• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Hon är min näktergal

    Efter en helg i Göteborg med Liseberg, restaurangbesök, lite julklappshandel, clementinförtäring, syskon, ficktjuv och hormonellt utbrott så var vi nu tillbaka i Vetlanda igen. Säga vad fan man vill, men hemma är ALLTID bäst. Och allra, allra mest hemma är ju hos djuren. <3
     
    Ni känner ju A vid det här laget. Ni vet att "vänlig" är det ord jag skulle beskriva henne med om jag bara fick använda ett ord. Ni vet att hon är den mest fantastiska häst man kan tänka sig att hantera; väldigt väluppfostrad från grunden och väldigt förstktig vilket gör att hon aldrig skulle "inkräkta" i någons zon, och hon tar åt sig direkt om man höjer rösten. Ni vet också att hon står och sover nästan alltid utöver när hon rids. Ni vet också att hon inte är en särskilt gosig/mysig häst, dessutom hatar att ha täcke på sig men hon gör nästan aldrig ett ljud från sig och kan upplevas lite "opersonlig" från marken.
     
    Men ni vet också att hon ALLTID är glad, jämn i humöret och älskar fart. Springa är bland det bästa hon vet och hon kan alla hjälper för "framåt" (inklusive alla hjälper som i själva verket betyder något annat, haha). Det är en pigg häst, som har lätt för att bli stressad, hon har lagom mycket nerv, är schysst mot andra hästar - och hon är The Boss.
     
    Idag märkte jag direkt att hon var lite extra glad. När man kommer ut i hagen är det annars alltid samma uttryck man möter; spetsade öron och de kommer mot en. Men idag var det mer än så. Hennes blick var så.. mah, kärlek. Hon var så glad, förväntansfull. Världens varmaste, vänligaste, gladaste ögon. Love, love, love. I stallet, medan hon åt sitt krubbskrammel, var det samma sak och även när jag gjorde i ordning henne. Jag tror inte att någon annan hade märkt det, för det var så lite (som sagt, ganska "opersonlig" häst på marken) men jag reagerade såklart. Så är det ju med ens djur (':
     
    Alltså den här hästen, HAHA. Jag försökte verkligen vara seriös idag. Har, vilket glatt mig, lyckats hålla en högre standard på mina pass den senaste tiden och tänkte fortsätta i det spåret. Men så sket det sig idag, hahaha. Red mot skogen, gjorde som vanligt med framskrittning, trav, galopp. Försökte jobba ihop henne; stadiga, "långa" skänklar som balanserar upp henne, stabil bål, takt i kroppen och "lagom" tung/lätt i sätet tillsammans med en stadig hand. Låter ju inte så jävla svårt, hahaha. Red "Latoyas runda" ett varv i skogen, och var sedan död av träningsvärk i hela kroppen. Då hade vi liksom ridit halvvägs. Skulle ner i byn och ta ett varv runt den också tänkte jag. Det var där det började gå åt helvete på riktigt. Hon blir svinpigg, stark och luftig/skuttig i fram och när vi sedan har backen framför oss så drar det iväg på nästa växel. Vad jag gör? Bromsar på mitt allra, allra mest effektiva vis - med hela kroppen, och med all energi jag bara kan. Resultat? Spetsade öron, lysande ögon och en kropp som accelererar hejdlöst under min kropp. Stabild osv, hahahah. Nej, det är ju inte så himla bra. Definitvit inte för lydnaden. Men samtidigt kunde jag inte låta bli att njuta. Vårt jobb har gjort resultat, för även att hon ligger på och ökar i sin allra mest ekonomiska galopp - så känner jag en balans jag inte tidigare upplevt i det tempot. Det var fantastiskt, faktiskt. Det kändes som en riktigt bra terränggalopp, i fälttävlingarna.
     
    Nästa gång det bar iväg så morrade jag faktiskt på henne och krävde en halt innan vi fortsatte. Försökte hålla henne i trav och det krävdes myyyycket ben, hand och takt i kroppen, ändå var det den absolut fulaste traven vi någonsin lyckats med. Varannat steg var ett försök till en galoppfattning så det blev typ som en enda stor rörelsestörning i hela hästen. Lite mer fick hon galoppera sedan men försökte hålla igen henne. Jag älskar energi, och denna häst är inte bara energi utan även intresse till 100% (kanske inte alltid 100% intresse i MIG men alltid, alltid 100% intresse och fokus på vad som finns framför näsan). Antagligen är det därför jag älskar henne så mycket. Drömhäst.
     
    Hon var helt överglad och rejält överladdad. Men ibland blir det inte som man tänkt sig. Får se hur hon är i morgon. Min plan är att vi ska hoppa igen och jag ska av hela mitt jävla hjärta försökte hitta samma underbara känsla som sist. Jag har kvar känslan i huvudet, men det gäller ju att få kroppen till att göra som huvudet tänker, i kombination med hinder och en, gissningsvis, taggad häst. :)
     
    Extra glad idag <3


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.