• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Tävlingsplanering under våren

    Jag har sett över tävlingsäsongen lite mer nu när vi är mitt i den. Tänkte dela med mig av mina tankar hittills. Allt kan ju ändras men just nu ser det ut som följer:
     
    v 10 - (jobbhelg, natt) hemma i Vetlanda: Aleccis 100+110, Latoya 100+110 (debut), Sacke 90+100
     
    v 11 - träningshoppning för Latoyahästen (har inte valt dag ännu och således inte anmält än)
    v 12 (jobbhelg, natt) - Värnamo: Aleccis 110+120
     
    v 13 - Värnamo: Aleccis 105+115 (+ Sacke?)
     
    v 14 - (jobbhelg, dag)
     
    v 15 - Aneby fre: Aleccis 110+115, lör: Latoya 100+110, sön: Aleccis 115+120 (+Sacke?)
     
    v 16 - (jobbhelg, natt) Eksjö: ev går på L fredagen och A på lördagen. Annars hade jag gärna åkt till Udden och startat årets första fälttävlan, men det går inte att lösa med nattjobb, och då måste jag ta ledigt två pass, vilket är långt ifrån rimligt ekonomiskt. Så denna helg är rätt lös än så länge.
     
    Vi har inte planerat så mycket vidare med Sackes tävlingstermin, men han kommer inte gå 110 förrän tävlingarna kommer ut. Inomhus har vi fullt sjå som det är, hehe. För mina tycker jag det ser bra ut. Både i Aneby och Eksjö tänker jag köra fram och tillbaka varje dag. Det är fem mil till Aneby och tre till Eksjö, så det är snudd på nästgårds. Klasserna kan ju absolut bytas ut beroende på dagsform, och Eksjö är ju lite av helvetet själv för oss så vi får väl se hur optimistisk jag är när det väl drar ihop sig. Haha, jag hatar fan Eksjö. Fast de ska inte ta det personligt, för själva tävlingarna är det inget fel på. Det som är fel är att Aleccis går som en påse skit där och jag fixar inte runt oss mentalt på deras bana. Ena långsidan ställer JÄMT till det med problem för oss. A är ju inte tittig på hinder, men hon kan vara det på omgivningen och där får vi fan alltid massa stopp. Ja, klart det är psykiskt, men jag lovar att det inte bara är jag som ställer till det. Det kommer ju inte från mig från början... Hmm, aja, skitställe enligt A men om jag ensvisas med att åka dit varje år så borde det ju gå över lagom till att hon blir pensionär, hahah. Jävla häst <3 (DET SKA GÅ!!! En vacker jävla dag så!)
     

    Resultat från Växjö med Aleccis

    Världens bästa häst har varit i Växjö idag och gjort det hon gör bäst (springer fort och hoppar hinder). Superlugn på framridningen och jag själv tycker jag red fram rätt vettigt för att vara oss, haha. Rullade igång, var på henne med skänklarna från början så att de skulle "finnas med" från start, och mjukade upp sidorna lite. Kändes bra. Framhoppningen gick som smort. Inga konstigheter alls.
     
    Min plan var att rida ihop två självförtroende-rundor och därför verkligen rida jämnt, snyggt och inte jaga någonting utan försöka sätta två trevliga nollrundor. Defintivt inte sikta på någon pallplats och rida iväg. Men så är ju varken jag eller Aleccis direkt kända för att 1. rida snyggt, 2. hålla oss till vår plan, och 3. dåliga på att inte försöka vinna. Men ändå så hade jag det klart för mig vad jag ville och hur jag tänkte göra. Det fanns två alternativ i omhoppningen, jag tänkte ta den första men inte den andra. Utöver det så var planen att hålla ett jämnt tempo. Dock en bra galopp såklart. Aleccis hoppar inte om hon inte får gå på lite fart, så att rida i något slags undertempo är uteslutet förutom när jag gör bort mig och glömmer den lilla detaljen.
     
    110 cm bed. A:0/A:0
    Aleccis letar hinder och suger mot allt som potentiellt hade kunnat vara första hindret (you gotta love that <3) och så skuttar vi över ettan och tvåan. Mot trean ska det vara sex galoppsprång. Lite framåttänk, men jag tänkte väl att "lite framåt" är normalt för oss (eller nåt), så tänkte inte aktivt den framåttanken där och det blev långt. Skitlångt. Det syns inte på filmen hur långt det var, och när jag räknat fram oss och märker hur jävla långt det kommer bli så känner jag hur det är 50/50 om A kommer hoppa. Jag stöttar och är väldigt tacksam att hon klipper av. Blir kvar något i innerhanden i svängen men det stör inte språnget mer än att hon kan hoppa ändå. Sedan börjar det flyta på trevligt. Sju galoppsprång bort till femman. Planerad "andningspaus" med stort fokus på andetag mellan femman och sexan; kombinationen. Genom den och över sju-åtta på fem galoppsprång. Runt i svängen mot nian och utanför mot tio a-b. Ny sväng och över elvan. I det språnget händer det något jävligt underligt och jag har noooooll stöd/tryck/vikt i min ytterskänkel så det känns som den är över Aleccis rumpa och fladddrar (liten överdrift eventuellt) och att jag landar i brutal obalans och halvvägs av nästan. Men på filmen syns snudd på ingenting, bara om man vet vad man ska kolla efter (vingel av överliv de första sprången i och efter landningen). Rider iväg litegrann men bestämmer mig inte att gå på sex språng, vilket jag borde, utan det blir trångt när vi kommer fram. Där var jag smart nog att INTE ta i henne och bromsa, utan istället ge henne handen och låta henne sköta avsprånget. Tack vare detta beslut så hann hon upp och över utan att vara i det. Det kändes väldigt bra att jag börjar fatta beslut som passar OSS bäst. Inte alltid, men rätt som det är så dyker de upp. Annars är ju allt logiskt att göra en förhållning - som min A kommer gå emot, köra upp huvudet och vips så tar jag hennes fokus från hindret men snudd på garanti på nedslag på frambommen. Men inte nu! 0+0 fel, och vinst till och med!
     
     
    Liten väntan, ärovarv, avskrittning och in i lådan för att vila/äta/dricka/vänta, och även inta mat för egen del. Trots rätt mycket starter (och mååånga efteranmälda! Runt 20 i vår första klass och över 20(!) i vår andra) så kändes det aldrig drygt att vänta. Skönt det. Ny bangång!
     
    Aleccis var likadan denna gång på framridningen men jag hade lite svårt att komma intill hindren efter önskemål. Dvs inte svårt att få tillgång till dem, men de slängdes upp högt och maxat eller kastades ner på marken - det i sig är väl inte hela världen om det ändå görs med en jämn intervall, men det låg först länge högt och sänktes sedan ner, så det var svårt att få ett "jämnt flöde" i sprången. Det löste sig hyfsat dock med full fokus på markfolket och flyta med när det passade. Jag fick några språng i början men belv utan lite i mitten, plus att jag var något sen in på framhoppningen så ville rulla på. När de sedan låg på 110-115-ish och var ledigt från häst och ryttare, och från markfolk så ropade jag att jag skulle hoppa oxern och precis när jag rider an så springer det fram en och ska ändra - och gnäller på att jag måste ha koll, haha. Herregud, använd öronen ;)  Det var skitledigt när jag var på långsidan. Framhoppning </3 Jag är dock bra på att aldrig göra en grej eller brusa upp, så det var inte värre än att göra en volt, vänta lite och sedan ta sista språnget. Aleccis hoppade med stor glädje och självförtroende.
     
    115 cm bed. A:0/A:0
    Ett, två, tre och fyra a och b flöt på bra. Sen drar jag knät så in i helvete i hinderstödet till hinder nummer elva och river hela skiten. Det är ett tungt stöd och gjorde så jävla ont. (Har ju knäinflammation och redan som det är pissigt ont i mina knän for your information.) Tappade litegrann av mitt fokus då jag inte riktigt kom ihåg när jag skulle mot det hindret och lyssnade efter att bli avbruten. Råkade därför rida på sju istället för sex mellan femman och sexan - MEN! Ytterligare ett "bevis" på att vi är på rätt väg, för tyglarna blev nämligen skitlånga och jag kan absolut inte släppa stödet i henne i en anridning utan jag hade nävarna i magen (med lite glapp i mitten på anridningen) och ändå så kunde vi hoppa hindret som folk trots att hon inte fick 1000% stöd. Fina hästen, så tacksam jag blir! Kom lite nära sjuan men inte värre än så och red sex jämna bort till åttan - sista i grunden. Då blev jag avbruten och så byggde de upp hindret igen. Sedan fick jag hoppa åttan igen och fortsätta genom omhoppningen för att de helt enkelt skulle kunna klocka den. Bra lösning ändå, känner jag. Omhoppnignen blir ju rättvis på så vis att det inte finns någon "mänsklig felmarginal" mellan "avbryt" och "varsågod och rid". Aleccis var skitfin och hoppade bra åtta-nio-tio. Mot elvan så hade jag egentligen känslan av att gå på ett mindre i anridningen men så fick jag hålla igen och försöka få in ett till och ja, vad ska man säga. Älskar hur snabb hon är min lilla krigare. <3 Hon är rapp i tassarna. Pga det nära språnget så kunde vi rulla på på fem fram till tolvan men i svängen till kombinationen 13a-b försökte jag hålla igen henne lite. Hann inte få henne helt rak men hon tog oss igenom det ändå. 0+0 fel och 4de placering.
     
     
    Det var tight i toppen men jag hade som sagt inte tänkt att jaga något i toppen så att komma fyra var bara en bonus. Däremot var jag inte direkt glad när jag kom ut. Helvetesjävlar vad ont jag hade i mitt knä. Orkar fan inte med den skiten mer, och var är oddsen att då smacka ett svintungt hinderstöd och göra det ännu värre. Men nu i efterhand är det väl värt det. Typ.

