• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Latoya på äventyr

    Skogen och raka spår stod på schemat för de båda bruna idag. Latoya först ut. Hon fick gå "sin" runda (för att kunna låta henne galoppera och inte behöva riskera att bli avbrutna pga händelser, otäcka saker, folk/fordon, eller om hon skulle vara spänd) men så la jag på "himlabacken"; den 600 meter långa uppförsbacke som bli brantare ju högre man kommer, som jag lägger in vid konditionsträning bland annat. Bra backe! Sedan var planen att rida bort till vändplanen, vända, rida ner och sedan fortsätta på in på en stig och fortsätta på den rundan som jag kallar för Latoyas runda just nu.
     
    Det gick super! Har var JÄTTEFIN idag! Så välbalanserad har hon aldrig varit tidigare, och precis lagom bjudning och rörelse framåt (fattade självmant galopp i första traven t ex, så lät henne galoppera). Vi galoppera bortåt, skrittade en bit när vi svängde in på andra vägen, galopperade igen och sedan hade vi backen framför oss. Hon tog det lite försiktigt, nästan som om hon inte visste om hon fick. Men jag hade kortade tyglar utan kontakt, höll en dm längre fram i manen om hon skulle skygga, men helt lösa tyglar för att låta henne ta för sig framåt. Sedan var det som att hon liksom "kände efter" och provade. Hon testade vad som hände om hon ökade lite, jag sa inget utan följde med, då ökade hon lite till, samma sak där, och så ökade hon ytterligare lite till. Men istället för att sänka nacken och jobba uppför, så hade hon rätt högt huvud, spetsade öron och benen trummade taktfast mot vägen. Så glad häst! Hon kommer hitta en bättre teknik när hon blir mer van.
     
    På toppen, så går det sedan svagt neråt så där lät jag henne skritta till vändplanen, uppskattningsvis 2-300 m bort någonting. Vände, galopperade uppför denna svagare backe och så brukar vi alltid sakta av och skritta ner för himlabacken.
     
    Men tydligen inte idag, haha. Jag satt upp, plockade, bromsade, ptro:ade och märkte att det inte riktigt gick så bra, hahaha. Så höll jag sedan på i 600 meter när hon glatt galopperade på för full fräs NERÅT också. Absolut, visst höll jag för fullt på att (försöka!) bromsa, men samtidigt såg jag min chans att träna på något som jag aldrig träna på. (Jag vet, jag är verkligen en obotlig optimist.) Nämligen det att fättävlanstränaren har sagt att vi måste träna på att galoppera i nedförsbackar för att lära oss det, vänja oss, och för att vi sedan ska kunna rida på hinder även i nedförslut! Men pga slitaget så gör jag inte det. Förutom idag då ;)
     
    När hon valde att springa vid kanten så var jag dock lite nojig över om hon skulle lyckas få grepp och hålla oss på benen (eftersom det var lite mer rull-stenar där, inte grus, småsten = inte så greppbart), men när jag fick tillbaka henne på vägen bättre så var det lugnare med just den delen.
     
    När vi kom ner så samlade hon sig i en bärig galopp igen och då var det bara(!) att sitta upp och bryta av. Hon bestämmer VERKLIGEN när och vad vi gör olika saker. Så jävla obrydd hon är alltså! Jag satt typ och sågade ett tag i början för att verkligen få hejd på henne. Men icke! Bytte sedan taktik och bromsade "snällare", med sits, säte, röst och kramande-lättande tyglar. Noll respons. Över en halv kilometer i snabb galopp (inte sken på något vis, bara glad och framåt) i rätt brant nedförsbacke, alltså. Jorå, spänning i vardagen är alltid kul. ;)
     
    Jag kan också föreställa mig att Latoya har en betydligt "bättre" kropp att dörna nerför en backe i galopp, än vad t ex Aleccis har. Så det kändes ändå rätt bra och stabilt, även om jag INTE tänker låta henne göra om det. (Hejhej fälttävlanshäst?! (A))
     
    Sedan fortsatte vi vår tur hemåt som om ingenting och var lika glada för det. Vi satte ett byte på grusvägen på kommande (vänster till höger), en efter kanske fem försök. Jag kände hur hon hade balansen till att byta, så la på byteshjälp i varje steg och sedan bytte hon. (Som synes på de videor som jag lagt ut så har hon väldigt lätt för sig och byter hejvilt, men inte på kommando ännu.)
     
    Så nöjd med sig själv efteråt, haha. Sockertopp!
     
    Förresten så står hon så snällt så uppbunden utanför, oavsett sällskap (P el A) eller själv. Så det måste ha varit oflyt att hon höll på att slita sig två gånger då när det nu var. Skönt att det inte var en idé som hon fortsatt med!


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.