• START
  • OM MIG
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Vatten, vatten, bara vanligt vatten

    Latoyski hade en relativt god dag idag. Väldigt tittig och faktiskt till och med så pass att hon kastade sig flera gånger. Och så lite långsam att få förbi Robotus Gräsklippus, men bara år ena hållet. Hon gjorde en så jävla schysst "skyggning" i stigen i skogen. Där är det skritt och därför även glo-på-mobilen. Hade långa tyglar i vänster hand, mobilen i höger och så drog hon rakt in i skogen flera meter åt höger när en fågel flög upp snett framför oss. Men det var inte ens det minsta obalanserat, för hon la all vikt på bakbenen när hon vände ett kvarts varv och sprang sedan rakt fram och i kombination av att jag av ren reaktion knep med låren så satt jag väldigt stadigt där jag satt. Kunde inte låta bli att tycka det var väldigt roande. Utöver den uppmärksamhet hon generellt la på omgivningen så var hon trevlig. (Fåglar som skrämmer en får man reagera på, men alla andra sajer blir bara tröttsamt efter hundra gångers glo, glo och glo.) Bra energi och rullade på med bjudning, i balans och hon bär sig mer och mer. Inget spring utan galopp, galopp, galopp. Och trav, för det kan hon, haha.
     
    Till skillnad mot en viss Aleccis. Hon är sååå laddad. Skrittar snällt på lång tygel men sen är det tamejfan galopp tills vi skrittar av igen, hahaha. "Tyvärr" kommer nog våra pass se ut såhär ett tag framöver tror jag. Framför allt nu när vädret inte visar sin torraste sida direkt.
     
    Alltså jag sov bort hela jävla dagen idag. La mig vid 04 i morse efter jobb och ställde klockan på förmiddagen. Stängde av det, och tänte väl bara blunda lite eller något, haha. Vaknade flera timmar senare och jublade inte direkt. Men fick i alla fall iväg den pryl jag sålt som jag lovade att skicka och var ute i stallet sedan vid halv fyra-tiden. Inte enligt plan. Lite mat på det, den dagliga dosen godis ("bara" 1,2 kg. Oj. det går inte att köpa lite godis...) och nu datorn. Well, det är väl typ det viktigaste i livet ändå.
     
    Vädret ser lovande ut, som sagt. Och där försvann alla mina alternativ i träningen, yey.
     
     

    Mot Göteborg igen

    Denna söndag är förhållandevis lugn, i alla fall till att börja med. Sovmorgon, äggmackor med varm chocklad (dock fejk-varianten, orkade inte göra riktig) och snart stalltid. Latoya har gått sina pass, men jag tänkte faktiskt longera henne litegrann, mest för skojs skull. Har haft lust att prova det ett tag nu, men har hellre velat rida såklart. Men nu kände jag att det passar alldeles utmärkt.
     
    I eftermiddag rullar jag och lastbilen mot Göteborg igen och jag under måndag till tisdag-natten kommer jag hem igen. Sedan har jag en till sådan vända, så fyra pass har jag att avverka denna vecka. Det innebär att jag inte är hemma och kan rida på måndag och onsdag - där är ytterligare en anledning att L longeras idag. Så blir det inte så långt till nästa gång hon går. Tänkte att vi hoppar på tisdag, men jag missar SÅKLAAART den ordinarie hoppträningen, igen. Ja, det suger. Aleccis börjar också gå nästa vecka, men om det blir tisdag eller torsdag har jag inte bestämt än. Kanske är lika bra att vara på den säkra sidan och avvakta enda till torsdag. Hm, tar det som det kommer.
     
    Latoya går tisdag, torsdag, fredag och hoppar pay & jump på lördag. På söndag är jag inte hemma. Aleccis går, om allt fortsatt är som det ska, (ev. tisdag), torsdag, fredag, lördag. Sacke startar också pay & jumpen på lördag.
     

    Pärla

    Tidigt i morse innan tävlingen med Sacke så åkte jag ut till mina hästar för att kolla till Pärla igen. Det var med glädje och lättnad jag såg henne beta och hon åt gladeligen äpplet jag hade med mig. Pussade, kramade och klappade om henne jättemycket och drog in många, långa, djupa, andetag ur hennes gula päls. Vilken lättnad. Hon mådde efter omständigheterna bra. <3
     
    På tävlingen hade jag Idas hjälp att hålla kolla på Pärla där hemma och hade även kontakt med veterinären för uppföljning. Var så glad att jag kunde dela med mig av det positiva resultatet. Hemma efter tävlingen åkte jag ut igen och då var hon precis sitt vanliga jag helt och hållet. Det värkte nästan i hjärtat det också, men av exakt motsatt anledning än igår.
     
