligt att det bara var en dipp i skallen och inget mer med det - och det känns verkligen precis så, dessutom.
     
    Vi börjar snällt och inbjudande på P&Jn till helgen; 80 och 90 cm går hon då. Det blir skitbra!
     

    Söndagens Toytoy

    Hon fick ääääntligen gå på sin favoritäng och i vanligt ordning blev det lite halvstorslagen entré med ett varv frust, bock, bus, skak innan vi kunde börja göra nytta.
     
    Det är mycket rent ridbart som inte riktigt fungerar med Latoyahästen. Ibland svänger det dåligt, ibland svänger det alldeles för mycket, ibland går det inte framåt när det ska gå framåt men nästan alltid så bromsar det riktigt, riktigt dåligt. Så broms är primärt för att kunna sikta på högre höjder. Det andra fungerar ju ändå ibland, haha.
     
    Efter att hon fått rulla igång så höll vi oss på en åtta med två 15-ish metersvolter. Halt där de gick ihop och så ett varv galopp, halt, ny galopp åt andra varvet. Så höll vi på ett tag. Galopp av den anledning för att göra lydnaden så allra rolig det bara går. Det gick förvånansvärt bra! De sista gångerna gjorde jag bara galoppombyte där halten brukade vara och första gången någonsin hade hon en skitbra precision på dem och nästan alla gånger blev de alldeles perfekta - sååå kul!
     
    Sedan red vi lite mer fram och tillbaka på ängen och skulle göra skritt-trav-övergångar i mängder. Men det är svårt utan att ha en viss punkt att sikta in sig på och även om man försöker så är det lätt att det blir lite "flytande" när man har så stor yta att vara på. Men så fick jag världens snilleblixt och nyttjade trädens skuggor som lagt sig väldigt passande där vi red. Träden står på andra sidan vägen och sträcker sig avlångt tvärs över vår väg - peeerfekt! Skuggorna var av olika "styrkor" ( i mörker) och olika långa, men mestadels var det granar eller några träd ihop så det blev några skrittsteg (2, 3, 4 meter typ) innan vi travade (10-15 m) till nästa skrittställe. Det är ju fördröjning på bromsen så det är inte alltid snyggt och enligt skolboken men vi gjorde det ändå! Alltså jag märker ju vilka låga krav jag ställer på hästen, men så är hon ju rätt grön för att vara fem ändå. Jag har ju behövt jobba med en del med bjudningen till att börja med. Lite släpig blev hon i traven efter en stund, när hon förstod att jag snart skulle bryta av igen. Men inte slö liksom, bara lite släpig i stegen. Och hellre det just nu. Är bra sugen på att fortsätta nöta övergångar nu så att det lossnar till slut. Det kommer underlätta så mycket i hoppningen och då kan vi fokusera på "viktigare saker", eller jao, mer gren-anpassade saker, är väl närmare sanningen. (Man ska passa sig för att kalla grundridning för oviktigt, hehe.) Förutom den släpigheten som uppkom, så har hon fortsatt ha mer bjudning och har därför genast blivit mycket roligare att rida. Hoppas innerligt att det håller i sig eller allra helst är permanent.
     

    Nöjd

    Skitnöjd är jag. Hovis var som vanligt i tid och vid gott humör trots att jag bad om en ny, tidigare tid, hehe. Började med Latoyahästen som var skitduktig som hon allt som oftast är. Därefter Aleccis och jag nämnde något med "undra om vi ser något tecken på någon gammal böld den här gången" typ, och mycket riktigt. Vänster fram, insidan av hoven, vid trakten. Där fanns det som vi letade efter i höstas! En gammal böldjävel som spökat. Stoppade in bakteriedödande för säkerhetsskull och så ny doja. Och nya älskade, kära, mycket saknade elitbroddar. Nu jävlar är vi rustade för vinterväg! Pärla fick sig en översyn också.
     
    Sedan var det ridning och A gick i skogen, ner mot byn och så dahlseda+flugeby i skymningen. Hon var framåt som vanligt och jag la extra fokus på mjuk hand. Det gick bra nästan jämt. Hon lyssnar dåligt, dvs jag får inget gensvar och det är klart att det är vad jag definierar som "stark häst". Men annars så kändes det ändå okej. Ingen tråkig dragkamp eller så, bara lite vanligt, hederlig fördröjning på bromsen.
     
