• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Att skritta av like a boss

    Barbacka. Gul, bred, gungande rygg. Sol, blå himmel med moln fläckvis. Det är så underbart. Och så hade vi det igår.

    Jag gillar att under avskrittningen barbacka på Pärla, lägga mig ner och gunga med i hennes skritt. Det blir förvånansvärt stora rörelser som fortplantas i kroppen och gunget är ganska rejält. Med regnställ på min kropp mot hennes nyklippta, korta, Lena päls blir det riktigt halt. En perfekt balansövning, känner jag. Det är viktigt att ha lika mycket ryttarkropp på varje sida tornutskotten (det som många tror är hästens ryggrad) på Pärlas rygg. Nej, det är inte så lätt som det låter. Lite måste man allt vara med och parera. Men oh, så fantastiskt mysigt det är. Ett regelbundet gung, avslappnad ryttarkropp, himmel och trädtoppar eller slutna ögon. Och gissa tre gånger - podcast i öronen. Regnjackans luva drog jag dessutom över hjälmen. Höjden av trafiksäkerhet i guess ;) Man märker ingenting. (Öppnade ögonen och kikade bak med jämna mellanrum, men litar blint på att Pärla annars hade löst det på egen hand.)

    Jag tycker verkligen att det är skitviktigt att göra saker som dessa. Lägg hela ansvaret hos hästen. Dumt, kan tyckas (ja man får välja rätt häst till varje "dum" tillitsövning), men nej, det tycker inte jag. Det är att bygga oss och bygga tillit. Att ge hästen fria tyglar (ordagrant i detta fall) och ansvar. Ansvar utvecklar! För mig är det patetiskt att kräva tillit av hästen utan att visa att man litar på den. Det är ett djur ja, med instinkter, inlärda beteenden och allt annat som hör till - men de är inte dumma i huvudet och de är överjävliga på känslor. Känslan av att vara helt trygg när man inte kan påverka situationen och ta för givet att det inte heller kommer att hända något. Hästen kommer göra det jag förväntar mig liksom, den känslan. Det är vad jag ger, och tillbaka får jag den del av ett hjärta som jag inte själv bär. Mer kärlek och fria tyglar föder bättre relation, det är jag övertygad om.


    Världens bästa. Tänk om du vore tjugo år yngre, Pärlis? Det är en lockande tanke...


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.