    Fasen vad hon är värdefull. Jag stod och höll om hennes huvud, borrade ner näsan i fluffet bakom örat och riktigt andades pärllukt i mörkret. Finns absolut inget bättre sätt att tillbringa en lördagskväll på än just så.
     
    Aleccis och Latoya fick sin beskärda del dem också, och Aleccis är väldigt annorlunda nu faktiskt. Hon sprang runt och busade(!), bockade och sparkade bakut högt och rejält. Hon har den senaste tiden även börjat gnägga mycket. Alltså sådär pratigt. Eh, hon är egentligen en ganska "opersonlig" häst, men inte nu längre, tydligen. Social och pratglad verkar vara hennes nya. Latoya kommer för övrigt som en projektil så fort man börjar närma sig något av äppelträden, och Aleccis är inte sen att svara. (Jag tror jag gjort dem beroende... Not kidding.)
     

    Hemmafru

    Jag har levlat upp (obs, högst tillfälligt) och överträffar mig själv gång på gång nu. Som igår; bakade sirapsbröd (knäckkakor/kolakakor you name it) och gjorde sedan köttfärslimpa. Uppskattat från min andra halva, men jag äter hellre pannkakor, pizza eller bara en tallrik med pasta, haha. Fick tvinga i mig skiten, urk. Tycker verkligen inte om potatis (... om den inte är friterad vill säga).
     
    Idag har jag gjort muffins. Gav dem inte tillgång till ugnen som önskat (pga är trött på torra muffinsar), så när jag tog ut dem alldeles för tidigt så rann de rejält i mitten. Är rätt nöjd ändå, haha. Trots att man nästan måste äta dem med sked. Men inte fan är de torra i alla fall! Tvättar gör jag också, maskin nummer två borde vara klar vid det här laget, och Latoyahästen är riden och klar sedan några timmar tillbaka. Men det blir ingen roligare middag än korv med bröd. Fantasin och orken räcker inte längre än så. Det är jobbigt att vara hemmafru!
     
    Latoyahästen gick på ängen igen, och gjorde samma jobb som vanligt. Jag sliter som ett djur med vänsterbogen medan hon gör som hon vill. Vi har fördelat arbetsuppgifterna väldigt rättvist (ehm...). Nästa pass hon går så ska hon ut och galoppera i skogen igen.
     
    Förresten så drar det ihop sig för klippning. Kollade igenom mina täcken och kände väl inte att det var någon superjackpot direkt. Täcken finns, men inte riktigt vad jag önskar. Jag mätte henne för lite sedan; manke till svans - 125 cm. Men det finns inte en chans att jag tänker klämma på henne ett Mellonie/Lillis-täcke, utan provade ett Pärlatäcken av måtten 135 cm istället. Lite i kortaste laget..? I våras när det regnade en massa så de inte kunde stå emot det så slängde jag på henne ett Aleccis-täcke på 145 cm (A hade klarat 135 om det inte var för hennes enooormt breda bog), och det drunknade L nästan i. Så jao, hon får väl ärva Pärlas 135-täcken som det ser ut nu. Jag har tre splitter nya, ej uppackade täcken, samtliga i 135 cm. MEN, så är det tjocka vintertäcken på 300g allihop. Inget i max 100g alternativt fleecefodrat. Så det var lite synd. Men jag har ett par stycken fleecefodrade av Pärlas gamla som hon får ha tills det blir kallt på riktigt. Jag brukar inte byta förrän det snittar -10 ungefär, tills dess klarar de sig utmärkt med fleecefodrat/max 100 g. Iaf alla hästar jag haft hittills. Hur Latoya är lär jag veta när tiden är kommen, men än visar hon inga tecken på att vara en klenfis i alla fall. Äsch, det löser sig. Men är ju alltid kul med ny utrustning, så är ju bra sugen på att investera i ett nytt regntäcke till henne ändå. (;
     
     
     

    Sönder

    Min bästa häst är sönder så därför blev det ingen tävling idag. Jag gissar på två saker; antingen sömstick -> påbörjan av böld (eftersom hon är nyskodd), alternativt inflammation. Hoppas på det första dock, och har dragit av skon för att i alla fall börja med något. Hör med hovslagaren i morgon, annars veterinären. Det är väl planen.
     
