• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Tranås med Latoya och Sacke

    Tävlingsdagen är över och av allt som ändå var bra idag så är det det där dåliga som ligger kvar i kroppen och som irriterar mig. Men en hel del var faktiskt bra, tror jag. Det beror på vilka ögon man väljer att studera det med. Och något viktigt jag lärt mig är att man får helt enkelt leta efter bra saker när man bara ser mindre bra. Eller bara och bara, men ni kommer fatta.
     
    Stoppade in Latoyahästen i kärran hemma, men jag måste fortfarande ha någon som kan stänga när jag måste följa med in. För det måste jag... Min häst är inte så klok att hon förstår vad jag vill annars. Plus att hon vill göra som hon vill. Därför hämtade jag upp Ebba på morgonen så att hon kunde stänga (alltså, gå upp 06-ish för att stå och glo en timme i stallet och sedan stänga en jäkla bom och därefter bli avsläppt och sova igen vid 07.30-ish. Japp, hon är bäst. Ställer upp i vått och torrt! Men hon kunde inte följa med på tävlingen, så vi gjorde en speciallösning.) Körde därefter förbi Sackes stall och lastade honom också. Sen var vi på väg!
     
    Jag trodde det skulle bli en rätt jobbig dag med tanke på att vi hade två hästar med oss och var en-två man kort. Vi var faktiskt bara två, den tredje var sällskap och hundvakt (hästrädd) så två unga hästar och fyra händer - det hade vi att jobba med. Det kan bli körigt att kombinera starter och hästar, men med lite överslagsräkning så skulle det kunna fungera - och det gjorde det också. Vi behövde bara ha ute en häst i taget och behövde varken superstressa eller ha dötid. Det rullade på bra, och var så gott som lagom mycket starter sett ur vårt perspektiv.
     
    Latoya var först ut. Stod som ett jävla ljus(!!!) när hon kom ut ur lådan och blev avborstad och sadlad. Framsteg! Satt upp och red fram i ridhuset, men hon var i ärlighetensnamn rätt tråkig för dagen. Kändes som en nyinriden treåring att försöka svänga runt där inne. Gick dessutom inte fram önskvärt heller. Alltså hon byter gångart och sådär, men jag vill ha ett sug framåt och hon gör bara det hon måste. Hon kändes inte sur, bara lite allmänt trög. Hoppade dock snällt när hindren dök upp framför näsan.
     
    90 cm bed. A
    Jag fick liv i henne på banan och där hade hon bättre galopp. Rundan kändes kanonbra faktiskt. Jämn och flöt på bra. Det enda egentligen var ett byte som inte satt mellan ettan och tvåan, men annars är jag nöjd. Kändes plättlätt och in i mål red vi efter en felfri runda.
     
     
     
     
    Därefter in i lådan och ut med nästa häst i den andra lådan. Sacke var mer taggad, men höll sig mer i skinnet än han brukar göra. Red igång i ridhuset och han var kanon att sitta på. Lite vinglig och grön i sammanhanget, men man får inte glömma att han bara hoppats regelbundet i bara tre månader(!). Då får man vara lite vinglig och uppmärksam på de andra hästarna. Han kändes helt perfekt i bjudning och på hindren. Lite så att han tog initiativen emellanåt men inte så farligt.
     
    100 cm bed. A:0/A:0
    Vi går in och gör en över lag bra runda. Tappar balansen lite över tvåan (har jag för mig) efter ett större språng där han siktar på att gå åt vänster när vi skull åt höger så det blir lite vingligt några språng. Fyran fick vi stort läge på och då dansade han iväg lite i landningen som han kan göra och jag hänger något löst innan vi har fått tillbaka balansen båda två. Men resten kändes kanon. När jag gick banan planerade jag hur jag skulle rida utefter hur Sacke är, men till sista hindret i grundomgången kände jag hur han verkligen var med mig, så efter vi landat svängde jag runt honom, fick med honom i svängen även om det flöt iväg litegrann och sedan balans och ett kanonsprång över första hindret i omhoppningen. Styr vidare men blir avbruten av speakern som utesluter oss. Varför? Jo, för att i all min iver så GLÖMMER JAG ATT RIDA GENOM MÅLLINJEN!!!! Maaah. Jag svängde alltså till första i omhoppningen innan vi passerade genom mållinjen i grundomgången. Så jävla, jävla klantigt!! Och Sacke som var så himla fin..! Åh, gissa hur besviken och irriterad man blir på sig själv efter en sådan jäkla tabbe?! Han gjorde verkligen allt rätt, och ja, svängen vi gjorde var fan bra den också (sådetså) - men ändå så drar det ner känslan att göra det klantigaste av det klantiga. Herregud... Såå, därför uteslutna. (Jag glömde lämna mobilen till en funktionär så har ingen film.)
     
    Jag ville slita mitt hår men klappade istället om hästen och sedan var det samma procedur igen, fast ombytta roller; in med Sacke och ut med Latoya igen. Och hon har stått där inne i släpet helt still! (Jag smög på henne och red förbi gång på gång - hon stod som ett ljus, åt hö och kollade säkerligen på det hon kunde se av tävlingen genom skötardörren. Latoya har ju ingen tålamod så hon brukar kasta sig mot väggen när hon har tröttnat, (helt utan panik, det är hennes grej ba). Så stolt över henne. Snäll att göra i ordning även andra gången. Vad duktig!
     