    Sist ut var Latoyahästen, hahahah. Kände redan från framskrittningen att vi nog skulle ha en bra dag idag. Hon skrittade i jämnt tempo precis som en vanlig häst. Imponerande va? Hahaha. Annars går det lite trögt redan från start; släpar benen efter sig, går dit näsan pekar = sicksack på grusvägen, och stannar ibland och tittar på saker. Hon har inga problem att lämna flocken, utan det är rent ointresse. Hon lallar runt i sin egen värld och gör vad som faller henne in. Självständig unghäst med mycket självförtroende att upptäcka världen på egen hand (när det passar) </3
     
    När vi kom till korsningen där vi brukar börja trava så skuttade hon glatt iväg i galopp. Jag lät henne såklart, hehe. Låter henne alltid springa när hon vill. (Det är så man får lydiga hästar. Inte, hahaha. Men kompisar, det är vi! ;)) Trav nedför backen där det skulle vara skritt (... hoppsan, inte första gången det var trav där) mer galopp och i byn och massa glatt skak på huvudet. Glad unghäst! Hon var ovanligt piggelin idag och jag är skitnöjd!
     
    Det var såklart helt mörkt när vi red, men det bekom oss inte. När hon reagerade på något så fick jag faktiskt önskad reaktion istället för den vanliga. Någon gång stannade hon till och tittade lite, men annars så svarade hon med fullt ös några galoppsprång - och som potentiell fälttävlanshäst så är det absolut explosiv reaktion jag föredrar. I alla fall från denna häst. Hade det varit en annan häst hade jag säkert känt annorlunda. Men jag uppmuntrar all form av framåt-energi, för att förhoppningsvis lägga en grund där framåt per automatik ska betyda "bra"/positivitet. Åh, jag är så nöjd idag! Hoppas det håller i sig för resten av hennes liv nu då ;)
     
    Latoyahästen med riktiga racerdojor idag!

    Trim i ridhus

    Båda bruna fick följa med till ridhuset för lite trim innanför fyra väggar idag. Hur välbehövligt? Ungefär SÅÅHÄÄÄÄR. Började med A. Mitt fokus på buren, stadig hand. Aleccis var trevlig. Över förväntan ändå. Lite småsaker som jag måste bli bättre på och det är ju vägarna överlag, underhålla lite mer med skänklarna/energi när hon ska samlas och sen... haha, jag hade lagt ut två bommar med 21 m mellan för att träna lite lydnad. Gick sådär, lol. Aleccis såg hinder och blev pisstark och sprang så fort hon kunde (så fort hon kunde med mig bromsandes). Så det blev inte optimalt, men det vi gjorde innan vi gav oss på bommarna (vilket var det sista vi gjorde) var ändå bra och jag är nöjd med totalen.
     
    Åkte hem och bytte häst. Fick med mig Latoyahästen själv utan problem och gick bra att slänga på grejerna när vi var framme med. Alla gör vi olika, men i min värld är det ett lite lätt övergrepp att köra hästen med utrustning i lådan. Haha, självklart ska ju grejerna passa och allt det där, men ändå gör det ont i hjärtat att låta hästen åka med sadel. I mitt fall åker de dessutom i fem minuter. Tar liksom längre tid på grusvägen än vad det tar på asfalten på vägen in. Aja, ganska funktionell häst och vi tog oss in i ridhuset. Rullade på en 20 metersvolt efter framskrittningen och gjorde halt i mitten på kortsidan och på medellinjen. Gick lite trögt att stanna, men hon var lite taggad ändå. Och som bekant så går hon inte framåt när hon är taggad utan uppåt. Så varje gång vi skulle trava fram efter halten så satte hon sig på röven och lättade med fram innan hon kom fram i trav. Knäppis. Efter ett tiotal gånger så släppte det. Hon svarade helt okej framåt, och är hon inte gav svar exakt när jag bad om det så duttade jag med dressyrpisk på rumpan och så fick jag svaret jag önskade. En dag som denna så kan jag absolut tänka mig att ha en framtid ihop med henne. Så pass mycket svarade hon ändå på frågorna jag ställde.
     