    Hon är så jävla bäst, min Aleccis. Gick ut i mörkret igår, i hagen, och ställde mig och drog ur en söm som såg skeptisk ut. A stod som vanligt helt still och jag kunde fokusera på min grej. Hör durudum-durudum-durudum i marken och Latoya jagar iväg Pärla. Muttrade på henne lite. A rörde inte en muskel. Ser att Latoya står och dricker, med Pärla bredvid sig. Är det inte alls en slagpåse hon använder henne till, utan som sällskap när det passar? Och flyttar runt henne efter behag? Hon ser alltid efter Pärla när Pärla kommer på efterkälken bort till hagen, nämligen. Spelar ju ingen roll, men jag slogs av en ny vinkel bara.
     
    Red Latoya i skogen och byn igår. Raka spår alltså, och så mycket galopp det bara går. Inte det roligaste att göra sett till utveckling och träning men underlagsbyte är av yttersta vikt, likt dessa raka spår. Viktigt. Och så lite konditionsjobb på det, tillsammans med att vänja hjärnan vid att ta sig fram "ute-ute". Jao, visst är alla delar viktiga. Även om vissa är betydligt roligare än andra.
     
    I morse konstaterade jag att sömmen jag drog ur inte hade gjort någon skillnad, så därför plockade jag av hela Aleccis sko. Pussar och klappar var vad jag kunde erbjuda henne utöver det och säga vad man vill men hon kändes på ett så himla gott humör ändå. Pigga, glada ögon och tog frivilligt några haltande travsteg i hagen. Hon är med andra ord fortsatt icke allmänpåverkad. Brabra.
     
    Latoya har gått sina fyra dagar denna vecka men hade inte tackat ner till fler. Hon skriker uppmärksamhet som vanligt, hehe, men fick nöja sig med samma behandling som Aleccis - minus krig med sko. Däremot tog jag ut min älskade gamla Pärla på en tur. Långsamt, lugnt, lunkande i skogen fast i alla gångarter. Hon känns... som en pensionär - det är mycket päls och en hel del övervikt hon bär på, och dra sedan av den goda kondition hon alltid haft. Kvar har vi alltså en björnpälsad pensionär. Men hon kändes himla nöjd med att få komma ut på tur. Helt i sin takt, utan stress och press. Bara ren kärlek och så känna sig lite "använd". Love her. Allt pekar på att hon fungerar utan skor också, men jag föredrar ändå att hon får gå på gräskanten och på den regnmjuka grusvägen i största möjliga mån.
     
    Har sedan sovit i soffan och har lite lätt ångest över denna värdelösa oproduktiva dag. Och tävlingen följer jag slaviskt hemifrån. Åh, jag gade velat vara med! Det kändes så bra. Ridningen, självförtroende och det där. Men det kommer fler tävlingar, det gör det alltid. Först och främst vill jag ha en hel och fräsch häst. Eller okejdå, tre.
     
    (Btw tog jag den årliga ölen igår. Är ju så gott som nyterist av det skäl att jag inte finner någon anledning att dricka alkohol. Men igår blev det en öl och så dansade vi loss på en fest. Plötsligt händer det. Har sådär ont i nacken nu som jag tydligen får efter att ha dansat loss, haha.)
     
    Pärl för ett par veckor sedan. Hon drack vatten och gjorde grimaser. Vet inte om hon tyckte det var äckligt(?) eller om det "rann fel"? Jag kommer heller aldrig få veta.