    Skrittade relativt länge och försökte peta tillbaka den där jäkla bogen som ville flyta iväg gång på gång. Det kändes ändå bättre sedan när vi rullade igång i mer tempo för andra gången. Men fortfarande dåligt med driv i henne. Det blir svårt att hoppa med då när hon inte är mellan hjälperna, men hon hoppar snällt, eller vafan, hon kliver över. Ibland kommer vi nära (mestadels faktiskt) och någon gång stort men hon lyfter på kroppen och sen är vi på andra sidan. Okomplicerat förvisso, men inte DEN känslan riktigt.
     
    100 cm bed. A:0/A:0 avd B
    Glädjande nog fick jag en bra, ganska stor galopp i henne där hon tog sig framåt. Kändes himla bra mot ettan och då blir det också lätt att hoppa. Styr upp mot tvåan och upplever att hon har stor, bra galopp men ser att vi är på väg mot ett mellanläge. Jag får, och kan inte, rida iväg henne för då skulle hon bara bli lång och framtung i det läget, och samtidigt så fanns det inget att plocka av för i den galoppen är hon inte stark. Så jag mjuknade, tänkte framåt men "lät henne vara" för att inte störa, så att hon kunde rätta sig och få liksom häva sig över som vi gjort flera gånger innan. Men nej, det råkade visst bli ett stopp. Hoppsan, kind off. Nytt försök och det gick bättre. Men vi fick aldrig någon bra känsla... Gång på gång funderade jag på om jag faktiskt skulle utgå. Men å andra sidan så fick jag nu en chans att faktiskt lyckas rida genom den satans mållinjen vilket jag obviously inte klarade i första rundan på samma bana. (Klen tröst...) Fortsatte ändå rida och ja, känslan var inte superbra men det var ju inte katastrofdåligt heller för jag red ju ändå klart rundan. I mål gick vi med 4 fel. "Bara", ändå. Rundan kändes mer som en typ 12-felsrunda. Aja, hem och träna lite!
     
     
    Latoya är ändå bussig och vill lösa uppgiften, och det är en fin egenskap av ett annars rätt halvtjurigt, envist sto. Man får liksom vara glad för det lilla ibland. En rätt viktig input i denna lite halvmissnöjda känsla är att hästarna inte har något att beta så de har stödfodrats till igår(?) (minne som en guldfisk) då de fick en av kornas hagar där de efterbetar - dvs mycket gräs igen. Jag anar med andra ord matkoma ;) Tror det är där skon klämmer på den lille hästen, så att säga. Och varför skulle hon annars vara så fantastiskt lugn att hantera dessutom? Det var så att jag undrade om hon var sjuk, haha. Sa till Anne en gång: "HON VILAR?!!!" för hon stod och fucking VILADE när hon sadlades andra gången. Alltså - Latoyahästen VILAR SIG INTE på nya platser, haha. Då ska det upptäckas och springas iväg med/över folk. Det är så hon jobbar. Så jao, hon är schysst ändå, som ställer upp. <3
     
    Aja, in med hästen i lådan igen (som faktiskt sparkade några gånger till slut, efter många timmar så jag klandrar henne inte. Hoppas bara kärra och häst håller, hehe) och denna gång hade vi mindre tid vid bytet. Ut med Sacke och igång igen. Det kändes inte helt hundra som att vi kom igång enligt plan, men han var fortsatt glad och superkänsla på hinder. Gick banan efter framhoppningen och det var väl egentligen inget märkvärdigt mer än vägen till kombinationen inbjöd till att hästen lätt bjöd på fel hinder och detsamma gällde även sista linjen. Kombinationer går ju numera bra, men det är just nu det värsta man kan ge oss; en kombination på en väg där ett annat hinder står framför näsan. Tänkte ta något springa innan vi gick in på banan igen för att "komma upp i varv" igen, men kom aldrig intill så struntade i det. Kändes ändå som att vi kom igång igen genom galoppen, så det var lugnt.
     
    110 cm bed. A:0/A:0 avd B
    Red igång en bra galopp och styrde mot ettan som han flög över. Snuddade tvåan lite men inget farligt. Flöt ut lite till trean men inte mer än så. Tyckte jag fick med honom i svängen till kombinationen och det kändes bra, men ändå så hände något som gjorde att det sket sig. Ser ut som att han reagerar på något (kanske att det stod två hinder där, trots att jag visade dem innan start), så han trampar om och kommer skitnära, utan fart och på snedden. Får rak väg ut bredvid b-hindret och gör ingen större anmodan till att sikta på b-hindret för det hade bara gjort honom illa. Får med a-bommen såklart i det misslyckade, men ändå tappra försöket så får vänta-signal. Kommer igen och då bjuder han på "fel" hinder så det bryter flytet lite och vi kommer skit på a-hindret men nu tog han oss igenom medan jag lät tyglarna glida mellan fingrarna, tog mantag för glatta livet och smackade som hjälp för att han skulle kunna sköta det utan störning från min sida. Gick bra och jag berömde honom för det. Snällt av honom! Sen börjar han upplevas lite trött faktiskt och vi får inte till optimala språng över femman, sexan eller sjuan. Inte heller åttan som vi river. I mål med 8 fel, och känslan av orutin faktiskt. Vi har här att göra, men vi behöver jobba ihop oss; både med varandra och med hindren. Jag är inte missnöjd, såklart kan man alltid göra saker bättre men vi tog oss igenom och kämpade väl.
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.