    Ta igen lite ba

    Toytoy gick på ängen idag, vilket var bra för oss men mindre bra för den. Fan vad jag vill önskar att jag hade en ridbana... Jaja, vad jag ville komma fram till var att vi fick allt lite nytta gjord och tog igen lite av det vi missat under Latoyahästens lugna vecka. Tempoväxlingar där jag tog ner henne så mycket hon kunde och ökade på om vartannat. I alla gångarter. Hon var skitduktig, och blev jättefin! Vi gjorde lite annat grund jobb med, men tempoväxlingarna stack ut. Ambitiös häst!


    Aleccis fick lite tävlingsfix; dränkta strumpor i pälsglans (jag provar denna desperata åtgärd en gång till), genomborstad svans och klippte av en liten bit. Mer än så, utöver vanlig borstning och ridning, är inte lönt. Hon lär ju vara geggig ändå när jag tar in henne i morgon. (OBS! Värt. Aldrig att den hästen hamnar i en box igen. ❤) Hon gick i byn och några varv på en äng.

    Nästa helg går alla hästarna i VRF, och på lördagen är det ponnytävling. Såg att de har LE, och huuur kul hade det inte varit att ta med Pärla och skutta runt de stabila sextio centimetrarna? Haha, det kommer ju givetvis inte hända. Men det är väl någon knäpp saknad som ändå fantiserade ihop idén. Gammelhästen. Hon ligger i och är lika pigg, vaken och "med" fortfarande. Helt oförändrad faktiskt, än så länge. Jag menar, tjugosju är ändå lite av en ålder för en häst. Kul att hon håller sig så pass fräsch. :)

    Tandis, Toytoy och Aleccis

    Tandläkartid 07.20, mjorå. Gick smidigt i vanlig ordning för min del. Det är väldigt synd att många (väldigt många! Har sett flera enkät-resultat i frågan och, ja, jag har ärligt talat blivit förvånad över resultatet. Skitvanligt med oroskänslor inför tandisbesök. Visst har det med tidigare individuella erfarenheter att göra, såklart, och i mitt fall har jag - trots stammis - aldrig lämnat mottagningen(?) skrämd eller med smärta (eller fattig...are). Med tandställning i både över- och underkäken av olika modeller har det blivit väldigt många besök under mina uppväxtår. 

    Idag var det alltså dags igen. Bara rutinkoll eller vad det heter. Att ta bilder är fan vidrigt (den är ju för stor för käften!) men att plocka runt i munnen är nästan lite ompysslingskänsla; som hos frisören ungefär. Inga hål den här gången heller. Jag är nu uppe i totalt noll, fortfarande. (Och fick beröm för bra tandborstning! Blev extra glad av det då jag och min lillasyrra, som pluggar till tandläkare, pratade om bl a tandhygien på GHS när vi var där. Då sa jag att jag tror att jag borstar "bättre" än medel-svensson. Bekräftelse smakar ju rätt gott jao.) Det är väl därför jag inte har något emot att gå till tandis. Hade jag kunnat, så hade jag delat med mig av min "trygghets- och ompysslingskänsla" till andra som hade behövt den. 

    Red djuren efteråt men var skittrött. Latoyahästen gick i skogen i alla gångarter. Pigg och glad, men troligtvis hade det varit något "otäckt" vilddjur (vildsvin är min gissning) precis framför oss ganska nyligen för hon blev ovanligt skärrad och hjärtat slog hårt på henne. Hon vände till och med. Men vi tog det försiktigt några steg i taget och resten gick som tåget. Hon "nosade" på vildsvinsbök när vi gick längs en stig och tycktes försöka placera lukten. 

    Aleccis började med sin tur i skogen och vände också, men tidigare på vägen. Hon är ju lite som hon är min lilla explosiva häst. Samma där; resten tuffade på bra. Men jag åkte mest häst tyvärr för jag var så jävla trött. Några varv tog vi på en äng bara för att försöka göra något nyttigt. Hon var fin.

     

    Hopp och skritt

    Aleccis har varit och hoppat idag. Min plan var att träna mig på att rida ur sväng, lång anridning och noggrannhet. Det gick sådär, hahahah. Aleccis är taggad och vill svänga, och då svänger vi. Gång på gång. Försöker vara bättre och då slutar det med ett ledande tygeltag med yttertygeln bara för att få ut hästen mot väggen. "Mot väggen" är i detta fall typ fem meter från kortsidan, typ. Herregud. Det doftar inte OS direkt.
     
    Det mesta flöt på annars. Hon var taggad som vanligt. Jag gjorde väl en miss, men jag ser det inte riktigt som miss. Snarare en "jaha är det så du vill ha det, då gör vi om och gör rätt". Rullade fram på mindre hinder och la sedan upp dem och la då även upp galoppen lite mer. Styrde mot första -oxer ur sväng, och hade bra galopp, stöd och så där men inget överdrivet tryck egentligen. Så då vågade hon inte ta av. Kom bara en gång till och satte tryck som att vi skulle hoppa 160 och då gick hon såklart. Det var faktiskt det enda som var dåligt. Eller ja, dåligt och dåligt. Hon hade alla möjligheter att hoppa det, och hade hon varit en normal häst så hade hon gjort det, men nu är hon ju inte en normal häst. Jag känner att vi måste fortsätta med detta. Det var nyttigt!
     
    Tog därefter ut Latoyaskruttpluttponny på en (skritt)tur. Hm, det var mest skritt i alla fall, hahaha. Hon har ju tydligen blivit van vid att vi bara ska en bit och sedan vända så hon var lite tråkig och föreslog gång på gång att vi skulle hem igen. Därav att jag därför tryckte på henne då och då så det blev lite trav och galopp ett femtiotal meter en fyra, fem gånger. Resten var skritt. Sista biten hemåt kunde hon skritta som en vuxen häst. Man tackar!
     
    ÅÅÅH, jag kan inte bestämma mig om Latoya ska åka till Halmstad v 13 eller om jag ska åka med Aleccis till Värnamo istället. Hjälp mig! För- och nackdelar?
     
     
    Nu ska jag styra bilen ut i de mörka skogarna på renrakad snokarunda. Haha, men det är inte så illa som det låter. Jag ska hitta lite nya gårdar, vilket är helt och hållet jobbrelaterat. Men klämmer nog i mig en semla först. Det gäller ju att prioritera. (Tänkte att jag skulle ha åkt vid ett men nu är klockan snart halv tre och jag har fortfarande inte kommit iväg, haha. Herregud. Bra jobbat osv.)
     
    Simma lugnt!

    Datortid!

    Yeas, Im baack!
     
    Livet har kommit i mellan och här var det väldigt dött. Men det är full rulle med hästar och jobb. I korta drag så har Aleccis fått en "mellanvecka" där hon gått lite lugnare joggturer på raka spår och där jag lagt mycket fokus på min ridning - framför allt kommit ihåg att hålla om henne med skänklarna, vilket nog är en av mina största ovanor. Pigg häst = lätt att glömma benen. Ajabaja. Hon känns kanon och har blivit bättre och bättre för varje dag!
     
     
    Fredagen innan tävlingen så sprang Latoya av sig en sko när vi var ute och red. Jag red samma sväng med A och höll ögonen öppna efter den, men fann den tyvärr inte. Aleccis å andra sidan sprang ju av sig en sko i omhoppningen på tävlingen senast och inte fan tänker jag släppa ut henne i den geggia hagen med tre skor och risk för att fläka sönder hoven trots att jag var 1,5 timme sen till 50-årskalaset jag skulle på. Så den slog jag på innan jag släppte ut henne i hagen igen. Latoya gick däremot utan sko i två dygn. Jag hittade en gammal tappsko som någon hängt upp på en staketpinne, så den åkte jag och hämtade och slog på, på söndagen. Det gick bra och jag har slagit på rätt många tappskor i mina dar så jag är inte orolig utan har koll på det jag behöver ha koll på i det läget. Men jag bråkade lite med en söm som envist vägrade följa önskad vinkel, utan fick göra om den. Inget mer med det. Becka red Latoya och jag Aleccis - alla nöjda och glada. På tisdagen hoppade jag:
     
     
    Latoya var lite lätt "långsam" men hon är ju sådan ibland. Fick inte riktigt till det där snärtiga go:et som hon hade när vi hoppade i Landsbro men hon är förjäkla lätt på hinder alltså! Det är för övrigt det jag ropar efter en runda; "ALLTSÅ HON ÄR SÅ". Fortsättningen, som inte kom med på filmen löd: "JÄLVA LÄTT!". Och det är hon verkligen. Rida på fem eller sex - hon bara gör. Öka på och skicka iväg henne - hon bara gör. Komma knasigt, i dåligt tempo, vinglig väg, inte stötta - hon bara gör. Jag försöker givetvis göra mitt bästa men så är jag bara en glad amatör som vinglar fram och inte serverar hindren på bästa sätt alltid. Det är klart att "alla andra" hästar inte per automatik är lätta, men jag börjar verkligen förstå hur jävla svår Aleccis är och hur sjukt mycket (mer) hon kräver. Det är en barnlek att styra mot hinder på Latoya. (OBS, med det inte sagt att allt i vår karriär kommer gå perfekt. Men känslan är 100% lätthet.) Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden, men den dagen hon säljs (om?) så är hon en perfekt övergångshäst. Det är för fan en ponny, hahaha. (Poooooonny<33)
     
    Sedan reds hon några dagar till; endast på raka spår eftersom mina träningsmöjligheter ordagrant töade bort när plusgraderna kom. Förresten så börjar jag göra ett samband: "trimmad" häst på ängen = pigg häst. Skogshäst i skogen = slöare häst. Alltså även när vi ska hoppa. Det känns som att hon är mer "snärt" och har mer "go" när hon trimmas. Så jag hållar tummarna för att det ska torka upp (eller frysa på igen, HAHA *så jävla ond*) så vi kan fortsätta där vi slutade.
     