    We own it

    Aleccis har energi (och fart!) för fyra hästar och Latoya är pigg och glad, men även skeptiskt på omgivningen så det går trögt emellanåt. Så är väl läget med mina båda bruna just nu. Jag rider så mycket jag kan - det vill säga varannan dag *emoji som gråter* eftersom jag i det nya jobbet sover i Göteborg och är i Göteborg varannan dag innan skjutset vänder tillbaka mot Jönköping igen. Jag har fått tre veckor som jag ska köra själv (HJÄLP. 24 meter och trettiotusen vägar, filer och industriområden i Gbg. Hejhej GPS och jag vill fan inte se några viadukter eller broar eller dylikt längs vägarna. Maah, kör ju 4,5m högt ekipage nu jämfört med "lilla" mjölkis som gissningsvis ligger runt 4 tror jag. (En annan tankbil, med bränsle, av väldigt lik modell kommer i alla fall under viadukten utanför oss, så därav min gissning.) Men ingen är gladare än jag, på sätt och vis. För kommer pengar in så betyder det att jag kan fortsätta tävla, och träna, och leva som nu. Och jag har inga planer på att byta livsstil. (Obs det där med träning är först om tre veckor. Haaa... haaa... haaa. Yey, kul när livet inte klaffar. På tal om att inte klaffa så skulle ju hovis komma i veckan. Detta skiter sig också nu, så blir ombokning på det. KUL NÄR LIVET KLAFFAR ":)".
     
    Fast jag är inte så bitter som jag verkar. Det är inget fel på arbetet, utan bara tiderna/upplägget. Men det är bara att finna sig, och det gör jag faktiskt. Jag gnäller lite ibland bara för att jag känner att jag behöver, höhö.
     
    Om drygt en timme går veckans sista vända till Göteborg. Kommer således hem natten till lördag och ska upp tidigt för att rida innan vi ska på kalas. Söndag är tävling! Tidig kväll på det för nästa vecka ska jag prova något nytt. Vet inte hur dum idé det kan vara, men jag är optimist - så det är bara att köra! Jag har sagt det förut, men säger det igen:
     
    I never fear death or dying
    I only fear never trying
     

    Måndagens planer

    Scones står i ugnen(!) och efter frukost är det stalltid! Jag har lite att göra idag och en av grejerna är bland det tråkigaste som finns; klippa häst. Hästisbästis står som ett ljus men det spelar ingen roll för det är ändå tråkigt att gå lös med klippmaskinen. Pälsen flyger all världens väg och in i varje liten vrå. Men det är skönt när det är gjort sedan!
     
    Utöver att klippa Aleccis så ska jag köra ner bommarna ner till ängen och sprida ut dem med lagom mellanrum. Några galoppbommar i följd, några med 21 m's mellanrum och några här och där bara för att sikta på. Sedan ska det tränas på galopp, ögat och känsla.
     
    I kväll ska jag jobba på ett nytt jobb och köra ett nytt ekipage. Det blir spännande! Helt nytt och dessutom skåååp. Jag har inte kört skåpekipage sedan skolan, förutom när vi var i Scania på studiebesök och fick prova lite olika ekipage, men det var inte heller igår om man säger så. Det kommer i alla fall gå bra, och eftersom det är en specialare-lösning så har jag ordinarie chauffören bredvid mig så jag lär inte köra fel trots att vi ska till storstäder. Känns rätt tacksamt haha.
     
    But first, let me äta scones!
     

    Minutplanerat var det

    Min gårdag var så gott som minutplanerad. Uppstigning, rida Latoya (det här är typical Latoyahästen; mina hästar får absolut inte äta gräs med bett i munnen (eller i grimma när vi går från a till b) men VILL Latoyahästen äta gräs SÅ GÖR Latoyahästen det. MAAH. Spelar ingen roll att jag sitter och fladdrar med benen som en tioårig ridskoleunge på det matglada russet tillsammans med hetsiga smackar och hot med spöt. Spelar. Ingen. Roll. Haha, alltså jag har aldrig suttit på ett så envist och stoigt sto. ;)). Vi red btw i skogen och ett varv i byn (nästan trav runt hela byn, så det tar sig!) och sen galopp och krig med älgflugorna.
     
    Åkte in och slog ihop en ost- och skinkpaj med sallad (gott!), åt därför tidigt, och åkte sedan ut för att lasta Aleccis och åka till en kiropraktorgrejsimojs. Upptäckte att jag sett fel på tidsschemat. Rullade in 13.59 och hade tid till 14.00 (vem behöver marginaler?) men hade visst tid till 14.15. Hoppsan och fan. Där började min tidsplan spricka! Aleccis blev knådad och hamrad på (hejhej jobbigt att titta på för "A får ju ont", hehe. Mvh mesig), och efter lite prat så lämnade vi inte stället förrän 20 minuter innan jag hade hyrt ett flyttsläp. Och vi hade 30 minuter hem, med hästen. Kom hem, slängde ut hästen i hagen, stressmockade, parkerade släpet och lämnade gården på 20 minuter. Rekord typ. Hämtade släpet 40 minuter efter utsatt tid, och fick; "koppla du, så kommer vi alldeles strax med elkabeln". Kopplade på en minut och väntade, väntade och väntade... Efter tjugo minuter gick jag in igen och kände mest VAFAN?! Inte aaaaallls stressad, hmpf.
     
