• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Gårdagens hoppning, återigen en novell

    Jag bestämde mig för att jag ville ha djuren klippa innan P&Jn förra helgen, så dagen innan ställde jag mig och gjorde slag i saken (heter det så..?). Tredje gången för Latoya, och den här gången så tog jag den stora maskinen i huvudet (jaja, ganascherna då, och under) - reaktion: N-O-L-L. Stod givetvis som ett juleljus även när kroppen klipptes, i vanlig ordning, och detsamma gäller A. Så skönt med hästar som inte är rädda för klippmaskinen.
     
    Efter två dagars dressyr på ängen så tog jag med djuren för lite hoppning igår. Ett litet sockerbitshinder (med lite smalare bom, vilket det fanns en baktanke med = smalare = lite större krav på precision) på medellinjen, en oxer-räcke på fem galoppsprång. Vägen blev lite "innerspår" för att få fem bra språng på den, flöt man ut, eller när hindren var längre, blev det trevligare på sex galoppsprång. Och en linje räcke-räcke på fyra galoppsprång. Tanken var att rulla åt allt åt båda hållen.
     
    På P&Jn i helgen så var jag ju till mångt och mycket nöjd, men det kändes lite "jagande" och Latoya blir lätt lång när hon inte är framför mig. När hon till slut svarar framåt så blir hon lång och ramlar fram ännu mer på bogarna och blir såklart svår att rida ihop när hon inte svarat på förhållningar.
     
    Tog med Latoyahästen först, och kände redan från början att det nu börjar hända grejer. Hon utvecklas just nu, och jag bara tackar och tar emot. I första galoppen så föll hon självmant in i en rätt stor galopp som tog henne framåt. Jag behövde inte underhålla alls och hon sög på trevligt framåt, utan att ligga på ett dugg (...tyvärr, men jag klagar faktiskt inte!). Hon kändes ovanligt påverkbar. När vi hade värmt upp på backen så började jag rulla över sockerbitshindret, men valde att bara gå på volt - dvs alltid fortsätta i det varv vi kom ifrån. Och tror ni inte hästaskrället gör det helt jävla SUPERBRA?! Landar alltid i rätt galopp, jag får ihop henne inför räcket och hon skuttar glatt över och fortsätter runt. Gång på gång gjorde hon det jättetrevligt. Glad ryttare! Just detta visade sig vara en alldeles ypperlig liten miniövning för ändamålet; rid ihop hästen. När jag ställde ut det tänkte jag mest lydnadshinder och uppvärmning.
     
    Rullade sedan över hindren när de flesta låg på 80-ish. För någon annan kanske det är en självklarhet, men just där och då så fick jag en sådan himla trevlig hoppupplevelse. Latoyade lyssnade framåt, tillbaka, jag kunde både länga och korta ihop henne. Någon gång la jag en extra förhållning ("för att jag kan?" hm, inte vet jag, fel var det i alla fall, haha), och råkade komma lite nära ett räcke. Latoya backade själv av och hoppade upp sig utan att bry sig om avsprångspunkten. Hon var ambitiös, ridbar(!) och hoppade väl. Eftersom hon var så trevlig, så la jag upp hindren lite och tog de första sprången på metern för detta år. Det gick som en dans! Åh, jag var (är fortfarande) så glad! Det var nog det bästa vi gjort bland hinder hittills!
     
    Men säg den glädje som varar. Denna skithäst har nu börjat testa lastningen... Bara för att det gick så jävla bra och smidigt de andra båda gångerna vi åkte själva, suck! Så hemma fick pappa lägga på bommen bakom henne och jag ringde redan på invägen och bad min sambo komma förbi om en timme för att slänga på bommen bakom oss när vi skulle hem (pga tid att passa, hade ingen lust att stå där och träna). Men då skulle hon helt plötsligt inte ens uppför lämmen?! Hon som alltid glatt följer med in, fast lika fort backar ut igen. Gick efter kanske fem försök och hämtade spöt i bilen och la på det en gång på vänstersidan, vips så följde hon med lika snällt som vanligt. Där fick jag svart på vitt att det var trams. Hon förtjänade ett fuck you-emoji-klistermärke i pannan, och så ovanpå det en stor jäkla guldstjärna för japp, hon var verkligen skitfin att hoppa. Och jag får väl ta och erkänna att hoppningen gladde mig mer än lastningen "drog ner det". Vet att vi snart lastar oss själv igen. Back to training bara. Har jag någonsin sagt att Latoya är ett sto, och att hon kan vara liiiiite envis, sur och ibland lite väl självstädig? Hahaha, jag kommer försvara henne med mitt liv en vacker dag, men inte riktigt än ;) (Brukar med överdrivet glatt, tillgjord röst säga: ÄR DU SUUUUUR? (eller "vad glad du är!") bara för att dumma mig med henne när hon tjurar. Hade hon varit en människa hade jag fått en rak höger, utan förvarning.
     
