• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat P&J med Latoya i Högsby

    I kväll åkte jag, Ebba och Latoyahästen till Högsby för att träna på att komma ut och tävla. Visst trampar hon runt lite när man ska sadla och sitta upp, men det går sakta men säkert framåt. Vi red fram litegrann i ridhuset med andra hästar som kom och gick och hon fungerade super trots det. Hon är ju faktiskt väldigt grön fortfarande och lite efter hennes mer målmedvetet tränade fyraårs-kollegor. Men jag är nöjd med henne. Hon är verkligen snäll och samarbetsvillig.
     
    Lite svårt att stå still när vi pratade med en klubbkamrat men gjorde absolut vad hon skulle när vi efter en liten stund fått komma in på framhoppningen. Kliver snällt över hindren men känns lite tråkig för drivande hjälpen. Jag vet ju nu att hon är sådan; ibland vill hon verkligen springa, och ibland springer hon för att hon måste, typ, och inte förrän på andra "framåt-signalen". I alla fall är hon sådan just nu, som ganska obrydd fyraåring med egna åsikter ;) Men hon tände till på hindren och bjöd mer på dem.
     
    När jag gick banan innan vi tog ut Latoya så kände jag att det skulle bli en utmaning. Generellt är vi bortskämda med stora ytor överallt där vi hoppat och hon har fått se hindren i god tid och kan fokusera på dem i lugn och ro. Men här var banan av mindre modell och hinder på hinder kom väldigt fort. De gillade "hörnlinjerna" (som jag antar att de heter, om man drar ett streck från mitten på kortsidan ut till långsidan ungefär), och första hindret, oxer, stod i en sådan hörnlinje, även hinder nummer två som även den var en oxer. Trean var ett räcke på diagonalen (det finaste hindret, hehe. Som hinderstöd var det två "brunnar" och under låg en liten vattenmatta), fyran-femman var en linje på diagonalen på fem galoppsprång, oxer-räcke, och sexan som var ett räcke stod på hörnlinjen, likaså sjuan, oxer, fast med lite mindre vinkel, stegat sex galoppsprång om man red ut vägen som man skulle, och slutligen åtta, en oxer på diagonalen. För att vara en pay and jump så krävdes det faktiskt en hel del för att få med yttersidan och även presentera hindren i god tid.
     
    90 cm
    Det var rätt mycket starter sett till klockan som snabbt tickade iväg och man märkte att de var lite lätt oroliga för det börjar mörka rätt snart efter 20-tiden, så speakern stressade på ekipagen och gav startsignal precis när man kom in på banan. Jag kände hur Latoya tittade runt mycket på omgivningen och försökte visa henne så gott det gick ett varv runt innan vi startade. Men det var inte tillräckligt och hon hade fortsatt fokus på det som var utanför staketet och då framför allt en reklamplansch på bortre kortsidan och publik mm på den andra. Så hon gick utåtställd och jag försökte få fram henne och titta på hindren istället. Första hindret hoppade hon trots att hon såg det lite sent, men det andra dök upp plötsligt när hon tittade på planschen bakom hindret. Stopp på det. Vi rundade på ytterkanten för att hon skulle få en till chans att kolla in planschen och kom en gång till. Hon tittade ändå och vi tappade fart. Men hon hoppade stillastående och fick en klapp på halsen. Sen kom vi igång och kunde hoppa trean som det ska kännas (och där hade hon tid på sig att se hindret och hindret stod mer i mitten av banan så det var lättare för henne att kolla på det istället för på omgivningen). Därefter fokuserade hon på vad som hände utanför staketet på andra kortsidan och föll in/jag fick inte ut henne, hon såg återigen inte hindret och jag försökte hålla galoppen men tappade den igen, så stopp på det också. Råkade välta det dessutom. Tänkte att nu blir hon väl rädd när det låter när det landar, men icke. Hon stod bara och begrundade sitt verk, haha. Återuppbyggt och nytt försök. Bättre galopp, ännu tydligare (om det ens gick?) signaler om vart vi skulle och vad som förväntades av henne när vi "kom fram". Blev ändå rätt likvärdigt mot innan men nu kravlade hon sig över ändå. Gick på sex jämna till femman men nu började det lossna! Flöt på och hoppade sexan, fick ut bågen men kom lite nära sjuan så fick med oss en bom, avslutade problemfritt med åttan. 12 fel och svajigt, men inte dåligt. Bra försök ändå.
     
