• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Smash

    Man kan kanske tro att det är drygt att vara arbetslös. Arbetslös ja, mitt vikariat på två år (+ sommarkörning) har löpt ut och nu har jag fabulösa titeln "arbetslös". Känns sådär, men vad ska jag göra. Däremot nej, det där med att arbetslös skulle vara synonymt med att inte ha något att göra är definitivt inte korrekt i mitt fall. Elva punkter har jag på dagens to-do. (Ooookej, en av punkterna är "äta glass" och den är avbockad, hahaha.) 6,5 punkter är avbockade totalt (dvs inklusive glassen) och den halva innebär att det är tvätt kvar i maskinen. Annas sitter jag här och blandar blanketter ska ska fyllas i med att tuffa runt hela staden för att panta burkar, skicka brev och tömma pappersinsamlingen.
     
    Kvällen kommer inledas på träning och jag är egentligen rätt depp gällande allt, men samtidigt peppad till tänderna. (Vi kommer dit.) Därefter ska det stressduschas (...vem kan inte relatera till hur det känns att komma ut från duschen och vara lika svettig efter tjugo sekunder som man var innan man klev in i duschen och varför skriver jag en samma paranteraser?!), för att sedan åka ut på kalas.
     
    Nästkommande två veckor blir tråkiga som fan sett till häst- och stalltiden men helt okej om man ser det med arbetslösa, törstande ögon. Det har skitit sig lite på ett åkeri i grannkommunen så jag måste ställa upp och hjälpa dem, kan man säga. Två veckor där det inkluderas sova på annan ort = svårt att hinna rida. Första veckan blir det två dagar jag inte är hemma något på, så det får vara överkomligt med två dagars vila. Hur det ser ut veckan därpå vet jag inte än.
     
    Igår hoppade jag mina båda bruna jämnhöga hästar. Latoyahästen gick lågt och lätt och bara rullade typ. Försökte ge mig på det här med markbom sex meter innan hindret och kom väl inte riktigt överens med den alla gånger. Aleccis gick samma men lite högre. Kom på i efterhand att detta pass var ett sådant där, där jag föll in i de gamla gängorna och tänkte alldeles för mycket och red i något för lågt tempo. Inte sett till hastighet, men känsla och tanke. Så det gick inte klockrent, men kändes inte helt förjävligt heller.
     
    Vad jag syftade på där uppe vad dock vad jag ser. Det ser annorlunda ut än det känns. Det ser rent förjävligt ut. Det ser också "som vanligt" ut. Vi är som vi är... Men anledningen att jag reagerar kraftigare än vanligt är att jag grävde i arkivet och visserligen har vi ridit ihop oss mer och oftast går det bättre nu än då, men det var ändå intressant att se tillbaka. Däremot var det riktigt jobbigt att se "utvecklingen" av Aleccis, oss, och detta efter bara min ridning i några år. Hon är mer framtung än någonsin, till och med värre än det var förr. Givetvis blir det svårare för henne att göra ALLT när hon står och rör sig i det läget. Jag misstänker var det kommer ifrån. Dels gör ju hästarna som vi gör (därför man ska vinkla in sitt eget bäcken, vaddera sittbenen och spänna magen osv) och med min hemska, hemska sits så kan jag inte annat än se ett mönster. Jag sitter allt som oftast framåtlutad med hängande axlar och huvud a la potatissäck. Dessutom så låter jag henne ofta galoppera när jag står i lätt sits. Detta däremot har ändå blivit bättre också. Till exempel så drar hon inte, inte alls på som hon gjorde förr utan i kan ligga kvar och rulla (sedan har vi såklart sämre dagar också, som här om dagen när det inte alls fungerade som jag tänkt mig/ville). Men det har smakat mer än det har kostat. Jag ville kunna rulla på i galopp för att träna kondition, min styrka i lätt sits och att hålla balansen så att vi inte hejdlöst ökar konstant - och detta har vi ju lyckats med. Men på bekostnad av den ridtekniska biten där det har fallerat totalt.
     
    Planen blir nu att helt enkelt inte stå och rulla i galopp utan jämt och alltid försöka arbeta i den. Men det absolut allra, allra viktigaste är att jag måste se till att räta upp mig och tänka på min sits 100% hela tiden. Det är liksom en början. Det svåraste av dessa planer är helt klart den sista. Men det är inte slut där. Samtidigt som jag känner mig helt överkörd när jag just nu är skittaggad på att prestera och leverera medan jag ändå är djupt nedkörd i träsket att jag inte tror på mig så fort jag ska styra på ett hinder för att jag lagt henne så fel så många gånger, så blir jag extra sårbar för att ingenting fungerar. Det hade varit lättare om skitkänslan höll hand med ren "omotivation". Då kunde man gett det några dagar och sen provat igen. Men nu är jag motiverad till tänderna och jag vill, vill och vill. För jag förväntar mig resultat - men så faller det bara på nytt. Tredje delen nu då är faktiskt att jag tagit tag i att börja träna en gång för alla. Grunder. Grundridning. Det kunde inte komma lägligare (fast det hade kunnat komma tidigare. Mycket tidigare).
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.