• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Värnamo cup 1 med Sacke och Aleccis (28/1)

    Det blev en tidig morgon och vi anlände vid halv niotiden. Det skulle definitivt bli en heldag! Gick banan och det mesta kändes okej, men tvåan stod lite "inbyggd", bakom två hinder, så det kunde vara svårt att få hästen att förstå vilket hinder vi ska rida på.
     
    Vi tog sedan ut Sacke och han var på strålande humör. Pigg och skitglad, lite stark ibland och lite pratig emellanåt. Vi red igång och hoppade sedan fram. När det var typ två kvar innan vi skulle in på banan, så hände en olycka inne på banan och det blev en paus i väntan på ambulans. Det år sådant som händer, men det var lite typiskt att vi var klara och redo att gå in, och avklädda dessutom. Så det hann bli rätt kallt innan de väl dog igång igen. Vid sådana pauser är det dessutom lite svårt att komma igång igen, och även om det kändes okej så var det ju inte som att komma direkt från framhoppningen. Men äsch, det var inte så farligt. Kändes ändå okej.
     
    Sacke 90 cm bed. A
    Han som var så pigg ute hade nu svårt att komma fram i galopp. Inte för att han var slö, utan för att det var så mycket att titta på. Hörnet nere vid domaren tyckte han var extra läskigt och ville inte gärna gå i närheten av det. Så började vi så smått, ettan gick bra, jag ville inte hålla ut vägen extremt utan smyga runt till tvåan just för att minimera risken att han skulle bjuda på fel hinder. Men det blev inte perfekt ändå, utan blev lite vingligt och vi rev det hindret. Vidare ner till oxern, nummer tre på sju språng istället för sex då vi vinglade iväg lite där med, och precis i landningen på trean så drar han fullt vänster så jag nästan hänger lite löst, haha. Finns ju inte en chans i världen att rida vidare, så jag försöker bara bromsa och gör en ny anridning till fyran. Därefter börjar det faktiskt flyta på, men vi kommer lite nära på femman och sedan rider vi på åtta istället för sju på långsidan sex-sju, då språnget över första på linjen blev lite "högt och kort", och jag lät honom bara rulla på. Sista hindret var bästa språnget på hela banan. 8 fel, varav 4 tidsfel, men kändes bra på så vis att han inte tittar på några hinder och verkligen försöker lösa uppgiften han ställs inför och vill inte riva.
     
    Nästa klass! Ny bana och ny bangång. Här fanns en vattenmatta som nummer sju och kombinationen 4a-b var "inbygd" på precis samma vis som tvåan i klassen innan. Det skulle bli den största svårigeheten med Sacke. Omhoppningen var två brutna linjer i ett snudd på symetriskt mönster och en avslutande oxer.
     
    Aleccis var först ut! Hon var väldigt lugn för att vara Aleccis, men när vi så småningom fick komma in på framhoppningen så blev hon sitt vanliga, taggade jag. Hon kändes super på hindren, inga konstigheter alls.
     
    Aleccis 100 cm bed. A:0/A:0
    Skuttade över ettan och river(!!!) sedan tvaån. Vafan?! Aleccis för helvete, man river inte i en meter! Haha, det kom snopet. Jag skulle ha bättre snurr i galoppen, helt klart. Rullade väl på lite väl bekvämt där. Ajaj! Red sedan på åtta istället för sju på linjen av någon jävla anledning. Antagligen av samma som varför vi rev; för dåligt snurr! Sedan började det kännas betydligt bättre och hon taggade själv upp. Fina häst. Är helt okej nöjd från fyran och resten. 4 fel.
     
    Hästbyte och dags för Sacke. Han gav ett väldigt positivt intryck. Inte det minsta trött utan travade glatt och självsäkert iväg med mig på eget initiativ redan direkt när jag kom upp, haha. Han är verkligen charmig, den hästen! Däremot kan han också blir brutalt jäkla skitstark. Det kan man inte alltid tro för han ser inte så stark ut, men jo. Framridningen gick bra och så framhoppningsdags. Han tyckte det var sååå kul! Sprang på och hoppade väldigt glatt över hindren. Bus i blicken och spetsade öron. SÅ. HIMLA. GLAD!
     
    Sacke 100 cm bed. A:0/A:0
    Jag gjorde flera missbedömningar i denna klass, men Sacke har verkligen visat sin bästa sida. Vi kom lite halvkasst på ettan, men jag tar så gott som alltid mantag och framför allt när jag sitter på Sacke så munnen klarade sig. Tvåan tänkte jag inte riva igen så red så noga jag kunde och smackade lite för att få lite extra tryck. Fick jobba lite för att få in sju galoppsprång och försökte hålla igen honom. Det hände inget men till slut fick jag honom ändå att backa av lite. Pust, haha. Det är på väg att vingla mot fyran men han hinner uppfatta vart vi är på väg. Skuttar igenom kombinationen men känner lite på bommarna i a-hindret - som ligger kvar. Jag tänker lite framåt för att komma bra på femman och där hoppar han super! Kommer inte skitbra på sexan utan där räddar han mig verkligen. På grund av den hemska avsprångspunkten så blev språnget kort och vi gick på sju språng bort till vattenmattan, istället för de sex som det egentligen skulle vara. Jag ville rida så balanserat jag kunde mot sjuan så därför la jag inte om några ben och idiotgasade för att räcka fram utan skulle han titta skulle jag behöver kunna stötta. Jag är själv nöjd med hur vi löste det och jag är jätteglad över att han inte tittade ett skit utan hoppade som att det inte låg någon vattenmatta under. (Han kan vara rätt tittig på hinder.) Är på väg att vingla mot åttan men får honom rak och med det språnget skuttar vi rakt in i Sackes livs första omhoppning! Men så blir han sådär jäkla stark och samtidigt hal som en ål så jag kan inget göra utan han tittar och slinker förbi nionde hindret. Jag känner ingen som helst anledning att jaga tiden utan var istället god tid på mig att rätta till stigbygeln och gör sedan en ny anridning. Hade jag hållit ut vägen mer så hade chansen varit större att vi hade lyckats hoppa det, men samtidigt så var det ingen "ovanligt" dålig väg, utan det hade han absolut kunnat fixa. Jag var inte orättvis mot honom. Ny anridning som sagt, vilket gick sådär. Jag fick inte fram honom utan det slutade med att han fick kliva över i en lite lätt motvillig trav och han drog järnet åt vänster igen. Men denna gång fick han ett bättre språng över oxern i hörnet och sedan rullade han självmant på fram på fem galoppsprång till vattenmattan och hoppade glatt. Sedan tänkte jag göra som innan; tänka framåt för att nå fram på ett framåtläge som innan på oxern på diagonalen, men det var en totalmiss av mig och hade varit bättre att inte gasa på utan bara vänta in hindret. Han räddade mig verkligen, för andra gången. 0+10 fel, varav 6 tidsfel.
     
