• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Norrahammar-Taberg med Aleccis

    Aleccis var taggad och fin idag på framridningen. Jag hade lite svårt att hålla henne, men inte så att det var några problem. Över oxern första gången vi tog den så låg hon såklart på, och klippte av med massa energi. I landningen gick en häst med rosett i svansen och som verkade vara mer av den nerviga/oroliga typen. Jag tänkte ge dem plats och svängde därför över hindret och tog åt höger för att inte möta eller komma nära dem för att underlätta för dem. Fick ett rytande; "nu får du lugna ner dig!". Ööh, okej..? Bad om ursäkt och sa att det inte var meningen(?) (för jag försökte ju bara värma upp min häst, wtf?). Det är ju verkligen mitt fel att min häst var övertaggad, hmpf. Trevligt, trevligt. Det bekom mig inte. Jag ber gärna om ursäkt både för sånt jag är vållande till och saker jag är oskyldig till bara för att kunna fokusera på mitt och släppa det, och göra mitt bästa för att framhoppnigen ska vara trevlig för alla som vistas där. Så jag red vidare och försökte dock rida på hindren när de inte var borta på landnings-halvan. Tilläggas bör att det var det första och enda som "hände" med detta, eller vafan, något ekipage öht. Inga incidenter eller något, så jag blev minst sagt förvånad, haha. Aleccis kändes i alla fall bra och avstånden satt så det var ett glatt ekipage som traskade in på banan.
     
    110 cm A:0/A:0
    Jag börjar med att inte riktigt se avståndet mot ettan, utan valet är att låta henne gå så det blir en blandning av att skicka iväg henne och att låta henne rusa mot hindret. Efter tappar vi balansen (det kändes mer än det syns) och jag hade massa tid att hinna få tillbaka den och få tillbaka henne, vilket jag dessvärre inte lyckas med och det blir stopp på tvåan. Lite surt, men inget att göra åt det. Det var dålig anridning och bara att ta om. Därefter gjorde vi en kanonrunda 2-9! Allt satt! Avstånd, tempo, distanser, anridningar - hela baletten. Inte i en bom och en underbar känsla! Vi gick ut glada, nöjda men med 5 fel i bagaget.
     
    Skrittade en bra bit och sedan fick hon stå och vänta en liten stund. Var även på denna tävling inte lönt att ställa in henne mellan klasserna. Banan till nästa klass kändes bra. Inte hög eller svår, utan något vi helt klart skulle fixa. Speciellt efter första klassens känsla och inkasserade självförtroende.
     
    Jag värmer upp Aleccis för andra gången och börjar hoppa fram. Räcket ligger på 120 och oxern på minst 125 (alltså varför höja skiten på en lokal jävla 115? Man kan inte ens vinna pengar...). Det var ingen rulljans alls utan alla verkade (märkte jag) visst vänta på något (att någon skulle sänka). För till slut bad jag dem sänka ner hindren lite och då skulle helt plötsligt alla hoppa. Annars höjs och sänks det ju för glatta livet och oavsett vad man kan tycka om det så finns det i alla fall möjlighet att smyga in till och hoppa det som passar. Här blev det lite dött. (Och jag får ju alltid klara mig själv, och har ju ingen som hjälper specifikt mig med hindren.) Räcket hoppade hon super, även oxern. Kom en andra gång och då drog hon något överjävligt och även om hon hade försökt så går det inte att få upp benen när hon blir så framtung som hon blir när hon sticker mot hindren. Så där la hon ju på en nit, såklart. Ja, jag försökte göra vad jag kunde; höll om, höll i, satt upp och försökte "hålla ifrån" henne från hindret. Absolut, visst finns det diverse metoder att använda om hästen inte lyssnar men det sitter så djupt i mig att jag inte kan förmå mig till att t ex dra tag i henne eller liknande, för ja, har du en stopper så vet du... Man rör liksom inte hästen mer än detaljer (försöka iaf...) för annars hoppar den likt förbannat inte. Även om det hade varit klokare att styra bredvid eller något när hon drog på så. Sen hoppade vi ett språng, fick ett till stopp och hoppade ett språng. Alltså kul uppladdning. Hon vill, vill, vill - men springer ju in i botten på hindren och så fegar hon ur sen. Stabilt. Det hade varit lättare om jag hade 100% kontroll på BÅDE henne OCH mig och min ridning. Men så är jag ju ingen elitryttare heller och kan inte garantera att rida korrekt och enligt konstens alla regler i exakt varje anridning. Nu låter det nog sämre än det var, för det kändes inte hopplöst att gå in på banan, men lite surt var det att inte få till kommunikationen mellan oss. Bara jag tänkte extra mycket på balansen så skulle det gå bra.
     
    115 cm A:0/A:0
    Jag skrittade runt, men när startsignalen gick så var jag "för nära" starten så det kändes så fel att ta massa tid på mig och rida bort och verkligen bli klar. Jag försökte lägga en volt och få med henne men vi var väl inte riktigt 100% redo, med facit i hand men balanserade upp och red igenom starten. Ett jävla förbannat stopp på första hindret, som var ett snällt jävla räcka på max 110 cm. Alltså, REALLY?! Kul start... Hon fick en ponnyspark som tack (utan sporrar eftersom jag inte rider med det, men ändå), och jag fick tillsägelse av speakern. Så onödigt... För på filmen i efterhand såg jag att jag red i undertempo = klart som fan det inte kändes som vi var redo när hon inte var helt framme för skänkeln! Åh, dumma mig. Men jag var ju så mån om den där jävla balansen. Morr. Tillbaka till rundan. Det blev pannkaka såklart. Ojämnt, "oroligt", svajigt, nedslag och ett stopp till, och ett nedslag till. För när det inte flöt på så började jag ta i henne. Och så blev det extrasprång så vi kommer för nära och nedslag på det. När vi rev näst sista hindret så gick vi över max-fels-gränsen men de sa inget och jag kunde hoppa även det sista hindret, men vi blev uteslutna totalt sett. (Rrroligt.)
     
    Det kändes inte alls bra att avsluta dagen så, och framför allt inte efter den första rundan vars känsla ändå var riktigt bra. Men på ett sätt kändes det ändå "bättre" att vara lite arg istället för ledsen förkrossad. Det är lättare att återgå till träning istället för att ifrågasätta hela livsstilen och inte se var man ska börja, om man ens ska fortsätta... typ. Och efter att jag har sett filmen så känns det blandat, men det är 100% fel från början; undertempo. Det var regel nummer ett när jag började hoppa Aleccis; FULL FART ELLER INTE ALLS. Klantigt att jag var så noga med att vara i balans i stället. Det går ju att kombinera "framför skänkeln" (och önskat tempo) med balans, men nu var jag dum nog att jag inte riktigt la märke till vad jag gjorde.
     
    Jag la ihop filmerna igen och tog bort första stoppet i andra klassen, som jag brukar om vi stannar på första för det är inte direkt någon självförtroende-boost att se skiten när man kollar igenom sina rundor. Men här är vi. 


    Kommentarer
    Anonym

    Har man en häst med rosett i svansjäveln behöver man inte spatsera runt på landningsbanan

    Bitter tjej som själv har en käpphäst dvs... Jag.

    2016-06-06 @ 02:49:31


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.