• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat från Mantorp med Aleccis (11/12)

    Hm, jag har ju gladeligen skrivit att Aleccis är så himla jämn; "alltid glad och likadan", och "att jag alltid vet vad jag får", typ. Men igår i Mantorp så var hon inte riktigt som vanligt. Hon var så jävla pigg! Studsade runt på framhoppningen och när jag skulle göra en volt så drog hon diagonalt mot hindren oavsett hur vi var i förhållande till dem inne i ridhuset. Hon var vrålpigg! Inne på banan var hon också riktigt pigg.
     
    Det var ju frid och förjd så långt, förutom att vi defintivt inte är som bäst när hon är så laddad. Grejen var bara att veckans pass tillsammans med detta inte alls blev bra. Hon har varit riktigt trevlig på det tredelade bettet, så när jag nu red på detta vågade jag typ inte ta i henne..? Så jag red med långa, glappande tyglar. Inte helt medvetet, utan jag kom på mig med att då bli väldigt otydlig mot henne och... glappa med stödet! Inte så bra. Dessutom kunde jag inte alls rida henne bakifrån och fram till handen som jag önskat, för hon låg ju redan på som fan. Sedan har vi det klassiska med att jag tror att hon ska bli lugnare om jag blir passiv vilket såklart är helt fel. Så det var mycket småsaker som inte klaffade alls.
     
    100 cm A:0/A:0
    Det kändes värre än det ser ut. Jag hade fullt sjå att sikta på hinder och inte låta henne löpa. Kolla hur nära det är att hon går bredvid på kombinationen dessutom. Så blir det med dålig, otydlig ridning. Men vi tog oss till omhoppning, och där var det mest långa vägar som gällde, så efter åttan lät jag henne gå lite, litegrann. Jag mjuknade lite - och är inte sen på att dra iväg. Det blir för mycket fart och för framtung fart, så det blir ju inte mycket av ett språng (framför allt inte mycket av höjd i det språnget) och bommen faller. Jag tappar mer fokus, och hinner verkligen inte svänga som tänkt, men hinner svänga efter nästa hinder. Bara det att svängen blir skitdålig - för mycket framvikt och jag får inte tillbaka mitt överliv så A kan inte hoppa. Kom igen och kunde hoppa sista linjen. Hon var svår igår, och jag var ärligt talat skitdålig. Så kan det gå! 0+9 fel.
     
    Delar bara instafilmen:
     
     

    Årets sista tävling gick inte riktigt som tänkt mig. Aleccis var extra laddad och jag matchade inte det riktigt. Bommar föll och till slut hann hon inte ens hoppa för hon hade så bråttom 😅 Lätt hänt 🙄 Bara att träna vidare! 💪 Aleccis är största stjärnan ändå, precis som vanligt ❤🐴❤ #mantorp #sowjumping #kaos #visög

    Ett filmklipp publicerat av Jessica Wilhelmsson (@jagheterjessica) Dec 11, 2016 kl. 10:08 PST

     
    Till nästa klass bestämde jag mig för att rida bättre, noggrannare, hålla ihop henne bättre. Men det gick ju inte som tänkt det heller. Hon var lite lugnare, men fortfarande pigg inne på framhoppningen. Gick väl bra, men kändes ändå som jag kunde göra det bättre. Hittade dock inte dit på egen hand.
     
    110 cm A:0/A:0
    Kändes bra över ett och två, men till tre så hoppar hon inte. Resten går väl bra, men känns inte särskilt bra just pga det där onödiga stoppet. Hon hade kunnat hoppa! 6 fel i grunden. Är inte så nöjd alls, och bar på blandade känslor efteråt. Dels att jag är så äckligt jävla trött på att aldrig få hjälp. Vi tränar, och tränar men det händer ju aldrig något?! Dels att jag är missnöjd med mig själv och känner att jag kanske ska sluta hoppa med A öht... Men samtidigt så känner jag att vi måste träna vidare för att bli bättre. För vi är ju BRA när vi är bra, det är bara det att vi är jävligt dåliga när vi suger också... Såhär känns det just nu: vi måste ÄNDRA på något. Samma typ av träning kommer inte leda framåt. Jag vet dock inte vad som ska ändras på, hur jag ska ändra på träningen eller vad jag ska träna annorlunda på. Hjälp, någon?
     
    Några timmar senare, hemma i soffan så kollade jag på filmerna. Ser direkt hur jag sitter med långa tyglar och glappkontakt. Jaha, så ärligt talat är det rätt bussigt av henne att ens ta oss igenom hela grunden när jag måste ha varit lite otydlig. Jag menar kontakt och STÖD är ju A och O för att ens kunna rida henne på hinder. Jaja, så är det med det. Alltid är det något.
     
    Innan jag såg filmerna så kände jag typ att jag vill rida henne på det tredelade för då blir jag inte feg och för försiktig mot henne väl på tävling. Som det kändes nu så kändes det liksom elakt att ha kontakt med henne, fast det i själva verket är glappkontakt som är rejält oschysst. Men när jag såg filmerna så är det helt hundra att jag inte fixar henne på tredelat när hon är sånhär. Inte en chans. Det skulle vara som mellan hinder 8-9 hela tiden, plus farligt för andra inne på framhoppningen när det blir sjuk fördröjning på vad jag skulle be A om.
     
    Något annat jag tror kan vara lite av en mental bov i detta är passet innan tävlingen. A gick på ängen, var trevlig, och gick på det tredelade. Jag tror att detta skulle vara pass två innan tävlingen och att vi skulle ha ridit i skogen i stället, där hon hade varit lite starkare och "som vanligt". Då hade det inte blivit en krock i min skalle där jag någonstans förväntar mig en mild mun som jag betslat upp och då inte vågar ta kontakt med pga vill inte att hon ska få ont. (Det känns som att allt jag gör kommer göra ont på henne... Rimligt?)
     
    I veckan hoppas A sitt sista pass innan hoppvilan på tredelat. Sedan, förutsatt att det går någorlunda okej, så ska jag i början av säsongen starta P&J på detta för att se om det är den lösning jag letar efter?


    Kommentarer
    Anonym

    Tycker din häst är super fin och har ett super huvud. 🐴🌟 fortsätt kämpa, kanske ska byta tränare så ni kan få den hjälp ni behöver.

    Svar: Tack :D Ja, det känns som att jag behöver få nya infallsvinklar :/
    vinna.blogg.se

    2016-12-12 @ 20:32:26


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.