• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Tre

    Ahmenhallåellerrrr.
     
    Det har hänt en del sedan sist: jag har tagit av Pärla sina bakskor och ska när som helst även plocka av framskorna. Det finns idag inga planer på att ta bort henne för hon är oförändrad, pigg, levnadsglad, gör dumheter, tigger om att bli kliad på och allt sådant där. Men jag vill ändå göra klart vissa saker (läs; beslut) för att inte behöva grunna på det när det väl är dags. Såå... jag följer slaviskt de trådar som dyker upp i olika grupper på fb angående avlivning. Bara, bara, bara för att inte behöva sitta och grubbla sen. Fy fan för att dels vara helt förkrossad och samtidigt försöka ta beslut. Nej, jag tror detta är betydligt bättre. Jag har i alla fall bestämt mig för att bultpistol är bättre än spruta. Pang - hjärndöd/omedveten - marken. Jämfört med medveten - lugnande och lite längre händelseförlopp. Tills jag kom på... hur fan ska jag kunna leva med mig själv efter att ha dödat en skotträdd häst med ett skott?! Fyfan alltså. Även om hon är borta innan hon hunnit reagera, så är det en brutal gest mot någon som är obrydd av allt - utom just skott. Alltså #killme. Det är det senaste i Pärla-tankarna. (Jag vet inte, men det kanske bara är sjukt att tänka så mycket på hennes död? Just trying to "self therapying" over here.) Men än är hon still going storng, så jag kan fundera vidare i lugn och ro och egentligen utan "känslor" då det inte ens känns nära än. (TUR.)
     
     
    Latoyahästen har som sagt varit på hoppträning, och häromdagen åkte vi och hoppade litegrann själva. Jag ville ta några språng inför P&Jn som hon ska på i morgon (:D). Det kändes bra och GISSA VAD VAD VAD?! Jag skickade inte iväg henne en enda gång utan satt bara och väntade och lät henne göra jobbet. Skitnöjd med det! En gång höll vi på att komma stort som fan på oxern och då la jag på mer ben när det var 1,5 galoppsprång kvar. Hon lyssnade super och jävlar vad hon klämde i och tog sig över. Phu. Satte henne inte bra där och så blir det kortslutning när jag vet att jag inte får påverka (alltså inte skicka iaf...) och vet inte riktigt vad jag ska göra. Men det hade skitit sig om jag inte la på ben och det räddade tack och lov situationen. Resten av sprången var som planerat. Men just detta språng var så... jag vet inte, men jag har inte riktigt känt hennes kvaltéer än för hon kliver okomplicerat över det som ställs framför henne. Nu när hon fick ta i så kände jag att det minsann finns kvalité i den där lilla hästkroppen. Kul!
     
    Annars har vi blandat ridning på ängen med skogsturer; fyra pass i veckan precis som vanligt. Jag tror jag börjar förstå hur hon fungerar. Hon är nästan vad jag skulle kalla för seg i början, men sen kommer hon igång ju längre vi rider så jag måste ha med detta i bakhuvudet inför framtida planer tror jag. Typ lära mig när hon växlar och på så vis lära mig hur länge hon ska ridas fram inför tävling osv. (Aleccis är ju för det mesta fullt ös från början, och Lillis hade inte direkt så mycket till ös, hehe.) Idag gick hon en snabbis i skogen då jag inte ville trött ut huvudet inför i morgon men ändå motionera henne. Och hon kändes kanontrevlig idag! Väldigt balanserad och det gläder mig. Sedan kan det ju vara rena motsatsen i morgon, såklart. ;) Anyway, jag har anmält henne till sin lokala debut, men räknar inte hundra procent med att åka än. Måste ha tag i en transport med mjuk mellanvägg så att jag kan ta med båda. Annars blir det Latoya som drar det kortaste strået och får stanna hemma.
     
     
    Aleccis är väl den som gjort mest sedan sist antar jag. Vi har börjat träna för en ny tränare. Denna gång är det ridning från fucking jävla grunden som är grejen och jag är skitnöjd! Vi svettas typ inte av våra pass än så länge, men däremot går min hjärna på högvarv av alla termer och för att hitta alla mina kroppsdelar. Dessutom i rätt ordning och att inte glömma det ena när det ska fokuseras på det andra. Det första jag fick höra var att min höft är sned. Nu snackar vi! Det är ju det här jag menar! Från gruuuuden. Inget jävla dra i munnen. Thumbs up. Vi har hunnit med två träningar varv den ena var idag. Sedan sist hade det redan blivit bättre, men jag vet inte om jag egentligen kan ta åt mig äran, hehe. För som jag skrev för ett tag sedan (fast då var jag visst en vecka för tidigt i skallen) så skulle jag ha ute equiterapeuten. Hon kom i måndags och "gjorde sitt" och trollade (hehe) med akupunktur, biolight, massage och låste upp låsningar. För låsningar ja, det fanns det. Nu låter det som att hela hästen var en hel jävla råbandsknop. Så var det inte riktigt. Hon hade några låsningar, men inget stort. Om jag inte missminner mig så var det tre på ena sidan och två på den andra. Alla i länden i höjd med de där jäkla revorna. Däremot var hon inte sned (=tackarrrr, glad att höra det). Jao, det är så lätt att skylla på något jämt, men hur vi än vrider och vänder på det så pekar det på revorna. Jag får inte samma tryck i henne efter att hon drog på sig revorna och nu så hade hon även dragit på sig lite låsningar. Tillbaka till träningen då så rörde hon sig mycket bättre bak i framdelsvändningarna. Det är nog en kombination av att vi faktiskt har tränat på vår läxa (så att vi båda förstår vad vi menar med de hjälperna) men framför allt på att låsningarna är borta. Jag tror mest på det sista alternativet. Alltså jag är verkligen svårflirtad vad gäller tillskott, trolleri och hokuspokus men ärligt talat så känner jag faktiskt skillnad på Aleccis. Kul i så fall. Bättre investerade pengar (och bra för hästkroppen, givetvis!).
     
    Aleccis har ju också gått en hoppträning och tävlade som sagt i helgen. Någon av dagarna vi har framför oss så ska vi hoppa själva tänkte jag. Planen är - there is no fucking plan. INTE TÄNKA och bara rida och busa typ. Jag har vävt in mig i för mycket tanke och måste ta mig ur det. Så bara hoppa lite för reeent nöjes skull. Inga krusiduller, inga bakomliggande orsaker. Bara hitta tillbaka till ren glädje för att bygga upp oss igen. Gud vad jag saknar oss. Vi var verkligen starka i våras...
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.