• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Fan ta dig, orättvisan

    Idag var en sådan dag... Aleccis var huuur trevlig som helst. Verkligen. Mjuk och trevlig, och det kändes som en perfekt dag att dressyra på. Hon var verkligen hur fin som helst - 5% av passet. För det blåste något jävulskt och hon var skitspänd och tittig. Vi försökte först rida på vår vanliga äng, men den var inte ridbar. Så red därifrån direkt. Istället höll vi oss på en med längre gräs som är helt förstörd av vildsvin. Gropig och jävlig. Så jag tänkte att det inte borde vara hela världen att rida där. Den var inte heller lika sur, så det var inte alls som på den förra.
     
    Vi hade ju redan börjat passet och hon gav bra känsla. Det fortsatte sisådär med några riktiga toppar och några djupa, jävliga dalar. Hon var toppen i några steg, spände sedan till och skyggade. Försökte få tillbaka henne hos mig, hon var asfin några steg, men spände till, tittade och skyggade undan för något igen. Så höll det på. Ett tag var hon finare typ en hel minut (yeey!) och vi gjorde ett såå stadigt och fint enkelt byte där hon var rak, låg kvar, var stadig, mjuk, fin och gjorde riktigt bra avbrott och ny fattning. Det är typ det jag lever på nu, för allt annat var inget att spara på. Fin några steg, skit igen - gång på gång på gång. Sen skyggade hon så jävligt att jag höll på att åka av. Då tar det alltid en bit innan jag får stopp på henne för då tänker hon sätta iväg medan jag, hur lite jag än vill, hänger i tygeln. Då låser hon ryggen, hoppar framåt och jag studsar och hänger inte med för ett ögonblick. Samma visa varje gång hon är snabb och jag inte är beredd (vilket ändå, faktiskt, inte är så värst ofta längre). Efter det blev jag faktiskt irriterad. Hon ska ju för fan inte glo på allt annat utan lyssna på mig! Jävla skit. Kände mig tvungen att överböja henne och korta henne rejält sedan för att ens ha kontroll på henne så hon inte skulle kunna glo ut i skogen och skygga igen. En kort bit, avbrott, ny fattning, kort galopp överböjd, avbrott, ny fattning - fokus. Det gick okej, men så fort jag gav en eftergift så skyggade hon igen. Hon var verkligen ovanligt spänd, tittig och "skyggig" idag. Ni vet när hästen krymper ihop för att sticka? Så gjorde hon två galoppsprång, sen kunde jag få tillbaka henne och gjorde två normala galoppsprång, sen reagerade hon på något och kröp ihop för att sticka i två galoppsprång, sen fick jag henne normal i två galoppsprång. Så höll vi också på en stund. Verkligen uppmärksam på allt runtomkrig och som en tvättsvamp som sög upp all energi som kom från vindarna. Inte alls som vanligt, utan extrem. Men så blåste det något jävulsk också.
     
    Jag var rätt nära bristningsgränsen faktiskt, men ändå i snäppet bättre mental balans än jag hamnat i andra gånger som yttre faktorer påverkar henne vilket påverkar oss vilket brukar bli skit. Det som gjorde mig ledsen inombords var att hon verkligen gav känslan av att vara PERFEKT idag, men så förstörde vädret.
     
    När jag lyckats galoppera lite till utan att hon exploderat så skrittade (taktade...) vi ner till grusvägen nedanför som är relativt rak och travade fram och tillbaka fem-sex gånger. Då var hon faktiskt trevlig. Lugn, stadig, mjuk. Det fick räcka så.
     
    Det var verkligen så de 5%:en som fungerade var verkligen kanon, men resten var bajs. Och jag känner bara att fan ta orättvisan. Den orättvisan som gör att jag måste sitta här, på en sur äng, mitt i halv storm (klass 1-varning iaf) och försöka ladda upp inför tävling. Den orättvisa som gör att andra kan stänga yttre faktorer utanför och bara gå in och fokusera. Fokusera på det de kan påverka. Det kan inte jag i det läget. Inte med en ranghög höst som för allt i världen vill ta sin flock (dvs hon och jag) från "det farliga". Svårt, och jävligt orättvist. Men det är väl också därför det smakar så gott när det fungerar...
     
    Hade jag vetat bättre så skulle jag ha lastat in henne och åkt till något av de närliggande ridhusen för att kunna rida igenom henne. Imorgon ska hon "bara" ut och joggas, men är det lika starka vindar eller andra väderförhållanden som gör att jag kanske påverkas så tänker jag fan i mig ta det joggpasset inomhus någonstans. Nu är det inte längre isgata på grusvägen, så det är bara att koppla släp och ge sig iväg. Men den dagen, det valet.
     
    Jag "vågade" inte rida Lillis. Jag kände att risken var stor att jag skulle tappa tålamodet och det ville jag verkligen inte. Han är ju också vråltittig och detta i kombination med en slöfock tillsammans med ostabilt inre är kan bara bli en vidrig soppa en dag som denna. Nya tag imorgon!
     
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.