• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Latoya i skogen

    Igår efter jobbet red jag Latoya. Jag var lite i valet och kvalet huruvida det skulle bli mer ridning eller inte efter torsdagens lång och händelserika tur. Men sen tänkte jag att hon lika gärna kan gå ett varv i skogen på "sin" runda; där slipper hon se saker och saker kommer inte hända utan hon kan springa ett varv i rent motionssyfte. Så det gjorde vi!
     
    Redan när jag hämtade hästarna så var hon lite speciell. Hon kom som vanligt men såg sedan något bortåt och reagerade väldigt explosivt för att vara henne. Hon slängde sig bort med en bock och tittade spänt bort, kom sedan tillbaka så hon var väl "iväg" från mig i några sekunder. Samma sak en gång till. Jag pratade i telefon samtidigt och hade bara en hand ledig så det tog lite längre tid än vanligt att få på grimman. Hon kastade sig inte iväg när jag höll på med henne, utan bara när jag trasslade upp grimmorna och grimskaften. När grimman var på så var hon lugn och snäll, precis som vanligt. Aleccis kollade också bort, men reagerade inte så det kan ju ha varit något vilt eller något. Latoya är ju rätt skeptisk mot andra djur (typ kor och rådjur i alla fall, och garanterat både älg och vildsvin också) pga att hon inte är van vid dem.
     
    Det gick i alla fall kanon att göra ordning henne. Jag borstade medan hon åt för att spara tid. Hon är så himla trevlig att hålla på med! Verkligen på alla plan. Väldigt, väldigt positivt, nyfiken och alltid lugn och precis lika glad i alla situationer. Satt upp och red iväg.
     
    Försa kilometern är samma sträcka som vi red sist, då när vi var ute så länge. Så när vi kom bort till där man kan välja olika håll så höll hon gladeligen vänster och tänkte väl ta samma sväng igen, haha. Rätt bra betyg ändå. Men vi skulle höger.
     
    Jag upplevde henne faktiskt tittig idag. Det brukar hon inte vara. Men jag antar att hon blivit skrämd och att hon nu typ "letade" efter vilda djur för att hålla sig beredd. Men förutom att hon tittade extra mycket omkring sig, och brydde sig mer om vad hon såg än vad hon brukar göra, så gick det bra. Hon var väldigt pigg och föll in i galopp gång på gång när jag tänkte trav. Hon bjuder på lite glada bus-bockar (inte längre "test/bråk/trots-bockar), och inför sista galoppen, när vi travade, så samlade hon sig skitmycket, tryckte ihop halsen (hade ingen som helst kontakt i munnen) och så bara väntade hon på fattningen (ibland händer det faktiskt att hon väntar på fattningen, haha) och när hon fick den så bockade hon in i galopp. Superglad, hahaha. Tack och lov tar hon inte i (alternativt inte tar i så mycket) när hon bockar, så det är därför jag inte gör någon grej av det. När hon tar i (det har hänt typ två gånger, senast i torsdags) så säger jag till henne, för det kan bli dumt längre fram. Jag menar det är ju dumt om jag inte lyckas hålla mig kvar där uppe om hon börjar ta i, haha. Nöjda och glada kom vi tillbaka efter fyrtio minuter. Hon var inte svettig mer än bara under sadelgjorden. Jag blev faktiskt förvånad, för vi skrittar inte mycket (föruto fram, av och på en av stigarna) utan det är trav och galopp som gäller till stor del. Bra ändå. Ingen stress, trots stort fokus på omgivningen.
     
     Old pic. Inget stöd i tyglarna. Men står i framvikt pga förekommer henne i galoppfattningen.
     
    Till 98% så står jag bara i lättsits på henne när vi rider (eller lättridning förstås i trav), och det är ungefär 50/50 av tiden som jag har stöd i tyglarna och som jag inte har det minsta stöd utan de fladdrar helt och hållet. Detta av flera anledningar; hon ska framåt och alltid framåt - även utan mig mitt stöd. För att det inte ska finnas några alternativa hjälper (smygbroms i munnen t ex) utan framåt är framåt. Hon lyssnar absolut bra och har bjudning, men jag sitter för det mesta bra på henne så varför hålla i snörena liksom. Det är lite extra kul att rida henne med de andra hjälperna (även om det bara är rakt fram i olika gångarter) för det tycker jag bygger tillit. Dessutom så krullar hon gärna ihop sig (även med heelt slaka tyglar) och jag uppmuntrar att få upp och fram henne i både tänket och den fysiska halsen och nacken. Hon blir ju lite kort och dyker ganska mycket i galoppen, och det är definitivt inte önskvärt för då lär hon aldrig hålla. Så det är ytterligare en anledning till att jag rider henne helt utan stöd väldigt stor del av passet.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.