    Lastade möbler en timme senare än planerat, plockade upp fler möbler plus mor och rullade mot Göteborg 18.00. Var uppe 20.20 men kunde inte börja lasta av utan passade på att äta medan vi väntade, lastade sedan av, lämnade bror i en annan lägenhet och runt 22 var vi på rull hemåt igen.
     
    Jag körde nya bilen (nej inte fabriksny, men ny för mig. Ny för vintern) och den skötte sig tiptop på resan. Gick fint och rätt tyst för att vara så gammal (årsm 94). Jag och min gubbe hämtade den i måndags. Åkte och kollade på den, trasig, och tog med verktyg och lagade den på plats, hehe. Fick det billigt så det var ju asnice.
     
    MEN. En sak kan jag inte låta bli att tillägga. Jag har varit så jävla virrig ett tag och gjort miss efter miss i min planering. Jag trodde jag skulle till denna kiropraktorgrejen en måndag, men kom på att det var på tordsagen så det var inte mer med det. Förutom den detaljen att jag totalt missat att tajma tävlingskalendern med detta besök, så Aleccis startar givetvis inte i helgen. Det känns förjävligt. Alltså att jag gjort den missen. MAH, har ju verkligen sett fram emot denna tävling eftersom det är just 110+115 och det går alltid bra i Bankeryd. Men det kommer fler tävlingar, och jag har ju ändå anmält Latoya så vi åker med enbart henne i stället - och det är helt klart en tröst. (Det kunde ha varit värre, så att säga.) Men så kan det gå, när inte hjärnan är på.
     
     Bankeryd. Emma som fotat :)

    Tisdagsplaner

    Jag har fått in typ allt man kan önska i denna tisdag! Allt från att göra av med pengar (...) till kompishäng och hoppträning! Först ska jag fylla både bilen och stallet med foder; bensin till den ena och kraftfoder/havre till de andra. (Svårt att gissa vem som ska ha vad.) Därefter puttrar jag upp till Jönköping för efterlängtat kompishäng!
     
    Bara det känns ju helt jävla asbra, men sedan fyller jag upp dagen med hoppträning med båda hästarna. Det har jag verkligen sett fram emot. Men innan dess ska jag på något vis få in Sacke också. Han ska också hinna ridas nämligen. Så det är fullt ös från nu till rätt sen kväll. Därefter väntar två arbetsdagar innan helgen står för dörren.
     

    Stel hoppning och ostelt kompishäng

    Det finns inget dåligt väder, eller hur var det nu? Jag hade tänkt att hoppa idag och eftersom det regnade så var det bara att slänga på sig regnstället. Vad gäller själva hoppningen så känner jag mig inte alls så bra egentligen. Jag har tappat väldigt mycket "känsla" och ... tro. Men kämpar ändå tappert och hela tiden känns det som att det snart, snaaaart släpper. Som att vi tar myrsteg tillbaka till där vi var i våras. Jag känner mig väldigt stel i ridningen och dåligt följsam. Fortsätter även bråka lite med mitt öga. MEN! De sista två sprången i näst sista rundan så sa det bara *plopp* och så gick någon propp ur. Körde en sista runda (börjar typ 04:25 på filmen) och då kändes det mycket, mycket bättre! Det är lättare att rida på hinder när jag låter henne ta för sig framåt. Jag förstår bara inte hur svårt det ska vara att hitta rätt tempo med allt vad det innebär med rytm och stöttning och allt det där.
     