    Hästbyte och iväg med Aleccis. The one and only. HOPPA IGEN?! hör jag i en kör. Japp, alltså tanken var ju att hon skulle vara redo för tävling efter P&Jn. För tanken var att hon då skulle ha lugnat ner sig lite. Men det gick ju inte riktigt så lugnt och städat till. Vi höll t ex på att krocka med den vänstra delen av mållinjen en gång för det blev en sådan där klassisk J: "vi ska höger", A: "vi ska vänster", J: "oj, ta vänster då", A: "sa du höger", J: "ta vad du vill!" A: "tror du försökte säga höger till slut, vi tar höger". Och det visar hur dåligt jag skötte min del, i kombination med att Aleccis var piggelin. Så jag tyckte det var ypperligt att hoppa igenom henne en gång till. Hör mitt hopp i rösten. Jag ÄLSKAR när hon är pigg. Ju mer energi, piggare och mer taggad hon är desto absolut roligare att rida. Men jag är också en tävlingsmänniska, så vi måste helt enkelt tagga ner lite, både hon och jag, för att ta oss igenom lördagens utmaningar.
     
    Tänkte inte göra något maffigt, avancerat, ansträngande eller... mycket. Bara värma upp och rulla lite hinder och sen klara. Men precis när jag kom in i ridhuset så kom ett annat ekipage också in. Dessutom med markpersonal/hjälp. Så det blev en liten hoppträning kan man säga. Aleccis gick lite mer än vad jag hade tänkt, men det behövdes nog. Hon var skitfin att rida fram (ovanligt mjuk för att vara A!), och jag ville få igång bakkärran på henne och är nöjd med hur hon svarade. Gjorde några små volter runt några räcken som hon gjorde väldigt trevligt. Fullt ös, men ändå koll på sin kropp och ställd inåt. Hoppade igång och hon kändes fin både på det lilla hindret och när vi rullade över räckena. Hoppade sedan alla hinder i en liten bana och så långt fungerade det också. Men så ville jag hoppa igenom henne på 110-ish också, och då gick det inte riktigt lika bra. Hon är helt sjukt snabb upp när det skiter sig, för ena gången red jag aspissigt mot oxern som förstahinder. Tappade bort galoppen där någonstans på kortsidan, så kom in på halvsteg, hon försöker gå på sidan, jag styr och så får hon hoppa nästan stillastående. Hoppsan... Trodde hon kunde bli rädd efter det, men icke! Var bara att sätta bättre galopp och komma igen. Sen på linjen räcke-räcke så springer hon jävlar efter första så vi är praktiskt taget i hindret innan vi fått in fyra och ändå lyckas hon ta sig över utan att ens var i någon bom. Hur är det ens möjligt? Det kändes inte 100% skitbra, men det kändes 95% skitbra, men jag såg på filmen sen att det nog var något jag letade efter som vi inte riktigt skulle kunna hitta, för det ser ändå bättre ut än det kändes. Och det kändes ju inte dåligt. Tog om linjen på fyra och något mer innan jag ändå kände mig nöjd. Så tabbarna var ändå inte något jag bryr mig om. Hon gör det jag ber om, så jag måste bara sköta min del (... vilket ju är lättare sagt än gjort). Men jag är nöjd och det känns helt rätt att jag hoppade henne en gång till. Efter tävlingen så tar vi det lite smålugn med Aleccis hoppande innan vi siktar mot nästa tävling. Sounds like a plan!
     
    Visar VIDEO0361_0000005156.jpg
     
    Visar VIDEO0359_0000034349.jpg
     
    Visar VIDEO0359_0000009805.jpg


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.