• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Slagsmål

    Jag såg får någon vecka sedan att Aleccis hade en halvmåne på baksidan av rumpan, i höjd med svansroten och precis bredvid denna. Halvmånen är givetvis en spark av skodd hov. Hon har aldrig varit öm eller halt eller ens något annorlunda, så jag har bara "sett" den och sedan varit som vanligt.
     
    När Ida och jag red i måndags sa hon att hon vaknade av att de bråkade en natt, haha. Alltså jag vet EXAKT hur det har gått till, utan att jag var där och såg det. Lillis är den som är längst ner i flocken; både Aleccis och Pärla flyttar på honom om det behövs. Det är väldigt sällan faktiskt, de är väldigt toleranta mot honom. Han däremot visar regelbundet att han är intresserad av att ta över flocken. Denna natt borde han verkligen ha gjort en storsatsning, vilket lett till en spark på Aleccis och ja, sen blev hon förbannad. De hade sprungit runt en del (antagligen jagat den lilla), och Ida sa att han hållit sig undan från dem och inte riktigt gått med dem ett tag, så hans "kupp" gick inte riktigt hem. Bra, tycker jag. Eller inte att de slåss, för ingen av dem får gå sönder, men att de inte ger med sig. Aleccis är en superbra ledare. Hon är verkligen snäll, men rättvis.
     
    Sen är jag himla glad för Pärlas skull, då hon alltid, alltid, alltid varit otroligt ranglåg oavsett vilken häst som varit sällskap. Men Lillis höll hon kort från början. Han tål att vara lägst i rang, det är inget som märks om man går ut till min hage. Han får äta, han får dricka, han får hälsa på spännande människor och han får göra precis som han vill, men vill de flytta på honom så gör de det. Han är dessutom så "hård"/stark i sig själv att han, till skillnad från Pärla, inte måste ha flocken omkring sig. Vill man bara rida honom, så är det bara att hämta honom. Pärla har ju länge sagt tvärt nej då hon var lägst och för att inte bråka tog jag ner Mellonie/Aleccis/vem som nu var sällskapet, istället. Det gör jag i regel alltid nu ändå. Det är sällan en ska ridas, utan det är flera och då tar jag alltid ner (ner, in till stallet alltså) dem allihop så får de käka lite havre och vänta på sin tur att bli riden. Skönt att bara behöva traska i geggan en gång, och kunna byta häst lite smidigt istället för att behöva hämta, lämna, hämta, lämna, hämta, lämna som i ett lite mer traditionellt stall och då framför allt om varje häst går i en egen liten minihage. Vilket spring det hade blivit!
     
    Men generellt är jag inte det minsta rädd för tjafs och bråk i hagen. Detta för att det för det första är väldigt ovanligt men framför allt för att det är individer och då ingår det viss form av osämja emellanåt.
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.