     
    Därefter reds båda de andra hästarna också. Jag tog faktiskt hand om guldhästen Pärla och lät min vän (som inte så rutinerad men gärna rider) ta Latoya. Nu är fan hastnet nära, hahahaha. Det gick i Pärltempo heeela tiden. Latoya höll samma långsamma tempo och höll sig bakom/snett bakom hela tiden. Hur tråkig? ;) Nej då, haha, i detta fall var det absolut önskvärt. Det innebar ingen som helst stress för Pärla utan hon knatade på i ett för henne bekvämt tempo - och hon var så nöjd! Spetsade öron och verkade verkligen njuta av att få komma ut på en liten tur igen. <3 Det var lika fantastiskt för mig att få sitta på hennes rygg igen. Det händer ju inte alltför ofta nu för tiden om man säger så. Jag blev även positivt överraskad av hur fräsch hon ändå känns i sin kropp. Hon är ju inte så jättemycket igång nu för tiden och har lagt på sig en hel del vikt, tyvärr. Men fortfarande still going strong. Något annat väldigt positivt var att Pärla låg ner när vi hämtade hästarna i förmiddags och när hon reste sig så var hon inte det minsta hämmad av sitt lilla "handikapp". SKÖNT! Jag har inte sett henne liggande på länge och har haft det i bakhuvudet att det kanske är pga att hon har problem att ta sig upp, men icke. Hon kom upp direkt när hon tänkte resa sig och behövde inte göra någon större kraftansträngning än vanligt. Anledningen att jag inte sett henne liggandes är nog snarare pga tillfälligheten. I och för sig hade jag varit orolig om jag ständigt såg henne liggandes också. Men just den där tanken har jag med mig hela tiden; är hon ohalt och inte har problem att resa sig från liggande position så finns det inga planer på att ta bort henne. (Skönt det också. Alla nöjda och glada <3)
     
    Det gick i alla fall bra att rida för oss båda. Latoya var jättesnäll (vilket såklart var väntat) och ja, det var en mysig liten tur vi tog oss i skogen och grusvägen hemåt sedan. För vår del blev det pizza, OS terräng en stund (i efterhand givetvis), ärenden i affärer, glass med nyposoppa (RIP min tro på nyponsoppa. Jag vet ju att det är socker i, men jag trodde det var nyttigt OCKSÅ. Tveksamt alltså. Socker räknas tydligen inte som "nyttigt" (vafan?)) och skvaller typ. En helt okej ledig dag inför jobbhelgen som väntar.

    Tidig tisdagsmorgon

    Igår hann jag av ren envishet rida både Latoya och Aleccis trots att jag egentligen skulle sova tidigt. Latoya var lite spänd pga blåsten men tog sig fram snällt i skogen men vi tog tid på oss i byn. Att hon inte vänjer sig snart! Sedan tillbaka i skogen igen så var det fullt ös medvetslös i galoppen. Först därefter kändes hon mer avslappnad igen när vi traskade fram på stigen. Aleccis skrittades uppsuttet men kravlöst på långa tyglar i 40 minuter. Hon är bäst på alla sätt och vis. Full gas i skritten ba, men hon håller sig minsann till skritt.
     
    Idag väntar jobb och därefter hoppar jag Sacke och sedan rider jag Aleccis. Det kan vara så att det är för blött i marken för att jag ska kunna rida dressyr på ängen denna vecka (vilket blir lite jobbigt då det ju är tävling till helgen), så i så fall får det bli lite som det blir.
     
    Nu börjar snart de ordinarie radioprogrammen/-ledarna komma tillbaka efter semester och det ser jag fram emot. Jag har ju mina favoriter, hehe. Det blir podcast på jobbet! Förresten så beställde jag en sådan där svindyr viasat-månad (eller jao, det ska bli en månad eftersom jag tänker säga upp det efter OS) men så missar jag all ridsport. Så det blir till att kolla i efterhand.
     
    Onsdag blir också tidigt (men inte 03-tidigt) och så rider jag båda hästarna innan jag far iväg. Ska ner till en av mina närmsta vänner och har verkligen längtat tills vi har kunnat ses nästa gång - alltså nu snart! Det ska bli så kul! Jag stannar tills fredag och kunde tack och lov lösa hovslagartiden som jag har fått på torsdag (och råkat missa när jag bokade kompis-tid).
     
    Pärl <3

    Tänker sen

    Har ni någon gång ba; "är det någon som har en *random utrustning*?" och man ba; "jag har!" och så skickas det pm om storlek, pris, tid för träff och ev köp och det där. Men sen slår tanken en att, vafan, jag vet ju inte ens om jag vill sälja denna random utrustning..? Haha, jag idag. Så fick smörja upp skiten och imorgon får vi se om jag blir av med den eller inte. Smart osv.
     
