• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat Lenhovda med Aleccis

    Idag åkte vi till Lenhovda och hoppade regionalt. Jag fortsätter att kombinera nattjobb med tävling och fick ihop tre timmars sömn före uppstigning. Kände mig bara lite småtrött till och från, men det var absolut ingen fara, som tur var. Skönt när det inte påverkar en (så mycket) när man fuskar. De fel jag gjorde i Norrahammar-Taberg förra helgen har jag idag dessutom rättat till och det gör mig lite extra glad.
     
    Inför första klassen kändes hon fin. Gräset där vi red fram var okej men inte optimalt grepp utan var och varannan häst halkade lite vid någon sväng. Vi klarade oss hyfsat, men halkade någon gång när vägen blev oplanerad. Inne i ridhuset var hon superfin. Helt perfekt tempererad (dvs mycket häst i handen för det blir det när hon är piggelin) och jag red på framåt, precis som tänkt. Bra anridningar, bra avsprångspunkter och riktigt fina språng över hindren.
     
    110 cm A:0/A:0
    Jag hade med mig att jag ska rida henne framåt hela tiden, och rida henne utefter det. Dvs framåt första, balansera och stötta upp sedan - inte försöka göra tvärtom. Det flöt på himla bra! Hinder efter hinder, språng efter språng. Roligt nog så satte vi äntligen nollan i grunden igen och fick påbörja omhoppning! Hon var laddad och jag lät henne ta för sig, men i kombinationen så vek hon ur. Jag vet inte exakt vad jag gjorde som gjorde att hon vek ur, men uppenbarligen red jag för kasst. Jag vet småsaker som jag kunde gjort bättre, men det var inte katastrofdåligt. Hon har aldrig brutit ut så tidigare, så jag var inte med på det och höll på att åka av. Hade hon visat att hon gick vänster hade jag försökt möta med vänsterhjälper och försökt leda in henne åt höger. Men det var bara att ta om den och avsluta med samma goa känsla som vi började. NÖJD ändå, men klart att jag önskar att jag hade ridit ännu bättre mot den på första försöket. 0+7 fel blev resultatet varav 3 för tiden. Bra känsla, som sagt, och en inkassering på pluskontot i vårt självförtroende.
     
     
    Kort frukostpaus, därefter ny bangång. Ettan kändes stor, fyran var enorm och femman var också stor. Sexan var en lite annorlunda väg med hindret på medellinjen, sjuan var lugn och åttan var kombinationen. Linjen två-tre var banans lägsta hinder men jag blev velande gällande dem ändå. Jag fick det nämligen till 23 STEG, haha, vet i fan hur många meter det är, eftersom jag får kritik för mina stora meter? Haha! Men så länge har jag i alla fall tävlat Aleccis nu att jag vet att 22 steg är fem galoppsprång och 26 är sex galoppsprång. Jag stegade igen, men det kändes inte bra. Det var verkligen inte tänkt som 22 och definitivt inte 26.
     
    Då gick mina tankar såhär; det är fem och rida på framåt som gäller. För bromsar jag upp och rider på sex så riskerar jag att komma nära och göra min häst illa. Aleccis är känslig och vill inte slå sig (precis som många andra hästar), och de tidigare erfarenheterna (senast i NTRK) säger mig att inte stoppa in ett extrasprång. Så jag valde att tänka framåt i landningen där och göra mitt bästa för att nå på fem.
     
    Återigen var Aleccis sitt bästa jag och bjöd på kanonkänsla på framhoppningen. Vi kom inte riktigt åt 120-höjd eftersom hindren inte låg där, men jag vet ju att det egentligen kvittar (är ju bara min hjärna och ögon som vill vänja sig mot höjden, som den orutinerade ryttaren jag är på 120, hehe) så vi hoppade glatt 110-hinder och gjorde oss sedan beredda.
     
    120 cm A:0/A:0
    Framåt, och sätt tryck i hästen. Det var det enda som gällde. Jag satte av och kände hur Aleccis gick på. Jag kände också att hon inte lyssnade utan blev springig (inte så lätt att sätta tryck när hästen "springer ifrån" en), men efter någon kortsida så började jag få till kommunikationen oss emellan. Jag är så glad att jag, trots att jag redan tycker att ettan är hög (hög men inte stor, alltid något dock) gav Aleccis bra ridning och stöttning och ett bra första språng. Kanon. Red mot linjen, hoppade tvåan och la på rätt mycket ben och det blev inte så bra ändå. Det blev springigt och Aleccis sa åt mig att såhär kan vi för fan inte hoppa! Nej, jag vet - egentlingen. (Skit, skulle ridit på sex haha). Så volt där, sedan tryck i svängen för att styra mot det stora hindret som skrämt mig; fyran. Som hon hoppar hur bra och okomplicerat som helst! Glad ryttare, haha. Styr mot nästa störa hinder; femman. Kan fortsätta rida bra och erbjuda henne hindren bra och hon suger och hoppar glatt. Blev lite obalanserat i svängen till sexan men kände att vi både hade rätt framåt-feeling så den gick plättlätt. Sjuan gick med bra men till åttan halkar hon till lite, kommer i korsgalopp och blir kvar i korsgaloppen men bytte sedan. Känslan där var att jag tappade önskvärt tryck men vi kunde ändå segla igenom och gå i mål med 4 fel. Så jävla nöjd med denna rundan! Hon var kanon och jag red bra! Missen på linjen var fel redan på planeringsnivå. Min plan var att gasa på för att räcka, men så blev det lite väl bra (orutin) och framtungt/ mer spring än tryck - och jag höll min plan. Att hålla en dålig plan är också lite bra, för jag är tyvärr rätt dålig på det. Så jag gjorde en miss men som inte gjorde ont på hästen (värt ett stopp än en grov rivning, även om ett pet såklart är att föredra) och som jag lärde mig av!
     
     
    Mycket riktigt så såg jag sedan att de med mindre hästar red på sex galoppsprång där, medan de stora gick lite fram och nådde på fem. Det inkasseras också på rutinkontot ;)
     
    Sammanfattningsvis så kan jag bara säga att jag är nöjd, nöjd, nöjd. Inga tiptop resultat som man vinner med, men definitivt en känsla som kommer ta oss tillbaka snart. Åh, så härligt när det fungerar! :D Hon är liten och hon vill hoppa på fart - så då får jag helt enkelt lära mig att ALLTID erbjuda henne det.


    Kommentarer
    Linnéa

    skönt med en nöjd känsla ! :D

    Svar: Absolut :D
    vinna.blogg.se

    2016-06-12 @ 17:49:13 | URL: http://nouw.com/linneabenjaminsson


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.