• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat fälttävlan, debut H100, i Boxholm med Aleccis

    Mulet, regn i luften och regn under natten konstaterade jag strax efter att klockan ringde klockan 04. Jag packade så gott som allt dagen innan och broddade även hästen, så det var bara att dubbelkolla så alla grejer var med, borsta och knoppa A. Strax innan 06 rullade vi hemifrån.
     
    I Boxholm väntade samma väder; ett lätt duggande reng och blött i markerna. Hoppbanan och dressyrbanan var denna gång på samma äng som man parkerade på och därmed betydligt närmare än det var förra året när banorna var utspridda på hela säteriet. Detta var ett smidigare upplägg ur det perspektivet. Delen där hoppningen var, var det inte helt rakt utan ganska mycket på framför allt ena kortsidan. Underlaget var fuktigt och tillsammans upplevdes det ganska halt när jag gick banan. Banan i sig kändes okej; linje räcke-oxer 23 meter, högersväng diagonalt tillbaka över en oxer, kombination räcke-räcke på långsidan, trippelbarr på kortsidan, linje plank-oxer 22 meter på diagonalen, oxer på andra långsidan ner mot bruten linje på avslutande räcket. Jag kände att detta skulle bli svårare än väntat för min och Aleccis del; well inte bara för vår del. Det var en hel del fel över lag. Svårridet, gav det känslan av att vara. Efter bangång var det dags att ta ut hästen och rida fram för dressyrmomentet!
     
    Gårdagen bestod av ett tänkt genrep i ridhus med måtten 20x60 för att känna på programdelar och se var bokstäverna är, typ. Det är inte så mycket av varken mått eller bokstäver på ängen där hemma, så att säga. Jag red igång A men kände att hon inte alls var särskilt "med på noterna" utan väldigt framåt men inte på ett sånt där 100% bra sätt. Det kändes stressat, laddat och nej, inte särskilt bra. Jag själv tänkte inte på anledningen förrän jag märkte att det var för att hon svarade framåt på de andra ryttarnas smackningar till sina hästar. Det blev alltså många olika signaler på samma gång, vilket gav en väldigt stressad och spänd A. (Det är såklart inte deras fel, utan bara ett konstaterande från min sida. Hoppsan, typ. Rider ju aldrig med andra mer än på framridningar på tävlingar och träningar; vilket brukar vara i hoppning, och då är det aldrig något problem.) Passet ("genrepet") blev skit trots att jag desperat försökte rida henne lugn, lugn och ännu mera lugn i 1,5 timme. Japp, helt sant. Det blev typ en millimeter bättre men inte mer än så. Spänd, stressad och .... hemsk. Det är ju synd om henne när hon blir sådan, och nej, jag kan inte re ut det. Kände bara att jag ville skita i va som då var morgondagens tävling utan hellre ha haft en liten lokal tävling framför mig istället. Men inte kan jag trollla...
     
    Därför såg dagens framridning ut såhär; BARA vara kompisar och helt lugn. Det blev snarare passivt och väldig, väldig försiktig ridning där jag inte vågade göra någonting; inte ta och inte lägga om ben. Bara "vänta på vår tur" och åka runt lite. Inte så himla roligt, men vad skulle jag göra? Ändå så fattade hon vänster galopp varje gång vi svängde vänster i trav och bytte galopp i ena förvända när vi värmde upp. Hon är uppskruvad totalt och jag gjorde verkligen allt i min makt (med försiktiga medel) att hålla henne/oss lugn/-a.
     
