• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Kass, sämst, värdelös, skitdålig. Allt pekar fan neråt.

    Jag klarar inte det här.
     
    Har försökt smälta det nu och är väl lite lugnare. Men jag kan inte kolla på denna film utan att storgråta. Aleccis var HUUUUR fin som helst idag på hoppträningen. Alltså helt jävla perfekt. Gissa vad jag gör?! Lägger henne brutalt i skiten gång på jävla gång. Hatar mig själv så inihelvete. Att lägga hästen i skiten gör alla någon gång, och det är inte det som är problemet. Problemet är att åka dit, vara så glad, taggad, laddad, full av förväntan och bara känna att nu vänder vi på det här och gör bara det vi gör allra bäst. Och så kan jag inte rida.
     
    Det finns tusentals olika hästtyper. Känsliga, tåliga, tuffa, orädda, fega, försiktiga, förlåtande, krävande, svåra, lätta, komplicerade, stenhårda, ängsliga och hundratals sorter till. Aleccis är förjävla bra. Hon är fantastisk. Jag älskar henne så jävla mycket. Och en häst som man är så rädd om vill man verkligen inte göra illa. Inte fysiskt, och inte psykiskt.
     
    En häst som man älskar så jävla mycket och bryr sig så ofantligt mycket om, som dessutom är skör som en istapp i stekhet sol... Alltså man vill inte ens snudda gränsen på något sätt, på något plan. Hon är försiktig och väldigt, väldigt rädd om sig och väldigt känslig för all typ av energi och känsla. Det innebär att jag är så jävla rädd att göra fel. Jag känner en form av prestationsångest MOT HENNE. Men det är inte där skon klämmer.
     
    När man rider in hästen i skiten gång på gång och inte kommer ur mönstret - då har man inte bara tappat all tro, och allt hopp utan jag är numera RÄDD för hindren. Inte rädd för hindren i den enkla bemärkelsen att jag skakar när jag ser dem, nej nej. Jag är nervös för att inte kunna erbjuda det avsprång jag önskar och jag är uppriktigt jävla skiträdd FÖR AVSPRÅNGSPUNKTEN. Jag märkte det idag. Den där förbannade avsprångspunkten skrämmer mig till förtvivlan. Jag har verkligen tappat allt. Och då hade dessutom Aleccis en extra bra dag idag. Kolla vad hon ställer upp, och kolla vad fin hon är! Hon bjuder som fan och var kanon på hindren. Och sen bara... pannkaka. Jag gråter som en barnunge som förlorat sina föräldrar. Så jävla körd i botten nu alltså.
     
    Visst, kollar man på det så kan man tycka att "japp, det skiter sig i bland men "äsch" är väl bara att...". Men nej, det må vara så första, andra och tredje gången. Men nu, tio gånger senare så finns det inget "äsch" kvar. Det är bara misstro, hopplöshet och förtvivlan. JAG kan inte styra runt henne runt en bana längre.
     
    Det tröstar inte att få höra att hon är svår. Hur fucking jävla skitenkelt det än ser ut. Hon är svår som fan och nu löser jag det inte. Felet är inte ens hos henne, utan hos mig. Jag vill älta, jag vill analysera, jag vill fundera. Men jag tror jag gör bäst i att acceptera, träna vidare och se inplanerade tävlingar som träningstillfällen att träna mitt öga som jag just nu vill byta bort. Så fort gräset är slaget och pressat så ska jag slänga ut något som kan agera bommar och bara vrålnöta ögat och avstånd. Tills dess ska jag försöka att ladda om till söndagens starter. Det är ett nytt försök att hitta tillbaka. Planen är att försöka rida lite kortare vägar för att inte utmana ögat för mycket och bli osäker på distanserna.
     
    Jag vet inte vad jag kan göra mer. Aleccis gav ändå ett förlåtande intryck idag - vilket bara inte händer. Det är hon som blir den ledsna av oss, om det skulle vara så, men idag är det ombytta roller. Hon försöker och jag blir förtvivlad. Och det känns också orättvist. Eller, klart jag inte vill att hon ska vara ledsen, men jag vill att hon ska bli arg på mig när jag är dålig. Jag vill inte bli förlåten. Inte idag. Jag borde ha mer skit för att jag är kass. Det är det enda som känns rimligt just nu.
     
    Här är i alla fall filmen. Varenda språng är med och de är bara ihopsatta i en film, oklippt. Let it rain.
     


    Kommentarer
    Mia

    Märker att vi är rätt lika ;-) Mkt analyserande och funderande. Been there-done that och det är hemskt och man blir helt jävla galen. Man får ju bedöma utifrån dina filmer och det ÄR ingen katastrof.Dock vet jag hur det KÄNNS ;-) Men du, fundera på VARFÖR man tappar avståndsbedömningen plötsligt. Den sitter i galoppen/rytmen och stämmer inte den så blir det svårt att hitta avståndet. Sen när man börjar bli osäker så helt omedvetet stirrar man PÅ hindret istället för över/förbi hindret. Sen är nr 1 alltid att snabbt sänka nivån och hoppa lågt tills "problemet" släppt. Jag tog mig ur det genom att börja reglera galoppen och verkligen se till att det kom bakifrån-STILLA LÅG HAND-och bara låta hindret "komma till dig" genom att se över/förbi. Man ska inte börja fundera för mkt på si eller så för du har inte ändrat din ridning.....bara din känsla och ditt mentala tänk. Du måste hitta en väg "igenom" problemet och det kommer du att göra. Bli inte så arg på dig själv och din häst klarar det här om du låter henne göra det. Försök att inte bygga upp ett problem så det blir så stort, det är inte så komplicerat ;-) Du fixar det om du ger dig och hästen lite tid. Allt går i vågor och just idag är dte en nedgång så nästa blir en uppgång ;-) Lycka till :-)

    Svar: Alltså.. TACK! Vet du, jag tror du är något på spåren här. Framför allt att jag bara sitter och måttar, måttar och måttar mot hindren! Fasen jag har ju glömt att de kommer till oss "i sinom tid" ändå ;) Nej men du har helt rätt, bättre att vänta! Ska försöka komma ihåg att läsa denna kommentar lite närmare inpå tävlingen sedan för att verkligen plantera rätt tanke i huvudet. Ja, visst går det i vågor. Men det är otäckt att jag blivit så negativ. Jag brukar ändå tåla en del motgångar, eller vad man ska säga. Aja, träning är det enda som hjälper :)
    vinna.blogg.se

    2016-06-01 @ 12:52:03


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.