• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat dag 2 i Bankeryd med Aleccis (8/5)

    Efter en knapp timmes promenad på asfalt kvällen innan, så blev jag glatt överraskad att hon var superfin i benen på morgonen! De rids sällan hemma på asfalt numera, men tanken slog mig när vi gick där, att är det något som borde sätta igång blodcirkulationen så är det ju att skritta på så hårt underlag som asfalt. Låter rimligt, i alla fall.  Vi tog en halvtimmes morgonpromenad på en skogsväg och njöt av morgonen, sällskapet och vädret.
     
    Sedan åkte jag tillbaka till Jkpg för att äta frukost, en timme senare var vi på plats för att starta dagen. Aleccis kändes fortsatt trevlig. Jag hade fortsatt samma tänk när jag red fram; värma upp men ändå rida så lite som möjligt och skritta/vila så mycket som möjligt.
     
    110 cm A:0/A:0
    Började bra, och linjen 2-3 gjorde hon så himla bra att jag verkligen ville klappa om henne. Men det var ingen bra idé, haha, för jag tappade ALL koll. Glömde bort banan och försökte desperat komma på den medan vi galopperade på långsidan. Hittade sedan mitt hinder, och fick rida snett mot det för att slippa behöva göra en volt. Det gick bra och Aleccis hoppade det hindret väldigt väl. Men efter detta misstag tappade jag all fokus och det kändes inte så bra faktiskt. Hon var bra, men ridningen blev okoncentrerad och det blev ingen "röd tråd" eller flyt. Vi tog oss till omhoppning ändå, och jag red mina valda vägar. Gjorde ett tappert försök att fånga upp henne, ha med balansen och rida väl till räcket på bortre långsidan, nr tio, men jag hinner inte få henne rak och vi touchar den bommen som faller. När vi red i mål hade vi 0+4 fel och fem sekunder snabbare tid än ledaren. Öööh,... Jag hade alltså haft råd att gå utanför till det vi rev, men hur ska man veta det?! Jag räknar alltid med att folk satsar, och väljer de kortaste vägarna. Men uppenbarligen gillar folk att rida sakta. Överlag gillar jag dock denna omhoppningen den var rolig! Och med tanke på att jag tappade all fokus så är jag ändå nöjd över att vi red en så pass bra runda, då den inte kändes så bra (pga mig, återigen). Aleccis var bra. Jag skulle ha berömt henne med rösten istället och hållit blicken uppe och planerat vägen till nästa hinder, hållit vårt fokus och ridit bättre. Resultatet må ha blivit detsamma, men känslan hade varit bättre.
     
    Angående linjen 7-8 som även var 12-13 (närmast kameran); när jag stegade den så fick jag den till 25 meter, dvs nästan orimligt(?) icke-relaterad för att vara en 110 cm. 26 meter är 6 normala galoppsprång, 22 meter är fem normala galoppsprång. Jag tänkte såklart rida på 6 kortare galoppsprång men jag är inte säker på mig själv, mina "steg"/meter eller något egentligen. Jag planerar men tar det ändå som det kommer, med mål att hålla min plan (och försöker utgå från att jag har rätt, för att lära mig och bli mer och mer säker). Så lite hade jag tänkt att hålla i henne. Därför är jag ändå rätt nöjd med att det blev 6 ganska bra språng där. Sista blev något kortare, så det hade kunnat vara ännu bättre. I omhoppningen var det perfekt att gå på 5 istället. Så ja, en liten egoboost att jag satte den, även om den kunde ha gjorts bättre. Många fick väldigt trångt på 6 galoppsprång just där.
     