    Huxflux en dag så var hon inte ren. Jag gjorde i ordning henne som vanligt och skrittade nedför. Skulle börja trava och märkte då att hon var lite ofräsch. Typ snarare öm, än halt. Skrittade genast hem igen. Tog ut henne dagen efter, barbacka och skrittade ner till ängen igen. Oren igen. Lät henne stå. Första dagen skrev jag till hovis. Berättade om tappskon. Nu i helgen har hon vilat och idag kom hovis ut. Som djurägare så rannsakar man ju alltid sig själv först och främst när något inträffar, så jag räknade med att det är jag som gjort bort mig och sömstuckit henne eller dylikt. Hovis kom ut i morse och klämde, kände och tryckte och donade. Noll reaktion. Och hon avfärdade direkt min oro. Alltsååååå, jag hade hellre tagit att jag gjort fel för då hade man vetat vad felet var. Men aja, någon sådan klassisk reaktion bjöd Latoya inte på. Hon har inte varit ett dugg varm, svullen eller haft puls. Därav mitt antagande på skon.
     
    Jag skrittade, travade och vände snävt med Latoya medan hovis kollade och ingen av oss såg någon hälta. Så när hon hade åkt och Aleccis var riden så slängde jag på tränset och åkte barbacka ner till ängen igen. Jag har väldigt, väldigt begränsad möjlighet till longering och eftersom hon inte har varit halt i skritt ändå så har jag tagit till den metoden för att helt enkelt känna efter. Latoya var laddad och snirklig och luftig redan på nervägen. Direkt när vi kom in på ängen så drog hon av några (snälla, tack och lov= bockar. Men hon är hal och jag har ju kapat mycket av manen så jag uppskattade ändå om hon kunde chilla lite, haha. Vände runt i trav i båda varven och hon visade ingen hälta alls. Så skrittade vi hem igen. Och nu tänker jag som så att hon går lite lätt lugnt och fint denna vecka med förhoppning om att vad-det-nu-var är gone with the wind och att vi kan köra på igen. Hon kan absolut ha trampat på något när hon gick utan skon (jag red ju t ex halva passet utan skon, utan att jag märkte det), eller så är det i alla fall sömmen som bråkade som ställt till det.
     
    Jag är i vilket fall bara glad att det verkar ha gått över så pass snabbt ändå. Men jag ropar inte hej än, utan kommer i alla fall de första dagarna bara skritta henne ändå. Sedan känner jag på henne i trav och galopp framåt helgen tänker jag mig. Först då fokuserar vi vidare mot mål och träningsplaner.
     
    "Stanna!" Hästen är där handen är. Tigger absolut ingenting, aldrig. Och det är inte det minsta mitt fel. #godisförattdeärsöta

    Resultat från Värnamo cup 2 med Sacke och Aleccis (18/2)

    Tävlingsdags igen! Aleccis och Sacke kanade iväg till Värnamo för andra deltävlingen i cupen. Det var den mest brutala svartis jag någonsin mött i mitt snart åtta år långa körkortsliv, varav tre som yrkeschaufför. Allt verkade som vanligt, inget konstigt. Det var knappt ens minus, men så var det sjuk isgata på 127:an mellan Vrigstad och Värnamo. Jaja, sånt som händer. Hoppades bara att fler märkte av det och tog det lugnt, men vad jag märkte av så verkade det precis så, för jag har inte hört/läst om några olyckor där och då. Skönt det. Är ju inte direkt hästen som valt att åka i lådan, så finns inget värre än om något faktiskt skulle hända med sitt älskade djur där bak.
     
    Vi anlände ändå lagom; kvart i nio och hade halvsen starttid med Sacke i första tiden, så väglaget påverkade inte särskilt mycket. Plockade snart ut honom och red igång. Stårlande humör var han på. Igen, hehe. Han tycker minsann det är roligt att tävla! Han var laddad till tänderna så det var bara att rulla igång så snart som möjligt. Jag vill ju absolut inte "bråka" (ställa, i sammanhanget, onödiga krav), så han fick trava igång och snart galoppera igång också. Han kändes kanon. Vi börjar så sakteligen bli mer och mer ihopridna, även om det fortfarande är en stor häst med stora rörelser för mig och rätt mycket vingel och oblanas emellanåt. Och stark! Han blir gärna stark. På framhoppningen kändes det super. Fin på hindren med mycket bjudning men inte så fasligt springig utan jag kände ändå att jag hade kontroll (för det mesta). Det blir bara problem när det händer något "oförutsett" - vilket det ändå gör då och då på en småtrång framhoppning med liv och rörelse omkring oss. Generellt så var det mycket taggade hästar i Värnamo i lördags. Det var ovanligt mycket bock, bus, brall och styrningar in i diverse staket. Jag tycker om när hästar visar känslor, men samtidigt så finns det en gräns på antal på samma plats, haha. Man hade fullt upp att försöka minnas alla som var lite lätta i tassarna, så att säga, och ge dem extra utrymme.
     
    Sacke 90 cm bed. A
    Jag hade allt hopp om en trevlig runda, för han kändes som sagt trevlig och ändå så pass ridbar som jag ändå kan förvänta mig. Kom in på banan och japp, där är spökhörnet igen... Som vi hade problem med förra omgången, men denna gång var han ännu värre. Väldigt skeptisk och inte alls sugen på att gå nära, förbi eller ens åt det hörnet. Gissa resultatet då? Ettan gick bra, tvåan gick hyfsat men han började redan stå emot. Galopsprång efter galoppsprång på linjen till trean så saktade han ner och sen gick det trögare och trögare tills vi stod still framför hindret. Hindret mot hörnet, ja. Försökte få förbi honom men han gick inte fram. Gjorde ett halvhjärtat försök att styra mot hindret igen i en ny anridning men jag fick inte ens galopp i hästen. Gav mig inte utan tog mig tid att få förbi honom förbi hindret och bort till hörnet. (Vi var ändå borta vid hörnet även innan start för att avdramatisera.) Ny anridning och kom då över, och resten gjorde han super. Inte i en bom och kanonfina språng. Resultat? Uteslutna pga överskridande av den dubbla maxtiden. Jaja, men huvudsaken i det läget är att ge honom en bra upplevelse och det fick han. Dessutom så avslutade vi kanonfint med en bra runda över hinder 4-8.
     
    Hästbyte. Intag av Sacke och uttag av Aleccis. Skritt vid hand när det var banbyggnation och bangång. Banan kändes okej, inget ovanligt avancerade med tanke på 100-nivån och uppenbara vägar i omhoppningen. Det var nästan bara olika linjer dock, vilket såklart är både bra och dåligt beroende på vad man föredrar och sådär. Det kändes som en bra 100-bana tycker jag.
     
    Red fram min älskade lilla bruna rappa häst och säga vad man vill, men hon var nog allt lugnat sig några hekto. Hon var inte särskilt pigg (okej, långt ifrån slö men inte övertaggad) på framridningen. Jag försökte galoppera henne bakifrån och fram och forma henne lite i innersidan, men mer avancerat (dvs inte det minsta avancerat) än så gjorde vi inte. Hoppade sedan fram och där har man min kära, sprudlande häst igen. Hoppa är kul ;) Hon kan det här vid det här laget. Man behöver inte stressa på förrän det är roligt på riktigt, haha. Hon kändes kanoners på hindren och jag behöver i vanligt ordning inte alls nöta något utan vi tar våra språng oftast 4-5 stycken och sedan är vi redo.
     
    Aleccis 100 cm bed. A:0/A:0
    Jag satte lite mer galopp i henne nu jämfört med sist, och hon var med på noterna. Hon var faktiskt ganska pigg och explosiv framåt med en ned nöffande. Jag skötte min del... sisådär. Det finns bra delar, men även attackridning. Främst redan mot ettan, men även lite mot tvåan. Jag har blivit skitkass/slarvig med att räkna galoppsprången så jag trodde vi red på ett för lite både här och där för det var så jag upplevde det. Hon kändes väldigt framåt, som sagt. Men tycker det ändå, för att vara oss, ser helt okej ut och vi rider på rätt antal språng på samtliga distanser. Gör en miss till kombinationen i omhoppningen där jag uppfattar oss vs hindret totalfel och räknar med att Aleccis ska ta ett språng till men hon är rapp och viker in benen och hinner knappt få oss i luften. Men över hindren tar hon oss, både A och B utan att ens vara i hindren (stolpe in <3) och det gör att jag blir lite sen i vändningen till svängen efteråt (pga lite efter henne i balansen), men till anridningen är vi "ett" igen och där gårdet super. Sista linjen går jag lite för långt och råkar stoppa in sex galoppsprång när det skulle vara fem. Har ju lärt mig att jag måste chilla till sista hindret, men att rida på ett extrasprång är väl ändå att ta i, haha. Snabb och felfri, upp i ledning och så småningom vinst. Visst blev det lite fel vid kombinationen i omhoppningen, men förutom det är jag ändå nöjd. Det kändes inte hetsigt från min synvinkel.
     
     Hästbyte. In med Aleccis och ut med Sacke. Pigg och glad igen och taggad på "revansch"! Han kändes trevig. Vi red igång och hoppade sedan fram. Det gick bra. Skrittade några varv och höll då på att tugga grus när man såg något i underlaget och svarde med att hoppa upp i luften och dra fullt åt höger i landningen. Det var preciiiis att jag satt kvar. Phu, haha. Snacka om att överraska!
     
