• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Djur på tur

    Förra veckans plan höll jag riktigt bra, till fredagens ridning med Aleccis. Allt gick enligt plan, till och med onsdagens ridning av bägge trots tidig jobbdag när jag började jobba 03.45. Det krävdes ändå lite pannben för att verkligen se till att ta mig ut och det var inte förrän vi hade kommit igång som jag egentligen blev pigg, innan dess var jag rätt trött. Men båda gick sina pass och jag är i efterhand väldigt nöjd. Var hemma igen kl 20.30, och då var det bara att sova inför nästa arbetspass. Man orkar mer än man tror.
     
    Den senaste tiden har jag jobbat vid behov på två olika åkerier, men kommer från och med helgen börja köra på heltid igen i några månader. (Woho! Lagom till tävlingarna drar igång - välbehövligt!) Men efter dessa månader så väntar annat jobb, så jag ska - om allt går enligt plan - ha mitt på det torra. Gött mos.
     
    Efter P&Jn så fick Latoya vila, vilket var planerat. Det kändes extra bra efter den cirkus hon haft i boxen och hon måste haft en rejäl urladdning psykiskt, så det satt riktigt bra med en ledig dag för henne. Aleccis däremot... Ujujuj. När jag precis skulle kliva ur bilen hemma så började det regna, så jag bytte snabbt ut vårt kommande "riktiga" pass mot en barbackatur i skogen och byn. Regnet avtog visserligen, men hästis fick gå barbacka ändå. Jag fick ändå till en rätt trevlig ridning, där jag kunde hålla henne någorlunda hos mig, och utan att det blev farligt. Hon var rätt luftig fram, och SKITPIGG men ändå, jao, jag fick till det. Har fått till en bra barbackasits den senaste tiden med väldigt långa, stadiga skänklar som gör majoriteten av jobbet. Låga, stabila händer och upprätt sits med stadig bål - då fungerar hon bra. Detta lyckas jag alltid med bättre barbacka, och borde lära mig och ta med detta även i sadeln. Meeen, hahahahah. Det är ju då två backar som är lite... nästan provocerande, att inte galoppera i. Jag gör inte en enda kraftansträngning att hålla henne på mattan där, för jag skulle ändå inte ha en chans. Det är bättre att balasera upp oss, och sen drar hon. Okej att hon gillar att galoppera, men som hon stack! Det är såå fantastiskt på alla sätt och vis. Den styrkan i kroppen, den energin, det intresset, den fartvinden, den känslan att inte ens kunna känna stegen under ens kropp för att allt är en enda rullande, snudd på odefinierbar, känsla. Wow, vad jag älskar det. Problem kan däremot uppkomma på andra sätt. Musik (för ovanlighetens skull) i öronen och en skarp sväng i krönet på backen. Man vill inte få möte där vill jag lova. Det går FOOORT och oavsett vilket möte vi hade haft så hade det bara slutat i katastrof. Livin' on the edge. Har man tur så hinner man bromsa innan det går lite nedför, för där behöver man en liten andningspaus och sedan försöka hålla ihop en lite mer kontrollerad framfart på rakan som väntar därefter. Knäna började säga upp sig, så vi tog en lugnare sväng runt den mindre rundan, men fortsatte sedan hemåt igen. Hemåt, längs nästa backe som det också är lönlöst att "bråka" i. Hästen kommer gå. Hon kommer ge allt. Hon kommer älska dig. Och hon kommer inte höra vad man säger ändå. Det är nätt och jämnt att man hinner tänka tanken att man kanske ska mjukna lite i nävarna, men då är hon redan halvvägs uppför backen. Återigen; den kraften. Den jääääävla kraften. Hon drar som vi nu vet i över 50 knyck. Man får i det läget räkna med lite bromssträcka, för det behövs. Men jag är bara så jävla lycklig över denna häst. Visst, att sticka hejdlöst barbacka kan vilken häst som helst göra. Men det finns ingen häst som kommer ta Aleccis plats i mitt hjärta. Hon och jag är varandras tvillingar, i lite olika form. Länge leve hastighet <3 Det spelar ingen roll om jag är tjugofem och hästen är sjutton; vi härjar runt utan morgondag ändå.
     
    Bildresultat för if one day the speed kills me don't cry because i was smiling sticker


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.