    Red världens bästa Aleccis och vi gjorde typ som igår, men passade på att låta blinningarna luncha lite också. Vi tog nämligen en sväng i skogen utöver byn, och jao, de är fan hungriga de där jäva insekterna. Annars gick det bra. Aleccis är superlycklig <3
     
    Tog ut Latoya litegrann på gårdsplanen för att hitta på något med henne för att desperat stimulera hjärnan så gott det går. Jag sprang och hoppade upp- och nedför banken och gjorde lite annat också. Fan, lika bra att introducera banken från marken liksom. Det kvittar ju om jag sitter på eller inte. Nu vet hon i alla fall hur det fungerar. Hon hoppar ner likt Aleccis. Alltså tar typ i och klippar av, haha. De ska ju helst bara "droppa" ner, och liksom inte hoppa. Men skitsamma, huvudsaken är ju att hon glatt löser det jag presenterar framför henne.
     
    Pärla fick bara kliande och smörjade av salva.
     
     
    Alltså detta godis i naturen! Det är nog mitt favoritbär faktiskt. Smultron är fantastiska de också, men det är få saker som klår riktigt söta, nästan övermogna skogshallon. Så himla smarrigt!

    Äntligen riddags!

    Äntligen, äntligen, äntligen är det dags att sitta upp på hästryggen igen! Nåja, jag kan inte ta ut allt för mycket glädje för det är "bara" rundor med raka spår och jogg som gäller för Aleccis denna vecka, plus en hoppdag i slutet av veckan för att checka lydnad, mitt öga och "börja vänja henne" vid hinder igen så att chansen är större att hon håller sig i skinnet, hehe. Trots hennes 16 år i år så är hon verkligen glad i att hoppa och det älskar jag. Men jag har ett litet önskemål om att kunna bestämma i alla fall litegrann runt omkring dem, så varför dra ut på det? Nej, vi kör igång direkt, men lågt, litet, enkelt - rimligt, helt enkelt.
     
    Jag förväntar mig att hon kan vara lite stel i sidorna, men det är jag övertygad om att jag inte kommer märka förrän nästa vecka (eller när vi nu kan börja träna på ängen igen. #högtgräs... Väntar på andraskörden!). Rulla i jogg på raka spår kommer inte ge någon dirket "wow-vad-hon-är-ridbar-känsla", haha. Jag räknar med att hon inte är sådär superlydig direkt. Men det kommer. Och jag är faktiskt inte så kräsen heller. ;)
     
    Denna dag går annars lite i tvättens tecken, och jag ska även leta efter en ny (inte ny-ny, men ny för mig och oss) dressyrsadel. Vi behöver gå upp en modell i "ny-het", då den vi har egentligen är en något för gammal modell sett till vad vi provat ut. Och det visste jag när jag köpte den, men jag eftersom jag då inte red så mycket i den så tänkte jag att det kvittade om den var lite äldre. Nu däremot så är jag mer motiverad för dressyr(-momentet i fälttävlan) och eftersom jag börjat rida mer i dressyrsadeln den senaste tiden så känner jag att jag måste byta upp mig till en bättre sadel.
     
    Latoyahästen vilar en vecka till (snälla, låt den gå fort!) och Pärlahäst gör det Pärlahäst gör bäst <3 Äter, pussas och vill bli kliad på. Någon runda kommer hon säkerligen gå denna vecka.
     

    Fyra kilometer

    Allstå jag har varit ute och sprungit igen! Med typ två veckor mellan varje runda så går det trögt framåt - men hey, bättre än inget! Idag tog jag mig runt fyra kilometer, så det blir längre och längre för varje gång! Men jävlar vad det går segt ibland, i alla fall uppför, haha. Jag har inte mycket till kondition tyvärr, men den blir ju aldrig heller bättre om jag inte tränar så det är bara att ta sig i kragen och ge det ett försök. Knät pulserade otäckt när jag kom hem och det är väl egentligen min enda oro. Hur skiten ska palla eller inte...
     
    Nu väntar en middag med potatisbullar i ugnen. Direkt från frysen, in i ugnen, 15 minuter och voalá. Det är vad jag kallar matlagning. ;) Lite sylt till den och det är en riktigt varierad kost! (Hahaha, definieringsfråga. Men bättre än både friterat och läsk. På jobbet blir det lagad låda innehållandes spagetti och köttfärssås - så jag klarar mig.)
     
    Hästarna ser jag till innan jag åker till jobbet. Jag kom på att jag ju kan leka med dem över mina studs i skogen! Då kan jag stimulera dem, träna lite lätt utan belastning (belastning av mig alltså) och ha kul. Så det ska jag göra någon dag i veckan. Bara skoja och busa och låtsas att jag är 10 och precis fått min första ponny, eller nåt.
     
