• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat Eksjö dag 2 med Aleccis

    Jag var sugen på revansch efter gårdagens skitdåliga målgång, och red fram, hoppade fram och sådär för att sedan gå in och starta. Aleccis var inte lika pigg idag, antagligen pga matkoma då de börjat bli stödfodrade nu och fått en hel bal att kalasa på. Men hon var inte slö på något sätt, bara inte lika skitpigg som gårdagen.
     
    110 cm A:0/:A:0
    ... Jag vet inte var jag ska börja. Ingenting fungerade. Eller jo, hyfsat över ettan och tvåan och även mot trean - tills hon säger nej tack. Jag försökte desperat hitta rytmen och hålla den, rulla med i sprången och rida väl, stötta och allt det där. Men jag hittade ingen rytm? Det kändes "hattigt" och stappligt och jag kunde inte följa med alls?! Fick inte till känslan trots att jag letade och letade. Vi kom över på andra försöket och tog oss, men det var fan nätt och jämnt, över resten av banans hinder. Alltså det var så, såå skitdåligt. Jag var knäckt när jag gick ut. Kunde inte hålla minen utan bröt ihop totalt. Vad är det som händer?! Ingenting fungerar. Det skiter sig totalt, gång på gång och ja, hon bryter ner mitt självförtroende och det har hon, med hanten på hjärtat, fan gjort steg för steg från första dagen. Men ändå kämpar jag. Nej, jag visste inte vad jag skulle göra. Det kändes verkligen värdelöst och helt jävla hopplöst.
    7 fel.
     
     
    Funderingarna seglade på tankarnas storm och alternativen var följande; 1. stryka oss från resten av helgens starter och åka hem och ge fan i allt. (<- lockade mest.) 2. Ge det ett till försök i 120:n och stryka morgondagens start. 3. Starta men sedan göra klassbyte för morgondagen. Eller 4. starta och behålla den planerade starten imorgon. Jag ville bara kasta in hästen i transporten och åka hem. Ge henne en veckas vila och sedan samla nytt mod, hopp och jävlaranamma och ge mig på att träna som fan och inte anmäla en jävla tävling förrän hon ställer upp. Men nej, sedan bytte jag tankebana och ba; jag MÅSTE rida henne FRAMÅT. Planerade att tidigarelägga nästa start och gick därför inte på framhoppningen igen (det hade blivit en paus nu medan vi funderade, diskuterade och torkade tårar) och red henne framååååt (utan att skena/tappa kontrollen - men ändå tänka framåt, inte hållahållahålla) och så går hon som en jävla klocka. Ja, men det är för att det på framhoppningen inte är prestation, vilja, förväntningar och allt som omedvetet infinner sig på tävlingsbanan. Satt av och sprang till sekretariatet för att föra fram mitt önskemål. Nemas problemas; startnr 10 istället för typ 42.
     
    Massagepaus för hästen och ombyggnation/bangång för mig. Sedan några varv i trav och galopp sedan in på framhopp. Framåt. Rid henne framför för helvete. Inga problem och det kändes rätt bra, till och med lite mer än så, men inte så att jag egentligen var helt säker på min sak (= min ridning).
     
    120 cm A:0 Ackumulator
    För en gångs skull fick vi rida till en go låt så jag försökte ge fan i alla tankar och känslor och nynnade med för att sänka "laddningen" som sakta smyger på när vi rör oss runt på banan och håller oss redo. Red sedan framåt och mot första hindret. I första klassen kändes det ockås som att jag hade problem med vänsterbogen och samma sak här. Mot hindret känns hon sådär jobbigt vinglig/ålande som brukar tyda på att hon kan stanna, och vi hade gått igenom starten så det var bara att krama om och styra. Det gick. Tänkte framåt och siktade på tvåan, svängde runt och hoppade trean, iväg mot fyran och fick sedan preciiiis in sex galoppsprång till femman. I svänegn mot sexan började det kännas som att vi fan kunde fixa detta och jag tänkte den tanken; "nu jävlar fixar vi den här skiten!" och bet ihop käkarna, blängde på hindren och red fanimej framåt. Men just det språnget blev inte sådär skitbra och jag hann slås av tanken att hon kanske inte skulle räcka fram på fyra steg till sjuan - men det gjorde hon. Jag hamnade lite efter i språnget och i rejäl obalans i landningen. I samma millisekund fick jag en kort blackout och glömde bort vägen så vi fortsatte naturligt framåt när vi egentligen skulle höger. När jag kom på detta och svängde häftigt så svarade Aleccis dåligt (= jag tappade utsidan/bogen igen) och tappade även stigbygeln. Men om vi skulle vända tillbaka fanns risken att rida över vår egen väg (och här ska fan inte "slösas" olydnader! De behövs ju om vi ska hålla på att vägra...). Jag fick tag i stigbygeln och nu hade vi rundat/gått utanför det hinder som vi hade behövt sväng innan för att gå rakt på hindret. Jag samlade upp, siktade, höll om och hon gick! Trots att det var snett och dant. Bommen fick vi dock med oss men det var det minsta problemet. Nian var trippelbarr och även om det är det lättaste hindret att hoppa så vill i alla fall inte jag komma stort på det när det är så pass långt. Rider mot det och märker att det kommer inte bli hundra. Trycker på men känner att det var en riktigt dålig avsprångspunkt. Vad gör hästen? Klipper och lyckas fan hoppa både långt och högt (vinkeln hinder vs kamera gör att det inte syns så väl) men att den hästen kan hoppa långt..! Hon fixade biffen och med ett hinder kvar visste jag att vi äntligen skulle få ta oss över mållinjen igen i en 120. Hon hoppade (valde såklart inte jokern) och jag var lyckligast i världen och precis lika tacksam. Ville typ gråta igen fast av en helt annan anledning.
     
    Då resultatet räknas i poäng; 1p för hinder nr 1, 2 p för hinder nr 2 osv men 20p för "jokern"; ett extra svårt hinder, så "förlorade" vi rätt mycket poäng genom att riva åttan. Det är såklart skit samma, men jag ville bara förtydliga hur bedömningen lite. Vi red ihop 47 poäng. Eller också 4 fel då, beroende på hur man ser det.
     
     
    Jag har haft problem med vänsterbogen hela dagen så något behöver göras framöver. Sedan om det är kiropraktor/massör eller träning som gäller är nästa fråga. Till att börja med ska jag göra som sist bogarna flöt iväg för mig; vända, vända och vända på grusvägarna. Sedan forma henne på volter och svänga extra mycket och ännu tydligare för ytterhjälperna.


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.