    Det var en annan ryttare där inne samtidigt, men det gick bra. L "hade koll men blev inte påverkad", kan man säga. Sedan kom det in en till häst, människa och hund - och hästen var väldigt spännande och hon var skeptisk mot hunden och framförallt dens läten, haha. Så då tappade hon fokus rätt mycket, men det kändes ändå nyttigt. Så det blev mer av en miljöträning och att kunna koncentrera sig på mig trots att det händer saker runt omkring.
     
    Första delen av passet kändes bra. Sedan dalade det när det hände mycket på en gång men sen kändes det ändå okej avslutningsvis. Hon har ändå upplevts ambitiös men lite tappat fokus bara. Det känns bra, och jag är ändå till stor del nöjd med henne. Sånt här måste vi träna mer på!
     
    Det gick bra att plocka av sakerna och lasta in för hemfärd också. Kul att det ha lossnat! Nu borde jag underhålla detta genom att faktiskt åka iväg med henne lite oftare också. Finns ju andra ridhus att rida, träna och hoppa i också.
     
    Hovslagaren kommer på torsdag. Så det var därför även Latoya (med tre skor) gick i mjukt ridhusunderlag idag och så får hon stå i morgon. Aleccis går förhoppningsvis att rida hemmavid i morgon, annars får vi väl göra samma sak även i morgon. Äsch, det löser sig. Är ju bara en dag till att fundera ut, och sedan fungerar dem igen. Gött mos. Förresten så var det riktig isgata på anläggningen så jag smög runt lite försiktigt innan jag hittade var jag kunde parkera för att få så halkfritt som möjligt de meterna in i ridhuset. På hemvägen svängde jag in till ridsbortsbutiken och inhandlade riktiga jädra elitbroddar. Som jag har saknat dem, haha! Så efter torsdag är vi definitivt redo för mer minusgrader, is, snö och annat spännande underlag. Hoppas nu vintern håller i sig!
     
    Lillskruttan Toytoy hemma igen.

    Planer januari och februari

    Jag har fått en plats på träningshelgen nu i helgen! Känns skitkul och givetvis är det Aleccis som ska träna. Längtar som en liten barnunge, hehe. Latoya ska få hoppa ett vanligt hoppass i veckan.
     
    Därefter börjar det dra ihop sig!
     
    21/1 - P&J med alla tre hästarna
    28/1 - Värnamo med Aleccis och Sacke
    5/2 - Kalmar med Latoya
    11 el. 12/2 - träningshoppning med Latoya
    18/2 - lokal Värnamo med Aleccis (kanske även Sacke?)
    24 el 25/2 - hoppas innerligt att jag kan åka till GHS!
     
     

    B1, B2 och Sackehästen

     
     
    Såhär ser Aleccis broddar ut. Jag tycker inte att det är okej över huvudtaget. Hovslagaren kommer om två veckor - mer än så ska de fan klara! Liksom inte ens en skoperiod... Det ser nästan ut som jag broddat henne med gräsbrodd (dvs utan kärna) och ridit bara jävlar på asfalt, men icke. Det är granngårdens broddar, med kärna - men där inte ens kärnan har pallat slitaget. ILLA!
     
    Jag kan inte heller brodda om henne, eftersom de inte går att få bort. När det var plus så spelar det ju ingen roll, men nu när de behövs så är det inte så himla roligt. Hon kommer stå lördag, och eventuellt söndag. Sedan hoppas jag det blir plusgrader och barmark igen, annars får jag väl köra in henne och rida henne i ridhus typ varje pass tills skoningen om två veckor. Aja, det löser sig.
     
    Jag och lillasyster Becka red idag. Hon fick givetvis ta Latoya, haha. Jag sa för något år sen typ att "när jag skaffar nästa häst så kommer jag inte kunna rida med ovana ryttare som jag kan nu" = Pärla och Lillis kan vem som helst rida. Men så var visst Latoyahästen av samma skrot och korn, så det är bara att slänga upp första bästa så kan man ta sig en tur ändå. En timme och fyrtiofem minuter var vi ute och halkade. Nejdå, det gick bra emellanåt, men visst tappade hon greppet ibland, Aleccis. Latoya, som vilat hela december, har fortfarande broddar som actually works kvar i sina broddhål.
     
