• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Lastningstankar med Latoya

    Latoya anlände till mig efter en lång resa från Estland som hon gjorde med en tvåhästarslastbil som man brukar kunna framför på b-kort. Hon pausade i Stockholm, så resan gjordes inte i ett sträck. Vad jag vet så har hon inte åkt så mycket mer än den resan.
     
    Först presenterade jag henne för transporten och hon följde glatt med in och åt godis. Hon var däremot inte intresserad av att stanna kvar där inne, utan backade ut igen. Så höll vi på när hon fick lära känna transporten; av och på, av och på. Att sedan börja lasta för att köra henne gick i samma stil; in, ut och in igen och stänga när hon stannade kvar någorlunda länge. Hon stod bra från början och har inte haft problem med balans eller att åka smalt.
     
    Men något jag måste lägga in här är det ansvar man har med hästen där bak. Det går inte att köra "som vanligt", så som man gör utan kärra. Det handlar om planering och "mjuka", försiktiga förändringar. Man behöver inte smyga fram, för det handlar inte om ren hastighet (det gör det för en unghäst eller annan otrygg, osäker eller rädd häst) utan det handlar om att visa hästen hänsyn och sänka farten försiktigt, öka försiktigt men för guds skull planera svängar, korsningar, rondeller och även placeringen på vägen! Försiktigt innebär inte snigelfart, det är lika irriternade det. Att i snigelfart fortfarande bryta en sväng skarpt hjälper föga. Det handlar om att planera sin väg och placering. Göra svängen mindre skarp och snäv om möjligt, mjukt hålla jämn fart genom svängen. Att hänsynslöst sicksacka runt och dessutom helt utan känsla för hur hästen serveras varje sväng och förändring - det må väl vara hänt om det är en stadig, rutinerad häst som åker och man råkar missbedömma något (jag menar, skit händer i trafiken, vilda djur mm), men att köra vidrigt respektlöst med en unghäst är bara så illa. Det är som att tigga och be om att den ska tycka hela grejen; från lastning till körning och urlastning, är en dålig idé och bädda för problem. Nej, jag skäms å hästens vägnar när körningen inte alls rimmar med den last man har. Det finns nog ingen stans i hästhanteringen man har så mycket ansvar som när man stänger in ett flykt- och flockdjur ensamt i en trång, mörk låda och kör vilt. Även lastningen är av enorm vikt. Den ska vara lugn, trygg och "saklig" = svartvit. Inget daltande, men inte heller temperamentsfullt. Bara rättvis, det är allt.
     
    Tillbaka till Latoya.
    Snart var Latoya inte lika intresserad godis längre, så då bytte vi "metod" och kombinerade ett pet på rumpan i kombination med en framåt-impuls av energi och att be henne gå fram genom ett lätt drag i grimskaftet. Det gick super och hon tog ett lydigt steg in och så väntade vi lite innan vi gjorde såhär ett par gånger till, tills hon stod inne.
     
    Detta fungerade ett par gånger, sedan kom hon på att hon kunde gå till vänster, bredvid lämmen. Suck. Det hjälpte inte att parkera folk som en vägg på vänstersidan utan hon gick dit ändå. Så sedan satte jag fast en longerlina på vänstersidan och la den bakom rumpan. Tråkigt att behöva tvinga in hästen, men efter 40 minuter vill man bara kunna börja åka hem. Jag har alltid varit noga med min energi och att vara lugn och positiv. Aldrig göra en grej av något, utan sakligt visa vad jag vill och försöka få henne att tycka att det är en bra idé.
     
    Nästa gång vi skulle åka med henne så gick jag på som vanligt, men hon stannade vid lämmen. Efter att bara sträcka linan (bredvid henne, så den snuddade inte ens) så gick hon rakt på. Detsamma har hon gjort därefter när vi åkt. Så just nu är linan med för säkerhets skull när vi åker.
     
    Jag är noga med att alltid ge henne en chans att göra rätt innan jag kräver att hon ska gå på. Nu senast när vi åkte så följde hon med mig in direkt, fick godis, men backade ut. Gick på igen men klev bara på med frambenen på lämmen. Då sträckte vi linan och så gick hon snällt på, och stannar. Så det är bara en tidsfråga tills hon slutar ifrågasätta situationen och kommer följa med in och stanna där, det är jag övertygad om.
     
