• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Latoya - första passet efter vilan!

    Latoyahästen gick sitt första pass (well, skogsrunda) på fyra veckor idag. Jag förväntade mig att hon skulle vara väldigt vinglig och jätte-unghästig. Liksom ha "backat" för att sedan ta ett jättekliv framåt efter några pass. Så var ju Lillis efter att han hade vilat; han kändes fan knappt inriden alltså, haha. Och sen bara "small det till" och så var han en riktigt ridbar ponny.
     
    Men så var det verkligen inte med Latoya. Hon var precis som innan dessa veckor. Alltså identisk i känslan! Som att jag red henne igår senast liksom. Det enda var att hon var lite tittig bara. Hon tyckte dessutom att vår lilla tur på en halvtimme var alldeles för kort, hehe. Pigg och glad häst, och så knäppt "konstig" i munnen. Hade någon sagt att den hade en fyraåring som är knäpp i munnen (på det vis Latoya är) så hade jag inte trott på det. Men Latoya är... rätt otrevlig haha. Skiter blankt i vad fan man sysslar med. Jag vet att det snarare är ointresse i kombination med egna initiativ, åsikter och att hon är "obrydd" om sin kropp, eller så. Du skulle kunna bygga ett hus på hennes rygg, flytta in en flock hönor och starta uppfödning. Hon hade inte brytt sig - men hon ska fan i mig bestämma både riktning och gångart på vart hönsuppfödningen skulle "åka" ;)
     
    Hon är helt klart inriden med inspänningar och nu ifrågasätter hon bettet och tyvärr åker ju jag med när hon "håller på". Jag vet att en enkel väg är att slänga på inspänningar och longera några varv då och då. Det är en jävligt enkel väg. Men precis lika fel. En orörd, oförstörd, väldigt positiv och orädd unghäst - och på med inspänningar; dvs fixera halsen genom att tvinga henne "bära" halsen med "rörelse-musklerna" vilket är fysiskt omöjligt längre stunder. Vi pratar inte bara mjölksyra, utan även uppmuntring till svank och ingen som helst egen bärighet för genom att svanka avlastar hon och kan på så vis tillfredsställa mig och mina inspänningstyglar. Det blir så fel. Och jag står inte för det.
     
    Den långa vägen är att rida, rida och rida. Och helt enkelt "ta" att hon inte accepterar bettet. Det är en långtråkig väg, men betydligt trevligare på alla sätt och vis. En sak i taget. Hon är jäääättelätt att reglera med sitsen, så handen behövs inte - förrän vi pratar hinder/hoppning eller annan form av distraktion; positiv eller negativ spelar ingen roll. Och det är såklart svårt att ha henne mellan hjälperna när hon inte accepterar bettet och dess inverkan. Jag tog av snokremmen ett tag i våras, men det hjälper defintivit inte i denna fråga utan där får jag ändå lägga mig. Jag "tvingar" henne ha snokrem, men jag viker mig inte för inspänningstyglarnas "magiska" värld.
     
    Nu spårade det ut rejält här. Jag skulle bara skriva att hon var precis som vanligt och att vi nu kör igång igen! Eftersom att hon inte verkar behöva någon "inkörsperiod" så kommer jag nu fortsätta rida henne på ängen direkt i stället. Det är inte bara roligare för oss båda, utan även ett betydligt snabbare alternativ till utveckling.
     
    Svampade av henne efteråt och det gick också himla bra. Fast hon driver lite med mig, haha. Alltså hon har humor den där hästen. Typ luras och vet precis var hon har mig. Men inte en enda tanke på att slita sig eller hitta på något.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.