• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Kalas i Kalmar och massa hästhoppning

    Jag var på 25års-barnkalas igår. Det var alltså mellanstadie-tema. Vi hade kanontrevligt trots att de flesta av oss inte hade träffats innan, men det blir ju så när en till oss gemensan vän fyller år och bjuder på kalas. Vi var nästan tjugo personer och det var fri tillgång på alkohol. Jag drack som vanligt inte, för jag är inte intresserad. Det fanns även fri tillgång på alkoholfri dricka så det var lugnt, hahaha. Men det jag ville nämna är att säkert hälften av oss valde att inte dricka alkohol. Det gillar jag! Mindre alkohol i världen ger färre problem. ;)
     
    Det var så att jag sov över, och i morse åkte jag raka vägen till Kalmar HSK för att sitta på läktaren och insupa hästsport hela dagen. Obs: HELA dagen. Jag har sett i stort sett varenda häst i varenda start, (minus de allra första i första klassen för det var bara en avd B,) och gått 110-, 120- och 130-banan för skojs skull. Jag gör gärna det. Stegar och kollar runt. Gissar fram svårigheter och så. Jag måste säga att man märkte lite hur banbyggaren hade tänkt (vad som skulle vara utslagsgivande) och jag tror hon är nöjd med resultatet, då framför allt i 120:n och 130:n.
     
    Förvånande nog var det första hindret i 110:n det som allra flest rev. Ingen svårighet mer än att galoppen och avstånden ska funka, typ. Men det föll gång på gång. I 120:n så måste hon ha frågat efter balanserad ridning. Framför allt ett räcke, kort ur sväng mot ett annat räcke på båge, föll. Men det som jag faktiskt reagerade som skulle vara en svårighet för mig och Aleccis om vi hade startat var en oxer till ett räcke på 6-7 galoppsprång. Låter inte så svårt, men över oxern ville man gärna komma med lite fart och tryck (många kom i lägen där de nästan var "tvungna" att skicka lite för att räcka fram och över - den upplevdes egentligen inte så stor för den var en relativt smal oxer) men svårigheten kom sedan. Stegat på sex galoppsprång, men då skulle räcket komma fort. Det var mer rak väg, och sedan sväng-hopp. Inte så mycket att brytpunkten var mellan hindren, eller så. Vissa valde att rida på sju. Jag hade också gjort det. Tagit ut vägen och försökt få tillbaka balansen och rida på sju. Men de som klarade det på sex fick ett bättre flyt. Det var dock inte så jättemånga som fixade det, faktiskt. Antingen var det för mycket fram - framtungt, obalanserat eller att ryttaren inte hann bli klar i tid, eller också så fick de tillbaka för mycket och tappade trycket (typ "inte hann" komprimera) och rev av den anledningen. Kul att se på hur ryttarna hade tänkt och försökte lösa det. Det var ytterligare en till lite mer balansprövande linje, räcke till oxer men den var inte riktigt lika svår. Däremot var det många som hade svårt med distansen fram till den oxern. De red på allt mellan 8 och 11 galoppsprång. Jag hade svårt att se den oxern som svår i sig - det var inget konstigt eller oklart runt den, men just den distansen ställde till det av någon anledning. Det är ju allmänt känt att det är lättare att rida en lite kortare väg än en längre. Men det var kul att följa klassen, som sagt! (Och det sög i rid-tarmen vill jag lova!)
     
    I 130:n så trappades det upp lite, precis som det ska göras. Hindren kom tätare, och framför allt så märktes det att det var utslagsgivande att man verkligen hann bli klar till varje hinder i omhoppningen. Det jag var mest imponerad över var en trippelbarr diagonalt på medellinjen till ett räcke längs långsidan på fem galoppsprång (en valde till och med att rida på fyra!). Där kände jag att vi inte riiiiktigt är, hahaha. Hade aldrig hunnit få tillbaka Aleccis, svänga, få med henne, hitta balansen, nytt tryck till nästa hinder, blir klar och hoppa - på den korta biten. Men det fixade dem i stort sett allihop. Det var väl ite mer spridda fel här, men genomgående bra planering och, ja, men lydnad. Klart lydnaden ska (eh, bör... hehe) sitta när man ska vara ute och tävla, men det är så mycket yttre omständigheter som kan påverka, well well, ni fattar nog vad jag menar.
     
    Äsch, jag vet inte hur mycket fakta det är i min iakttagelse men det var den känslan jag fick. Trots att jag bara fick inta läktaren (och inte hästryggen) så var det kul att vara på tävling.
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.