     
    Vila i boxen med vatten och mat (hon har fri tillgång på mat i boxen). Sedan nästa klass. Vid bangång var allt solklart till hinder nummer åtta. En oxer, tillbaka på diagonalen efter långsidan, men ingen uppenbar väg. Man kunde rida utanför hindret som stod "i vägen", eller innanför. Jag hade Eksjö-starten med mig i bakhuvudet där jag gick innanför och var fel beslut, så jag var väldigt osäker på mitt vägval. Det skulle bli väldigt lång väg att gå utanför, och jag uppfattade oxern som stor och då är det svårt att rida med lång anridning... Även nian var valbar, men snäppet enklare att styra på. Jag hann i denna klass se ett par ekipage innan jag behövde hämta ut Aleccis, och även medan jag och Aleccis väntade utanför innan det var vår tur; alla gick innanför. Då bestämde jag mig för att göra det jag också. Det var inte för snävt att gå innanför, det var bara det att i grundomgångar är det ju utanför som brukar vara den vägen som "gäller", därav att jag blev osäker på hur jag skulle göra.
     
    Efter att vi hoppat fram så skrittade vi lite. Efter gårdagens sista klass hostade Aleccis faktiskt till av dammet, och det gjorde hon nu även inne på framhoppningen. Så även att det var lång tid innan det var vår tur så lät jag henne skritta upp och vänta utanför banan istället. Detta för att slippa dammet och för att få henne att kunna andas/svälja i bättre luft så att hon skulle bli lite fuktigare i halsen igen. (Hade inte tillgång till vatten där.) Men denna väntan var verkligen inte optimal som uppladdning.
     
    Jag såg ekipage efter ekipage och jag började tvivla på oss... Kände inte alls den där "woho, nu kör vi!"-känslan. Dessutom sänks ju energinivån och det är svårt att komma igång igen på samma sätt som när man precis hoppat fram och är lagom "uppe i varv". Vi gjorde ändå ett tappert försök.
     
    115 cm A:0/A:0
    När jag fattade galopp kände jag den där känslan av, och frågade mig själv; varför känns vi inte redo?! Hon var inte där jag ville ha henne och jag var inte "där jag borde" mentalt. Såklart berodde detta på vår lite väl långa paus när vi väntade på vår tur. Jag la en volt, försökte sätta tryck och red på. Det kändes bättre när vi kom igång. Men vi rev ut ur kombinationen. Det kändes ändå okej över den brutna linjen och även linjen därefter, men sedan var jag sen med att kolla på den där åttan (dåligt gjort då jag redan före start inte var helt hundra på vägen) och när jag väl tittade upp så svängde jag liksom samtidigt och rev upp lite kortare än vad jag velat och märkte hur jag höll på att rida henne mot ett obefintligt mellanläge. Det var hon som aktivt stannade, men jag bad henne inte/försökte inte få henne att hoppa. Jag märkte ju hur fel jag la henne. Klantigt! Tog lite tid på mig för att avdramatisera och kom helt enkelt igen. Blev inte ett helt perfekt språng (och den dåliga ridning/planering plus "stoppet", plus detta språng) gjorde att allt självförtroende bara rann av mig. Tack och lov lyckades jag ändå RIDA till sista hindret som hon hoppade bra. Skönt som fan, men det kändes rätt pissdåligt att jag inte kunde "hålla ihop" mig själv. 8 fel red vi ihop.
     
     
    När jag tänker efter så kan jag inte heller minnas att jag red sådär extra stöttande som jag lovat mig själv att göra. Nu behöver hon ju det, och jag också. För dagen innan satt jag verkligen och påminde mig själv i varje steg. Men när hon kändes "som vanligt" så måste jag, omedvetet, ha "gått hem" till den, numera, "vanliga" ridningen med normal stöttning. Vi hade rivit i vilket fall, men med bättre blick(!) och stöttning så hade vi avslutat med en bättre känsla. Jag är inte missnöjd, för det är en rejäl upphämtning efter Eksjö, men visst grämer man sig när man glömmer delar i sin plan.
     
    Aleccis har varit en stjärna hela helgen igenom och det har varit både en skitkul tävlingsdag (lördagen) och en mer träningsdag (söndagen), vilket ändå satt riktigt bra i hästsport-hjärtat. Nu laddar vi om inför årets första fälttävlan!


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.