• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat Eksjö dag 1 med Aleccis

    Jag lastade in min älskade häst och så åkte vi till ett mulet Eksjö. En medtävlande hade lite flyt för vi hamnade bakom dem i kön till sekretariatet och jag såg att han viftade med en sko. När en person kom fram till dem och pekade att mannen där borta är hovslagare (ej "i tjänst") så la jag mig i och frågade om de behövde söm och verktyg. Den tacksamheten, hehe. Kul att kunna hjälpa till! A går nämligen på sluttampen av sina skor och jag bytte ett par söm senast i tisdags, så därav att jag hade med mig grejer (för en gångs skull). Vi hann sedan kolla på en avd b-klass och lastade därefter ur och veterinärbesiktigade. En sadel och ett par benskydd senare så skrittade Ebba fram Aleccis vid hand medan jag gick banan.
     
    Red fram och hoppade sedan fram en övertaggad häst! Hon var rejält laddad och låg på som tusan, men kändes bra på hindren. Lite snabba språng, men inte i en bom. Skrittade och väntade på vår tur.
     
    110 cm A:0/A:0
    Jag är nöjd med större delen av rundan. Hon var piggelin men jag höll ihop det. Ju längre vi kom ju starkare blev hon och vissa språng blev inte riktigt "ren" utan hon kastade sig över på diverse olika sätt. Blir lätt så när kommunikation inte fungerar tillsammans med ett självförtroende-skadat öga. Inga problem ändå och alla bommar låg kvar så långt... Svängde den enda svängen innanför som fanns och red upp mot sista i omhoppningen. Ser att vi kommer stort men hon har inga problem att gå stort så jag räknar med att hon klipper. Det gör hon inte utan lägger in ett omtramp som jag inte är med på, så jag flyger fram och ligger på hennes huvud/hals så hon kommer inte upp utan snubblar mer eller mindre över hindret och alla bommar och jag är övertygad om att hon kommer gå omkull. Jag tar mark men det känns inte så farligt. Behövde bara andas lite, men var på fötterna sedan igen. När adrenalin-nivån håller på att falla tillsammans med den chock som brukar göra sig påmind vid överraskande fall så blev jag lite skakig, men annars kändes det bra. Blev pratad med och det var knappt jag blev "släppt" hehe, men jag ville ju upp igen och ta några språng för att kolla av Aleccis. Först och främst kolla så att hon klarat sig och var ren, men sedan även undersöka om hon blev rädd för hindren.
     
    Aleccis var sig själv och vi tog tre språng i en alternativ framhoppning som var helt ledig. A gick som en klocka. Bästa, bästa hästen. Jag kände mig okej jag också, fast ja, jag hade ont. Eller har. Har fortfarande. Höften på höger sida fick helt klart den största smällen så där är jag rejält öm och svullen, men även huvudet fick sig en törn och någon timme senare kom en bultande huvudvärk som envist hänger kvar.
     
    Jag var i vilket fall nöjd med att jag flög av efter mållinjen (0+4 fel och en skaplig tid som resultat) - tills Ebba upptäcker att jag fått det snopna resultatet "0+ute". Wtf? Gick till domaren med filmbevis och alla i båset utom den med sista ordet höll med i att jag flög av efter mållinjen. Men nej, 0+ute. blev vårt resultat med motivering att jag inte hade hästen med mig över mållinjen. (Okej, då har jag två invändingar; 1. om vi ska "vara såna" så var det faktiskt hästen som inte hade med sig mig över mållinjen, inte ordentligt i alla fall. Och 2. Jag låg på henne när vi passerade mållinjen. Just sayin' Och ja, det var viktigt för mig att få ett 0+4-felsresultat istället för 0+ute. Men aja, så löd domen.) Jag har från publikplats bevittnat liknande fall med andra domare där ryttaren gjort samma som mig, men då fick, vad jag anser, rätt resultat. Vi hade blivit oplacerade i vilket fall så det har inte med det att göra. Det är bara det att vi uppenbarligen tolkar både regler och händelsen olika.
    0+ute.
     
     
    Vad som också är intressant är hur man uppfattar saker jämfört mot vad som egentligen hände. Jag upplevde situationen som så att jag inte hade Aleccis på bakbenen och då fick vi inte till det tryck med höjd och längd över hindret som hon/vi annars hade fått. Vi kom stort, men inte sååå stort. Det var min uppfattning, som sagt. Det som egentligen hände var ju att hon försökte lägga in ett omtramp och fick gå av skitnära istället och sen blev det som det blev. (Bättre ridning i svängen hade med andra ord underlättat, alternativt att jag inte hållit exakt det spåret utan antingen gått lite längre ifrån eller lite närmare / mvh Einstein.)
     
    Jag tänkte som så att jag tar det som det kommer men räknar med att starta 120:n också. Red fram igen och hoppade fram Aleccis. Hon kändes kanonfin. Gick som fan på hindren och typ halvstack för mig. Men det kändes ändå bra. Jag höll ihop henne och vi fick bra språng.
     
    120 cm A:0/A:0
    Jag var sååå rädd för att lägga henne stort igen! Stödet fanns förvisso hela tiden; jag höll om och i henne hela tiden och hela vägen fram till hindren. Men. Så var jag rädd för att lägga henne stort som sagt så höll in och höll in och kom närmare och närmare. Vi kom över ettan. Tvåan stod längs långsidan där det var färgglatt hindermaterial och funktionärer som hon kollade på och gick på tvären mot vänstra hinderstödet men jag höll om och siktade och så hoppade hon vilket jag ändå blev glatt överrakad över. Hon är ju som hon är på hinder.. Däremot trean kanade vi in i. Jag blev helt enkelt inte klar och skulle ha ridit henne fram till mina hjälper istället för att försöka få "tillbaka henne" till mig. Kom över på andra och fortsatte. Kände att hon sprang ifrån mig lite innan fyran men var nog hos mig problemet satt. Typ som att jag tjafsade med henne i onödan. Hon hoppade fyran utan problem men jag la henne något nära... Samma visa på femman. Blev inte riktigt klar, lägger henne nära, men hon hoppade ändå. Sedan hade jag faktiskt redan reagerat på kombinationen 6a-b när jag gick banan. Den kom fort, och a-hindret var ganska glest med stora glesa grindar så det var lite svårt att uppfatta hindret ohc stod ju dessutom vid publiken vilket också blir en form av ett störningsmoment. Jag var noga med att rida ut vägen, hålla tryck i henne, få henne rak - men sedan bara gick luften ur och så var vi uteslutna. Jag tror hon upplevde det likadant som mig och då fegade hon ur. Säkert som en konsekvens av att jag konstant ridit in henne för nära på varje hinder tills dess.
    Ute.
     
    Det var förjävla surt faktiskt, för det kändes faktiskt förvånansvärt bra. Jag fegred och la henne därav nära vilket såklart grämer mig men på hinder kändes det bättre än väntat. Men mellan detta så kändes det bra för jag RED varje steg och stöttade hela vägen, hela tiden. Och precis som vanligt måste man leta efter bra saker trots att det känns dåligt. Upp med hoppet och humöret. Imorgon får vi en ny chans. Och jag får verkligen inte rida in henne såpass i hindren som jag gjort idag. Skärpning!
     


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.