• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Värnamo med Aleccis (20/3)

    Den där fantastiska känslan när man i godan ro går banan med all tid i världen när bubblan plötsligt spräcks av: "DU ÄR START NUMMER TOLV OCH DE BÖRJAR NU!". Eh, VA?!
     
    Jorå, så var det med den framridningen... Ut med hästen, på med grejer, hästen blev skrittad lite kort medan jag slängde på mina grejer, travade lugnt ner till framhopp, in där, ett varv skritt på spåret sen börja rulla galopp och få upp lite flås och blodcirkulation. Och det är såhär man får en hållbar häst! Eller? (Det är ju tur att vi inte skulle in och hoppa en 150 direkt, utan att det bara var en 110 haha - but still! Framridningen ska man inte fuska med ändå.)
     
    Aleccis kändes ändå precis som vanligt. Hon var glad, och sprang gärna och hoppade lyckligt. Nöjd skrittade vi efter en stund upp för att vänta på vår tur. Riktigt så sena att vi behövde vrålstressa och hoppa, hoppa, hoppa och sen in på banan var det inte, utan det var en mer komprimerad framhoppning (utan något annat än ren fysisk uppvärmning, dvs ingen lydnadsriding öht) där jag lät henne ta ett par språng, skrittade lite, tog ett par språng, skrittade lite. Försökte göra en avvägning och ge henne bästa tänkbara förberedelse ändå, trots alldeles för lite tid. Och huvudsaken är att man försöker.
     
    110 cm A:0/A:0
    Hon var inte med mig och jag var i uppvärmningsmode och kom inte riktigt om med skänklarna. Hon var inte ett skit ridbar utan sprang på och låg i handen och ville öka mest hela tiden. Det var varken snyggt eller välridet, men det var felfritt i grunden och vi rullade på och tog våra vägar i omhoppningen. Aleccis gjorde det bra! Vi kom lite väl kort och snett in i kombin, men hon fixar biffen! Sen tänker jag planera för att svänga och då är hon redan påväg och svänger så är ju bara att fullfölja och gå lite onödigt ivrigt på sista hindret. Som föll. Riktigt så skitdåligt kändes det inte, det var liksom inte en uppenbar rivning och lite förvånad blev jag när den föll men då var det tillräckligt dålig anridning och dålig höjd pga ivern, så det höll inte. 0+4 fel. Jag är dock ändå nöjd med vad henne just eftersom framridningen (vilken framridning?) var så... urusel.
     
     
    Häst fick vila sig i transporten och käka och blöta munnen (jupp, typical A). Så småningom var det dags för att gå banan till 120. Och alltså... 120? Jag vet inte om de typ skrivit fel på pappret för det var den yttepyttigaste 120 jag sett, haha. Två hinder skulle jag ändå gissa låg på 120 (6 och 9, båda oxrar) men resten var små. Hade jag gått banan utan att veta höjd/klass så hade jag gissat på en maxad 110, alternativt en hederlig 115, utöver de hinder 6 och 9 då. Men det gjorde ju inget. Och fy fan vad skönt att det kändes så himla litet! (Sen sa en klubbkompis att det är ju inte konstigt att jag tycker det känns litet eftersom jag tidigare hoppat, och även jämför med, Borås - true! Så sant. Hon var klok hon, haha. Så långt tänkt ju nämligen inte jag.)
     
    Ny framridning och framhoppning, denna gång lite mer enligt boken. Lite mer, som sagt. Aleccis var så sjukt oridbar?! Kände inte igen min häst riktigt. Och jag är väldigt, väldigt mån om att absolut inte "bråka" med hästen för vi är trots allt där för att hoppa och inte galoppera i balans, hålla sig till trav när man ber om trav, inte slänga och vingla och bara vilja fram, fram, fram utan att lyssna. För sådan var hon. Det gick inte att trava och hon kändes lite sprättig i galoppen. Fick henne att galoppera ett varv eller två i i alla fall lite balans till slut.
     
    Inne på framhoppningen så var hon lite knäpp, haha. Älskade häst. Hon var som förr och studsade fram längst långsidan och nöffade. Ja, hon grymtar ju när hon tar i och det gjorde hon jättemycket. Hade fullt sjå att försöka ha henne hos mig och dessutom försöka kombinera detta med att rida på hindren. Hoppade bra gjorde hon i alla fall, och resten är inte så noga ;)
     
    Sedan Borås kände jag verkligen att nu är det bara en tidsfråga innan nollan sitter. Men hela veckan har jag haft känslan av att vi fasen ska sätta nollan nu! Jag sa det till mamma när jag frågade om de kunde följa med; "jag tänkte nolla 120n", haha. Det var en A:0 men inte jättemycket alternativa vägar. Funderade på om jag skulle gå innanför till femman eller skita i det, men sen slog tanken mig att vafan, sätt hästen på röven och sväng för fan, haha.
     
    120 cm A:0
    Hoppade ettan, linje två-tre skulle vara sju men vad fan gör jag? Drar in ett åttonde minisprång precis innan hindret? Kom inte ens ihåg det, utan såg det på filmen efteråt och ba; öh? Fyra a-b, innanför till femman men tappade jättemycket energi där, gjorde dock allt rätt och satt bara kvar med låga händer och höll om erbjöd henne det som blev, fortsatte lite innanför i landingen efteråt. Långsidan sex-sju på sex galoppsprång, tänkte höger och Aleccis gick däråt, kom på att det inte var så himla bra för vi skulle ju hinna svänga med, haha. Gjorde världens fulaste sväng där vi halkade ut rejält, flöt på till nian som jag uppfattade att hon kikade till ytterst lite på, men la bara om benen och så seglade vi över. Det kändes så lätt! Och så roligt! Nollan satt där! Vi red in på placering och höll oss på rätt sida hela startfältet igenom - 11 placering av 63 starter.
     
    Känslan var bra, men inte utan att det går att gnälla lite. Jag känner hur vi fortfarande jagar rutin på höjden, och det upplevdet lite vingligt och sådär. Men jag fick beröm för rundan och att det inte såg ut som jag upplevde det. Håller med om att det ser godkänt ut, men med fler 120-rundor i kroppen kommer det successivt kännas ännu bättre!
     
    Blev rejält besviken när jag såg filmen. Utanför bild 50% och resten är suddigt... Men bättre än inget.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.