• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Till varje pris

    Just nu är jag taggad på att börja träna dressyr, igen. Frågan är bara vart jag ska vända mig. Jag är väldigt, väldigt kräsen i kombination att jag är helt lost i dressyrvärlden så jag vet inte ens vilka tränare det finns här omkring. Bra kombo liksom. Men oavsett vad så finns det ingen här som tränar som jag önskar; aktiverade bukmuskler, vinklat bäcken, sträckt överlinje och nacken som högsta punkt. Att liksom få lära sig det på riktigt. Det är svårt att träna på egen hand.
     
    Alternativet är att ta fuskvägen; dra där fram och sparka där bak. Snälla säg typ en tränare som inte praktiserar detta tillvägagångssätt. "Neeej", hör jag folk säga, tills man ba; jo. Även om det inte bokstavligt talat är "dra där fram och sparka där bak" så är det precis därifrån all, all dressyrridning utgår ifrån idag. Huvudet ska fixeras till varje pris. Men å andra sidan är det inte bara träningen som är fel, utan framför allt tävlingsdressyren som sport. Hade inte huvudfixering premierats (tillsammans med noggranna vägar då) så hade vi inte varit här idag. Så visst, genom att träna för vilken dressyrtränare som helst så kommer det ju ge tävlingsresultat. Så är det ju, "tyvärr". Men hur gärna önskas dessa resultat? Hur bra känns det att rida på 62% istället för 52%. Jag kan ju erkänna att det kändes rätt bra eftersom det ledde till ett helt annat utgångsläge i fälttävlanssporten och att vi därmed tog vår första placering. Men samtidigt nej, jag kan verkligen inte rida så. Det tar emot i hela mig. Jag "släpper" handen och motståndet i tygeln om hästen säger att den inte vill göra så; vilket den gör när den försöker tala om att det är skadligt att dra in nosen. Sedan får man en häst som inte ens vet vad man vill eftersom hjälperna blir så otydliga - eftersom jag inte kan rättfärdiga att fixera huvudet och även bryta ner hästen psykiskt. Det är INTE snällt, eller ens det minsta bra, att dra in nosen på hästen. Aldrig.
     
    Men samtidigt vill jag ju att hästen ska veta vad jag vill genom att förstå mina hjälper (vilka blir tydliga om jag blir konsekvent och "tar och ger" i rätt ögonblick i olika sammanhang) och ändå avslappnat kan ridas runt på en dressyrbana. För att ta oss vidare i fälttävlanssporten. Att rida uppbyggande och stärkande är målet och att kunna visa hästen i tävlingsform (dvs svank) i några minuter - det är väl någonstans det som får bli kompromissen.
     


    Kommentarer
    Mia

    Skulle vara intressant om du kunde lägga ut en film på hur DU vill att dressyrhästen ska se ut på dressyrbanan? Jag är med dig i tänkte men har svårt att se framför mig hur du vill att det ska se ut.

    2016-08-14 @ 21:47:20 | URL: http://nouw.com/westyarnhillside


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.