• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Debutturen med Latoya är gjord!

    Jag tänkte ju att Latoya skulle få landa lite först innan det var dags att prova hennes vingar. Lördag, lät bra. För jag är ledig i helgen och ja, idag är det ju tävling så då försvinner hela dagen. Men resan gick bra och hon har upplevts positiv och, ja ärligt talat verkar inte resan ha påverkat henne nämnvärt.
     
    Så efter jobbet igår så kände jag bara att nej, nu kör vi! Jag kunde inte hålla mig. Kunde inte låta bli att få ta den första lilla minituren på hennes rygg. I Kalmar, i onsdags, hann jag nämligen hoppa in på Hööks och köpa mig ett tredelat bett och tyglar, så jag skulle ha en komplett uppsättning utrustning. Så jag klädde på henne Aleccis sadel och gjord, det nya tränset och slängde på en gammal stel förbygel med handtag över manken; safety first tänkte jag, och gav mig ut på min nyimporterade unghäst som jag inte vet något om, haha.
     
    Men vilken fantastisk inställning hon har! Wow, vad imponerad jag blev av henne. Jag tog med henne ner till "banken" (där jag sitter upp på Aleccis), parkerade henne, satt upp, och så påbörjade vi vår lilla tur mot skogen. Hon kollade sig omkring men upplevdes inte alls tittig, utan bara vaken och nyfiken. Det är ju rätt mycket nytt för henne, om man säger så. Hon traskade på med bra bjudning och föll till och med in i trav. Vi skrittade bort till oljetorpet och vände, men sista biten travade jag faktiskt med henne. Så himla snäll häst!
     
    Men visst är hon grön, men det visste jag ju också. Nu har jag ju inte känt på henne så mycket, men jag är övertygad om att hon upplevs grönare "ute" än vad hon hade varit på en inhägnad ridbana/ridhus. Det är ju annorlunda förutsättningar att vara tävlingshäst hos mig. Jag vet ju inte om hon blivit riden ute alls egentligen. (Troligtvis inte något direkt.)
     
    När vi hade vänt så skrittade hon glatt på hemåt igen. Men när vi började närma oss gården så stelnade hon till, lyfte huvudet och jag kände hur hjärtat började slå hejdlöst i hennes unga, vingliga kropp. Hon rörde inte en fena. Det var kvigorna hon såg en bra bit där borta. De stod inte ens vid staketet, utan var borta vid andra änden av sin hage. Jag tittade på annat och besvarade inte hennes energi. Bad om rörelse efter en stund, hon tog ett par kliv men stannde igen. Väntade ut henne och tänkte att jag provar igen men blir hon orolig så sitter jag av. Jag behövde aldrig sitta av, men hon blev lite orolig och började gnägga efter de andra hästarna. Så lite skyndade hon sig sedan bort till stallet, jag satt av och sen gick vi in och tog av alla sakerna igen.
     
    Hon kommer ganska snart ha vant sig vid kor, kvigor och kalvar. För det finns inte så mycket till val, haha. Det är inte så lätt att vara bonnhäst. ;) Nej men ärligt. Hon har skött sig heeelt fantastiskt. Alltså så noll koll och ny, och vi har inte ens gått utanför hagen/stallet, och så bara sitter jag upp och så rider vi. Helt okomplicerat. Den tilliten hon har till människor är fantastisk. Hon, precis som Lillis, är övertygad om att man vill henne väl och det är nog den absolut bästa egenskapen ett ungt, obrukat, djur kan ha. Det är ingen som har varit elak mot henne, och det underlättar verkligen i alla framtida situationer och steg utbildningstrappan.
     
    Hon är ju fyra i år, men hon har fysiskt sett inte fyllt än. Så hon är ju faktiskt bara tre år. Tre år, nytt land, ny kultur, nya dofter, nya energier - nytt allt. Och hon erbjuder mig en liten tur på sin rygg rätt ut i ny mark. Wow, vilken häftig liten häst!
     
    Hon är betydligt sportigare i modellen än Aleccis, och dels är hon ju ung och vinglig. Men det var helt klart annorlunda och sitta på henne, jämfört med Aleccis. Hon var tunnare över ryggen och hade längre hals, med mer resning. Men det allra bästa är att hon upplevs som en häst som ändå har framåtdriv och bjudning, samtidigt som hon inte alls verkar tittig. (Framtida fälttävlanshäst?! Kan jag ha sådan tur?!) Hon kommer ridas lite smått även på lördag och söndag denna vecka, och sedan börjar jag rulla igång med några ridturer varje vecka. I dagsläget är hon barfota bak, men där kommer hon skos nästa gång.
     
     
     

     
    Kolla! När jag kom ut så stod de båda bruna och åt ur det som är kvar av balen. De börjar bli kompisar minsann. Pärla är utanför, men hon har sig själv att skylla. Hon vet inte hur hon ska bete sig (hon är ju en fd väldigt, väldigt ranglåg häst som uppenbarligen tröttnat på det), så hon är typ rädd för Latoya (iaf inne) och hotar henne regelbundet - helt obefogat! Så ja, det lägger sig antagligen när de vet var de har varandra. Aleccis är ju en kanonledarhäst. Trygg i sig själv, rak och tydlig, men inte elak. Snäll men rättvis.


    Kommentarer
    Maria G

    Så skönt att det går bra! Bra gjort av dig att köra igång direkt, jag förstår inte folk som har sina nya hästar både 2 och 3 veckor innan de hoppar upp! Gäller att bara att ta det lugnt, inge förtroende så får du det tillbaka! Verkar vara ett riktigt bra huvud på henne, och ett fint sånt att titta på också! Grattis!
    MariaG

    Svar: Nej jag håller med dig! Just i mitt fall så har hon ju bytt land och hela skiten, så lite tid ville jag ge henne om det skulle va så att hon tunnat ur eller blivit påverkad av resan. Men ett helt "vanligt" köp så är det ju bara att ta hem hästen och köra! :) Framför allt om det är en tävlingshäst som är van att byta miljö ofta och dessutom bli riden direkt, för att sedan åka en stund igen.
    vinna.blogg.se

    2016-04-08 @ 16:23:12
    emelie behrmann

    Såklart det är en fälttävlans häst! ;) Den som dör får se haha

    Svar: Ja, det måste fan bli fälttävlanshäst av henne! Nu har hon ju tänt den tanken hos mig ;)
    vinna.blogg.se

    2016-04-11 @ 11:00:11 | URL: http://komkoma.blogg.se/


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.