    Sedan fick Sacke åka till ett ridhus och hoppa. Han var rejält laddad idag! I vanliga fall är han en typisk "även om han är pigg så gör han ju liksom inget" - men idag var det bock och bus flera gånger, haha. Sötnöt! Han tycker att det är såååå himla roligt och nu börjar tittigheten släppa också. Kul! Det gick som tåget och han var klockren! Känns väldigt bra och lovande inför kommande planer. Duktig kille! Jag börjar äntligen också bli mer och mer sammansvetsad med honom och hans stora rörelser, men det syns att jag får jobba lite. Skitnöjd med honom idag!
     
     

    Sacke får 5/5 🌟 Jättefin! 😍 @haukkaanne #showjumping #horse #knabstrupper #sackumraikou

    Ett filmklipp publicerat av Jessica Wilhelmsson (@jagheterjessica) Jan 6, 2017 kl. 10:06 PST

    Now let's play the bragging game

    Är rätt så nöjd med dagen jao. Ställde klockan på 06.30, gick dock inte upp förrän 07... Byggde fram hinder, köpte en frukostfralla, hämtade Ebba och så var det mitt stall 08.00-13.00; med hoppning av två hästar, sysslor och inplockning av hinder. Lunch 13.00-14.00 på en av pizzeriorna, därefter Ebbas stall 14.00-17.30. Nu andas lite och sedan Ebbas stall igen vid 19.30. Stall och hästar heeeeela dagen. Vad gör egentligen folk som inte har hästar?!
     
    Det var mina hästars första hoppning för detta år och första efter deras respektive vila; Latoyas helvila och Aleccis hoppvila. Tre studs, en kombination med räcke-räcke och en oxer. Snällt och inte alls mycket. Bara en mjukstart. Båda hästarna kändes glada och fina, eller nej, inte bara fina. Känslan de båda bjöd på var faktiskt jättetrevlig och det känns allmänt skitbra.
     
     

    Mål 2017 och utvärdering av 2016 års mål

    Ja, här kommer inlägget som är ett av mina favoritinlägg att läsa hos andra, och på sätt och vis är väldigt roliga och inspirerande (men lika skrämmade mvh här har du några kilo extra press) att skriva.
     
    Jag ska börja med en ny typ av mål detta år. Dels de vanliga målen - årets mål. Men eftersom jag inte är så "lättmotiverad" (inte korrekt, men hittar inget bättre ord, överlag - det beror snarare på noll tro på att jag kommer ta mig någonstans i hästsporten :)) - så kommer jag detta år även ha delmål i form av halvårsmål.
     
    Men vi börjar i rätt ände:
    Målet för 2016 var att rida två felfria 120 cm med Aleccis. Detta då det är kvalet för 130. Uööh, vänta lite här nu. Aleccis är sjutton år i år, rätt feg och jag är allt annat än konsekvent i min ridning (tyvärr), så nej, det är inte aktuellt att starta 130. Men jag satte det för att det är ett konkret mål; lätt att pricka av. Kvala till 130 = två felfria 120.
     
    Nåtte vi målet? "Nej och en halv". Typ så. Vi har bara genomfört ett kval; en regional 120 cm. Och tre med fyra fel. Och många med mer fel än så, och säkert allra flest med uteslutningar, antar jag. Har inte räknat, men det känns så. DOCK, har jag en tröstande input. Och det är att vi faktiskt har hoppat en till 120 felfritt. Men bara P&J. Så den räknas givetvis inte. Men lite tröstande, som sagt, haha.
     
    Målet var inte orimligt. Kanske tufft, men jag trodde inte det skulle vara svårt att nå. Helt ärligt. Jag trodde det skulle gå, och ja,vi hade en fantastiskt början på året, men sedan dalade det:
     
    Två vinster i januari, två vinster i februari, en vinst och vår 120-placering i mars, tre vinster i april, en vinst och en placering i maj, inget i juni och juli, en vinst i augusti, två placeringar i september, inget i oktober, en placering i november men inget i december.
     
