• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Överge henne inte

    Jag misshandlar kroppen med sjukt mycket sött och fett dagarna igenom. Det enda detta gör är att öka på mitt sockerbehov ytterligare. Därför kände jag mig ganska nöjd över att igår istället ta en skål med yoghurt med müsli, en stor kopp te och även lite cashewnötter efteråt igårkväll. Kändes oväntat bra, måste jag erkänna. Kanske ska jag bara byta ut godiset mot mat istället? Det är ju lite det som är problemet i och för sig. Mat är tråkigt, och godis/kakor i alla möjliga former går fort att få tag i och stoppa i sig, och är dessutom tusen gånger godare. I-landsproblem. (Hejhej beach 2016, eller jag menar Biggest Looser.)
     
    Till min kvällsmat igår så inspekterade jag hoppryttarelitens händer. Runda, efter runda. Händer, händer och ännu fler händer. Man kan kommentera och påpeka vad fan man vill i denna sport, men de är bra på det de gör. De tar fram djur efter djur på en nivå där det krävs så ofantligt mycket av ALLT. Förberedande arbete, uppbyggnad i form av individuell träning som boostar hästens både kropp och knopp, även mentalt fokus och styrka hos ryttaren, konsekvent arbete i allt från rutiner på marken till ryggen, ett team med kompetent stallfolk; veterinär, hovslagare, hästägare, tränare - rubbet, för att inte tala om utrustning, detaljer i allt och den ekonomiska biten. De är på den nivån av en anledning, liksom. Sedan tycker jag både det ena och det andra om själva sporten som sådan, men det är varken ryttarnas eller hästarnas fel ;)
     
    Vad jag egentligen ville ha sagt var att i omhoppningen så var det en häst som gapade lite mot ett hinder (blablabla, då kan man tycka och tänka igen, dödsstraff kanske?) - vilket betyder att det är något i andra änden av snöret. Det vill säga; trots stor galopp i tempo, bibehållen rytm och mål att rida fort så är det fortfarande full stöttning som gäller. Jo, jag vet ju detta, väl. Mycket väl. Men ändå känns det bra att stoppa in det; från öga till hjärna, så kanske det kan ramla in på något "finns-där-automatiskt-och-kommer-fram-utan-att-jag-behöver-tänka-konto". Så tänker jag; se och lär, se och kopiera, för helvete. Hur svårt ska det vara? Haha.
     
    Jag ska faktiskt ta några språng med A idag igen. Det blir mycket hoppning nu, men det är också den enda väg tillbaka för att nöta bra språng och jaga självförtroende. (Blir såklart bara mindre hinder.) Tanken idag är förhållandevis enkel; jag ska fokusera lite extra på rytmen (för det är alltid viktigt, och jag har börjat backa av igen pga misstror mitt öga), vara glad och framför allt stötta min häst all the way. Jag är förvånansvärt optimistisk faktiskt. Jag känner henne så väl att jag vet egentligen exakt vad problemet är, det svåra är bara att komma ihåg allt jag måste komma ihåg och inte ramla in i massa vanor. Samtidigt som det inte går att tänka för mycket, för då glömmer man bort så simpla saker som att sätta tryck i galoppen och hålla rytmen, typ. Det är här det märks hur orutinerad jag är i sammanhangen, trots allt. Det hade underlättat om jag hade "tävlingsridit" sedan jag såg en häst första gången, och inte ha fått jaga ridtimmar på ridskola/hästgård och i skogen, och tagit den ännu längre vägen sett till sporten och utveckling i denna. Aja, så är det med det, alla föds inte in i satsande familjer i hästsporten. Det är bara att acceptera.
     
    Jag älskar Aleccis något inihelvete alltså. Jag är verkligen inne i en fas där jag är kär i henne (mer än vanligt alltså) och hon hade kunnat ha ihjäl mig och jag hade bara: "ååh *hjärtanögon*" typ, haha. Världens bästa häst. Drömhästen på alla plan. Vi kommer aldrig till OS, men hon är en sjuhelvetes bra lärare :)
     
    Jahapp, nu spårade det igen. Jag skulle bara skriva att jag såg att elitryttarna inte överger sina hästar (rätt obvious, men ändå), så nu ska jag bara kopiera det. Nej, nej, nej, jag släpper ju inte stödet, det är bara det att uppenbarligen släpper jag stöder LITE och det är tillräckligt. Jao, säga vad man vill men hon är fan inte lätt på hinder alltså.
     
    Be a hero.



    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.