    Sacke 100 cm bed. A:0/A:0
    Vi gick direkt till hörnet och gick runt där. Kollade, klappade, pratade. Det kändes bra. Han reagerade inte särskilt starkt utan nu tändes hoppet, haha. Fattar galopp och rider mot ettan. Hoppar fint och samma över tvåan. Styr nu mot trean (hörnet) och håller beslutsamt om honom ordentligt. Stöttar i varje steg och däremellan, tänker framåt och det känns som att han har bestämt sig för att hoppa. Men så gör han ett kast med huvudet vilket ger en känska av att jag inte kan påverka ett skit och att han besämt sig. Stopp i sista stund. Maah, så synd! Gör en ny anrdining (utan att gå bakom hindret), och gör samma sak igen; tänker framåt, håller om, smackar, stöttar och så hoppar han! Då blir man ändå glad. Det tar sig, om än är det jävligt synd att han inte kunde göra det på första försöket. Fortsätter och han gör det bra. Råkar gå på framåt och rider på sex bort till femman och river den med bak. Det var mitt nedslag. Vid detta läget är jag hungrig och småtrött i kroppen och jag måste RIDA som fan med hela kroppen för att ens ha en chans att få ihop honom ens minsta lilla. Så nja, han blev lång och jag blev nog allt lite "bekväm" och lät honom gå på istället för att noggrant räkna och inse att jag direkt skulle börja plocka i honom. I kombinationen blir han skeptisk då den också ledde fram åt hörnet, men han låter sig övertalas och hoppar snällt igenom den. Kommer lite nära sjuan men går på fem jämna bort till åttan. 10 fel red vi ihop. Men jag måste ändå, som den optimist jag är, påtala att det finns bra delar och det som är bra känns riktigt bra.
     
    Han är fin på hindren, men tittig på omgivningen. Jag måste dessutom planera in mellanmål, då tredje klassen innan mat blir väk tufft för mig fysiskt. Hade det varit Aleccis som gick tredje klassen hade jag antagligen inte ens märkt av att kroppen var "tom på energi/näring", men nu märker jag det då jag måste använda den så mycket "mer". Aleccis kräver huvud och visst, fysisk ridning också men inte styrka. Sacke kräver liksom mycket sits från mig då jag upplever honom så himla stor och svår att rida ihop pga sin enorma galopp. Sackes rundor lägger vi på bådas rutinkonto denna gång. Jag är ändå tacksam över att vi fick hoppa igenom båda rundorna (väntade på att bli avbrutna i den första klassen pga att vi tog sådan tid på oss), det gjorde att vi ändå fick en trevlig upplevelse och en vacker dag så slutar det spöka i det där jäkla hörnet, haha.
     
    Sacke fick ta emot Aleccis pris och skötte sig alldeles ypperligt. Stod still och väntade snällt under hela ceremonin (haha). Ärovarvet gick väldigt lugnt och sansat, och jag valde att inte ta emot blommor och påse från hästryggen då han är en känslig häst, men alltså. Guldstjärna till honom för hans uppförande! Kul. Det är ju annars sådant som ändå behöver tränas på, men som är väldigt svårt att träna på på egen hand, hehe.
     
     
    Efter detta så väntades äntligen påfyllning med en ordentlig portion käk, även lite värme och nedvarvning. Jag hade lite svårt att komma igång igen efter det, men som tur var så startade jag rätt sent så kunde gå banan i lugn och ro och därefter inta läktaren för en stund. Jag gillar den typen av uppladdning.
     
    Banan i sig velade jag lite redan mot startlinjen. Antingen runda hela kombinationen i anridning eller gå mellan a- och b-hindret. Jag var osäker på om jag skulle få Aleccis helt rak om jag gick mellan hindren, men tyckte att utanför kombin gav "för lång" anridning. Ekipagen jag hann titta på före start varierade. Jag såg däremot att de som gick utanför kom i någon avbackningsvariant mot ettan och det vill jag inte alls riskera och sen slog ju tanken mig att med tanke på hur jag brukar välja att rida i omhoppningar så är "göra hästen rak innan hindret på kort anridning" inte ett av våra problem, haha, så jag valde att gå mellan a och b. Annars var det inga frågetecken från min sida. Snarare en liten lätt oro att glömma banan då jag kände mig så nedvarvad och trött och ändå lärt mig två banor tidigare på dagen. Jag inbillar mig ju att jag har svårt att lära mig banor... Så tredje banan och dessutom trött - hmm. Repeterade, repeterade och repeterade. Den verkade sitta.
     
    Red igång Aleccis igen och hoppade fram henne för andra gången. Finns inget som helst att klaga på. Hon har tryck i tassarna och sprutar av självförtroende så jag tackar och tar emot.
     
    Aleccis 110 cm bed. A:0/A:0
    Framåt med lite lätt bomknack till ettan, blev lite svajigt på vägen mot tvåan då jag tyckte henne lite grann, att hon inte var mellan hjälperna riktigt. La på lite ben, hon svarade framåt och jag ville göra en förhållning som inte gick igenom utan vi höll på att gå nära och då hojtade jag till på henne. Gör ju alltid det när jag vill uppmärksamma henne. Sen om det gör någon skillnad eller inte, hahaha, det låter jag vara osagt. Men det känns iaf bättre ;) Sedan flöt det på hyfsat. Lite nära på sjuan. Sen fick vi ett jävla framåtläge plus attackridning mot åttan vilket skulle kosta oss vinsten (och hennes vänstra framsko). Jag var alldeles för långsam efter åttan och kände ju redan innan att vi skulle riva nian - vilket vi ju gjorde. Jag hann få in fem, men det var bara fem hovspår, kroppen ångade vidare och nedslaget kom såklart med bak. Tian kändes fint men sedan ser jag hur hon i ögonvrån är helsäker på att vi ska till vattenmattan igen så jag får inte sväng på henne som jag önskar och den svängen måste jag liksom få till och bibehålla galoppen så det hörs hur desperat jag blir när hon inte lyssnar, haha. Älskade häst. Vill och vill och vill. <3 Hinner ändå rätta till det någorlunda och får bra språng genom kombinationen. Gör sedan det fulaste och flängigaste ever när jag ser att vi måste gå på framåt i attackridning igen över tolvan och så är det det där sista hindret där jag måste ta det lugnt så jag gör fulaste skiten ever och drar i henne. Inte mitt stoltaste ögonblick, men jag skulle ha tänkt lite så mot nian men utan att slita. Går ändå lite framåt på tretton och kapar ett språng där. 0+4 fel och 13de placering.
     
    Nej, denna runda är jag inte direkt nöjd med. Det hemska hetsandet och flaxandet, attackridningen och av-och-på-ridningen är inte något att sträva efter alls. Det positiva är Aleccis fighter-inställning, det är det jag tar med mig av denna runda. Hon är en fantastisk tävlingshäst och jag borde återigen lära mig att inte slukas upp av hennes energi utan försöka andas lite mer och bli lite noggrannare.
     

    Träningshoppning med Latoya

    I lördags var Latoya och jag iväg på träningshoppning. Det gick SKITBRA. Rullade igång och hoppade fram två språng på ett räcke och två språng på en oxer. Rullade sedan hela banan på 100 cm. Det kändes så lätt och smidigt! En riktigt trevlig runda, om jag får säga det själv. Skrittpaus och sedan la vi upp hindren på 110. Så seglar hon över hindren utan att riva ett endaste (11 hinder, 12 språng). Jag tabbar mig dock på ettan som blir omtramp, kommer inte så bra på kombinationen som hon tvingas ta två språng i (tar mantag och smackar järnet för att få henne att fortsätta tänka framåt. Hon löser det sååå bra, trots att hon får häva sig över oxern), och så ett rejält omtramp till åttan. Jag gjorde samma sak som med Sacke i Värnamo sist; första gången vi gick på hindret så fick vi ett finfint framåtläge så jag tror vi har samma spår och rider på framåt igen - vilket var fel andra gången. Jaja, man lär sig väl efter några gånger... Hoppas jag. Resten var faktiskt himla bra. Över all förväntan, verkligen. Skrittade igen, sänkte kombinationen ett hål och kom på bara den och åttan igen för att jag tabbade mig så fasligt på dem. Hon skuttade igenom. Dock lite avbackande i kombinationen. Inte som att hon blev rädd, utan snarare som att hon bara: "ah, här blir det trångt!", så hon fick ändå sträcka något på sig, men det var betydligt bättre än när vi tog hela banan. Åttan gick som en dans. Avslutade sedan. Skitjävlajättenöjd med lilla hästen <3
     
     

    Vissa veckor är inte lika lata som andra

    Denna vecka har jag jobbat sex av sju dagar, varv de senaste fyra tolvtimmarspass alla dar förutom idag. Idag var det "bara" elva timmar. Ja, jag är liiite trött nu, om man säger så. Var ju dessutom natt de första och dag de sista passen, så inklusive ett snabbt vändning av dygn dessutom. Tur man är ung och eh, frisk. Har bråkat med brutal smärta tyvärr, men det enda alternativet är att bita ihop... Får väl snart ta mig till sjukan och be om kortisonsprutor igen, även om jag helst inte vill det. Vill inte joxa för mycket med kroppen.
     
    I torsdags var det ett annat åkeri som hade lite kris, så jag ställde upp och körde för dem en dag. Får väl ändå vara lite odräglig och påtala att det krävs lite stake ändå. Jag körde alltså ett för mig nytt (tjugofyrameters) ekipage, på en tur jag inte är upplärd på, och i städer jag inte känner till. Nu var det ju inte mitt i smeten i städerna, men ändå hitta rätt, veta vart man ska, backa intill portar som man inte vet var någonstans de finns, och sånt där. Det gick dock över all jävla förväntan och jag är själv nöjd med min insats. Några telefonsamtal krävdes det dock innan jag tog mig igenom hela arbetsdagen, men jag hann(!) och nästa chaufför kunde ta bilen vid avtalad tid (dvs, blev inte ens försenad!).
     
    De övriga dagarna har det varit hundra procent mjölkbil. Älskar det jobbet. Trots dagar som denna när jag egentligen är rätt sleten efter en rätt tuff vecka. Men det är bara att hålla ut. Bita ihop över knäna och hålla ångan uppe så går det bra.
     
    Hästarna har därmed alltså inte gått snudd på någonting dessa dagar. De gick mån, tis och ons men vilade från torsdag tills idag. Förutom Latoya som gick i lördags. Detta enligt plan, då jag kunnat planera efter denna tuffa vecka i förväg. Träningshoppning stod på schemat i lördags och Latoya var tamejfan kung! Berättar om det i ett annat inlägg.
     