    Hade inte den där svackan kommit, som vi sedan dess kämpat skithårt med, så hade vi kunnat rulla runt på 120 och ändå känt att det är där vi hör hemma. Men här och nu så känns det långt ifrån så. Men vi fortsätter helt enkelt där vi slutade:
     
    Mål för 2017 är därför, med A:
    - "att kvala till 130", dvs sätta den andra nollan i 120. Men samtidigt är jag inte helt nöjd med det. Jag tycker att vi borde kunna sätta inte bara en, utan flera, nollrundor i 120. Så jag önskar att vi blir stadiga på 120 år 2017.
    - "att kvala till enstjärnig nivå i fälttälan". Vad som krävs då är två H100-rundor med max 20 straff (dvs t ex ett stopp, eller rätt mycket tidsfel - typ en minut över optimaltiden) och två felfria H100. Om jag fattat det rätt så "räcker" det med enbart två felfria H100..? Jag menar, man kan ju inte satsa på att rida på "max 20 straff" om man har möjlighet att gå nolla? Hm, jag har inte tillräckligt med kött på benen. Och dessutom, för att nå detta mål, så måste vi ut på fler fälttävlingar. Frågan är bara var, när och hur det skulle gå till pga orkar inte åka fyra timmar till en tävling och kommer jobba varannan helg sen. Så jag vill inte kalla detta för ett mål heller. Snarare ett önskemål, en riktlinje och... ett hopp, haha. *snälla, lilla häst begrip någon gång hur smalhinder fungerar* (Enstjärnig nivå är givetvis svårare i alla moment, och utöver svårigheterna i dressyren så är hinderhöjden i banhoppningen 115 och i terrängen 110 cm.)
     
    Eftersom målen med Aleccis är lite flytande så har jag inte satt upp några delmål/"halvårsmål" med henne. Vi kämpar på och tar det som det kommer. Men till att börja med så går Aleccis 100+110-klasser - i år igen, och vi börjar fälttävlanssäsongen med en H90 i Udden. Därefter är tanken att fortsätta i H100-klasserna. Jag kände ju förra året att det absolut är rimligt. Mer dressyrträning och mer träning på smala hinder så kommer det gå som en dans! *hoppet lever*
     
    Men så har jag ju två till hästar att träna, tävla och "jaga mål" med! Eftersom Sacke inte är min så tänker jag inte sätta upp stenhårda mål hit och dit. Däremot har jag helt klart lite tankar och önskemål att pricka av vissa steg i utvecklingstrappan.
     
    Sacke
    - har alla möjligheter att sätta en dubbelnolla i 110 cm innan juni är slut - dvs halvårsönskemål,
    - och borde kunna gå 115 cm i år med bra rundor.
     
    Latoya, Latoya, Latoya. Jag känner för det mesta "screw all press på unghästarna!" och vill bara glatt rulla på och göra vad som känns bra. Nästan för bra, och typ alldeles för lätt. (Om det ens kan bli för lätt.) Men hur mycket jag än vill, så är jag inte sådan. Det går inte att starta 80 cm när man vet att man kan göra det lika bra i 100 cm. Sen är det en optimist som ofta tycker att "man kan lika gärna prova 110..." typ och så är det igång. Det där jagandet av att få klättra i klasserna och SE utveckling. Men att ha hästen "i fas" (som jag egentligen tycker är för mycket. För mycket, för fort, för en ung liten stackars häst), är lika lite av ett mål, som det kan vända och vara ett mål.
     
    Därför känner jag mest att är hon lydig och mellan hjälperna så kan hon säkert gå 110-115, och möjligtvis 120 i slutet av året, men det kan lika gärna vara så att vi harvar runt i 100 cm hela året för att det är det som känns allra bäst långsiktigt.
     
    Vad jag vill? Att hon ska gå 120 i typ februari och vara med på allt en 5-åring kan vara med på. Men så är jag en glad amatör som OCKSÅ vill ha en häst i många år, och då betyder det absolut ingenting att höja hindren när hästen är fem år gammal. Maah, hemska sport till att utnyttja djuren maximalt utan baktanke/samvete.
     
