• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från årets första P&J med samtliga hästar

    Planen var utarbetad och klar, så det var bara att börja beta av punkt efter punkt och hoppas på att få så bra framridning som möjligt med varje häst, trots knapert med tid.
     
    Först och främst åkte jag ut och gjorde i ordning mina hästar. Körde in Latoya först. Parkerade henne där inne och svängde hem en andra gång för att hämta Aleccis. Gick banan, och var uppe och betalade. Tog sedan ut Aleccis och red igång henne i trettiofem-fyrtio minuter så att hon inte skulle bli utplockad "kall" från en box och sedan pang bom in och hoppa. Så därför rullade jag igång så pass att hon fått svettas lite och känt av hennes dagsform. Pigg och glad, såklart. Är ju A vi pratar om. Världens bästa. Alltid.
     
    Ställde sedan in henne i en box, bredvid Latoya. Sen var det igång. Latoya visste ju att Aleccis var bredvid, men kunde nätt och jämt se henne. Hon höll igång jävlar där inne i boxen, och nog för att jag är rätt "bekväm" med mina djur, men idag har jag faktiskt varit lite orolig att hon skulle göra något dum och skada sig. Hon var nere och rullade i den halvsketna boxen precis lagom innan det var dags att ta ut henne. Vilket det var strax efter att jag var tillbaka med Aleccis.
     
    Latoya var HEMSK att göra i ordning. Jag försökte hålla och fick hjälp av min högstadie-mentor att borsta hästjäkeln. Hon sprang över oss båda två (hästen alltså, haha), och var riktigt, riktigt skitjobbig att försöka hålla. Fick på alla grejer och kom upp så småningom och väl uppe är det ju alltid lättare att hantera dem när de är "sådana". Latoya sprang runt och gapade, var lite bångstyrig och visade lite lätt missnöje men var ändå så pass schysst att hon gick dit jag ville och gjorde vad jag bad. När vi kom in på framhoppningen så släppte mycket. Inte allt, men mycket. Hon började lägga fokus på rätt saker, tack och lov.
     
    Hon var lätt i röven och hela bakdelen levde sitt egna liv med byten, sparkar, en kick i en vägg, bakutspark med skruv och allt det där "vanliga". Gick ju knappt att hålla hela hästens kropp i en och samma galopp. Men! Mot hindren så var hon klockren! Bjöd och hoppade fint. Jag vet ju att hon är som hon är ibland med sin bananighet och jag vet att det blir bättre så småningom, så jag bryr mig inte om att hon strular runt utan fokuserar på att hon är fin på hinder och i ett betydligt bättre "mentalt skick" än hon var en stund tidigare.
     
    Latoya 80 cm
    Hon ökar mot hindren och ger en kanonkänsla på hinder; självförtroende, glädje, otittig, kräver inget från mig som ryttare utan skuttar smidigt över, och bjuder på fina språng. Men, helt framför skänkel eller ens mellan hjälperna är hon inte. Utan det blir lite lätt jagande med rätt mycket smackningar. Är ändå nöjd med henne. Hon skuttade enkelt in en felfri liten runda, trots lite stora avsprångspunkter ibland. (Klart allt detta ska vara en piece of cake på 80 för en storhäst, but still.)
     
    Skrittpaus, känna på något litet språng för att "hålla ångan uppe", och så in igen.
     
    Latoya 90 cm
    Andra rundan är jag mer nöjd med än första. Här hade hon bättre bjudning inte bara mot hindren utan mellan dem också. Kändes riktigt trevligt. Något stort språng fick vi, men ändå i helhel bättre. Hon var jätteduktig, och felfri igen. (När jag såg filmerna så ser jag att jag har haft väldigt ledande tyglar över språng flera gånger med alla hästar. Detta då jag uppenbarligen vill rida bättre vägar och försöka göra det bra, men skänklarna suger visst, så då har jag tagit till ledande tygeltag. Hästarna får fortfarande eftergift men att de ändå fått en vägvisning över hindret liksom. Men det som stör mig är att det därför ser ut som att jag vevar med spöt på Latoya flera gånger, men jag har inte använt det alls när vi hoppat. Strax efter galoppfattningen till andra rundan så snuddade jag hennes bakdel för att förstärka gasen, och en gång på framhoppningen så la jag på spöt på baken när hon svarade dåligt framåt. Då visade hon missnöje och drog av en bock och surade med en spark. Men det var också allt. Ska jag ha spö så vill jag ju ha ett långt för att kunna dutta till på röven om det behövs. Är lite allergisk mot att lägga på spöt på bogen. Hm, det bästa hade ju varit att inte behöva rida med spö alls - och att hon därmed borde lyssna bättre på ryttaren.)
     