    Dressyrmomentet
    Red in på banan och VAR LUGN. Det var på så vis den bästa känslan jag har haft i min kropp när vi ridit in på en dressyrbana. Helt genomlugn, men fortfarande väldigt "lite" ridning. Mest åkande och styrande, och se till att vara kompisar. Jag startade men fick en halv blackout och kom hastigt på vad programmet börjar med och började då svänga direkt och när jag svängde kom jag på att jag inte alls var "sen" i delen så fick försöka rätta mitt misstag med lite sned väg och låtsades som att det var med flit. Annars gjorde vi så gott som rätt vid så gott som rätt plats. Med tanke på gårdagens kaos och de senaste veckornas dressyrdipp så gjorde vi bästa möjliga resultat. Vi gick ut och var fortfarande lugna, glada och framför allt kompisar. Sen är det inte mycket till dressyrridning -> tävling när jag (här och nu) "bara" kan välja att inte påverka. Det blir inte bra och jag fick mycket kommentarer på A's form. För hög i inridningen, framför hand i skritten och i något mer, dålig tvärning i skänkelvikningarna (de kändes ändå helt okej!), bra vägar men också något gnäll på formen i galoppen; minns inte vad och bryr mig inte heller - jag försökte, och vi tog oss igenom skiten. Det är det enda som betyder något här och nu. Hade det varit två-tre veckor sedan så hade det sett heeelt annat ut. Men nu har vi backat igen och suger lika mycket som innan. För lite skillnad när det skulle längas, dubbla spår på uppridningen, sned halt och blablabla. 52 komma något procent och en miljon straff. ":)" Kollade dock inte resultatet - medvetet val! - innan hoppningen utan valde att bara fokusera på det i stället. Framför allt eftersom vi hade en lite mer utmanande hoppning framför oss.
     
    Sadelbyte, bettbyte, kasta nosgrimman åt heeeelvete, och så på med benskydd och boots. Sen redo! Hon var taggad och bjöd kanonbra på hindren på framhoppningen (samma underlag och lite uppförsut just där). Kände ändå att hon var i bästa möjliga "skick" för att ta oss an just det vi hade framför oss. I H100 får hindren ligga på 105 cm. Nej, det är inte högt rent höjdmässigt, men det uppfattades ändå svårt med tanke på (för hundrade gången) underlaget (fortfarande fuktigt) och lutningen, samt att några av dem dök upp relativt fort.
     
    Hoppmomentet
    Satte galopp och styrde mot första hindret. Planen var att rida framåt för att räcka på fem till tvåan och jag vet inte riktigt vad jag sysslade med tyvärr. A hoppade ettan glatt (så underbart att känna att hon ändå var "som vanligt" och positivt - hon har ju trots allt svårt för gräs som underlag), sedan red jag framåt, satt upp och jahapp, där var hindret. Mitt i ett mellanläge fick hon det. Dessutom var denna linje även med i H90:n så räcket var definitivt inte stort på något sätt. Jävla klantarsle till ryttare! Ny anridning och nemas problemas. Hon gick som tåget och hoppade trean bra, kombinationen gick också bra och trots att jag svängde lite sent till trippelbarren så kom vi bra på den också. Planken kom vi inte optimalt på men det var inga problem, fem till oxern som hon hoppade bra och sista hindren hoppade hon också bra. Observera att detta nu är Aleccis. HON hoppade bra. Ridningen var sisådär från min sida, och kändes inte klockren. Men jag var jättenöjd med henne när vi gick i mål. Klantigt av mig bara att inte kunna sköta min del ordentligt. Vi klarade oss från tidsfel så la ändå "bara" på fyra straff på dressyrens resultat.
     
    Såhär långt var jag ändå helt-okej-nöjd. Vi gjorde vårt bästa i dressyren, och A var oberörd av det hala gräset (<3 så glad för det!). Sedan kollade jag resultatet och blev... skitmissnöjd. Och arg. Ja, dressyren var dålig men inte SÅ dålig. Då är det svårt att smälta informationen med känslan och därför blev jag sur. På dressyrsporten alltså (och lite på domaren hehe), inte på A och inte på mig heller. Jag försökte verkligen bara re ut den skit som jag tyvärr satt oss i och är glad att vi ändå kunde genomföra programmet. Målet för två-tre veckor sedan var att passera 60%, men då var hon jävligt fin att rida också. Mjuk, lydig och stadig. Sedan försvann det och allt har bara blivit skit, därför kände jag att jag får väl sänka förhoppningarna och lägga oss på någonstans 50%-sträcket. Detta för att jag antar (kan ha missuppfattat) att man måste ha det för att få starta terrängen. Någonstans går i alla fall gränsen, och den är jag rädd att hamna under. Då är ändå 52% okej ur den vinkeln att vi kan fortsätta vår tävlingsdag.
     