    Förresten! Jag vill tacka Hilda som tipsade om P&J för tack vare det tipset så blir det faktiskt P&J redan imorgon! Jag, Sacke och Sackes ägare beger oss iväg för att skaffa mer rutin och även ha skoj. Perfekt! :D
     
    En Latoyahäst (:

    Whazzzup

    Det är dött här, och ungefär lika dött på hästfronten i min hage. Aleccis tömkördes igår (japp, med strypmekanismen, hahaha) och det var typ som sist; positiv och ambitiös, men vi båda har att lära. Dock gör det faktiskt över förväntan! Hon är duktig, och hon försöker alltid så jao, det är väl därför vi ändå reder ut det - även om jag har lite högre förhoppningar än så. Nästa vecka blir mer eller mindre helt off och det suuuuuger. Jag vill rida nu, nu, NU. Får panik över att veta hur tråkigt hästar har det i hagen hela dagen utan att få bli ridna och "se världen", hehe. Snacka om att känna sig "obehövd". Varför skulle de annars komma gnäggandes i full fart (trav är typ full fart...) när en kommer och säger hej. Dör när jag lämnar dem. Så ibland lämnar jag dem inte, utan hämtar grimmorna och tar med dem ändå. Iofs bara för att byta tillbaka till vinterhagen några timmar så de har möjlighet att gå in i stallet för att slippa de värsta insekterna om de önskar. Det är typ det jag kan erbjuda nu. Det, och spray och salva. Och flughuva.
     
    Nu har de i alla fall "hittat" körsbären, haha. Latoya når mest, och Pärla når typ inget. Så jag höll ner en gren, och istället för att bara plocka bären, så skalade hon såklart hela grenen på bär och blad. Det finns inget "lagom" när man är kroniskt hungrig fjording. (Feel ya horsie. Hade jag varit häst hade jag nog varit fjording... Sett till min syn på mat iaf.)
     
    Sedan är det nog bara jag som kläcker den fantastiska idén att hoppa upp på min 1. unghäst 2. som aldrig haft någon barbacka på sig, någonsin 3. och dessutom vilat i 2,5 vecka. HAHAHA. Så jävla fail. Hon fungerar med Pärla i hagen men blir lätt avis och attackerar henne när jag ger Pärla uppmärksamhet och tar även ut sina aggressioner på henne. Inte jättefysiskt (dvs jag behöver inte vara rädd för skador) men jag gillar det inte. Hon surar åt henne och gnager på manken typ. Men när jag hoppade upp fick Latoya något jävla storhetsvansinne och satte av i väldigt målinriktad trav och flög på Pärla... Hm, vart jag tog vägen? HAHA, marken lol. Jag tänkte absolut inte klämma åt med benen (pga anledning 1, 2 och 3 där uppe) och höll inte direkt i mig, plus kände inte att det var någon bra idé att sitta på om hon skulle bråka - så det var 50/50 ramla av och kana av, hehe. Klantigt va? Satt såklart upp igen direkt bara för att. Då hade hon inte samma aggressionsproblem, så det var lugnt ;)
     
    Det roliga i denna lilla histora (förutom det faktum att det var så TYPISKT MIG att liksom tycka att det var en bra idé, haha) var att jag såklart hade mobilen i högernäven och filmade på snapchat så hela förloppet finns sparat. HAHAHA, så himla kul!
     
     
    Man får inte under några som helst omständigheter lämna Latoyahästen. Hon ska alltid vara med. Alltid. Och ha all, all uppmärksamhet. ALLTID. Haha, söte. (Väldigt ovanligt va? Typ 100% vanligt hos tyyyp 100% av alla unghästar. Wow, hon är speciell ;) - För mig är hon i alla fall det. Jag tycker om min uppmärksamhetstörstande, lite knäppa, men väldigt glada Latoyahäst <3 Hon är allt jag kan önska! Faktiskt. Sjukt nöjd med mitt köp *hjärtanögon*)
     
    Känns som jag borde tillägga att hon absolut inte på något sätt var rädd eller blev skrämd av min idé. (Ps. det krävs mer än så för att knäcka henne - om det nu hade varit aktuellt. Vilket det inte är. Aah, ni hajar.)

    RSS 2.0