     
     
     
     
    Snabbt hästbyte och in på framhoppningen med Sacke. Det var givetvis allmänt kaos precis i vanlig ordning när det är P&J's, haha. Ponnyer, unghästar, allmänt gröna hästar och en och annan ovan ryttare (eller flera...) i en salig röra, och så några som ändå tävlat förr som försöker hålla sig till regler så gott det år. Jag är absolut inte ett "ankare", utan smälter in bland de andra ändå. Det blir lätt så, att alla till slut knappt vet vad de sysslar med för att det alltid är någon i vägen, någon häst som får ett utbrott, någon som är mötesskygg, stannar på ett hinder osv, osv. Jag vet ju att det fungerar så, så jag försöker att inte bli påverkad. Men det var lite svårt att "få plats" och kunna rulla igång, men det gick så småningom. Sacke kändes på hugget, och sög in lite av de andra hästarnas energi när de härjade runt, hehe. Men han har utvecklats och jag kände att han ändå, även om det är några månder sedan och är lite rostigt, ändå visste vad det handlade om. Han hoppade glatt alla hinder, och kändes bra inför den kommande uppgiften.
     
    Jag tog av mig klockan och la den i byxfickan (pga ramlade av i Växjö när den "öppnade" sig och störde mig, så försöker komma ihåg att alltid ta av mig den före första start, men hade inte kommit på det förrän nu). Det var bara det att fickan visst var trasig, så klockjäveln åkte ner i byxan, och runt bak mot röven - där jag dels ska sitta mot sadeln, men även ha sadeln mot röven. Både aj i mig och aj i sadeln alltså att ha den där. Så jag var tvungen att försöka leda runt den så den hamnade på utsidan i knähöjd, för att inte ställa till det. Såg väldigt dumt ut och folk undrade vad jag höll på med, hahaha.
     
    Sacke 90 cm
    Efter första hindret så rider jag inte en skitbra väg, trots att tvåan kommer fort efter väggen. Dessutom vet jag att Sacke ofta hoppar stort och det kändes som han var på väg att göra det OM han skulle hoppa. Så jag hade redan tagit ett mantag, och hann inte leda med högerhanden och jao, det blev ett stopp med volt och ny anridning. Då gjorde jag det bättre och Sacke hoppade utan konstigheter. Resten av banan gick bra och kändes bra. Jag är nöjd med rundan överlag, men hade absolut kunnat rida betydligt bättre till tvåan så där är jag såklart inte helt nöjd med min insats. Sacke skötte sig super! Tittade inte ens på vattenmattan, och inget annat hinder heller, för del delen! Så det kändes som en vinst i sig, haha. 4 fel. Sacke var dessutom lite mer försiktig än vad han annars har varit när vi hopptränat. Nu menar jag försiktig på ett bra sätt. Studerat hindret och hoppat över det lite lugnare, och inte glatt slängt sig över i en jävla hastighet utan kontroll som det mest blivit när vi tränat, hehe.
     
    Skrittpaus och bort till framhoppningen för nästa runda. Gjorde samma som med Latoya; mest skritt, men kände ändå på hindren för att hålla ångan uppe.
     
    Sacke 100 cm
    Den här rundan är faktiskt bra. Denna gång red jag bättre väg mot tvåan, men hann inte riktigt få honom helt rak så vi petade ner den bommen. Resten kändes riktigt bra och han hoppade med självförtroende och glädje, precis som det ska vara. Men fortfarande med den där positiva försiktigheten. Dessutom skuttade han igenom kombinatinen riktigt bra. Väldigt, väldigt väl. Det kändes som att han koncentrerade sig jättemycket för att lösa den uppgiften. Så kul! För vi har ju haft lite problem med kombinationer då han inte riktigt förstått dem, men vi har också tränat på dem och denna träning har gett resultat! Han drar på en del efter femman, men jag hinner ändå få rätt bra koll innan vi ska upp mot sexan. Men exakt så (fast ännu snabbare) är han expert på att göra. Hinder på diagonalen betyder tydligen fullt rally efteråt, hahaha! Och gissa om han inte seglar över vattenmattan ytterligare en gång helt utan att blinka. Wow, så bra det kändes! :D 4 fel igen, men det kändes som en felfri runda ;) JÄTTEnöjd med honom och helt-okej-nöjd med min insats. Men det kan ju alltid bli bättre på den punkten.
     