    Det har minsann hänt lite med den där kroppen sedan hon kom. Så fort det blir barmark och hästarna broddas ur så ska jag (hemma-)mäta henne igen. Är bergis på att hon blivit högre. Om det så bara är en centimeter (vilket är det enda rimliga, typ haha) så räknas den också ;)

    Hoppning med Aleccis

    Åkte in med min favorit-A och hoppade lite. Värmde upp extra länge och rullade sedan igång. Hon var piggelin men jag funderar nästan på om hon kändes lite, lite stum på gummipelhamet..? Kanske borde prova att hoppa på Nathe/flippanbettet igen? Sista jag provade så gick det inte så bra, hahahah. Som att hoppa på tränsbett. Hejdåååååå, sa hon. För mjuk/mild/tunn(?) mundel. Inte vet jag, men hon har absolut gått som bäst på gummipelhamet som ju är lite grövre och snäppet hårdare, även om det fortfarade går att böja ihop utan problem.
     
    Jag hittade inte till den där ridningen jag ständigt letar efter och ibland hittar, men ibland inte hittar. Idag var en sådan dag när jag inte hittade den. Det är fysiskt sett inte särskilt svår - egentligen -  men ändå hittar jag inte känslan. Även att jag tycker jag gör likadant de gångerna när jag hittar rätt, som när jag inte hittar rätt. Men även om inte den fysiska känslan i min sits och ridning var helt tiptop, så kom jag fan på en annan sak! Tänkte på en viss grej, och tror fan jag knäckte nöten litegrann!
     
    Hoppade runt och hon gick som tåget. La upp dem lite till och skuttade runt där med, men jag är inte helt nöjd även om jag är glad och så. 95% nöjd och detta tack vare en tanke som helt klart hjälpte mig. Det finns inga tveksamheter i henne utan hon hoppar med stort självförtroende (3<3<3). Jag tyckte inte att jag hade kontroll helt och hållet alla gånger, och det var väl det, i kombination med att jag inte var helt nöjd med känslan i min ridning, som gjorde de där 5%-en. Hm, kontrollen jag letade efter var inte att hon låg på, utan svaret på mina hjälper, främst skänklarna. Hon går fram och hon flyttar/formar, men jag ville nog ha lite mer. Äsch, nästa gång sitter även känslan!
     
    Precis när jag var klar skulle de sladda, så jag skyndade mig allt jag kunde och kastade upp bommarna och sprang iväg med hinderstöden. Aleccis stod på medellinjen parkerad. Rörde inte en muskel. Fyrhjulningen kom in, och lämnade dörrarna ut helt öppna och så började han köra runt, runt, och kom närmare och närmade Aleccis. Jag sprang vidare med mina hinder och kikade över axeln på Aleccis då och då. Hon stod som det där jävla juleljuset. Alltså FAN vad bäst hon är! Drömhäst. Står där man ställer henne. Från att ha idiothärjat där inne, så står hon sen och halvsover trots hyfsat mycket och hög energinivå runt omkring när jag och fyrhjulingsföraren gjorde vårt. Jag är så förälskad i den här hästen. Drömhäst, drömhäst, drömhäst.
     
     
    Tråkigt med alla dessa reprisbilder. Men vad passar inte bättre än en favoritbild på min favorithäst?
    Kan inte bli mätt på varken bilden eller hästen. Once in a life time-horse.

    Älskade djur

    I måndags gick båda på ängen. Jag la all fokus på överdrivet försiktig hand för att backa tillbaka och se lite vad hon säger, och hur hon reagerar, vid de olika tygeltagen. Red mycket på en större volt och hade henne ställd en del för att inte bara känna utan även titta på hennes mun. Läpparna, bettets rörelse, hennes reaktion och la även märke till att hon hade lite mer skum runt läpparna. Hmm, mer sits och mindre händer alltså. Ännu mindre händer. Min uppfattning är att jag redan är väldigt mild mot henne, men vi pratar nog supermjuk här. Wake up call! Just nu funderar jag på om hon egentligen är väldigt känslig, och när hon tycker att jag "skriker" så svarar hon med att inte lyssna. "Jag hör vad du säger men tänker inte lyssna när du skriker", tyyyp. Hon lyssnar ju inte på en förhållning när den är snudd på obefintlig heller - i nuläget. Men om min teori stämmer så kommer hon göra det en vacker dag. Svårt det där ändå. När jag ändå tror att man gör på ett visst sätt, men så måste man förfina sig mer. Det är ju redan målet att alltid förfina sina hjälper, men när man lär känna varandra så blir det att man hamar i ett mönster och tror man vet hur hästen vill ha det. Jag ska jobba vidare på detta spår.
     
    Aleccis gick på ett stort fyrkantsspår - bara. Jag red noggranna hörnpasseringar, ställde både inåt och utåt på det långsidan (så hon blev ju på så vis inte "utåtställt" egentligen, men jag ville känna på sidorna och givetvis rida henne rak där mellan också). Övergångar och tempoväxlingar, mer och mindre tryck. Tramp bakifrån och tänka "rulla uppåt". Hon kändes riktigt trevlig för det mesta, och ytterst lite, typ bara en tendens, till att bli lite, lite stark när jag inte fick igenom min hjälp. Tydligare ridning och välplacerad eftergift så svarade hon riktigt bra och jag är mycket nöjd med henne. Hon var finfin!
     
    Igår gjorde vi världens mysigaste grej! Underbart väder och världens bästa hästar. Barbackatur med Aleccis, Latoya som handhäst och Pärla med lös bakom. Skritt, trav och galopp - och bock och bus i sista galoppen för Latoya. De skötte sig såå bra! Jag kan inte säga annat än att det var en dag, och en skogstur, att minnas. Dessutom strålande sol och gnistrande snö. Wow, vad vi njöt.
     
    Idag hoppade jag Aleccis men tar det i ett eget inlägg. Latoya gick på ängen. Min plan var att fortsätta med i måndages spår, men man får ju vara lite flexibel när man rider unghäst, haha. För Latoya var rejält taggad och kunde inte hålla sig på backen, HAHA. Nog för att hon gärna tar några bocksprång ibland men de är milda och snälla. Idag har hon bockat mer på riktigt, och inte lite heller! Vi började med att dörna in på ängen i galopp, efter framskrittning, och hon bockade runt och var skitglad, hahaha. Kan ju inte annat än älska det! Fram och tillbaka, fram och tillbaka red vi längs en kortsida av ängen. Bock, bock, bock. Och tusen sparkar med skruv. Förresten så råkade jag tappa spöt så hoppade av och plockade upp det igen. Men så kom jag fan inte upp på hästen! När hon är pigg så är hon ju lufttig, och inte suga-på-framåt-aktig. Så hon stod där och laddade och kunde definitvt inte stå still så jag kom ju aldrig ens in med foten, hahaha. Herregud. Så jävla laddad häst. Kom upp efter säkert tio minuter, och då hann hon ta två skrittsteg innan det bar iväg igen. Bock, bock, bock. Världens gladaste, busigaste femåring. Men som sagt, hon bockar ju snällt även om hon tog i lite mer idag, och håller sig ju för det mesta på ett och samma spår, dvs har inga planer på att bocka och dra åt andra hållet eller liknande. Inte tappa ryttaren <3 Kollade på klockan och då hade jag ridit henne (nåja, mest åkt med HAHA) i en halvtimme(!!!) och hon var fortfarande inte klar med sina bockar. Som sagt, väldigt taggad häst idag. En stund till tuffade hon runt och luftade, men sedan gjorde vi lite lätt nytta den sista stunden. Galoppfattningar från skritt och ner igen. När hon busade runt så lät jag henne rulla på i galopp och red fram och tillbaka och gjorde en hel del byten. Och så skrittpauser. Hon var liksom inte ens svettig efteråt, så det var ju inget hårt. Bara rulla runt och busa. Så här i efterhand kändes det väldigt bra att låta henne busa istället för att göra nyttiga saker. Det gäller att individanpassa ;)
     
    Önskade att jag hade haft fotograf. Hade varit roligt att ha bilder.

    Resultat från Kalmar med Latoya - årsdebuten

    Latoya har gjort sin årsdebut idag och nu är alla hästar igång igen efter vinterns lilla uppehåll från tävlingar. Min klocka ringde 04.40, och efter att ha hämtat Ebba och tankat upp bilen så var vi snart ute hos djuren och packade, borstade och siktade på att åka 06.15.
     
    Hon är ju snäll att köra, och är det något jag tycker om så är det när det är lite trafik. Och det är rätt lite trafik en rätt tidig söndagsmorgon. Vägen var snöig och det hade fortsatt snöa under natten, men det är som jag glatt sa till Ebba när vi skulle gå för att hämta in dem; "vet du vad?! Jag kommer ha en ren häst!" Helt okej det med, måste jag säga.
     
    Vi anlände runt halv nio och jag gick ändå till sekretariatet med passet. Det känns så fel och som att man gör något dumt om man inte traskar dit. De ville såklart inte se passet, haha ;) Men var inte det allra minsta sura utan tvärt om så beklagade de sig om hur tråkigt det är att inte få träffa alla som ska tävla. Så jag fick flera "lycka till" och massa glada leenden innan vi kunde lämna dem bakom oss och gå banan (alltså vi kom typ inte ens därifrån!). Haha, åh så fina och glada. :D
     
    Banan var snäll och enkel. Många långa väger och bara en distans, och så en bruten linje men på ny anridning. Däremot stegade jag linjen på 27(!) "meter"/steg. Stegade om den igen och igen. Även med stora steg. Kliade mig i huvudet och smygkollade när andra stegade. Någon fick det till 26 iaf, och jag beslöt mig för att ändå tänka framåt där för att räcka fram på sex galoppsprång. Men inte för att vara sådan, men i mångt och mycket har jag tränat in bra steg/"meter" som alltid är exakta på t ex fem galoppsprång när det ska vara det osv. Hade väl min plan klar och så tog vi ut Latoyahästen. Hon sprang över Ebba litegrann och hotade mig genom att skicka en rörelse till ena bakbenet (men lyfte det inte), när jag satte det röda bandet som en rosett i svansen. Hon sparkar ju inte i den mening att hon siktar på folk, men det kan komma en bakuspark med snurr och då kan ett ben flyga, eller så kommer det en bock och även om benen ändå är under henne i de lägena och inte utåt/bakåt, så kändes det ändå som en bra idé att ta det säkra före det osäkra.
     
