• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Aleccis på ängen

    Jag red Aleccis först idag, och vi kunde dressyra lite på ängen. Det kändes inte superbra, men inte heller skitdåligt. Det var ett mer "sådär men ändå okej"-pass. Vissa delar av programmet fungerar relativt bra och andra är... rätt urkassa. Som efter galoppen och en travdel där man vänder över ridbanan, gör halt vid x (obs; det gör hon bra!) men sen är det trav igen och därefter ny galoppfattning nere i hörnet, det är bara det att det blir galoppinslag på galoppinslag hela jävla tiden efter den där halten! Maah. Hon vill och vill och vill, men jag vill fan ha trav, haha. Tyglarna halkar dessutom ur mina händer och jag kan inte korta dem. Alltså jag KAN INTE korta dem... Det går inte..?! Det hade varit bättre att de stannade på vettig längd för då skulle jag inte ha det problemet, men icke. De glider och glider. Jävla skit. Vet inte hur jag ska lösa det.
     
    Men ärligt talat är jag inte alls särskilt uppgiven. Det känns ändå rimligt att starta och om jag bara håller nerverna i styr så kan vi nog få en rimlig bedömning. Jag räknar inte med några stordåd, haha, men det är ju kul om vi kan visa oss så "normalt" som möjligt så det helt enkelt känns rimligt. När nerverna bråkar och man inte reder ut någonting, då blir det inte heller en "rimlig" bedömning. Så det är just det där rimliga, "som vanligt", OSS, som jag vill få till och kunna "visa". Jag har så svårt för det där med att "visa upp". Är så obrydd att jag inte bryr mig om vad någon tycker om min häst. Hon är bäst och jag älskar henne, men ingen annan behöver göra det så det finns inget "jag-ska-visa-upp-min-häst-och-vill-ha-bekräftelse-i-form-av-höga-procent" i mig. Självklart är det såklart roligt om vi får till det och det känns bra, men jag menar, jag skrattade efter att vi fick 52% förra året. Vem fan bryr sig? Så länge jag älskar min häst så är allt annat oväsentligt. (Det är dock svårt att bli bra på en bedömningssport när man har den inställningen...)
     
    Men även om jag inte bryr mig på det viset så är jag fortfarande en tävlingsmänniska och det är väl därför jag ändå känner av nerverna. Jag gissar att det snarare hänger på den orutin jag har och att jag inte litar på mig själv på det viset att jag kommer komma ihåg programmet. Så om jag bara ser till att lyckas tajma in lite fler starter (även lokalt är av intresse om det finns tävlingar nära), så att det blir fler träningstillfällen att träna på själva tävlingsbiten skulle nog ytterligare delar falla på plats.
     
    Om vädret är vettigt så går hon dressyr imorgon igen. På fredag tror jag att hon ska gå mer raka spår men även ta något språng upp, men även ner för, banken och över någon av faten för att desperat smyga in lite terrängkänsla. Men vi får se. Lördag blir genrep med ännu mer dressyr (regnar det så blir det jobbigt). Alternativet är att jag skiftar mellan dagarna. Jag känner att jag borde dressyra någonstans på en 20x40 bana med bokstäver också för när jag chansar på en äng blir allt för litet. Serpentinbågarna blir för tajta och volterna blir inte 20 meter. Så det hade varit bra att träna på själva måtten.
     
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.