• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Hoppning på egen hand

    Det fanns möjlighet att hoppa idag, så jag hoppade med Aleccis idag. Tanken var att mest känna på henne (framför allt eftersom jag bytt tillbaka till vår översättare/tolk vid namn "Gummipelham") och rulla lite hinder.
     
    Kommentarer/tankar (och bortförklaringar, ehehe):
    0:00 -> Rullar på studsen några gånger.
    0:37 -> Fortsätter över vattenmattan och säger: "fan vad jag hatar när jag gör sådär, jag fattar inte blablabla". Vad jag gör är att jag har börjat lyfta händerna i språnget (dock inte i alla, men för ofta). Så jävla irriterande!
    0:45 -> Är noga med att lägga på ytterben över sista studsen, landar i rätt galopp.
    1:05 -> Lägger på linjen efter vattenmattan. Helt okej på fyra galoppsprång och med låga händer. Svår på kortsidorna då hon drar mot hindren och jag får inget svar för innerskänkeln - gäller hela dagen.
    1:40 -> Linjen oxer-räcke, försöker verkligen ha låga händer, går okej men blir långsam i överlivet mellan hindren. Kom på linjen med kortare anridning efter vattenmattan, bara för skojs skull. Mitt långsamma överliv gjorde att hon tog chansen hon fick (luta sig framåt = gas) och drog på för glatta livet till räcket, haha.
    2:13 -> La upp hindren 3-4 hål och Aleccis låg på mer. Sämre sits över/efter vattenmattan, bättre sväng, okej sits och överliv på linjen, även emellan (där händerna även smög upp lite i slutet), men fortfarande för mycket i framåt-energi = slapp kropp. Därav: "Jag vet vad Lasse skulle ha sagt: Spänn magen!", hahaha.
     
    Linjen oxer-räcke var bättre sett till handpositionen men samtidigt när jag ska tänka på att ha låg hand så liksom glömmer jag uppenbarligen bort att mina armbågar är ledade, så jag hänger kvar framåtlutad med överlivet och det blir återigen en gaspedal, tillsammans med ett försök till förhållning = ännu sämre eftersom det blir dubbla signaler! När en sak blir bättre, så blir en annan sämre. Jävlar vad avancerat det ska vara då, haha!
     
    3:07 -> Vattenmatta till linjen räcke-oxer. Kände väl hur jag låg på mage i språnget och kände hur flackt det språnget blev. Hyfsat jämna språng, men samma skit i nästa = låg på mage. När A vill upp så trycker jag ner henne (känns det som) och ett nedslag är inte helt otippat.
     
    Här någonstans började jag fundera på mina händer i sprången. Som jag skrev efter P&Jn i Jönköping så trodde jag detta "lyftande" kunde ha kommit av att jag inte är riktigt klar i handen och att jag då får till någon icke-önskvärd lyft-teknik. Men då slog det mig att det måste vara för att jag blir före henne i sprången! Och eftersom hon inte "tar av" när jag upplever att hon borde så börjar jag omedvetet lyfta i tyglarna! Det innebär att genom att vänta lite till så att hon hinner hoppa först (haha), så borde händerna följa med bättre. Jag provade över vattenmattan och tada! Där var felet! Det satt inte varje gång, men jag har helt klart kommit in i en ovana att bli litegrann före henne i språnget. Andas och vänta, så skärper det snart till sig igen. :)
     
    3:33 -> Gjorde rätt bra vattenmatta x2 och även linjen. Ganska bra händer i både sprången och mellan hindren, men fortsatt långsamt överliv, dock snäppet bättre. Men det var lättare åt det hållet (räcke-oxer). Fortsatte med den lilla banan till vattenmattan igen och därefter linjen. Det var en bra runda - men så tabbade jag till det rejält över linjen åt andra hållet! Alldeles för långsam i överlivet och iväg for hon, haha. "Nej! Fan, det som gick så bra!"
    4:40 -> Kom på linjen igen, mer beslutsam om att sätta den - och som vi satte den! Nailed it, som man brukar säga. Insta-moment på den ja! Och "Klockrent! Fan va fin!". Vill dock fortfarande lägga in en liten gnäll på långsamt överliv. Men bra händer!
     
    Här sa jag att nu borde jag egentligen sluta. Hon var fin och vi satte linjen like perf (påhittat, men ni fattar). MEN samtidigt känner jag mig urkass på just den linjen för jag lyckas liksom inte komma tillbaka. Jag lutar mig framåt, låter henne gå och nej - inte alls nöjd! Så vi körde på lite till ändå. JAG behövde träna - och Aleccis passade jag bara på att slita lite extra på. Rättvist? (Hon klagade i alla fall inte.)
     
    4:55 -> Linjen igen. Bra händer, fortfarande lite långsamt överliv men inte alls som tidigare!
    5:07 -> Ökade svårigheten genom att komma från hinder till linjen; vattenmatta till linjen igen. Jo, visst blev det svårare. Hon låg på mer och då smög sig händerna upp (i slutet på linjen). Ajabaja, men lite det jag befarade! Kom direkt igen för att försöka ha henne lite lugnare, vilket inte heller var så lätt då hon började bli trött och då blir hon såklart ännu springigare. Kom på mig själv med händerna och efter ett försök till förhållning som tyvärr också blev med högre händer, så hann jag få ner dem innan hon hoppade av. Kan inte påstå att det var precis som jag tänkt, men ändå stor förbättring på kort tid hittills! Var nöjd så och klappade om henne.
     
    Det blev ett betydligt saftigare pass än jag tänkt mig, men samtidigt nyttigt. Jag vet vad jag ska ha med mig framöver och har försökt tänka på det - det är;
    - hellre sitta ner så mycket jag kan än stå upp (såhär i början av säsongen),
    - var noga med att hålla ut henne på kortsidorna/i svängar, svarar hon inte för innerskänkeln så led ut henne (det är mindre risk att krocka med hinderstöd så haha),
    - vänta i sprången,
    - försök bli snabbare tillbaka med överlivet,
    - låga händer; alltid låga händer!
    - och andas minst på varje kortsida (obs: lättare sagt än gjort).
     
    När jag själv kollar på klippen i filmen ser det väldigt, väldigt intensivt ut; hopp, hopp, hopp, hopp, hopp. Men givetvis skrittpausade vi mellan samtliga klipp. Uppenbar grej, men kände att jag ville få in det med. Och ja, jag har lite dåligt samvete för att det blev så många språng.
     
     
    En sak till! Bettet! Jag upplever henne gå bättre på detta, vilket till stor del antagligen är för att vi är vana vid det. Men som synes är hon även mer tillfreds med det. Hand-mun-känslan var betydligt bättre än med Nathe-bettet (som passar hästar som är känsligare i munnen), även om hon såklart är allt annat än lydig och nu är hon såklart lite extra taggad efter vintervilan.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.