    Dessutom kommer jag alldeles snart ställa mig bredvid, utanför transporten och be henne gå in själv. Nu vet hon vad det handlar om, och hon har aldrig varit rädd, så det är dags att ta nästa steg så att jag snart kan åka själv med henne om det skulle skita sig med sällskap.
     
    När jag lasttränade Lillis, som har ett heeeelt annat temperament (dvs hård som sten men säger ändå "okej" när man ber om något och skulle hoppa från berg för att få godis) använde jag direkt metoden att stå utanför och be honom gå in själv. Latoya däremot väljer jag att inte göra så med från början i och med att hon har mycket åsikter, tar egna initiativ men dessutom är obrydd så risken finns att vi skulle hamna i ett "dött lopp" med ett regn av åsikter och då skulle det definitivt inte bli "svartvitt" och "enkelt". Det gäller att läsa av och välja metod efter hästen. Jag är egentligen mer för Lillis metod, men vet helt säkert att det inte skulle vara mest optimalt med Latoya.
     
    Mina tips generellt är att du ska själv känna dig trygg med transporten, dvs var inte rädd för den. (Det är vanligare än man tror, oftast för att den som lastar hästen ser framför sig hur hela situationen kommer skita sig.) Nästa steg är att förvänta dig att hästen kliver på, precis som du tänkt dig. Därefter ska du vara noga med hur du beter dig; var står du, hur står du, hur pratar du, vad gör du med ditt kroppspråk, hur bemöter du hästen (drag i grimskaft t ex), osv. Så att kontrollera sig själv är alltid steg ett. Vad gäller hästen så vill jag alltid ha intresse framåt/inåt. Den får inte hålla på att glo på annat runt omkring. Sedan ska gaspedalen fungera; den ska gå fram när man ber om det. Det där med att "vinna" hit och dit tror jag inte riktigt på. Behöver man göra ett nytt försök, så gör det. Men det känner man också på situationen. Det ska inte stjälpa, utan hjälpa. Hästen ska inte få fördel av att man gör ett nytt försök, men det är heller inte att "förlora" om man behöver göra om. Och kom ihåg att aldrig "fråga" hästen - det enda alternativet är att gå på.
     
     Först är det Lillis i början, sedan är det en lite mer rutinerad Lillis. (Varje gång jag hade åkt med Aleccis så brukade jag skicka in honom en gång i transporten bara för att.) Sedan är det räven Aleccis som kan det där med att åka på äventyr. <3 Jag har faktiskt ingen lastningsfilm på Latoya.
     
     

    Lillis (som ju inte alls åker särskilt ofta 😉). Sist han var iväg var för en och en halv månad sedan. Äsch, inget att skryta med direkt, men jag kräver detta av mina hästar: 1. Intresse. 2. Gaspedalen ska fungera. Har gått ifrån att skicka (med energin på väg in), till att bara be - utan att "skicka". Det ska inte finnas några frågetecken i hästhanteringen: "nu ska jag lasta hästen", "nu ska jag klippa hästen", "nu ska hästen stå där jag ställer den". Det ska vara trevligt utanför transporten, men trevligare där inne. En kanske skulle börja hjälpa folk med lastträning? 😂 #lastträning #4yo #ungponny #training #young #pony #horse #trailer

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Mar 25, 2015 kl. 1:21 PDT

     
     

    Något rätt måste jag ju göra minsann 😁😁 Såhär lastar jag min fyraåring ❤ Kung Lillis jao ✌ #crazy #horselady #horsemanship #trolleritrollera #abrakadabra #hokuspokus #driver #haha #lol #detgårförsakta #trailer #bonnahäst #såhärgörvipålandet #part2 #welsh #partbred #still #4yo #pony

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Jul 20, 2015 kl. 4:10 PDT

     
     

    På väg till dressyrträning! 💪 Glömt grimma som vanligt? Inte denna gång - men lätt hänt 😁😁 #att #lasta #häst #summer #august #2015 #2k15 #swedish #svensk #sommar #augusti #horse #pferd #cheval

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Aug 20, 2015 kl. 2:58 PDT

     
     

    And off we go 😊🐴 #horse #horsemanship #nh #naturalhorsemanship #suntförnuft #bondhäst

    Ett filmklipp publicerat av @jagheterjessica Jun 4, 2016 kl. 10:42 PDT



    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.