• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat dag 2 VRF midsommartävlingarna

    Otippat men; <3<3<3<3<3
     
    Jag red fram väldigt målmedvetet och flyttade för och formade mycket runt innerskänkeln, och la in tempoväxlingar och övergångar i en högre utsträckning en igår. Galopperade sedan på en 20m-volt. Red med mycket "mage", stadiga skänklar och mjuk hand och hon var så jävla fin! Hon ansträngde sig verkligen och var riktigt ridbar(!) och mjuk samt "power-full".
     
    Skrittade på framhoppningen tills det var rimligt att börja hoppa fram. Alltså hon var helt fantastisk där inne! Jag hade kunnat åka hem eftet att vi hoppat fram och levt på det i någon månad. Helt jävla bäst - och vilken känsla! Jag red med samma galopp, och red henne med ett sjujävla tryck mot hindren, hon var taggad till tändena och seglade över med fantastiska språng. När det låg på 120 så klippte hon i och hoppade så in i helvete! Alltså, seriöst! Senast jag kände dessa språng var när jag (med oflit, såg inte att bakbommen låg på 130-sträcket) styrde på och hoppade 130-oxer på framhopp i JFK när det nu var. Då hoppade hon också till månen, men det eftersom hindret var stort. Nu blev det liksom konsekvensen av trycket tillsammans med balans, stöttning och ja, allt stämde. Jag trodde hon skulle "bli rädd för sin egen styrka" och vara skeptisk i språnget efter, men icke! Till och med på räcket så klippte hon i rejält och hoppade verkligen upp under mig. Hon var bäst, bäst, bäst. Som en dröm att sitta på. Och så himla härligt att känna dels att ridningen sitter och dels att hon liksom gillar den. Tillsammans var vi en kentaur.
     
    En stunds vilopaus och därefter dags för dagens 120-start, denna gång med bedömning A:0 (min favorit som delas med A1:a). Just det. Planen då! Jag hade med mig spö idag, och höll det i vänster hand. Har i helgen valt att börja alla rundor, denna start med en oxer, i vänster galopp (för att hon inte bryter ut åt höger och därför blir det lite "jobbigare" att bryta ut om hon skulle få för sig det). Vänstersväng, jobba runt innerskänkeln, två till tre och även fyra var det linje (2-3) och båge (3-4) på sex galoppsprång. Så efter tvåan skulle jag känna efter och eventuellt dutta med spöt om hon skulle glida iväg åt vänster, som hon gjorde igår. Samma taktik efter trean. Högersväng, oxer till räcke, fem galoppsprång (har jag för mig, blev osäker nu) och jag hade med mig samma "plan" - att snabbt ta beslut och faktiskt våga dutta med spöt OM hon inte skulle lyssna på skänkeln, och sedan sju eller åtta till sjuans oxer. Vänstersväng och sedan kombination 8a-b, båge höger och sju eller åtta till den oxern, högersväng till räcke nummer tio och sedan högerbåge på sex galoppsprång till 11a-b som var sista hindret. Ääääsch, nu minns jag inte alls vad några av distanserna var på, haha, så får väl skicka med en reservation för eventuellt fel i minnet. En liten, liten extra plan b var att smacka vid behov. Aleccis är ingen häst man smackar fram - iaf inte på hinder. Hon blir jättestressad av smackningar i det läget så det väljer jag gärna bort, och har valt bort så länge att jag "glömt bort" att man faktiskt ens kan smacka. Grejen är att många gånger så hjälper det att smacka - hon tar tag i hindret. Men inte på ett önskvärt vis och absolut inte på ett långsiktigt vis. Plus att det inte är en garanti, men det finns i alla fall där som alternativ.
     
    120 cm A:0
    Satte tryck och hon gick bra mot första, jag "tog tid på mig" i svängen och kände att jag faktiskt fick ut det jag ville i svängen vad gäller innerskänkeln - hon kändes bra och gick utan konstigheter på tvåan. Döm om min förvåning när hon går rakt(!) i landningen och fortsätter framåt så det är bara att rida som vanligt, samma gäller även efter trean mot fyran. Det kändes riktigt bra så långt faktiskt. Sedan börjar hon bråka mot utgången som vi ska rida förbi i högersvängen. Alltså hon bråkar ALDRIG vid utgångar. Men nu bromsade hon upp och slängde framdelen i sidled och kastade sig åt vänster så vi gick snett ett tag. Det var också en del i planen - inte att bråka vid utgången såklart, men att låta det få bli lite travsteg om det behövs och inte bli stressad av det. Jag la på spöt på vänsterbogen och höll koll på var hindret var så vi fortfarande skulle kunna rida mot det utan att lägga en volt. Styrde mot det, tog något eller ett par travsteg, rak häst, galopp och så hoppade hon! Blev så glad att jag skrek ut min glädje i ett beröm (som om hon fattar det liksom, hahaha) och försökte rida vidare mot räcket som kom efter men råkade visst lägga in ett extra (vi kom ur rytm och fokus). Gjorde samma mot hindret därefter, åttan, och råkade lägga henne för nära. (Blir ju lätt nära när man ska trycka in massa extrasprång, morr) så rev den. Blev lite "sen i skallen" och hade dåligt med tryck samt att jag lät det lilla tryck vi hade förfalla medan jag väntade in något avstånd till kombinationen, och föll fram, så det blev ju såklart inte alls bra. Men helt och hållet mitt fel och ett sådant misstag som man precis i stunden vet vad man gjorde fel. Nytt försök, denna gång med tryck (och smack) och så hoppade hon. Även nian hoppade hon och det var ett språng som satt lite extra bra i magen av någon anledning. Högersväng och jag vet i fan vad jag gjorde där men jag kan inte nog tala om hur mycket jag innerligt hatar när jag gör så mot henne. Troligtvis är det väl när jag inte är helt hundra på avsprångspunkten och då både faller fram lite och börjar tappa tryck så kom skitnära och hon har inte ens chans i världen att hinna upp. River GROVT (och borde fan slå sig när det blir så... #ångest). När vi kommit över på andra sidan så är det ju ännu mindre tryck och typ ingen galopp alls kvar och där har jag två alternativ men båda betyder samma sak. Framför oss har vi sex galoppsprång på oss fram till en kombination. Det ena alternativet är det jag ville ha gjort; lagt en volt för att återfå galopp, tryck, balans och stöttning. Men det hade inneburit uteslutning utan att vi ens försökt rida mot hindret. Det andra alternativet är vad jag valde att göra; försöka återfå det vi saknade på den korta bit och styra mot hindret ändå, fast att jag vet att vi inte skulle uppnå något med det och inte ta oss över. Så ja, det blev lite halvhjärtat försök, som inte höll, och så var vi uteslutna igen. Men känslan idag var helt annorlunda mot igår. Hundra gånger bättre!
     