    Hindren i sig är inte problemet mer än att de stod lite svårt placerade för oss och där vi är (dvs vi har inte kommit så långt). Men det är snarare orutinen där hon fokuserar på fel saker som ställer till det. Omgivningen är vår svaghet. Jag kände 50/50 om hon skulle gå samma igen eller gå ett snäpp högre med. Men skrittade, tog ett språng och kände att nej, det spelar ingen roll. Vi går in och gör vår grej bara. Tänker framåt, försöker hjälpa henne att fokusera på hindren och inte tappa galoppen i svängarna - som ändå var rätt krävande (ffa mot fyran, den tyckte jag var svårast). Dessutom har hon ju fått se banan och dess omgivning vid det här laget. Och känns det skit så är det bara att gå ut.
     
    100 cm
    Tog ett varv runt banan för att låta henne se omgivningen igen och känna hur hon reagerade såhär andra gången. Hon fattade självmant galopp och kändes "bättre". Styrde mot ettan men tyckte ändå vi tappade galopp och att hon inte riktigt var helt med på notera ändå, men kom igen snart. Klev över tvåan och siktade mot trean. Här drog hon på för kung och fosterland, haha. Försökte hålla i men utan att bromsa, liksom "låt henne springa men inte fortare" - som Lasse säger om A. Hon hoppade och så var det dags för fyran. Jag försöker verkligen hålla galoppen och smackar en del på henne där för att få henne att tänka framåt och inte glo på det omkring henne och sätter väl svängen sisådär men ändå tillräckligt bra. Typ okej ändå. Hon får en ärlig chans att hinna med och hinner hoppa. Rider på fem fram till räcket, styr runt och nu har jag mer bjudning i henne igen. Hon drar sig lite nära sexan så den river vi rejält men hon springer glatt vidare. Får inte ut bågen ordentligt så går på fem galoppsprång till sjuan och avslutar utan problem med åttonde hindret. Skitnöjd med henne! Här var hon betydligt bättre och vi kunde tillsammans (nåja...) försöka lösa uppgifterna vi ställdes inför. 4 fel.
     
     
    Kvalitén i sprången är lite sådär. Hon hoppar inte direkt, utan kliver mest över. Ibland blir det lite "upp-ner" a la ponnystyle och ibland lite rundare. Men det är bara ett konstaterande och inget som påverkar eller spelar någon roll över huvud taget. Hon gör det hon ska och vi försöker att bygga en grund. Det finns väl egentligen bara en sak som jag önskar och det är bättre acceptans av den drivande hjälpen. Det blir svårt att lotsa runt henne när det inte ger önskad effekt emellanåt.
     
    Lastade in och åkte hemåt. När man är två är hon kalasjämn att lasta. Först erbjuder jag henne att göra rätt; dvs följa med in. Går hon inte med direkt då, så får Ebba ta grimskaftet, be henne gå in och så sträcker jag longerlinan = dvs lägger inte ens emot den, och hon går rakt på. Stannar, stänger, åker. Står som ett ljus. Med denna häst kan man inte tvinga. Hon sätter sig på tvären och vill bara mindre och mindre. Det är för mycket vilja, och jag är rädd om denna vilja. Men denna metod fungerar klockrent, varje gång. Med mer resor i kroppen kommer det gå ännu bättre. När vi kom hem fick jag inte ut henne, hahaha. Öppnade lämmen, bommen och drog lite i svansen sådär som jag brukar göra (för att ha ett kommando på att backa), men hon stod där hon stod, tittade bakåt med lugn blick och tja, tyckte väl att hon stod bra där hon stod. Gick och öppnade stallet, bad henne backa igen och sen kom hon ut. Ston <3 Det bästa som finns. Ibland är man nästan tokig på dem, hehe, men för det mesta kan man skratta åt deras idéer. Sen ville hon inte gå ut till de andra, utan stod kvar i stallet hos oss. Men det har nog snarare med äpplena att göra än något annat ;)
     
    Summa summarum är att jag är nöjd med henne, och tacksam att Ebba kunde följa med! Det underlättar en heeel del, och så känns resan kortare vilket alltid är ett plus. Hästapållen behöver mer starter i kroppen, mest för att förstå själva upplägget och fokusera på rätt saker (= ge fan i det som händer utanför banan..!). Hindren är helt klart det minsta problemet. Nej men det känns bra. Hon kämpar på och vi har ändå kommit en bit på vår gemensamma resa. Kul!


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.