    Nej, vet ni vad. Jag vågar inte sätta några mål med Latoya. Jag skiter i det. Tar det som det kommer. Sliter mitt hår om jag väljer fel väg, och klappar mig på axeln om jag lyckas stå emot hetsen. Där har vi det.
     
    Tråkigaste "mål-inlägget" ever. Men så blir det ibland. Jag tror jag vet mer vad jag vill till nästa år. Just nu känns mycket så avlägset.
     
    Den är ju bara en bäbis! (Försöker jag intala mig att hon INTE är... Går sådär.)

    Har ni fest eller?

     
    Lämnade djuren såhär (ovan) igår, och möttes av detta när jag kom ut idag:
     
     
    Jahapp. Så nära naket man kan komma förutom bogskyddet då. Hon hade varit utan täcke ett tag för det hade frusit fast snö på baken. Den lilla päls som har vuxit ut efter att hon klipptes stod rakt ut och försökte göra sitt jobb så gott den kunde. Det var ett par minus när jag kom ut, och det är ju inget svårt för dem att klara den kylan. Hon stod inte ens och åt (= hålla värmen) när jag kom, och skakade (tillverka brunt fett = hålla värmen) inte heller. Och verkade inte allmänpåverkad heller. Även att man vet att de klarar det, så är det ju inget man vill experimentera med vind för våg heller hur som helst. Jag är i alla fall glad för att det var just några minus och "torrt". För regn och rusk hade varit värre. Dessutom hade hon nog varit rätt geggig hela hon, om det hade varit lite varmare, hehe.
     
    Inför ridningen så tänkte jag ändå på att hon kunde vara lite slöare om det gått åt mer energi än vanligt att hålla kroppen i skick. Men jag hade helt fel! Hon var pigg (pigg för att vara en Latoyahäst), glad och busig! Lät henne galoppera igång kroppen efter framskrittningen och hon frustade vart tredje galoppsprång i ett och ett halvt varv runt ängen, med bock och bus. Sååå glad! Vi dressyrade bäst vi kunde (ibland går det skitbra och ibland går det inte ens att svänga, haha. Herregud vad vi ligger efter!) Överlag var hon finfin idag och jag är nöjd med henne!
     
    Aleccis och jag fortsatte som sagt lite i gårdagens tecken. Men jag slängde faktiskt på fusksnöret. Jag har sagt det förut men säger det igen - det är så sjukt hur jag skärper till mina händer och direkt får Aleccis ett stöd och vips är hon kanoners! Idag var hon lugn, lydig, stadig, mjuk och underbar. Ett tag så var hon lite laddad och föll in i galopp mest hela tiden, men fortfarande i ett lugn. Jag hittade en trevlig yttertygel i vänster varv och ja, det enda jag kan säga är att jag är skitnöjd med henne.
     
    Jag är riktigt nöjd med båda hästarna idag! :D

    2017-01-01

    Klockan är halv ett och jag är precis klar med mina hästar och har ätit lite "mellanmål" typ. Tio i tolv vid midnatt under natten var jag ute hos hästarna för att kolla hur de reagerade. Som väntat, skulle jag säga. Pärla är rädd, uppjagad, stressvettas och springer runt. De andra springer också. Hela flocken rörde sig tillsammans i trav, fram och tillbaka och lite runt, runt. Aleccis tog det bäst, och Latoya var mittimellan. Det handlar snarare om energier för A och L, än ren rädsla som i Pärlas fall. Mycke energi, de kan inte "hantera det", utan blir tvättsvampar som suger åt sig och rör sig sedan av den anledningen. Hade smällandet bara varit säg tio minuter precis vid tolvslaget så hade det varit betydligt bättre, än det är nu när det smäller hejdlöst från tidig kväll till långt in på morgonen, dock som mest runt tolv till klockan ett ungefär. I det fallet hade energin varit "hanterbar" för dem.
     