    Jag ville ta ett hinder på vägen ut och ville komma i vänster galopp, samt ville välja en oxer så den som kom mest läglig var trean. Styrde på den - och som hon hoppade! Hon skickade upp framvalvet i/strax nedanför bröstkorgen på mig. Jävlar som hon hoppade. Lika fint som på framhoppningen. (<3)
     
    Det är inte så att hon hoppar jätteskitdåligt men det är rätt stor skillnad på sprången på banan (mer "upp-ner" och inte så runda fina språng) och överlag så har det ramlat mycket bommar i helgen och som ni vet är hon ingen häst som egentligen brukar riva. Det ger mig en känsla av försiktighet mot underlaget. Jag tänkte ju att det var till vår fördel att jag rider mycket på gräs (ängen) när jag trimmar hemma, men så slog mig tanken att jag nog har helt fel. För när jag rider på gräset så broddar jag inte, och ingen av hästarna har visat något men det blir väl som när man går på en polerad snöfläck och inte riktigt vet om det greppar eller om man ska kana. Man blir ju undermedvetet försiktig och "avvaktande". Hon kändes inte uppenbart försiktig, men jag är övertygad om att jag har planterat försiktighets-kortet i henne. Så nu när det blir gräs, trots broddar, så bär hon med sig att vara försiktig och ja, det är ju rätt stor skillnad på att rida "på marken" på gräs jämfört med att trycka ifrån och lämna backen i ett språng. Det är väldigt, väldigt, väldigt sällan de halkar när jag rider på gräset hemma, men det spelar mindre roll.
     
    Jag tror helt enkelt inte att hon fungerar på gräsunderlag. När hon dessutom vill dansa ut från banan - vilket hon återigen inte alls brukar ha minsta tendens till att göra annars. Och ska vi då lägga till den sjuka (i positiv bemärkelse) känslan på framhoppningen, som ju var på grus - så pekar allt i en riktning. Gräs, nej tack? I terrängen går hon ju som en klocka på gräs, men å andra sidan brukar naturhinder inbringa självförtroende, plus att det är i ett annat "tillstånd" (mycket mer ös, både fysiskt som mentalt) så det är väl därför det har fungerat.
     
    Jo, jag tänker fortfarande göra en vet-check, men jag tror inte att jag åker till klinik utan börjar med att höra med "min" veterinär och ser vad hon säger. Sedan om det blir check på gårdsplanen, borta på anläggningen (där det finns asfalt t ex) eller om det blir klinik får vi ta då.
     
    Givetvis är hon struken till morgondagens klass. Förresten, om det hade varit en A:0/A:0 med 7-8 hinder i grundomgången så hade vi faktiskt gått i mål med en siffra eller två, istället för tre tråkiga bokstäver. ;) Så lite surt ändå att det var min favobedömning just idag, haha. Inte för att det spelar någon roll, men det är jävligt fula och tråkiga bokstäver de där tre, det kan nog ingen säga emot, haha.
     
    Ridningen idag är jag riktigt nöjd med. Eller okej, fel. Grundridningen är jag nöjd med. Hon har varit såå fin att rida och betydligt mer ridbar och snäppet bärig emellanåt (och inte bara springig) på banan. Jag behöver mer rutin på höjden så jag aldrig, aldrig tappar tryck ur sväng och blir passiv så det antingen blir stopp eller grova rivningar och så behöver jag lydnadsrida henne ännu mer så att jag visst hinner sätta galopp och tryck på sex galoppsprång (eller ja fyra-fem var det väl som "fanns kvar" att försöka använda). Men i helhet. Det känns att den senaste tidens mer målinriktade trimpass faktiskt gjort nytta bland hinder i kombination med att jag hittat hur jag ska rida på hindren. Ja, jag är så glad för den här "magridningen" som ger Aleccis större förtroende för mig. Sen ska den ju "bara" sitta permanent a-l-l-t-i-d.
     
    Tyvärr får jag väl nu sänka förväntningarna genom att det likt förbannat bara ser ut som vanligt, trots att det kändes bättre än så. Vad tror ni - gräset som ställer till det eller skada?
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.