    Rullade igång på framhoppningen direkt efter framskrittningen och kunde inte göra så mycket lydnadsridning/-check, utan fick mest rulla på där i trav och galopp i höger varv. Hon var lite spooky mot väggarna först, men det gick över efter några varv. Hon kändes inte helt framför skänkeln får jag väl ta och erkänna och det var inget jag prioriterade där heller för när hon blir som bäst är när jag gör övergångar mellan halt och trav, gärna på en typ tjugometersvolt - det piggar upp henne. Och det är långt ifrån rimligt inne på en framhoppning med hinder i mitten och hästar lite överallt. Så vi rullade på så gott vi kunde och så fick det bli så bra det kunde bli, helt enkelt.
     
    Hindren var givetvis inga konstigheter utan hon klev över på sitt vanliga okomplicerade vis. Avsprångspunkterna varierade dock, på grund av att hon inte alls var så ridbar utan snarare var precis "som vanligt"/som förr, och inte alls så fin hon faktiskt har varit de senaste gångerna när vi hoppat. Men jag jagade inte på henne och "överred" som jag annars lätt tar mig till i de lägena, utan lät henna vara till stor del och "tog det som det kom", utan att för den skull vara passiv. Jag är själv nöjd med den ridningen. Av två onda ting är det definitivt bättre att komma lite nära ibland och stort ibland och låta henne gå över på det, än att överrida och jaga på så att vi, fortfarande, knas men med för hög energi så det blir sämre språng.
     
    90 cm bed. Clear Round
    Vi rör oss runt och väntar på vår start, och så råkar vi hamna lite väl nära växten vid ettan när vi håller oss undan medan det andra ekipaget rider sin ritt. Jag tittar på dem (och kollar hur hon väljer att rida linjen), och sedan märker jag hur Latoya tar en tugga och "knycker till" när hon drar av ett knippe smågrenar från det lilla miniträdet. Alltså!!! Jävla häst. Väluppfostrat av henne, hahaha. Herregud. Rider sedan igång och rullar på i lite galopp innan jag siktar mot första hindret. Kommer nära på vartannat hinder och stort på vartannat. Hon springer och gapar mest hela tiden (ser jag - det känns inte), och hon är inte stark, men hon svarar inte för ett ögonblick på vad jag ber henne om. Bara gapar och springer vidare. Jag håller inte det minsta hårt i henne, så blir inte så glad när jag ser att hon gapar och uppenbarligen inte är nöjd med mitt stöd. Men får man ingen reaktion så är det ju svårt att få en trevlig känsla genom tajming och eftergifter. Hmm, måste verkligen lägga mer fokus på min hand för att hitta vad Latoya vill säga mig. Aja, tillbaka till rundan! När vi kom till linjen 4-5, så tänkte jag framåt direkt i landningen, hon svarade skitbra och vi red den himla bra faktiskt. Är väldigt nöjd med det. Resten av rundan flöt på bra och vi avslutade bättre än vi började. Felfritt och rätt "enkelt", även om jag hade önskat henne mer framför skänkeln (det kändes värre än det ser ut på den punkten), och ja, mer ridbar över lag.
     
     
    In i lådan med Latoyahästen, två taost till mig och snart bangång igen. Även nästa bana var snällt byggd och med bara samma linjer annars enstaka hinder, utöver kombinationen. När jag gick banan och stegade så var även kombinationen extra lång. Garanterat sju och en halv (enligt mina steg/min uppfattning) istället för de vanlinga "sju och lite till", så planen var att tuffa på lite extra framåt där med.
     
    Hann se några ekipage innan det var dags att ta ut Latoya igen. Denna gång kunde jag värma upp lite mer som jag önskar och gjorde en del övergångar och sådant för att "väcka henne" lite och få henne framför mig. Hon svarade bra och kändes trevlig. Fortfarande samma icke-befintliga reaktion framtill (utan att vara stark, återigen. Bara obrydd) men ändå så att hon lyssnade framåt. På framhoppningen var det därför lite mer ös i henne än tidigare, men avsprångspunterna varierade lite fortfarande. Maah, irriterande. Hon skiter dock i vilket utan skuttar över bara. Vi fick inte bara dåliga avsprångspunkter, utan ett och annat bra också. Tur är väl det, haha. Men det var snarare som ett lotteri än kommunikation mellan oss. (Jag glömmer väl bort att hon är unghäst och förväntar mig mer än jag... borde(?) ibland. Bara för att det fungerar "hemma"/på träning, så är det definitivt inte samma sak som att det fungerar på tävling med allt runtomkring. #notetoself).
     
    100 cm bed. A
    När vi kom in på banan så var det tomt och vår tur dirket. Jag tog mig tid att ändå rulla igång henne lite för att snurra upp galoppen lite, utan att bli stressad över tiden som räknade ner. Mot ettan sedan - som vi kommer nära på, så hon får ta i lite uppåt och så försvinner all framåt-energi i samma sekund. Gasar därför på i landningen och hittar ändå rätt snabbt tillbaka till det tänkta grundtempot. (Kändes också mer än det syntes.) Blir lite fladdrig i min högerarm (na ovanan <///3) till tvåan och kommer sen lite stort på trean. Hon tänker ändå mer framåt och sedan på linjen bjuder hon på duktigt för egen maskin. Fick ett något kort sistasteg (dvs inga som helst problem att räcka fram) men utan att det direkt påverkar språnget. Siktar på sexan och allt känns bra, tills hon fyra galoppsprång ser spegeln på väggen och skyggar lite för den och vi är på väg typ bredvid hindret. Men jag styr och smackar och blir väldigt glatt överraskad när hon iskallt lyfter tassarna och ändå hoppar sexan. Hur duktig?! Är även glad att vi sparade på mina knän och inte rev hela skiten med just mitt högerknä för det har vi (JAG) ju annars tränat på, HAHA. Sjuan kommer vi perfekt på! Kan därför bibehålla energin igen hoppa över hindren snudd på perfekt (om än lite snett utsprång åt vänster, om man ska vara kritisk). Avslutar okej över sista. Felfritt igen! Hon hoppade därmed sin första felfria lokala en meter! Duktiga häst (eller ja, typ ponny egentligen. Förvuxen ponny, haha).
     
     
    Stoppade in hästen i lådan och lämnade därefter tävlingsplatsen tre timmar efter vi anlänt. Jag klagar inte! (Stackars hästen har ju fått åka mer transport än hon varit på tävling, hehe. Fyra timmar typ i lådan och tre timmar på tävling.) Red sedan Aleccis när vi kom hem. Bonnigt i mjukisbrallor och stövlar, och utan någon som helst prestige. Jag orkar inte med prestige. Red lugnt och städat i byn bara.
     

    Andningspaus, tack. (Novell, igen)

    Från i onsdags har det varit full jävla rulle. För lite sömn varje natt, och välfyllda dagar. Först och främst började jag jobba vid 04 på morgonen i onsdags, och då ringer min klocka kl 03. Efter jobbet så väntade hästarna och jag red båda. Det kan ju tyckas vara en självklarhet - och det är det! Men jag lovar, att efter att ha gått upp vid 03, jobbat ett halvt dygn och sedan rida två hästar. Det är fan ingen barnlek. Det krävs lite pannben för att verkligen få det gjort. Detta pannben är det inte alltid jag har, utan ofta planerar jag in vilodagen efter dessa arbetspass men det beror ju på hur resten av veckan ser ut. Så ibland bara MÅSTE man rida, oavsett hur dötrött man än är. Det gick ändå rätt bra, och båda hästarna gick på ängen.
     
    Torsdagen innebar jobb igen, men denna gång är det "bara" uppstigning vid 05. Vi fick en reservplats på träningen för Lasse på kvällen så mina hästar fick sin vilodag här. Om allt flyter på skitbra dvs bra väglag, inga stoppklossar i trafiken, ingen kö, inget extratmejeri att tömma på, inget haveri och allt verkligen flyter på bra HELA dagen - då kan man vara hemma till 16, men jag räknar inte med det. Annars är man hemma mellan 16 och i värsta fall 18, typ. Det kan alltså diffa rätt mycket. Första förslaget var att vara med i första gruppen; 17.15. Man kan säga att det var en himla tur att vi inte var optimistiska och tackade ja till den (för ja, vi funderade lite), för när klockan var 17.15 var satt jag fortfarande i lastbilen, haha. Fick självklart ett litet haveri och var tvungen att sticka bort till en versktad för att byta ut en grej. Sådant som händer, men vips, så var jag 1-1,5 timme sen. Var dock hemma någon kvart senare, men skulle då ut till mina djur för att vattna dem och kolla läget. De var självklart högst upp, och sedan ner igen på andra sidan berget; längst jäkla bort de bara kan komma, haha. Tog McDriven på invägen och anlängde i lägenheten 18.22, vid 18.40 skulle jag bli hämtad. Var bara att slänga i sig skräpmaten och kasta sig ut i bilen. Men sedan var det lite lugnare tempo. Lastade och åkte lite före utsatt tid och var på plats en halvtimme någonting innan träningen skulle börja. Nu var de lite sena med, så vi var i väldigt god tid. Skönt!
     
