• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Träning för Ann Liwing med Aleccis dag 1

    Jag vet ju mycket väl att jag rider med för dåliga ben på A. Mina skänklar är för försiktiga och ibland näst intill obefintliga - inte med flit givetvis, utan detta är en sakta utveckling av att (felaktigt) försöka hålla henne lugn genom att inte lägga om ben. När jag istället borde ha ridit henne i balans fram till min hand från början för fyra och ett halvt år sedan. Men även om man vet i teorin vad som är rätt och riktigt, så är det inte lika lätt att genomföra det i praktiken alltid. Inte på egen hand i alla fall. Och att "lära om" är hundra gånger svårare än att "lära rätt från början", det vet ju alla ;)
     
    Men efter självständig framridning så rullade vi på en mindre rektangel över två studs på vardera kortsida. Vi skulle länga sju steg på långsidorna och samla MYCKET över bommarna, först i trav och sedan i galopp. Jag märkte ganska snart att mina ben suger, haha. För när jag skulle samla så blev det att vi tappade gångarten och lite halvt snubblande över studsen. Så detta nötte vi läääänge i båda varv i både trav och galopp. Vi var helt genomsvettiga efteråt, både jag och A. (Jag klippte bort ungefär femtiosjutusen varv pga ännu mer asdrygt än det redan är att glo på det som fick vara kvar.)
     
    Nästa övning hade jag sett gruppen innan göra när vi anlände och innan jag tog ut A. Studsen väldigt, väldigt, väldigt nära väggen skulle vi rida mellan, över och känna att vi kan svänga hästen. Sedan rida över ett räcke mitt på långsidan och samma procedur på andra kortsidan. Först "lång väg" mot studsen, och sedan kort väg. Det blev allt som allt några vändor. Först med hindret på 90-ish, och därefter på 120. Gick förvånansvärt bra måste jag säga! Sjukt mycket över förväntan! Hon var nöjd över vår prestation och till andra rundan gick hon igenom vad varje ryttare skulle tänka på. Till mig sa hon; det var bra, men försök göra det snyggare ;) HAHA, okej, lätt osv. Men klart jag försöker! Kul att alla tränare jag rider för vill att jag ska anstränga mig och rida snyggare. Säger inte att de har fel, defintivt inte, för det är ju snudd på fakta. Men lite kul är det. Mvh fulridare. Var RIKTIGT nöjd, stolt och glad över A efter detta. Ville hoppa av, krama ihjäl henne och gråta en skvätt för att jag älskar henne så mycket, men sket i det, hahaha.
     
    Sedan gav vi oss på kombinationen/serien på långsidan; fyra hinder med två galoppsprång emellan varje; räcke-oxer-oxer-räcke. Första gången så kom vi till trean, men den kom vi inte över. Det var ett KLASSISKT "oj". Alltså preciiiiis när hästen väjer så känner jag exakt allt jag gjort fel. Eller snarare allt jag inte gjort alls; dvs har passivt åkt med. Varken mer eller mindre. Jo, jag uppfattade också att det kändes kort. Dvs hästis springer över hindren och ju längre vi kommer desto trängre blir det, hmm. (Så jävla korvstoppartrög är jag att det tog en vända i skallen innan jag begrep att jag ju faktiskt kan påverka detta. Maah, moron. #pinsamt) Andra vändan gick det bra och vi skuttade igenom. Åt andra hållet gick det med bra. Höjning och sen kom vi till alla utom sista. Blev typ samma igen. Inte riktigt lika skitdåligt, men ja, jag hade kunnat rida bättre. Sedan satte vi det i alla fall. Observera hur jag knappt lättar i sadeln för jag är så jävla mån om att hinna sitta upp snabbt och hinna lägga om ben mellan hindren. (Ambitiöst, men inte helt optimalt heller. Pest eller kolera. Aja, men vi fixade ju uppgiften.)
     
    Avslutade med en kortare bana; först långsidan med kombinationen/serien, runt över studsen för att byta varv, lång väg till plank, lång väg till andra plank, kort väg till plank och kort väg till plank. Gick bra och kändes bra tills jag på den första korta vägen rider mot en obefintlig distans där jag i något rätt pissigt försök rider in ett språng mer än vad som fungerar. Gör om, och gör exakt samma sak igen. (Grattis osv.) Lyckas väl pricka typ exakt samma spår igen och gör om tabben. Inget mer med det, gör om och avslutar bra.
     
    Det händer att känslan sjunker en hel del efter att vi har stannat, men inte idag. Jag vill ju självklart inte att vi ska stanna på hinder, men samtidigt så ville jag ha ny input av andra, nya ögon, när det tar stopp/bryter ut. Därför känner jag inte alls att våra stopp idag har påverkat oss som de annars kan påverka, utan jag har en jättebra och glad känsla med mig efter träningen. De stopp vi fick idag var ju "bara" (tråkigt som FAN, men ändå) lätt att åtgärda om jag någon jävla gång lär mig känna vad som håller på att hända innan det har hänt. Men det är inte så lätt med en häst som A som bjuder först och tar av bredvid sedan. Inte ens när jag la henne i skiten så visar hon tendenser på att bryta ut förrän det händer. Jag är så trött på min lama ridning när det händer, för det är ju i 9 av 10 fall samma sak. Passiv och/eller dålig distans.
     
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.