• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Symptom och grundproblem

    Jag har verkligen ältat detta ämne hundra gånger nu och förstår att det är tröttsamt, MEN jag har nu knäckt koden!
     
    Vi pratar om den där osäkerheten som kom som ett brev på posten. Jag har sakta men säkert hittat symptomet och försökt "behandla" det. Dvs jag har så småningom upptäckt att jag släppt lite av stödet. När jag har släppt stödet har hon blivit osäker, då har jag blivit osäker och då har hon blivit ännu mer osäker och till slut så blir det stopp. Det är relativt lätt att göra något åt saken; kom för guds skull ihåg att stötta hästen! (Det svåra är att stötta ärligt, när man inte tror på sig själv. Men rent fysiskt är det inte svårt att hålla tygeln rejält sträckt.) Sedan dess har jag tagit med det i ridningen och försökt stötta och stötta och stötta.
     
    Men i veckan sköljde en blandning av känslor över mig när det gick upp det fetaste av alla ljus. Symptomet är att hon är försiktig och inte vågar och har tappat självförtroendet och behöver extra stöttning. Grundproblemet är dock att jag blev så jävla rädd för att backa av mot hindren!
     
    Ett tag så hamnade jag i en jävla avbackningsridning gång på gång och det drev mig till vansinne! Man kan inte backa in i hindren - det går inte att rida så! Man får inte rida så! Därför har jag varit så "rädd" för att hamna i avbackningsträsket igen och undermedvetet har jag knappt vågat hålla i henne mot hindret och tada - inget stöd, och tappad tro. Så jävla enkelt. Nu ska jag "bara" försöka låtsas att avbackning är okej (fast det inte är det) för att lura mig till att våga ha henne mellan just handen och inte bara framför skänkeln. Det låter bra och nu är jag taggad på förbättring igen!
     
    Det är en blandning av lättnad och besvikelse som sköljer över mig. Jävla klantig man är, och gör saker utan att man märker det... Men samtidigt, det är helt klockrent. Jag grävde ner mig och var så fokuserad på att inte backa av att jag måste ha slutat rida mot hindret och istället låtit henne försöka själv = hon fungerar verkligen inte så.
     
    Redan idag kan jag äntligen hoppa och ska nu låtsas som att det är okej att backa av bara för att lura mig till att stötta hela vägen. Jag har ju inte ens backat av knappt något alls denna säsong, förutom finalen i Borås vilket var med flit för att försöka rida en nollrunda i grunden - till varje pris. Så det grämer mig lite av avbackningen inte var ett problem från början, mer än att jag hamnade där i höstas och även blivit så rädd för den typ av ridning. Men nu ska jag rätta till mina fel!
     
    Länge leve analysen!
     

    Borås, vilken fantastisk tävling! Så seriöst, bra och välorganiserat och trevlig personal, och även medtävlande. Det var så kul! Tänker lätt försöka komma med fler år! (Det hade varit kul att ta med båda bruna *drömmer* Ps, de hade kunnat bo i samma box, det är luuugnt, hahaha.)


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.