• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Gina Tricot Grand Prix i Borås 7-9 mars med Aleccis - förberedelser

    Jag tänker dela med mig av så mycket detaljer jag bara kommer ihåg, så tja, förbered er på mycket att läsa i de kommande inläggen.
     
    Helgen före meetinget jobbade jag. Därför var tidsbristen min bästa vän och packnigen blev lidande. Jag sköt, givetvis, fram det till söndag kväll (avresa måndag morgon). Sedan skulle såklart en oplanerad födelsedagsfika tryckas in samtidigt så tja, jag åkte från stallet vid halv tolv på kvällen. Var sedan orolig att jag skulle försova mig så jag vaknade hundra gånger på de fyra, fyra och en halv timmes, sömn som jag erbjöd mig själv. Stabil uppladdning!
     
    Vaknar upp till snö, snö och ännu mer snö. Det lägger sig på marken och är inget superväglag direkt där det varierar mellan slask och snö. TACK SOM FAN till att de "kära" medtrafikanterna lyckligvis höll hastigheten så det gick att rulla 80-90 hela vägen förutom en bit där vi hamnade bakom en plogbil. Annars är ju folket inget att hurra för direkt när "det kan vara haaaalt". Så ja, jag som åkte i sista sekund var glad att det trots allt flöt på. När jag närmade mig såg jag en annan transport som körde in på tävlingsområdet så jag tog helt enkelt rygg på den och körde efter. Fel, tydligen. De hade kört fel och likaså jag. Dessutom kom vi liksom inte direkt vidare då funktonärerna inte visste vart vi skulle eller hur vi skulle dit? Så blandade åsikter/direktiv och sedan ställde tjejen före sitt ekipage då klockan var mycket och hon behövde gå banan. Detsamma gällde mig som också startade tidigt (tidigt för att inte ha med någon hästskötare), så jag gjorde samma sak. Ställde mig längs kanten och stress-sprang banan. Bra osv...
     
    Körde därefter tillfälligt ner till dagsparkeringen pga noll koll på allt plus vrålstressad. Lastade ur och besiktigade, sprang ner och band fast Aleccis i grimma och grimskaft över tränset men hon som redan var spänd (...inte så konstigt) gjorde något jag ALDRIG hade kunnat gissa. Hon backade och backade tills skiten gav upp och sedan stack hon! ALLTSÅ DEN PANIKEN! Jag hann ju både se henne bli ihjälkörd och gräva ner henne på de två minuterna hon var lös. TACK OCH LOV IGEN, så valde Aleccis vägen mot besiktning/ridhus och där var det två hagar på kanten av vägen med elstängsel så en tjej sprang mot henne och viftade och då stannade som tur var Aleccis och tjejen kunde ge mig henne. PHUU. Trodde jag skulle dö där... Fick sedan böka som fan för att hålla i hästen samtidigt som jag skulle knöla in oss emellan mitt ekipage och lastbilen bredvid för att kunna ta på oss alla saker. Klockan gick såklart.
     
    Jag kände mig stressad, och rätt... uppgiven. Alltså, att åka på tredagars meeting ENSAM var verkligen att ta sig vatten över huvudet... Men sen har jag ju jobbat med min mentala bit, så jag gjorde allt i min makt för att vända på skiten och koncentrera mig på RÄTT saker.
     
    Inne på framridningen (vi hade väl en sisådär 3 ekipage eller något på oss, så det var till att börja låta henne jogga igång direkt), så märkte jag att jag omedvetet drog lite på munnen. Som att liksom bemöta mina medtävlande på ett trevligt sätt vilket jag alltid försöker göra och gör. Då slog det mig! Le! Klart jag måste le. Le och andas, sedan ta en sak i taget bara. Det var svårt, för egentligen ville jag bara sätta mig i ett hörn och gråta. Dåligt med sömn, ingen frukost, körde in fel, stressad, hästen lyckades smita, stressade igenom bangången och så alldeles för kort tid till att rida fram. Alltså, FUCK.
     
    Men det gick ändå rätt bra. In på framhoppningen. Försökte att tänka att rida fram effektivt - dvs jag behöver inte nöta någonting alls utan bara värma upp henne. Resten kan vi. Nästa motgångsvindpust kom när jag repeterade banan medan jag skrittpausade på framhoppningen. Jag kom inte ihåg omhoppningen! Alltså seriöst. Jag fick inte fram det i skallen, utan den var helt puts väck borta! Åh, jag nötte 1, 2, 3, 4, osv, osv och bara väntade på att den skulle dyka upp, men icke. Repeterade och repeterade. Men sen! Alldeles för lång stund senare så hittade jag "felet" i minnet och därefter dök resten av banan upp igen. PUH igen.
     
    Aleccis kändes "som vanligt", så det var inga konstigheter. Bara att rida och så fixar hon resten. Det var dags att vara beredd och gå bort till banan.
     
    När jag red in på framridningen så fanns såklart alternativet att lägga en del av fokuset på att ta med mig mobilen bort och slänga den i någon random medhjälpare/funktionärs hand. Men jag gjorde det valet att då kommer jag ju tänka på det och med denna vrålkassa uppladdning så måste jag lägga precis ALL fokus rätt. Inte lämna något åt slumpen. Så mobilen fick ligga kvar i jackan som hängde borta på ett staket. Ingen film, med andra ord.
     
    Världens finaste <3


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.