• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat pay & jump Jönköping

    Vi (jag och häst) kom iväg före utsatt tid (det är som att vinna på lotta varje gång det händer!) med en kvart till godo. Tuffade således även in på JFK innan beräknad ankomsttid (de var som sagt långsamma sist, så jag tog i lite och tänkte att vi inte behövde åka så tidigt). Men det var tur! För de var på de absolut sista ekipagen på 90 när jag parkerade. Hoppsan. Det var bara att kolla på banan via "collecting ring", men det var lite halvsvårt att gissa avstånden på distanserna när det var ponnyer och vingliga unghästar. Gissade på 5 ( hinder 3-4), 5 (hinder 5-6) och 6 (hinder 7-8). Dubbelkollade och det stämde; 21 m på de första och 24,5 på den sista. Korta fem och korta sex då, tänkte jag och sprang för att betala och därefter stressade jag vidare för att plocka ut min kära häst. Skönt när det flyter på, men inte lika skönt att vara ute i sista minuten. Det gick bra att ta av och på rätt saker och sedan skrittade vi direkt in på framhoppningen.
     
    Det var en annan tjej som nog skulle in före mig till och med som också var sen, så efter lite snack så (tror jag) de gjorde det lite som "drop in" där på slutet när det ändå bara var 110 och en i 120 som skulle starta. Så när de var redo så var det bara att rida ner och hoppa, och de höjde och sänkte lite.
     
    Så fort andra ger känsla av att inte ha koll på läget så blir jag alltid lugn själv. Så jag rullade igång henne i trav och galopp och lät henne bara flyta på och få igång kroppen lite. Sen hoppade vi fram (PIGG HÄST) och begav oss nedåt när vi kände oss redo (utan att ta för god tid på oss så de skulle behöva vänta mer än nödvändigt liksom).
     
    110 cm:
    Aleccis var pigg och stark. Gapade en del och jag tycker inte att hon lyssnar så bra alls på mitt ytterben, vilket hon brukar göra! Inte heller fungerar innerben, men det brukar det ju inte göra. Dock har det varit ännu värre den senaste tiden när hon börjat dra mot hindren även innan vi börjat anridningen. Det var vad som hände mot första hindret. Jag fick aldrig ut henne, hon drog inåt och till slut "ger jag upp" att ens försöka hålla ut henne och börjar styra mot hindret. Grejen är att det är nog en två meter innan den optimala linjen, så vi är på väg mot hinderstödet. Orimligt, sa hon. Jag med. Jävla pucko jag är som är så slarvig och låter henne "komma undan" med att inte lyssna! Vi sparkade ju till hinderstödet så bommen föll, så de fick bygga upp det igen. (Denna del är inte med på film, så det har ju praktiskt taget inte hänt, eller hur? Hahaha, jag är så jävla trött på den slarviga delen av mig - vilket är typ 90%, men aja). Nytt försök och nu jävlar skulle vi fan sikta på hindret! Det gjorde vi och jag måste säga att denna runda var helt okej. Hon låg på men jag fick utan problem in rätt antal galoppsprång på distanserna och hon hoppade fint. När jag blir kvar i handen blir den hemsk över hindren (typ "lyftande" - usch), men ja, helt okej och felfritt på hinder. Fast egentligen fyra fel då.
     
     
    Direkt efter målgång fick jag ny startsignal och sådant tycker jag det är svårt att förhålla sig till. Man vill ju ta en liten skrittpaus för att andas lite, men samtidigt vill man inte att det ska bli drygt för de andra att vänta. Så inom en minut så var vi på väg igen.
     
    110 cm
    Denna gång hade Aleccis växlat upp lite till och struntade blankt i mina förslag... Första distansen satte vi, men inte nästa och inte den sista. Där gjorde jag faktiskt något man aldrig får göra; jag sågade till i henne. Jag ville desperat ha svar, men icke. Det var som att jag gav henne fria tyglar och så seglade hon iväg. Hon gillar ju framåtlägen, så inte fan klagar hon. Men jag gör det. Jag tycker inte om att gå på färre galoppsprång när det inte är planerat. Vi kan det nu, och har lämnat det bakom oss, vill jag hemskt gärna kunna tro på när jag säger det. Men varför klaga? Det är ett i-landsproblem som han brukar säga, tränar-Lasse. Glädjen i den hästen går det inte att ta miste på och hon är kvick i benen och hinner få höjd i sprången. Det kan iofs kvitta när det är P&J - där ska vi ju träna och bygga en grund att stå på. Öööh, vi fungerar inte riktigt så. Felfritt (på hinder alltså, stilen hade sina brister...) tog vi oss i mål.
     
     
    Jag tänkte stenhårt på mina händer idag! Låga händer, låga händer, låga händer - och det gick faktiskt rätt så bra! Större delen, förutom när vi skulle ta sista linjen på sista rundan, så hade jag rätt bra kontroll på dem, men där smet de tyvärr upp. Det känns ändå lovande! Med tanke på de jäkla hög-hand-problemen jag haft alldeles för länge nu.
     
    Det där med att funktionärerna drar efter andan och sedan håller den är ju, trodde jag, ett passerat kapitel i vår utvecklingsbok. Men så var det visst inte. Vi är tillbaka där igen, haha. En av dem sa: "Det är kul att hoppa!" menande till min kära häst är vi var klara, haha. Mjo, något annat påstående hade varit en stor lögn. ;)
     
    Jo, en sak till! Aleccis gapade en del idag; både på framhoppningen och banan. En gapande häst speglar ju egentligen bara en enda sak och det är hård hand. Oavsett hur hård eller inte hård den är, så är den i vilket fall för hård. Men handen blir hård när gensvaret uteblir. Hon är inte som jag vill ha henne (och som hon brukar vara) på detta Nathe-bett. Det går nog att rida igenom henne med detta när hon har en extra pigg och stark period (som alternativ till spurt på tredelat), men det är inget jag vill fortsätta att hoppa henne med. Hon går bättre på pelhamet, blir stadigare i kontakten, lyssnar (ibland...) bättre och fungerar lättare att svänga. Kanske är det tjockleken (gummit i det är tjockare), men troligtvis är det för att det är det vi är vana vid. Så jag kommer från och med nästa hoppass återgå till pelhamet. Tills dess ska vi såklart försöka hålla samma kurs under våra ridturer på tränsbettet till vardags. Är det någon som är sugen på ett Nathe-bett ("flippan-bett") i typ 12,5 eller något så hojta till. Hos mig gör det ingen nytta. Eller... Det är möjligtvis om man ska ge det en chans till i sommar när hon är igång i hoppandet och kanske inte riktigt lika på. Då kanske det fungerar igen, men just nu vill jag försöka få tillbaka min gamla vanliga häst och dess mun och den lilla kommunikation som vi fått ihop bland hinder.
     
    Bästa Anna med sin Tommy dök upp för min skull (alltså BÄSTA, BÄSTA, BÄSTA!!! <3) och både fotade och filmade. :') Tusen tack! Ni hittar Anna här.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.