• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Hoppträning

    Ändrade planer! Båda bruna fick åka och hoppträna igår. Latoya var först ut.
     
    Hon kändes väldigt positiv måste jag säga. Och rätt effektfull. Guppar lite med rumpan och sög mot hindren men attack-springer ju inte. Jag tror inte en enda förhållning på hela kvällen gick igenom, haha. Det kändes i alla fall bra. Men det är tråkigt som fan att vi ligger så mycket efter. Detta dels pga "platsbrist" - är svårt att utvecklas i skogen, men även då hon varit så jävla ojämn så jag har haft fullt sjå att fokusera framåt. Jag är nöjd med henne, hon gör det hon ska och är väldigt okomplicerad.
     
    Först hoppade vi fram på de yttersta bommarna, och sedan alla tre. Efter någon gång så kom vi sjukt obalanserat så jag tänkte strunta i mitten-bommen och återfå balansen för att sedan rida på den tredje bommen och därefter fortsätta och göra nästa varv bättre. Men jag var otydlig och Latoya hade lärt sig vart hon skulle så hon "halvhoppade" glatt över mittenbommen trots kaos. Helt, helt okomplicerad. Hoppar glatt och ja, jag har inget direkt att säga. Det känns bättre än det ser ut, men det är tydligen standard nu för tiden. Ser fram emot P&J på fredag!
     
     
    Aleccis däremot trodde och "räknade" jag med att hon skulle vara uppe i det blå och helt galen. Men näe, hon var typ som vanligt bara. Detta med bommarna är inte riktigt vår grej. Jag BÖR använda innerskänkeln och innertygeln primärt för att böja henne, men då jag svänger henne med ytterhjälper (pga får med ytterbogen, sladdar inte och får ekonomiska vägar i omhoppningar) så blir det väldigt svårt att rida med innerhjälper. Jag försökte verkligen och gjorde som jag skulle, men jag kan ju i ärlighetens namn säga att det hade gått bättre om jag fått svänga med ytterhjälper, haha. Sen hade hon ju inte blivit mjuk i sidorna, förstås - vilket liksom var hela poängen med övningen. ;) Äsch, vi tog oss ändå igenom det, även om jag känner mig lite "klämmig" emellanåt när jag inte riktigt hinner med/får gensvar. Rent fysiskt får jag ändå nästan hela tiden in önskat antal galoppsprång mellan bommarna, och bara det är ju typ en bedrift så som hästen stressar, hehe.
     
    Överlag låg hon på rätt mycket, men sådan är hon ju. De har så olika sätt; Aleccis och Latoya. Både tycker det är roligt, men Latoya är definitivt inte stressad, medan Aleccis direkt går in i den sinnesstämningen. Det är från början en positiv stress (jämför med en ledfull hund), men är snubblande nära negativ stress både en och två gånger.
     
    Hon bjöd på en bra känsla, men jag är inte helt nöjd med min del. När jag tänker på ridning i allmänhet och hoppning i synnerhet så ser jag tydligt vad som behöver ändras - både fysiskt och psykiskt. Men sedan är det som bortblåst när jag sitter på hästen och kvar är hundra ovanor. Jag är så trött på dem! Samma visa gång på gång - och det ger samma jävla resultat. Jag red in Aleccis så hon stannade på det gula och första gången ville jag vara noga med att mjukna så hon skulle få chans att hoppa ett bra språng. I praktiken blev detta ett för dåligt stöd = stopp. Kom en gång till, och höll mer i henne = stopp igen, eftersom jag då la henne för nära. Därefter slogs jag av tanken att jag inte alls gjorde som jag tänkt, och i nästa anridning spände jag magen och hästen går som tåget. Kom därefter ihåg att spänna magen inför resternade språng och ALLT blir då lättare. Distanser, galopp, stöd, sits osv. Jag lyckas uppenbarligen inte plantera detta automatiskt, men måste på något vis få in det i skallen så att det just blir det; automatiskt. Men, trots detta så är jag nöjd med Aleccis. Vi hade bra känsla på hinder och sådant här kommer vi alltid ha med oss. Det spelar ingen roll att hindret ligger på 95 cm. Rider jag skit, så lämnar hon inte marken. Jag ska nu verkligen, verkligen ta med mig detta - spänn magen, latmask!
     
    Har inte med stoppen på film för jag orkar inte med den "omedvetna belastning" jag får när det händer. Säga vad fan man vill, men jag känner vad som händer där uppe på hennes rygg, och så länge har vi känt varandra nu att jag vet vad jag gör för fel och känner direkt vad konsekvensen blir - sen att jag gör om det gång på gång är inte så himla roligt, men det är väl mänskligt antar jag. Det handlade inte om att jag inte såg distansen, det var anridningen som sög.
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.