• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Foderstrupsförstoppning

    Lördagmorgon, och jag var riktigt sugen och förväntansfull på att ta med min bruna, unga häst på P&J för det kändes verkligen... lovande, som jag nämnt tidigare. Tog in dem, hon åt sin mat och de andra åt sin mat, borstade, tog på skydd och ett av Aleccis lite mer skruttiga fleecetäcken och lastade. Åkte den kvart-ish det tar till Bråtåkra och parkerade. Öppnade dörren till Latoya, det var frid och fröjd, gick in och betalade och satt sedan på läktaren i någon halvtimme drygt innan jag gick ut för att ta ut hästen. Hon är alltid varit duktig på att stå och vänta innan start, och skulle hon sparka och leva rövare så hade det hörts, så jag gav henne knappt en tanke där ute. Kom ut till henne och kände bara att det här är inte bra. Det var slem i hela transporten, det rann ur både näsa och mun. Hon liksom spydde, fast det är fysiskt omöjligt för hästar att spy. Dessutom skakade hon och hulkade till innan nästa slem-dos kom. Herregud! Var ju bara att kasta ner lämmen och skicka ut henne ur lådan, stackarn. Men hon var så sjukt jävla snäll. Var hur medgörlig som helst och traskade lugnt med när jag gick med henne. Stod still så vi kunde massera, drack dessvärre inte när vatten erbjöds men sen fick vi rejält uppblött foder (typ vatten med lite flytande mash i, tror det hette mash i alla fall) och det drack hon av. Vi gick mer och masserade mer. Självklart ringde jag till flera olika veterinärer, men fick inte tag i någon. Mindre kul. Det positiva var ändå att man märkte hur det började släppa och då kändes det inte lika svin-akut som kunde komma, men i alla fall få råd via telefon hade ju inte gjort något. Jag fick fram att det måste varit en foderstrupsförstoppning och en kvinna som var på plats hade erfarenhet och bad oss promenera och massera (skönt att få någorlunda bekräftat att vi var på rätt spår i alla fall). Latoya blev mer och mer sig själv igen och efter någon timme kanske så var hon helt sig själv igen. Hon sprang över en och kunde helt plötsligt inte stå still längre och så där. Jag har nog aldrig varit så glad över just den delen, hehe. Det slutade bra! Min känsla är att hon måste haft en relativt "mild" variant jämfört med vad som fanns att läsa om när jag sökte runt efter någon form av information. Vi fortsatte ändå gå med henne, och självklart så strök jag oss från "tävlingen". När vi var helt lugna med att det var bra med henne, så lastade vi in henne igen och medan jag lämnade skottkärran och grepen så började hon otåligt sparka  - ytterligare ett tecken på att hon var tillbaka med andra ord. Åkte den där kvarten hem igen och gjorde i ordning henne, ställde henne i boxen och höll koll på henne medan jag plockade in. Allt verkade lugnt och efter ytterligare en stund släppte jag ut henne till de andra. Fortsatt lugnt. Kollade igen innan jag lämnade dem och det var samma då. Som om inget hade hänt.
     
    Men usch vad otäckt det är när de har problem och ont. Tydligen ska detta göra väldigt ont och det förstår man ju. Så jag är så tacksam att hon ändå var så medgörlig och bussigt följde med runt, runt när vi gick med henne. Åh, min lilla häst. Stackarn!
     
    Slutet gott, allting gott.
     
    (Veterinären ringde senare och då pratade vi om händelsen, och gräs är det bästa de kan äta efter något sådant här. Så det är ju skönt att de nyligen blev släppta på en ny hage där de efterbetar efter korna.) Nu är jag såklart lite nojig, så varje gång vi ska åka någonstans så kommer jag alltid blöta upp fodret för säkerhets skull. Och vilken jävla tur att vi ändå var så nära hemma och "bara" skulle hoppa en P&J och inte stod där, långt hemifrån och kanske i något mer "viktigt" sammanhang.
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.