• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Skillnaden som gör skillnaden

    Jag tycker verkligen om när människor vill, kan, får och blir accepterade för dem de är. (OBS, gäller ej rasister.) Jag och Ida pratade en hel del om de olika pronomen och människor i allmänhet när vi skrittade fram igår. Därför blev det en extra lång framskrittning, sen några hundra meter trav, därefter skritt i tio minuter till. Lite galopp, lite mer galopp och lite blandat och så var vi hemma efter en dryg timme, utan alldeles för högt/mycket tempo (sätt till Pärlhästen och värmen).
     
    Detta med hur människor (som accepteras av samhället och alla normer) inte kan acceptera andra, typ HBTQ-personer. Alltså det driver mig till vansinne. Det enda de vill är att bli accepterade, och de som inte accepterar är de som är accepterade av samhället. Förstå hur vidrigt det är! Jag önskar, av hela mitt hjärta, att dessa människor en vacker dag får stå där själva, ensamma, utan att känna tillhörighet eller acceptans av omvärlden/samhället. Kanske inte så snäll önskan, men det är nog först då den empati som behövs för att förstå, borde hälsa på i hjärnan och helst bosätta sig där. Hur kan man inte tänka sig in i andra människors (och djurs...) situationer? Det är något jag alltid har haft väldigt lätt för; sätt mig i en debatt och välj både ämne och vilken sida jag ska ha så ska jag langa argument. Jag har alltid haft jättejättelätt för just det. Anpassa och leva mig in i olika situationer (typical mellan-syskon). Vet ni vad? Det är just därför jag, som bara känner och utgår från mig själv, tar för givet att andra kan göra samma sak. Men icke! Jag har förstått det på senare tid. Det är oroväckande vanligt att andra människor bara och åter bara kan se saker ur sitt perspektiv. Ledsamt, tycker jag. All kärlek är bra kärlek.
     
    Vad gäller hästarna lite mer specifikt så har jag grämt mig över en sak i ett halvår nu. Det är min stigläder. När jag köpte denna sadel (provades ut i januari 2015) så köpte jag även nya stigläder. Ingen direkt kvalité och givetvis så töjer sig läder vid belastning. Så nu 1,5 år senare så har jag inte varit nöjd med längden. Inte så svårt att göra något åt, kan tyckas. Men joo. De är nämligen på innersta hålet och min hålgörare är inte sitt bästa jag längre. Dessutom trodde jag att det bara satt i huvudet och jag övertalade mig att det minsann inte alls var fel på mina läder. Jag kommer ju ur sadeln i sprången och känner att jag har balans på hästryggen i övrigt. Men ändå. Lite långa kändes de, och har gjort rätt länge nu.
     
    Jag har ju skjutit bort de få tankarna som velat störa mig angående allt vad hoppning heter efter hoppträningen i tisdags. Det har inte varit många tankar, men de få som dykt upp har jag skjutit undan. Nu räcker det med funderingar och analyser. Det är bara att rida :) Men det första jag gjorde när jag kom hem var att dra loss lädren, damma av hålgöraren och måtta ett nytt hål i vardera läder. Jag kände att jag måste ta tag i det nu. En liten skillnad, som kan göra skillnad.
     
    Igår var första dagen jag provade dem. Det kändes bra, måste jag säga. Men lite annorlunda. Som att ha knäna i armvecken ungefär, milt uttryckt, haha. Blir ju lätt så när man haft exakt samma längd väldigt länge. I galoppen kändes det som att jag inte riktigt kom om henne med benen så det blir en liten svårighet (mest i tanken - hästen märker inte skillnad på max 2 cm skänkelhöjd - hoppas jag iaf, haha). Men! Jag fick ett helt annat engagemang i buken och dess muskulatur! Bättre stöd och det blev liksom lite av en uppmuntran till att sitta stadigt. Aleccis svarade trevligare frammevid (även om vi fuskade med nödbroms, but still! Hon var ovanligt fin framtill!) Låg på men jag kunde kombinera hjälperna bättre och det kändes lovande! Ska bara vänja in mig i nya längden (som jag ju egentligen har längtat efter - alltså JA, exakt såhär lat råkar jag vara. Men nu är det gjort!), vilket inte borde ta särskilt lång tid. (Hur mycket kan man skriva om att korta lädren ett hål? HAHA, jag i ett nötskal. Kan aldrig hålla mig kortfattad.)
     
    Trevlig bild, såhär urplockad ur sitt sammanhang, höhö.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.