    Detsamma gällde även hoppningen; risken fanns att A inte skulle våga ta av och att vi inte skulle ta oss runt, faktiskt. Exakt precis såå "illa"/svårt kändes det när jag gick banan, som sagt. Aja, lite vila på det och en smörgås i magen! Jag kollade på lite ekipage och när marken torkade upp (det klarnade faktiskt upp och bjöd stundvis på sol! Tur med vädret jao) och då såg underlaget betydligt trevligare ut. Och ja, jag är lite nojig eftersom jag har världens mest försiktiga (och lite fega) häst. Då blir man sådan. Allt kan påverka. Det såg snarare rätt trevligt ut att hoppa på för de resternade ekipagen och klasserna som kom efter. Tur ändå, för som arrangör och låna(?) en äng så kan man inte göra annat än att hoppas vad gäller just underlaget. (Hur många gånger har jag skrivit "underlag" i varierad form nu?)
     
    Jag gick terrängbanan och ja, haha, det skulle bli en utmaning! Kul men helt klart mer krävande en än H90. Jag fotade alla hinder och lägger upp dem nedan tillsammans med hur tankarna gick; (obs. Några av hindren hoppade vi när jag, A och Ida åkte upp och tränade för ett par veckor sedan, men inte alla.) (obs 2. Det är bara halva bilderna pga BLOGG.SE ÄR ETT JÄVLA SKÄMT.)
     
    1. Palissad:
     
    Inget speciellt som just vi behöver tänka på vid detta hinder mer än att man lämnar alla hästar bakom sig när man lämnar startfållan och ger sig iväg. Inget svårt hinder.
     
    2. Låda:
     
    Ser rätt maffig ut (dock inte på bild), men är för vår del inte heller något särskilt svårt hinder.
     
    3. Stock:
     
    Stock av rätt smal variant. Jag och A hoppade denna när vi tränade (fast utan pynt) och då brydde hon sig inte om att den var smal. Därför räknade jag iskallt med att även denna skulle passeras utan problem.
     
    4. Vatten & steeplehäck A+B:
     
     
    Detta (fast inte samma b-hinder) hoppade vi också när vi tränade, men A uppfattade den gången vattnet som ett språng så jag räknade faktiskt med att hon kommer hoppa detta mer som en "riktig" kombinatin idag också; dvs språng-språng, snarare än plask-språng som egentligen är tanken.
     
    5. Upphopp:
     
    Ingen direkt svårighet för oss, mer än att svänga vänster på rätt ställe (lättare sagt än gjort i full fart!).
     
    6. Halv coffin A+B:
     
     
     
    Denna har vi inte hoppat, iaf inte såhär (men från andra hållet eftersom jag visst missbedömde och hoppade fel, hoppsan). Som synes ser man inte landningen förrän man är nära. Det går även hyfsat brant, och två galoppsprång senare är det en ca en meter lång grav. Känslan var att det inte borde ge stopp, men jag kan tänka mig att A blir skeptisk och kanske backar av när hon inte ser landningen.
     
    7. Grav med häck:
     
     
    Ooookej. Den här är stor! Stor grav och dessutom rätt hög med ännu högre grenar. Stocken är ca metern, men buskarna är lätt 120 från marken. Som om inte det vore nog så dök den upp snabbt efter sväng. Första riktiga utmaningen för oss!
     
    8. Trakhenergrav & stock A+B:
     
     
    Trakhenergraven har vi hoppat, men "missade" stocken så tog den med egen anridning när vi tränade. Tyckte vi borde kunna fixa den, men vem vet vad A tycker. Den är rätt smal, men inte supersmal. Därefter blir det smalare pga hinder-landning med ev vingel-smalhinder.
     
    9. Stock med häck ut i hage & smalhinder A+B:
     
     
    Inga problem med A-hindret. STORA jävla problem med B-hindret. Alltså seriöst. Hur i hela friden ska jag få Aleccis att fatta att hon ska över den?! Hon förstår verkligen inte smalhinder. Okej, dagens allra största utmaning, tveklöst.
     
    10. Öppen oxer:
     
    Så enkelt men ändå så välgjort (surrningen) och fint. Gav ett maffigt intryck då den är ganska bred, men inte egentligen särskilt svår. Dessutom har vi hoppat den när vi tränade på egen hand.
     