    När jag kom ut så var Pärla redan varm och pälsen hade lagt sig, medan de andra båda inte var varma. Jag kände på den regelbundet (utan att kräva att de skulle vara hos mig, men när de kom fram själva alltså), och efter en halvtimme någonting så var även Latoya varm. Aleccis var normaltempererad, trots aktiv trav, längre än så. Hon började också bli lite varmare sista gången jag kände innan jag lämnade dem.
     
    Jao, men det var väl en väntad reaktion som sagt. Det fanns inga planer på att fly utan de rörde sig "innanför staketet" och visade aldrig några andra tendenser heller. Man ska ju aldrig mata en rädd häst, men jag tog ändå med godis till hagen. Detta helt och hållet som ett experiment slash bekräftelse typ. Alla åt alla de tre, fyra gånger jag sträckte fram en godisbit var. En riktigt rädd häst äter ju inte.
     
    Däremot så travade de runt största delen på det allra brantaste stället i hagen (som är på ett berg). Så dels på grund av natten över lag, men framför allt av den anledningen så planerad jag lugna, korta små lydnads-/dressyrpss idag. Om det var så att de skulle ha mjölksyra. Det suger ju rätt duktigt i musklerna av att springa upp och ner, upp och ner, och längs med en rätt skarp lutning.
     
    Idag när jag kom ut möttes jag av två hästar som låg och gottade sig mot den geggiga marken. Kul, haha. Som tur var så var det Pärla - som ändå inte ska ridas - och Aleccis - som går som nummer två; dvs hinner torka litegrann innan hon ska dejta borsten.
     
    Red Latoya först och det var ängen som gällde. Hon kändes helt obrydd efter natten och var positiv och hyfsat pigg (dvs kunde skritta i ett inte jättehögt tempo men det gick i alla fall framåt hela tiden). Trav och galopp, med fokus på att forma för innern, rida henne mellan innerskänkel och fånga upp på yttertygeln. Det gick varierat men kändes hyfsat bra och jag är nöjd med hennes insats.
     
    Aleccis gick även hon på ängen och med henne fokuserade jag på delvis samma sak, men allra mest på att korta upp tyglarna och liksom "inte ge henne en fråga" - dvs hon ska inte ifrågasätta tygellängden, stödet, handen, osv. Mina ostadiga händer ställer ju frågor till A konstant som hon försöker svara på vilket blir... inget bra i slutänden, när tyglarna glider och jag inte rider med ett stöd. Så det var min tanke idag, och just i vänstervarvet så är det 100% på vad jag gör med högertygeln/handen och vad jag gör med vänstertygeln/handen - och flytta över all ridning med innertygeln till stöd på yttertygeln. Jag är sååå tacksam att jag fått veta detta problem, för nu när jag vet om det så märker jag hur A har svarat på mina frågor när jag ridit henne med mer vänterhand än högerhand i båda varven. Nyttigt! A var fin och jag kunde för första gången någonsin rida hela vårt pass med så gott som samma tygellängd! Dvs jag märkte när/om de höll på att glida och kunde samla upp dem igen. Hon ifrågasatte inte handen eftersom jag försökte hålla den stadig och rättvis. Inte hårt, men samtidigt ett stöd som hon kunde lita på. Det känns riktigt lovande! Jag är nöjd med båda hästarna. De var ute i ca 40 minuter var.
     
    Alldeles strax väntar nästa stall och dagens tredje och sista häst. Det vankas hoppning!
     

    Hej då 2016 - Välkommen 2017

    År 2016 har varit mitt mest framgångsrika, men även sämsta, tävlingsår hittills. 10 vinster och 5 placeringar med Aleccis. Det största vi gjorde var när vi vann i Borås, men även vår första, och hittills enda, placering i 120. Dessutom har Latoya och Sacke bjudit på flera felfria och trevliga rundor. En rejäl självförtroendesvacka har följt mig sedan utesäsongen började. Den vill jag inte ha med nästa år, haha. Mål för 2017 är fortsatt utveckling av S och L på respektive nivå och fler fälttävlansstarter för A där jag hoppas kunna kvala henne till enstjärnig nivå. Önskar henne dessutom stadig på 120. ✊🎆🏆 Gott nytt år alla vänner! ❤
     
     

    RSS 2.0