• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Gårdagens!

    Började med Pärlhästen. Skogen och byn, hon kämpade på bra och ja, jag satte lite mer förväntningar och fart (under längre tid) än hon kanske förtjänade (haha) men hon gjorde allt i sin makt för att göra mig nöjd och sedan vad jag nöjd med att hon var genomsvett och trött när vi var hemma igen. Bästa pärl. Det fina med en arbetshäst: be och hon ger <3
     
    Aleccis var next. Dressyrinfluerat på en äng. Vi höll oss på en större volt men var inte bara på volten ändå. Hon var piggelin och stark (surprise?) i början, men vi tog oss åt rätt håll och det var bättre och trevligare i slutet. Så fint så, när det går åt det hållet. Jag lär ha att göra på pay and jumpen, men det är liksom det som är charmen med en häst som vill. (Och jag älskar vilja!)
     
    Lillhäst sist ut. Skogen, det där med lång framskrittning är överskattat, sa han, och föreslog att vi skulle springa tidigare än planerat. Sedan bar det av. Alltså vi hade nog den sjukaste ridturen ever! Han sprang så gärna så, och då är inte jag den som är den, höhö. Stigar, skogsvägar, en ny stig. Den senaste stigen är varken plan eller rak, och lägg till rötter, knölar efter gegga och snö. Skiter ju han i, jag la bara på lite ytterben när det svängde för att uppmuntra rätt galopp (dvs byte) så vi skulle hålla balansen och inte ramla där ute bland granarna. Ut på en mindre trafikerad grusväg. Höger går mot byn - vi rider till 90% alltid höger där. Vänster sa Lill, sugen på upptäcktsfärd! Sen vek han in på en skogsgrusväg och så bar det av! Jag stod upp och lät honom springa. Efter en bit kommer man bara till en vändplan, men det sket ju Lillis i. Det gick ett uppkört spår av en skogsmasin rakt in i skogen - den tog han. Fortfarande med spetsade öron och i galopp. Jag lät honom. Funderade på vad han hade i kikaren, men man får ju aldrig veta om man lägger sig i. Så på den ojämna skogsmaskins-"vägen" for vi. Bland sly, ris och rotvältor man inte såg pga snön. Det gick nedför, och jag halvlåg med hjälmens skärm mot hans mankam för att slippa dörna in med skallen i de snötäckta grenarna. Efter en stund kom vi ut på typ ett kalhygge. Det fanns ingen uppenbar "väg"/spår att följa, men Lillhäst tänkte glatt traska vidare. Nu i skritt faktiskt. Jag lät honom en liten bit, men kände att det kunde vara en dum idé då det både började skymma och mobilens batteri var nere på slatten. Så jag vände honom och så tog vi samma väg tillbaka. Han började skritta, men det var visst jobbigt, haha. De där små ponnybenen sjönk ju mer när han skrittade bland allt sly och ris och dolda rotvältor, så han beslöt sig för att sätta av i galopp igen. Denna gång blev det lite som att hoppa studs då han fick ta i både pga underlaget och för att det gick uppför. Det var först här jag började tycka det var en sisådär-bra idé, haha. Han är trots allt min sparbössa - och brutna ben betyder skott i pannan och det är inte så man kan investera i en till storhäst ;) När vi kom ut på vändplanen igen använde han sin stora galopp och drog på för fullt. Med tanke på att det dessutom var 30 cm snö på den vägen så borde det ha gått tyngre än det gjorde, men icke. Jag frågade om vi skulle bromsa lite, men det avfärdade han. Vart är Lillis och vem fan är du?! HAHA, jag känner inte igen min ponny, men ja, jag gillar den nya svarta lurvtussen som både är pigg och otittig(?!) - och sugen på längre turer än planerat - SAY WHAT?!
     
    Jag satt faktitiskt av när vi kom ut på den något större vägen igen. Så att han skulle få skritta i lugn och ro en stund. Sen satt jag upp igen och så galopperade vi ner till byn (förutom nedförsbacken då) och tog därefter kortaste vägen hemåt med ytterligare lite trav och galopp innan vi skrittade av. En annorlunda, och ganska oansvarig (på många plan) tur, men det kan ha varit det roligaste vi gjort ihop! :D
     
    Såhär såg han ut när vi paus-skrittade vid hand lite. Inte flåsig, trött eller berörd över huvud taget - trots att det borde ha varit en tuffare sväng än vanligt både för hjärnan (tänka på vad han ska sätta hovarna) och kroppen. Det börjar väl bli häst av honom, helt enkelt. ;) Men nu får vi nog återgå till lite mer seriös ridning ett tag, tråkigt nog, höhö.
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.