    11. Stock:
     
    Inga konstigeter. Ligger i lite luting från vänster till höger, men inte heller svårt.
     
    12. Kulvert:
     
    Inget speciellt att tänka på för vår del. Även denna har vi hoppat på när vi tränade själva.
     
    13. Lilla muren:
     
    Snygg mur måste jag säga! Men inte något speciellt jag behöver tänka på när jag rider an den med Aleccis. Denna har vi hoppat tidigare vid flera tillfällen (bl a H90-debuten för ett år sedan).
     
    14. Palissad:
     
    Vid första anblick är den inget speciellt. Inte särskilt stor eller läskig - men... Det är bara få meter innan det går brant nedför. Då är det allt spännande när man har en häst med betydligt bättre gaspedal än broms, så att säga ;)
     
     
     
    15. Nedhopp i vatten & upphopp ur vatten A+B:
     
     
     
    Detta har vi hoppat innan och då gick det som tåget så det bör inte heller ställa till det för oss.
     
    16. Bron:
     
    Denna har hon hoppat tidigare (i H90-debuten den också) så den ska inte heller ställa till det. Jag tycker att denna också är sådär extra välgjord och fin att titta på. Dessutom så är den ganska fet (mer än vad som syns på bild), men ska som sagt inte vara några problem.
     
    Sådär, det var banan det. 2280 meter, 500m/min (för skojs skull räknade jag om det och det är i andra siffror samma sak som att rida drygt 8,3 meter/sek eller också hålla 30km/h. Med reservation för faktafel pga är inte Einstein varje dag.) Optimaltid 4 min och 34 sek.
     
    Anyway! Matintag och därefter promenerades samma runda ett varv till. Sedan tog vi ut hästen (okej, hon var ute för besiktigt mellan hoppningen och terrängen också, och den detaljen glömde jag visst) och därefter började framridningen.
     
    Skritt, trav, galopp - rulla, rulla. Skrittpaus, framhoppning och skrittpaus. Lite race en långsida typ därefter skrittpaus och sedan vår tur att starta!
     
