• START
  • ALECCIS
  • PÄRLA
  • LILLIS
  • Resultat P&J i Bråtåkra med Aleccis (6/9)

    Nu för tiden hade jag egentligen velat rida fram Aleccis på det tredelade bettet och sedan bytt till pelhamet när vi ska in på framhoppningen, men det känns inte riktigt som det håller rent tidsmässigt, haha. Grejen är att jag inte vågar ta i henne öht nu (förrän vi fysiskt styr mot hinder), men å andra sidan är vi ju inte på en framridning för att träna dressyr - utan för att värma upp. Därför låter jag henne mest bara rulla på framåt. Jogga igång i trav, ställa lite åt båda hållen, rulla i galopp i lätt sits och sedan göra några tempoväxlingar innan vi går in på framhoppningen. Hon ska ju bara bli "varm i kläderna" så att säga, så jag tror egentligen att jag bygger upp ett problem med mina tankar i detta stycke.
     
    Hon var i alla fall framåt och bjöd på hindren, kändes ärlig på dem och ren i sprången. Hon var lite småhet emellanåt och när jag samlade henne lite blev det som sist; hon blir kort, ryckig och markbunden i galoppen, så jag försökte få henne att galoppera runda språng och försökte hitta en bättre galopp där vi kunde kompromissa; så runt som möjligt och men inte för sakta. Hon gav en bra känsla.
     
    Angående banan. Det började med en linje, som jag fick till 22 meter, dvs 5 galoppsprång när hästen är framme. Det kändes som det skulle vara svårt att rida på fem där, i och med att det var hinder ett och två, och började med ett räcke. Trean stod på diagonalen, fyra till femman var en linje - som jag fick till typ 23(?) meter. Litar inte riktigt på min egen stegning alltid, men tänkte mig att det nog var 22 där med - 5 galoppsprång. Sexan var en oxer diagonalt tillbaka, sjuan ett räcke diagonalt mot femmans oxer som även var det avslutade åttonde hindret. Där kände jag att det skulle bli svårt att hinna svänga, i alla fall i andra starten, haha. Stegade och fick det till typ 20 meter någonting - dvs trångt på 5. Jag vet inte vad som var tanken när de byggde banan (om det var 5 galoppsprång? Jag brukar alltid stega, men sen om vi rider på rätt antal eller inte - det är lite som att skrapa en lott, haha), men tänkte sikta på fem (eller fyra på sista beroende på känsla).
     
    110 cm
    Första linjen gick vi på sex galoppsprång. Det var förvisso sex jämna och kändes inte som det var ett för mycket. Höll på att komma något nära på trean så gjorde som Lasse sagt (framsteg, höhö!) och rätade upp mig och höll om. hon bjöd bra mot fyran och med lite mer framåtgripande galopp gick vi på fem på den linjen. Svängen mot sjuan var det vi hade mest problem med i båda rundorna. Vi fastnade lite i den svängen och det var dåligt med sug framåt genom svängen och mer uppåt. Jag blev låst i kroppen och lite framåtlutad. Hade svårt att vara följsam i den anridningen. Gick på fem även på den sista, brutna, linjen men var snarare fyra jämna och ett kort sista galoppsprång där vi kom nära hindret. Hon är kvick i fram så hann upp ändå. Felfri runda som kändes relativt okomplicerad, jämn och trevlig.
     
     
    120 cm
    Här hade jag bättre galopp i henne från början och vi fick in fem relativt jämna, men ganska framåtgripande, galoppsprång på första linjen. Jag var så nöjd att jag inte kunde låta bli att säga "fem" och flina till Ebba som filmade, haha. Hon började rinna ifrån mig lite där men låg ändå kvar hyfsat. Jag missbedömde lite över trean så blev lite efter i språnget över det hindret. Efter trean började hon ligga på lite väl, så jag fick göra en tydligare förhållning innan fyran. Språnget över fjärde hindret blev rätt kort och det märktes väl att Aleccis hade siktet inställt på nästa så det språnget blev inte så bra, haha. Jag tänkte inte på att det blev kort, utan började hålla i henne, men det blev istället långt på fem på den distansen så vi fick ligga på där och accelerera de två sista sprången och kom stort på femman. Vet inte om det egentligen är önskvärt att göra så, eller om man ska gå på ett extra i de lägena? Förstår ju att jag måste lära mig känna skillnad på sprången och kunna påverka henne direkt i landingen istället. Ska försöka komma ihåg att nämna det för Lasse det på träningen idag och se vad han säger. Bästa språnget på hela denna runda skulle jag säga var över sexan. Jag fick tillbaka henne även om hon ville gå framåt och vi hade god balans både före, över och efter hindret. Därefter kom svängen till sjuan som ställde till det igen. Hon kändes lite "hävande" där, dåligt på bakbenen, dålig höjd men framför allt så kastade jag fram överlivet och språnget blev därför för snabbt = vi rev med bakbenen. Därefter hade jag fullt sjå att få med utsidan och kunna sikta på nästa hinder varav hon passade på elda iväg och vi gick av stort, och på fyra språng. Sparkade ner den med. Det blir ju så när hon ligger på och jag tyvärr låter henne. Då blir det dåligt med höjd i sprången och bommarna faller. Så sista linjen var inte så bra, annars tycker jag vi gjorde bra ifrån oss. Orutinen knackar på axeln regelbundet, men jag tycker ändå vår utvecklingskurva pekar uppåt för varje start vi gör mer eller mindre. Känslan var bra och jag är nöjd med rundan i helhet. 8 fel kan vi leva med, i alla fall så länge känslan är bra - vilket den var!
     
     
    När jag "tror att vi kan" - då är det inte alltid Aleccis tror på mig. Men när hon "tror att vi kan" - då kan vi! Idag var en sådan dag. Hon har massa självförtroende och det är bara att försöka rida så bra som möjligt. Underbara häst <3
     
    Dessutom börjar jag hitta ett system. Systemet för hur mitt överliv framöver kommer börja fungera, och inte överge mig så jag är halvvägs av efter vissa språng, haha! Även om Lasse (och Sofia) säger det, och jag försöker, så är det ändå en annan grej när man verkligen känner det själv. Svart på vitt liksom. Så nu ska jag verkligen försöka tänka på mitt överliv framöver så ska vi se om jag kan komma ur dykarmönstret och få till en permanent stadig sits, framför allt i landningarna. Men oavsett vad - så känns det just nu himla bra faktiskt. :)


    Kommentarer


    Kommentera inlägget här:


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback

    Aleccis

    Aleccis Van De Nachtegaele är min tävlingshäst. Det är ett sto född 2000 efter Opium De Laubry - Alcatraz. Vi tävlar i hoppning tom 120 cm och H90 i fälttävlan.

    Pärla

    Pärla 2855 heter min själsfrände. Hon är en fjording född 1990 efter Sindarve Tulling 143 - Bure 53. Vi har tillsammans startat Fjord-SM i hoppning och hon var min "tävlingsponny" förut.

    Lillis

    "Lillis" är mitt senaste tillskott. Han är en Welsh partbredvalack (wmn/swb) född 2011. Han är efter Stendyssen's Diablo RWM 61 - Chess 880. Så småningom kommer han vara till salu.