     
     
    Av Sacke och ut med den tredje och sista hästen för dagen: Aleccis, igen, på sätt och vis. Jag ville såklart inte slöa och sega, men inte heller stressa så coolade ner och "tog min tid" utan att för den skull vara dryg, som sagt. Rullade igång henne igen och hoppade så sakteligen fram. Jag hamnade till slut sist på dagen, även efter 120-starterna (det var tre starter efter mig, totalt på hela dagen), men det var på sätt och vis bara skönt så vi hann få vår tid. Lite komprimerad uppvärmning och framhoppning, men ändå så rättvis den kunde bli. Jag är själv nöjd med hur jag löste detta och kände mig inte alls påverkad av den stress som hade kunnat skölja över mig där (mvh stress-majan själv).
     
    Det är ändå såå fantastiskt att rida in på banan med en "gammal" häst. Nog för att både Latoya och Sacke har varit ute så pass att de förstår upplägget. De kommer in och kollar läget, har koll men ändå inte kanske helt 100% av vad som förväntas av dem, utan kanske 70-80%. Och så kommer man in med Aleccis, och känner i hela kroppen hur hon går in i "fight-mode" och hela hästen utstrålar "jag vet PRECIS vad jag ska göra". Fantastiskt.
     
    Aleccis 110 cm
    Rider igång och det går ju som tåget redan från början, haha. Var inte det snyggaste vi gjort, och Aleccis måste ha "läst fel" på bedömningen för i hennes värld var det en "bed. A:0" och inte en "bed. A". Sötnöt. Bråttom hade hon, och skitkul hade hon med. Jag har som sagt lättare för att svänga än att bromsa så varför försöka "bråka" och trycka ut henne mot väggen, när det istället är lättare (obs; lättare, inte bättre) att sitta upp, rida ut svängen, stötta och sikta på nästa, med lite onödigt kort väg med tanke på att det bara är en P&J. I mål med en rätt snabb (det gick snabbare än det ser ut), lite hafsig runda men ändå med uuunderbar känsla. Hon suger på hindren och och hoppar bra, känns skitbra på hindren och ja, jag älskar henne. Felfri runda. På pappret i alla fall, ehm.
     
     
    Jag själv kände mig lite "kvar" i Sackes språng och hamnade lite väl på mage i landningarna ett par gånger. Han hoppar lite mer uppåt, medan Aleccis hoppar mer framåt, och långt. Dessutom var ju klockan nu eftermiddag, och jag hade givetvis inte ätit något (vem hinner ens äta?), så även om jag inte var "trött-trött" så började bränslet och näringen ta slut, och då blir man ju lite seg och fördröjd i det man gör. Precis så kände jag mig. Fördröjning.
     
    Jag är JÄTTENÖJD med alla hästarna, och i helhet nöjd med alla rundor. Det finns att jobba på, men alla hästar känns kanon inför året. Latoya fick gå 80+90 för att dels boosta självförtroendet. Hon hade lika gärna kunnat gå 90+90, eller 90+100, men Sacke "ska" gå 90+100 inför nästa helgs tävling, och Aleccis ska få en runda för att helst inte vara döpigg nästa helg. (En döpigg Aleccis är inte en vinnande Aleccis, that's why.) Så det var för att ändå försöka få ut så mycket tid mellan hästarna som det bara var möjligt och därför försökte jag sprida ut dem så gott det gick i klasserna. Är nöjd med mitt upplägg; alla har bara boostats med bra rundor, språng och självförtroende - jag med.
     
    Den som läst hela vägen hit ner är värd en medalj. Puss.
    PS. Latoya är, tacktacktack och lov, fortfarande hel efter denna dag med de idiotiska (och onödiga!) utbrott hon haft i boxen. *puh*


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.