    Terrängmomentet
    Det är väldigt svårt att hålla optimaltiden i Boxholm just pga att terrängen är så kuperad. Eftersom jag vet detta så ville jag såklart inte slösa på några dyra sekunder. När funktionären räknar ner från 5 till 4 och vidare till 3 med en sekundsintervall så är jag och Aleccis lite "fel" i förhållande till startfållan (utanför höger sidan och vet inte vad som gäller så ville komma "bakifrån" för att inte göra fel) så blev lite stressad och tryckte på Aleccis rejält runt startfållepinnen, genom fållan och iväg. Ganska snart inser jag mitt misstag. Den häst hästen kan springa fort. Hon gillar också att hoppa fort, men det går inte att hoppa i vilken hastighet som helst. Vi "sprang ifrån" balansen och A hoppar inte första hindret. ALLTSÅ?! Hur jävla klantig får man vara!? ÅÅÅH. Snacka om att slösa på stopp som vi ka behöva vid betydligt "viktigare" (=svårare) hinder. KLANTARSLE. Volt och över på andra försöket. Tvåan och gick bra. La henne för nära trean; smala stocken som hon ändå kravlade sig över. Höll på att inte hinna svänga ner till vattnet och tappade balansen där men återfann den lagom till att A mycket riktigt hoppade vattnet som ett språng lyckads klämma in ett extrasprång (om man nu räknar det som en kombination språng-språng) till B men är överjävlig på att hinna upp med alla benen. Framåt marsch! Lite svårsvängt igen men hoppar femman problemfritt. Närmar oss sexan och försöker få ner tempot litegrann. Hon uppfattar, hoppar, landar och seglar vidare på två språng och hoppar glatt graven. Inser att mitt skrämselhinder är på ingång och ärligt talat var det först här jag insåg att det kommer att komma snabbt ur sväng och lite dolt (när man gick banan var det ju betydligt mer plats och tid). Höll ihop henne, svängde och backade tyvärr av mot sjuan. Men annars hade vi inte alls kommit bra på det. Vi skulle haft jämnare galopp helt enkelt, men jag slogs ju av att det skulle dyka upp fort och ville inte riskera att rida in henne i en olycka. Hon fick fanimej anstränga sig för att hoppa den! Herregud vad hon tog i. Lättade fram och jag följde, när bakbenen nådde högsta punkt fick jag wow-känsla. Hon måste ha hoppat något in i helvete med bak för att inte "riva"/vara i. Hon vet ju som sagt inte att man vill att de hoppar "genom" buskaget. Men all cred i hela världen till min bästis till häst som verkligen ansträngde sig och tog oss över det hindret. Tog ut vägen för att komma rakt mot åtta A som fick bra och så siktade jag jävlar (haha) och blev rätt så jävla glad när A flög över b-hindret egentligen utan större svårigheter. Men sen. Vår största svårighet kvar. Nio A var som väntat inga problem och jag gjorde som tidigare och höll om, höll i, balanserade upp, siktade... Hon gav intrycket av att förstå, men nej, i sista sekund vek hon av och hamnade i björken till vänster. Inte det minsta otippat faktiskt. #typicalaleccis Tänkte att det, såklart, var viktigare att i lugn och ro komma över än att jaga sekundrar eftersom det skeppet redan hade seglat. Gjorde en volt, ansåg mig komma i bra galopp och väg, samt balans och stöd. Hon förstod och hoppade! GLAD. Sedan gjorde vi bästa, bästa språnget på hela banan. Tian. Vi hade stor galopp, högt tempo, såg läget utifrån, jag plockade inget alls utan två språng innan accelererar hon något och ja, lycka typ. Här någonstans slås jag av tanken att jag måste hinna med att njuta av detta! Det går fort och sedan är det liskom över på några minuter, så jag passade på att verkligen känna den fantastiska känsla som det är mitt ute i en terrängbana (<3). Under mig matar Aleccis marken med klapprande hovar och friska, rappa steg, spetsade öron och taktfasta andetag. Livet. Stocken kom vi något nära men hon är både snabb och rejält skyddad om det skulla vara så. Tolvan har jag för mig att vi också kom lite nära (detta jävla plockande jag börjat med har tydligen också följt med ut i terrängen, morrrrrr.) Muren gjorde vi bättre och palissaden mot sluttningen hoppade hon också bra. Lite roligt är att här när vi närmade oss slutet så började A nästan bli rätt ridbar märkte jag, haha. Nedför i slängtrav (nyttigt osv) och sedan vattnet som jag bara red an utan att egentligen vore världens självklarthet, för det är det. WTF sa Aleccis och stannade och kikade ner. Jag bad henne kliva ner och det gjorde hon (dvs inget backande = inget stopp i resultatet) plaskade genom vattnet, hoppade upp och så avslutade vi över bron utan konstigheter.
     
    Två stopp alltså. Tråkigt som FAN med första tabben såå, sååå dåligt och något som jag tyvärr fortfarande gör regelbundet - även på vanliga hinder, men vad gäller det andra så är jag faktiskt nöjd. Vi har jätteproblem med smalhinder och det hade kunnat vara så illa att vi inte ens skulla ha tagit oss runt. Men så försökte hon verkligen och fixade det faktiskt. Jag ska försöka träna på smalhinder på något vis så att Aleccis så småningom förstår att det också är hinder, och givetvis traggla vidare med dressyren. Men ärligt talat; det är här vi ska vara. Här har vi utmaning i terrängen, men inte på varje hinder, och hoppningen ska vi fixa. I dressyren är det grundridningen som inte finns. Förvänd galopp och skänkelvikningar är inte problemet. Så med mer målinriktad träning ska vi nog minsann kunna klättra lite i resultatlistorna.
     
    Resultatet då. Tresiffriga straffpoäng (men vi genomförde det!) och en 23:e plats av 33 startande. Nu i efterhand, när hela dagen är smält, så är jag nöjd.
     
    Tyvärr är filmen urkass. Men bättre än inget? Jag filmar med en lågbudgetvariant av actionkamera men måste verkligen köpa en GoPro om jag vill fortsätta filma våra starter. Detta håller inte. Men det är fasen ohumana pengar (några tusen) att lägga på en kamera att bara ha i dessa sammanhang. (Denna är för "inzoomad" så därför måste jag sätta den långt bak och ha med lite av hjälmen för att den ens ska filma i någorlunda rätt riktning.)


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.