    Jag är JÄTTENJÖD med honom, och mycket mindre nöjd med mina missbedömningar. Men det är ren orutin. Sacke och Aleccis är som dag och natt i sina rörelser och sin galopp. Han är stor (och upplevs väldigt stor), så jag har lite svårt att måtta ibland - vilket verkligen kom fram idag. Men jag har gjort mitt bästa och, jao, hellre ett felaktivt aktivt beslut än att bara sitta passiv och "det blir som det blir". Dessutom! Hans första "vuxna" år och hans första omhoppning! Vilken bra start på året! (Han har fått påbörja en annan omhoppningen men den fick vi inte fullfölja pga att jag ju missade mållinjen i första fasen, maah.)
     
    Sist ut Aleccis i sista klassen för dagen! Grundomgången var egentligen inga konstigheter men omhoppningen hade flera vägar att välja på och det var så svårt att välja då det inte var uppenbart vilken som var snabbast. Ibland är det bättre att gå utanför och rulla på, men ofast går det fortare att hålla sig lugn och gå snävare. Jag hade inte bestämt mig ens när jag fick startsignal... Velade fram och tillbaka in i det sista. Inte bra!
     
    Ut ur lådan och ny framridning och framhoppning. Hon var skittaggad och sög verkligen tag i hindren. Älskade häst!
     
    Aleccis 110 cm bed. A:0/A:0, vmo cup deltävling 1
    Satte bättre galopp från start denna gång och Aleccis var taggad! Hon sög på b-hindret i kombinationen när jag skulle rida mellan a- och b-hindret mot ettan, haha. Rullade över ettan, tvåan och gick på sex galoppsprång mot trean. Hon hoppade trevligt! Drar på som fan mot fyran, haha, börjar bli lite småsvår att reglera och vi kommer för nära sjuan när vi ska rida mot femman så jag drar omkull hela hindret med mitt ben. Aleccis hoppar glatt igenom kombinationen 5a-b och vi påbörjar linjen genom att hoppa 6an. Blir avbruten medan funktionärerna bygger upp hindret igen och skrittar runt. Jag fortsätter fundera på vägarna i omhoppningen. Haha, herregud vad jag velade! Min största fundering var om vi skulle klara det röda räcket, nr 10, om vi gick innanför. Resten hade jag nog bestämt mig för. Fick startsignal igen och fortsatte över sjuan och åttan. Felfri grundomgång och vidare mot nian. Hon hoppar bra och jag är mån om att inte svänga för tidigt (risk för nedslag), men var lite, lite för sen och vi är på väg att krocka med lyktstolpen. Får ingen jämn galopp efter det, men får ändå ett trevligt framåtläge till tian. Vänder runt och hoppar elvan, men Aleccis missförstår mig och bjuder på a-hindret i kombinationen åt fel håll. Så jag försöker svänga mer men gör bort mig totalt och blir, gud förbjude, kvar i munnen på henne. Det känns som att hon ändå får upp alla benen, men vi är alldeles för nära hinderstödet så jag river hela skiten med foten, knät och hela jäkla benet. Det gjorde till och med lite ont, så jag plockade det verkligen ordentligt. Tappade dessutom högerstigbygeln samtidigt och blir i hemsk obalans i svängen till sista hindret och jag vill inte "knipa" om henne, för det tar hon som drivning och då river vi. Men jag försökte ändå göra så gott jag kan, men kom inte ur sadeln ordetligt så vi rev b-hindret också. Åh, jag skulle ha varit väldigt mycket tydligare mot elvan, så vi inte hade missuppfattat varandra där. 0+8 fel.
     
    Jag är, återigen, väldigt nöjd med hästarna och dessutom, som jag skrev tidigare, känner jag att jag har försökt men inte varit tillräckligt bra. Det har inte funnits någon passivitet utan det har varit beslut - dock fel beslut missbedömningar och skit. Men hem åkte jag ändå inte missnöjd. Trots att resultaten var sisådär.
     
     
    Det ser verkligen inte bra ut, och jag tycker det är lite jobbigt att se hur illa det ser ut emellanåt. Men kom ihåg hur stor Sacke är i sina rörelser och dessutom har han bara varit hopphäst sedan i juni, och två månaders helvila pga ägarens operation. Så han gör RIKTIGT bra ifrån sig, men vi måste rida ihop oss ännu mer innan det ser bättre ut. Med Aleccis är det bara "som vanligt" - och det borde ni vara vana vid, vid det här laget ;)


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.