• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • En liten "aha-upplevelse"

    En ny bekantskap och vän från i våras skulle ner till mina trakter för att provrida en häst idag. Hon frågade om jag kunde/ville följa med, och eftersom det klaffade finfint med mitt dagsschema så blev det således provridning även för mig idag.
     
    Min kompis red fram hästen men bad mig börja hoppa den. Så vi bytte ryttare och jag kände på honom. Min uppfattning; lyssnade bra både fram och tillbaka, trevlig i munnen, man fick tänka på att bromsa enligt skolboken och bromsa med sits och lägga till lite hand. En gång fastnade jag i handen (planerade avbrottet dåligt) och då visade han en lite stark och "obrydd" sida där man snarare (med all rätt) stängde munnen och gick emot. Han var trevlig på marken. Lätt att svänga och lyssnade som sagt bra. Hoppade trevligt! Såklart man behöver en "inkörsperiod" så allt kan alltid bli bättre, man sprången var rena, balanserade och fina. Han var alltså en riktigt trevlig häst. Därefter bytte vi ryttare och min kompis tog några språng med honom. Frid och fröjd och sådär.
     
    Han var ändå betydligt större än det jag är van vid men kändes inte stor. Alltså inte "stor-stor". Klart han var, och även kändes, större än mina knappt 160-hästar, men man satt bra där uppe och han var snäll och gjorde glatt det han skulle. Nu var det ju inte jag som provade hästen i mitt ställe, men jag vill ändå få fram en känsla jag fick - tack vare denna provridning.
     
    Så långt hänger ni nog med, både i vad jag fick för uppfattning och känsla. Trevlig häst! Han kändes bättre än vad jag först "trott". Ja, han var definitionen av en "snäll valack" - något som absolut är en BRA häst, men inget som jag känner att jag vill ha. Inget som jag alls känner att jag letar efter när jag letar häst. Jag vill, som ni vet, ha betydligt mer ös, och charmen är att hästen ska ha lite lagom åsikter också för att det ska bli roligt att rida hästen varje dag.
     
    Det sjuka är att denna häst fick mig att förstå en sak. Det är en sådan här häst man "ska ha". Alltså om man vill komma någonstans. Träna, kämpa, träna mer och ge sig ut och tävla. Växa ihop och utvecklas tillsammans. En häst som är mer "lättriden" och som svarar så som en häst SKA svara. En häst som är bra för ens egen utveckling, i alla fall.
     
    Jag känner att jag skulle ha en sådan här häst. För min skull. För min ridnings skull. Och för min utvecklings skull. Aleccis är... motsatsen. Och som jag fått, och fortfarande får, kämpa. Men hon har något annat, som inte en sådan här häst har.
     
    Det var den insikt jag fick idag; detta är definitionen av en BRA häst. Sett till sporten. En schysst häst och som egentigen uppfyller alla krav en (ambitiös amatör?-)tävlingsryttare borde ha.
     
     
    När jag kom hem slogs jag av en annan tanke. Under mina år som ryttare har jag ridit ridskoleponnyer och -hästar, feta outbildade skogsponnyer, fina men gröna ungponnyer, islandshästar, en fin men "rostig" och bockig dressyrhäst, mina egna skogsponnys-som-jag-tränat-och-hopptävlat-med, andra ponnyer, en riktigt, riktigt skitsvår islandshäst som jag hade på tillridning (så nöjd med resutlatet dock <3), unghästar och så min älskade Aleccis (som praktiskt taget lärt mig allt jag kan, faktiskt). Så, ni ser ju vad som fattas? Jag har NOLL erfarenhet av, vad ska man säga, "rena" tävlingshästar. Som är redo för tävling vilken minut som helst; sett till både utbildning och kondition. Nu förstår jag.
     
    Men samtidigt vill jag inte bli missförstådd; jag vill inte ha något annat än det jag har. Absolut inte. Och skulle jag leta häst idag så hade jag inte valt någon sådan häst ändå. Det är bara vetskapen som precis slog mig. Och ja, nu vet jag att Aleccis definitivt inte är en "lätt" häst.
     
    Du och jag mot världen <3


    Kommentarer
    Ridfröken

    Har också tänkt på det, de flesta hästar jag har ridit har varit outbildade/felutbildade från början. Några riktigt välutbildade har jag förstås fått prova på, och det har varit en fröjd. Men jag har insett att jag knappast är ensam om att "behöva" en välutbildad men inte "kunna" köpa det - de ligger trots allt i en heeelt annan prisklass.

    Svar: Ja, visst är det så! Det kanske bara är jag, men det känns lite "fel" tycker jag. Lite som att man snålåker på någon annans grovjobb. Men å andra sidan är det ju så det ska, eller borde, vara. Att alla unga hästar verkligen hamnade hos bra, rutinerade, utbildare innan de kom vidare i livet. Så alla hade fått en riktigt bra ärlig chans. Men å andra sidan så är det ju himla roligt att forma sin egen unghäst också :) (Och definitivt billigare!) :P
    vinna.blogg.se

    2016-07-13 @ 19:53:39 | URL: http://www.ridfroken.blogspot.com


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.