    Själva hoppträningen (med Sacke) gick väldigt bra. Det var en nyttig träning! Både lite lydnad i form av studs till en oxer, och på andra tre räcken andra långsidan med tre galoppsprång emellan (som vi ju försökt träna på själva på egen hand, vilket kändes bra för då vet jag redan hur trångt och jävligt det blir plus att Sacke redan sett/förstått vad vi ska göra). Utöver dessa hinder stod ett räcke på diagonalen och en oxer på andra diagonalen och samtliga hinder var med i en sammansatt bana så småningom. Linjerna satt för det mesta bra, förutom första gången då han tittade på oxern och jag red allmänt kasst. Sedan gick han som tåget. Jag fick jobba rätt hårt för han är stor, vinglig, lite tittig och väldigt kär i sin gamla kompis som han bott med när han var yngre. Han kände igen henne direkt och ville inte släppa henne med blicken ibland. Lilla vännen <3
     
    Jag måste bli bättre på att få tillbaka honom, samla honom på bakbenen, och få igenom mina förhållningar. Men jag annars är jag JÄTTEnöjd, både med honom och med träningen. Jag vågar ju inte alltid gå all in med vad jag verkligen vill ibland just av den anledningen att jag inte tror att jag ska få igenom det jag vill (dvs förhållningar) och att vi då ska gå på halvsteg eller ännu värre; krascha. För som Lasse sa så försöker han verkligen och han kämpar HÅRT för att göra det han ska. Han är såå positiv, framåt och tycker det är skitkul. Självförtroendet sitter där det ska och ja, han hoppar faktitskt himla bra. Han är rolig för att han just är så positiv och ambitiös. Det är bara det att jag får kämpa rejält för att ge honom så bra förutsättningar som möjligt. Helst ska han få lite plats före hindren (dvs inte gå attack-stort och inte gå lite nära), får då får han störst chans att vinkla ut sina bakben, som han annars har en tendens att unghäst-knipa lite med. Som sagt, både jag och Sackes ägare var jättenöjda. Träningen började inte förrän 20.30-ish så vi var hemma rätt sent.
     
    Fredagen sedan innebar återigen tidig uppstigning, men ändå senare än jobbdagarna: 06. Ut till stallet och rida mina som gick uteritter på raka spår. Sprang på en vän och även granne nere i byn så jag och Latoya stod där i säkert tjugo minuter och pratade, hehe. När jag sedan red Aleccis var de på väg ut och gå med hundarna, så då hängde vi på och pratade vidare. Så jag var lite sen från stallet sedan då tiden runnit iväg något från mig. Hem och snabbt duscha, på med icke-hästiga kläder och in i bilen för att styra kosan med Kalmar. Anlände ändå i tid; strax innan 13 och firade med en subway-macka. Fikade sedan två gånger på raken (haha, var SÅ mätt! och var tyvärr sjukt jävla trött...) och gick på Eko för att köpa hästgodis. Efter en hundpromenad sedan så var vi redo för att kika på Nour El Rafei (igen, haha). Direkt efteråt åkte jag hem och gick sedan och la mig 21.45.
     
    Sov stenhårt tills klockan ringde idag vid 09, för att hålla en lektion. Skulle vilja ha sovit ett halvt dygn, men har man lovat så har man. Kompromissade ändå med en halvtimme, för att få en liiiten stunds sömn till. Mitt ekipage var skitduktiga och överträffade sig själva! Nu börjar det hända grejer! :D Stammis-McDriven igen för min del för lite friterat skräp till frukost, och sedan ridning av mina stjärnor. Latoya skulle gå på ängen inför morgondagens tävling, men det har snöat ganska duktigt så jag visste inte om det skulle vara för halt eller inte. Red neråt och hon var SUPERGLAD och astaggad. Så vi busade runt en stund men tyvärr var det alldeles för skithalt. Hon halkade till lite här och där men jag tänkte ändå har kontroll på läget och tar stora bågar, trycker ifrån med bakbenen så hon får grepp och tänker på underlaget. Men när hon sedan halkade så jävligt att jag trodde hon var blockhalt(!), dvs hon kanade iväg typ en meter med ena bak i varje steg tre steg på raken(!) innan hon fick grepp - då var det fan inte värt det längre. Så vi sket i ängen och tog en sväng i skogen istället. Synd, men det var inte ens något att fundera på. Tack och lov så halkade hon bara med bak, aldrig med fram - och får man välja så är det ju ändå att föredra den varianten. Hon blev besviken när vi lämnade ängen innan vi var klara och släpade benen efter sig när vi gick mot utgången och så drog hon sig i sicksack. Hon drog inte ens hemåt när vi kom ut till vägen igen utan hade, precis som jag, sikte på att ta stigen in i skogen i stället. Kul att hon inte kände sig klar utan ville springa vidare. Lite tråkig uppladdning får jag väl säga, men hon har varit på riktigt bra humör och det hoppas jag att vi tar med oss i morgon.
     
    Aleccis sist ut och hon gick en sväng i skogen, över på andra sidan vägen och lite där och sedan hemåt igen. En knapp timme. Flippanbettet även idag, och det red jag på igår med och ville ha henne samlad men utan att strypa energin vilket gick skitbra och hon kändes SUPER igår! Idag gjorde vi lite samma sak och hon var fortfarande fin. I väldigt bra balans emellanåt och även om jag lät henne få rulla på lite mer i galopp i två backar så accepterade hon att komma tillbaka rätt bra efteråt igen.
     
    Nu har jag precis kommit in och vill inte göra något annat än att bara dega. Inte göra ett enda jäkla knop till. I morgon är det tävling! Uppstigning 04.30-04.45 någonting och sedan tuffa mot Kalmar för andra gången denna helg senast klockan 06, för att tävlingsdebutera för året med Latoya. Ser fram emot det, trots att jag är dötrött i hela kroppen och huvudet just nu. Den sömn jag skrapat ihop har definitivt inte räckt, även om jag inte sovit "såå" himla lite. Hoppas kunna ladda om nu i eftermiddag/kväll och vara en ny människa i morgon. För nästa vecka blir fan inte rolig, haha. Har råkat ta på mig för mycket - igen. Men sparar därför en av Latoyas vilodagar till nästa vecka så får hästarna gå lugnare då jag måste prioritera om lite. Så får det bli.
     
    ÄlsklingsPärl <3 Hon finns inte med något i texten, men får pryda inlägget som uppvägning.

    Hoppning med Latoya

    Igår gick Aleccis ett trompass på ängen och Latoya skulle hoppa en sväng till inför tävlingen i helgen. Aleccis kändes helt okej-trevlig och fick rulla en del i förvänd galopp bland annat.
     
    Till Latoya tänkte jag bygga en båge med en oxer och ett räcke, där bågen gick in mot medellinjen. På andra långsidan tänkte jag att hon skulle hoppa en variant av en liten trekombination med räcke - sockerbitshinder - räcke.
     
    Värmde igång och hon kändes inte ens slö! Hon var uppmärksam på omgivningen och lyssnade på andra ryttarens smackningar (vilket jag tog som något positivt = hon tänkte ju framåt!). I galoppen så hade hon till och med ett sug framåt i min hand (<3). Det kändes väldigt lovande!
     
    Rullade igång över hindren och hon hoppade väldigt runt och väl. Det kändes jättebra att sitta på hennes rygg. Dessutom tycker hon det är kul och hoppar med både glädje och självförtroende. Hon gav verkligen skittrevlig känsla!
     
    Höjde sedan upp hindren på bågen på metern och rullade över dem. Trots att hon reagerade i ena hörnet då det var en person som försökte bli kvitt isen där ute så kunde hon ändå fokusera på hindren. Alltså vi vinglade och hon drog inåt, men ändå kunde vi rida på hindret och hon fokuserade på det. Det är ju inte optimalt att rida så på hindren när man vill lägga en bra grund för en unghäst, men ändå skönt att känna hur hon reagerar i en sådan situation. Hon gjorde bättre anridningar efter det sedan. "Trekombinationen" lät jag bara ligga på 70 förutom sockerbitshindret som ju är lite lägre. Det räckte så, och hon hoppade väldigt glatt igenom den varje gång. Hon var så glad och så fin!
     
    Jag la faktiskt upp bakbommen på oxern på 110 och satte upp en bra galopp, höll om och styrde mot den. Hon hoppade SÅÅ fint! Och hon är sjukt okomplicerad. Vi kom perfekt och hon skuttade över. Så runt, mjukt och väldigt väl. Det känns att det ändå finns en del språng i denna häst. Och så har hon precis samma mod, glädje och självförtroende även när jag la upp hindret. Vi hoppade det bara en gång, men tog räcket någon gång mer och rullade igenom "trekombinationen" lite till innan vi var klara.
     
    Åh, nu har hon gett mig två SKITBRA hoppass! Jag är så glad och nöjd, och stolt(!), över henne. Så duktig! Det känns riktigt bra inför tävlingen. Hoppas vi kan fortsätta på samma spår. Fina lilla skrutthäst. <3
     

    Resultat från Värnamo cup 1 med Sacke och Aleccis (28/1)

    Det blev en tidig morgon och vi anlände vid halv niotiden. Det skulle definitivt bli en heldag! Gick banan och det mesta kändes okej, men tvåan stod lite "inbyggd", bakom två hinder, så det kunde vara svårt att få hästen att förstå vilket hinder vi ska rida på.
     
    Vi tog sedan ut Sacke och han var på strålande humör. Pigg och skitglad, lite stark ibland och lite pratig emellanåt. Vi red igång och hoppade sedan fram. När det var typ två kvar innan vi skulle in på banan, så hände en olycka inne på banan och det blev en paus i väntan på ambulans. Det år sådant som händer, men det var lite typiskt att vi var klara och redo att gå in, och avklädda dessutom. Så det hann bli rätt kallt innan de väl dog igång igen. Vid sådana pauser är det dessutom lite svårt att komma igång igen, och även om det kändes okej så var det ju inte som att komma direkt från framhoppningen. Men äsch, det var inte så farligt. Kändes ändå okej.
     
