• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Lycka!

    Efter veckans första sväng tur och retur till Göteborg på jobb så fick jag äntligen vakna i min egen säng i morse. Slängde ihop lite pannkakassmet och tömde nästan vaniljpulverförpackningen i densamma. Experimenterade lite ba. Extra massa socker på toppen på de färdiggräddade pannkakorna och voalá - perfekt recept för den som siktar på diabetes inom den närmaste tiden. Panik. Hashtag föddes-utan-självdisciplin.
     
    Därefter stalltid! Tvättade Latoyas sår som ser tråkigare ut än vad det är. Hon är inte, och har inte varit, halt över huvud taget. Red därför en liten sväng i skogen men det blev mer snack än ridning då jag mötte en kompis. När jag äntligen fick fart i Latoya igen så flöt det på bra och hon kändes trevlig. Tvättade såret en gång till när vi kom tillbaka för det hade lyckats komma in mer smuts.
     
    Och seeeen. Sen tog jag ut världens bästa och mest tacksamma häst - Aleccis! Hon fick vila en vecka extra och jag har sett henne härja runt i hagen relativt mycket och upplevt henne ren. Men det är inte förrän man sitter på och liksom känner efter som jag vågar lita på hur det verkligen ligger till. Slängde på ett schabrak med täckesgjord för en barbackatur och tänkte först bara ha grimma och grimskaft. Men sen kom självbevarelsedriften över mig och ba; nej, pelham it is! Med facit i hand var det en jävligt bra idé. Och även en sadel hade inte suttit fel, men vi överlevde. Hon var sååå jävla nöjd och glad och ååååh, min bästa häst <3 Så lycklig på alla plan. Givetvis såg resten av planen ut såhär; lugn, mysig skogstur. Hoppsan, jag glömde bort att Aleccis inte alls vet vad det innebär. Slutade med att hon givetvis stack. Eheh. Fuck. Där har jag två alternativ; det första är att märka att det inte går att bromsa och liksom acceptera det - vilket A känner och det blir kaos. Been there, done that, got the t-shirt. Det andra är att envist bromsa, bromsa, bromsa och verkligen tro på det själv. Det är svårt när man känner att det inte spelar någon roll vad fan man gör, men jo, lugnt och sansat och med stor tro på att det går så går det. Men det är fan alltid lika spännande. Därefter fick jag tänka om och inte tänka "lugnt och fint och kompromissa", utan snarare "lugnt med iaf lite krav". Krav på att ta det fucking lugnt. Vi var båda rätt nöjda ändå faktiskt. Rätt så jävla nöjda, till och med. Än sen om det råkar gå halvvägs åt helvete ibland. Det ingår.
     
    Hon var såklart helt ren och det enda det egentligen var fel på var lydnaden, haha. Nu vilar hon igen i morgon, precis som de andra, pga borta på jobb. Och sen är planen att rulla runt (LUGNT...) på raka spår; skogen och byn resten av veckan. Latoya hoppar på torsdag istället, för då har jag mer tid. Är det bättre väder så tar vi några språng på ängen, men är det sämre väder så får det duga med skogshindren. Hon hoppar P&J på lördag som det ser ut nu.
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.