    Sacke 90 cm bed. A
    Han som var så pigg ute hade nu svårt att komma fram i galopp. Inte för att han var slö, utan för att det var så mycket att titta på. Hörnet nere vid domaren tyckte han var extra läskigt och ville inte gärna gå i närheten av det. Så började vi så smått, ettan gick bra, jag ville inte hålla ut vägen extremt utan smyga runt till tvåan just för att minimera risken att han skulle bjuda på fel hinder. Men det blev inte perfekt ändå, utan blev lite vingligt och vi rev det hindret. Vidare ner till oxern, nummer tre på sju språng istället för sex då vi vinglade iväg lite där med, och precis i landningen på trean så drar han fullt vänster så jag nästan hänger lite löst, haha. Finns ju inte en chans i världen att rida vidare, så jag försöker bara bromsa och gör en ny anridning till fyran. Därefter börjar det faktiskt flyta på, men vi kommer lite nära på femman och sedan rider vi på åtta istället för sju på långsidan sex-sju, då språnget över första på linjen blev lite "högt och kort", och jag lät honom bara rulla på. Sista hindret var bästa språnget på hela banan. 8 fel, varav 4 tidsfel, men kändes bra på så vis att han inte tittar på några hinder och verkligen försöker lösa uppgiften han ställs inför och vill inte riva.
     
    Nästa klass! Ny bana och ny bangång. Här fanns en vattenmatta som nummer sju och kombinationen 4a-b var "inbygd" på precis samma vis som tvåan i klassen innan. Det skulle bli den största svårigeheten med Sacke. Omhoppningen var två brutna linjer i ett snudd på symetriskt mönster och en avslutande oxer.
     
    Aleccis var först ut! Hon var väldigt lugn för att vara Aleccis, men när vi så småningom fick komma in på framhoppningen så blev hon sitt vanliga, taggade jag. Hon kändes super på hindren, inga konstigheter alls.
     
    Aleccis 100 cm bed. A:0/A:0
    Skuttade över ettan och river(!!!) sedan tvaån. Vafan?! Aleccis för helvete, man river inte i en meter! Haha, det kom snopet. Jag skulle ha bättre snurr i galoppen, helt klart. Rullade väl på lite väl bekvämt där. Ajaj! Red sedan på åtta istället för sju på linjen av någon jävla anledning. Antagligen av samma som varför vi rev; för dåligt snurr! Sedan började det kännas betydligt bättre och hon taggade själv upp. Fina häst. Är helt okej nöjd från fyran och resten. 4 fel.
     
    Hästbyte och dags för Sacke. Han gav ett väldigt positivt intryck. Inte det minsta trött utan travade glatt och självsäkert iväg med mig på eget initiativ redan direkt när jag kom upp, haha. Han är verkligen charmig, den hästen! Däremot kan han också blir brutalt jäkla skitstark. Det kan man inte alltid tro för han ser inte så stark ut, men jo. Framridningen gick bra och så framhoppningsdags. Han tyckte det var sååå kul! Sprang på och hoppade väldigt glatt över hindren. Bus i blicken och spetsade öron. SÅ. HIMLA. GLAD!
     
    Sacke 100 cm bed. A:0/A:0
    Jag gjorde flera missbedömningar i denna klass, men Sacke har verkligen visat sin bästa sida. Vi kom lite halvkasst på ettan, men jag tar så gott som alltid mantag och framför allt när jag sitter på Sacke så munnen klarade sig. Tvåan tänkte jag inte riva igen så red så noga jag kunde och smackade lite för att få lite extra tryck. Fick jobba lite för att få in sju galoppsprång och försökte hålla igen honom. Det hände inget men till slut fick jag honom ändå att backa av lite. Pust, haha. Det är på väg att vingla mot fyran men han hinner uppfatta vart vi är på väg. Skuttar igenom kombinationen men känner lite på bommarna i a-hindret - som ligger kvar. Jag tänker lite framåt för att komma bra på femman och där hoppar han super! Kommer inte skitbra på sexan utan där räddar han mig verkligen. På grund av den hemska avsprångspunkten så blev språnget kort och vi gick på sju språng bort till vattenmattan, istället för de sex som det egentligen skulle vara. Jag ville rida så balanserat jag kunde mot sjuan så därför la jag inte om några ben och idiotgasade för att räcka fram utan skulle han titta skulle jag behöver kunna stötta. Jag är själv nöjd med hur vi löste det och jag är jätteglad över att han inte tittade ett skit utan hoppade som att det inte låg någon vattenmatta under. (Han kan vara rätt tittig på hinder.) Är på väg att vingla mot åttan men får honom rak och med det språnget skuttar vi rakt in i Sackes livs första omhoppning! Men så blir han sådär jäkla stark och samtidigt hal som en ål så jag kan inget göra utan han tittar och slinker förbi nionde hindret. Jag känner ingen som helst anledning att jaga tiden utan var istället god tid på mig att rätta till stigbygeln och gör sedan en ny anridning. Hade jag hållit ut vägen mer så hade chansen varit större att vi hade lyckats hoppa det, men samtidigt så var det ingen "ovanligt" dålig väg, utan det hade han absolut kunnat fixa. Jag var inte orättvis mot honom. Ny anridning som sagt, vilket gick sådär. Jag fick inte fram honom utan det slutade med att han fick kliva över i en lite lätt motvillig trav och han drog järnet åt vänster igen. Men denna gång fick han ett bättre språng över oxern i hörnet och sedan rullade han självmant på fram på fem galoppsprång till vattenmattan och hoppade glatt. Sedan tänkte jag göra som innan; tänka framåt för att nå fram på ett framåtläge som innan på oxern på diagonalen, men det var en totalmiss av mig och hade varit bättre att inte gasa på utan bara vänta in hindret. Han räddade mig verkligen, för andra gången. 0+10 fel, varav 6 tidsfel.
     
    Jag är JÄTTENJÖD med honom, och mycket mindre nöjd med mina missbedömningar. Men det är ren orutin. Sacke och Aleccis är som dag och natt i sina rörelser och sin galopp. Han är stor (och upplevs väldigt stor), så jag har lite svårt att måtta ibland - vilket verkligen kom fram idag. Men jag har gjort mitt bästa och, jao, hellre ett felaktivt aktivt beslut än att bara sitta passiv och "det blir som det blir". Dessutom! Hans första "vuxna" år och hans första omhoppning! Vilken bra start på året! (Han har fått påbörja en annan omhoppningen men den fick vi inte fullfölja pga att jag ju missade mållinjen i första fasen, maah.)
     
    Sist ut Aleccis i sista klassen för dagen! Grundomgången var egentligen inga konstigheter men omhoppningen hade flera vägar att välja på och det var så svårt att välja då det inte var uppenbart vilken som var snabbast. Ibland är det bättre att gå utanför och rulla på, men ofast går det fortare att hålla sig lugn och gå snävare. Jag hade inte bestämt mig ens när jag fick startsignal... Velade fram och tillbaka in i det sista. Inte bra!
     
    Ut ur lådan och ny framridning och framhoppning. Hon var skittaggad och sög verkligen tag i hindren. Älskade häst!
     
    Aleccis 110 cm bed. A:0/A:0, vmo cup deltävling 1
    Satte bättre galopp från start denna gång och Aleccis var taggad! Hon sög på b-hindret i kombinationen när jag skulle rida mellan a- och b-hindret mot ettan, haha. Rullade över ettan, tvåan och gick på sex galoppsprång mot trean. Hon hoppade trevligt! Drar på som fan mot fyran, haha, börjar bli lite småsvår att reglera och vi kommer för nära sjuan när vi ska rida mot femman så jag drar omkull hela hindret med mitt ben. Aleccis hoppar glatt igenom kombinationen 5a-b och vi påbörjar linjen genom att hoppa 6an. Blir avbruten medan funktionärerna bygger upp hindret igen och skrittar runt. Jag fortsätter fundera på vägarna i omhoppningen. Haha, herregud vad jag velade! Min största fundering var om vi skulle klara det röda räcket, nr 10, om vi gick innanför. Resten hade jag nog bestämt mig för. Fick startsignal igen och fortsatte över sjuan och åttan. Felfri grundomgång och vidare mot nian. Hon hoppar bra och jag är mån om att inte svänga för tidigt (risk för nedslag), men var lite, lite för sen och vi är på väg att krocka med lyktstolpen. Får ingen jämn galopp efter det, men får ändå ett trevligt framåtläge till tian. Vänder runt och hoppar elvan, men Aleccis missförstår mig och bjuder på a-hindret i kombinationen åt fel håll. Så jag försöker svänga mer men gör bort mig totalt och blir, gud förbjude, kvar i munnen på henne. Det känns som att hon ändå får upp alla benen, men vi är alldeles för nära hinderstödet så jag river hela skiten med foten, knät och hela jäkla benet. Det gjorde till och med lite ont, så jag plockade det verkligen ordentligt. Tappade dessutom högerstigbygeln samtidigt och blir i hemsk obalans i svängen till sista hindret och jag vill inte "knipa" om henne, för det tar hon som drivning och då river vi. Men jag försökte ändå göra så gott jag kan, men kom inte ur sadeln ordetligt så vi rev b-hindret också. Åh, jag skulle ha varit väldigt mycket tydligare mot elvan, så vi inte hade missuppfattat varandra där. 0+8 fel.
     
    Jag är, återigen, väldigt nöjd med hästarna och dessutom, som jag skrev tidigare, känner jag att jag har försökt men inte varit tillräckligt bra. Det har inte funnits någon passivitet utan det har varit beslut - dock fel beslut missbedömningar och skit. Men hem åkte jag ändå inte missnöjd. Trots att resultaten var sisådär.
     
     
    Det ser verkligen inte bra ut, och jag tycker det är lite jobbigt att se hur illa det ser ut emellanåt. Men kom ihåg hur stor Sacke är i sina rörelser och dessutom har han bara varit hopphäst sedan i juni, och två månaders helvila pga ägarens operation. Så han gör RIKTIGT bra ifrån sig, men vi måste rida ihop oss ännu mer innan det ser bättre ut. Med Aleccis är det bara "som vanligt" - och det borde ni vara vana vid, vid det här laget ;)

    RSS 2.0